torsdag 29 augusti 2013

Hota Israel - ingen bryr sig

I en ledare i Jerusalem Post förundrar man sig över att det internationella samfundet inte visar någon reaktion på de hotelser som uttalats mot Israel de senaste dagarna från Syrien, Iran och Hizbollah.
Trots att Israel inte är någon part i inbördeskriget i Syrien hotar de ovannämnda med repressalier mot Israel ifall västmakterna vidtar militära åtgärder mot Syrien.
Ledaren för det iranska revolutionsgardet, Mohammad Ali Jafari, sade igår i en intervju för nyhetsbyrån Tasnim att "en attack på Syrien innebär en nära förestående förintelse av Israel".
"Om Damaskus attackeras kommer Tel-Aviv att brinna" sade en syrisk armétalesman tidigare i veckan och
Hizbollah har lovat att ifall Assad är hotad kommer man att skjuta raketer mot Israel.

Israel har gjort väldigt klart att ifall de attackeras kommer de att slå tillbaka hårt.Det kommer alltså inte att bli någon upprepning av Gulfkriget när Israel utsattes för raketbeskjutning från Irak utan att svara på beskjutningen.
IDF chief Gantz: Anyone who fires on Israel will pay stinging price 

President Peres addresses the situation in Syria


Threatening Israel  (Jerusalem Post)
 ‘If Damascus is attacked, Tel Aviv will burn,” a Syrian higher-up bristled this week. Israel, in light of such statements, cannot regard the escalating situation up north with the equanimity of a detached observer.

There can be no passivity when a coterie of evil powers hurls deadly threats at Israel in the context of a struggle in which it is uninvolved.

In a fairer existence, this alone ought to have unsettled the international community. But it is futile to expect fair-mindedness where Israel is concerned.

The anti-Israel bluster from Damascus, Tehran and Hezbollah strongholds in Lebanon appear to have disturbed none of the foreign statesmen or opinion-molders, whose alacrity to condemn Israel for any perceived transgression is nothing short of remarkable.

Moreover, the veiled hints from Moscow about dire repercussions for the entire region in the event of an American attack on the Assad regime might imply warnings of punishment for Israel.


 Regardless of what eventually happens, all Israelis should be deeply troubled by the profound indifference abroad to our lot – blameless as we are in the Syrian strife. The very fact that a neighboring state could be presumed to be held to ransom for events entirely outside control should shock world opinion. But it does not.

Israelis might be forgiven for suspecting the reaction would be radically different had any other country been similarly threatened for no fault of its own. Sadly we must come to terms with the likelihood that different criteria are applied to the Jewish state.

Inga kommentarer: