Tillrättavisning av UNHRC

  Everything I wanted to tell the UN Human Rights Council (Dr. Cochav Elkayam-Levy, a 2024 Israel Prize laureate and expert in human rights and international law)

This week, I was invited to address the UN Human Rights Council on behalf of civil society in response to its latest report accusing Israel of genocidal sexual atrocities. Given only 90 seconds to speak, I could share only a fraction of what needed to be said. Below is the full version of my speech – the words I would have delivered if I had been allowed.

Läs hela texten!

British Commander: The BBC BANNED ME for Telling the TRUTH About Israel on LIVE TV

En som vet vad han talar om ger sin syn på kriget i Gaza

British Commander: The BBC BANNED ME for Telling the TRUTH About Israel on LIVE TV

Bristfällig rapport i Hufvudstadsbladet

 Över tio döda i nya anfall – FN-personal skadad (Hufvudstadsbladet)

Några timmar senare rapporterades att sex utländska FN-anställda skadats allvarligt i en israelisk attack mot deras högkvarter. Uppgifterna kom från områdets Hamasstyrda hälsomyndigheter, som meddelar att de sex togs till al-Aqsasjukhuset i Dayr al-Balah och att en av dem sedan avlidit.

Såhär skriver Jerusalem Post: Källor till "Post": FN-tjänstemän skadades av att röja landminor, inte av israeliskt flyganfall.

Alla FN-tjänstemän som skadades i en episod i centrala Gaza verkar ha orsakats av en process för att röja landminor och inte av ett israeliskt flyganfall, sade källor till Jerusalem Post på onsdagseftermiddagen.

IDF sade att de "inte slog till mot en FN-bas i Deir el Balah" och uppmanade medierna att agera med försiktighet när det gäller obekräftade rapporter.

Jerusalem Post rapporterade både Hamas version och IDF:s version. Hufvudstadsbladet bara Hamas version. Inget ovanligt med det, tyvärr.

Varken jag eller reportrarna på HBL vet vad som hänt men att bara rapportera terroristorganisationens uppgifter är inte bra journalistik.

FN har blivit ett språkrör för terroristapologeter (ledare Jerusalem Post)

 FN har blivit ett språkrör för terroristapologeter - ledare (Jerusalem Post)

Om FN verkligen brydde sig om mänskliga rättigheter skulle de kräva att Hamas ställs till svars – inte fabricerar anklagelser mot en demokratisk nation som kämpar för sin överlevnad.

FN har än en gång överträffat sig självt i hyckleri mot Israel och släppte en rapport förra veckan som anklagade Israel för "folkmordshandlingar" samtidigt som man ännu en gång ignorerade Hamas brutala krigsförbrytelser, inklusive systematiskt sexuellt våld och brott mot barn. Detta är inte bara ett förbiseende; Det är en avsiktlig och skamlig handling av delaktighet inför obeskrivlig ondska.

..."Den anti-israeliska cirkus som är känd som FN:s råd för mänskliga rättigheter har länge avslöjats som ett antisemitiskt, korrupt, pro-terror och irrelevant organ", skrev han.

...FN:s dubbelmoral är inte ny, men den här gången är den särskilt grotesk.

...Dessutom fortsätter dessa falska anklagelser att underblåsa den globala antisemitismen genom att belysa den typ av stereotyper som har riktats mot judar i århundraden, vilket återigen ger ammunition till dem som hyllar Hamas grymheter samtidigt som de fördömer varje steg som Israel vidtar för att försvara sig.

FN har fullständigt svikit sina grundläggande principer, något som har varit känt under lång tid nu. Idén om ett internationellt organ för att upprätthålla världsfreden och övervaka den globala sammanlänkningen har misslyckats med sitt uppdrag.

I stället har FN förvandlats till ett språkrör för terroristförsvarare samtidigt som man sviker just de människor som man påstår sig skydda.

Läs hela artikeln här!

Beslagtagna dokument från Gaza visar att Iran och Hizbollah konspirerade med Hamas för att utplåna Israel

 Artikeln visar varför Israel inte har något annat alternativ än att försöka utplåna Hamas militära förmåga. Det handlar om Israels existens.

Beslagtagna dokument från Gaza visar att Iran och Hizbollah konspirerade med Hamas för att utplåna Israel (The Times of Israel)

En ny studie, baserad på hemligstämplade dokument, avslöjar terrorgruppens övergång från försvar till en anfallsplan på flera fronter, som kulminerade i invasionen den 7 oktober; varnar för att Hamas kommer att försöka igen om de återhämtar sig

Under åren som ledde fram till invasionen av Israel den 7 oktober 2023 utvecklade Hamas en konkret plan för att förstöra den judiska staten, i full samordning med Hizbollah och Iran, enligt hemligstämplade dokument som publicerats av Meir Amit Intelligence and Terrorism Information Center.

Hamasdokumenten avslöjar att Iran under upptakten till den 7 oktober var en avgörande aktör i finansieringen av Hamas plan att utplåna Israel, att den Gaza-baserade terrorgruppen tryckte på för en samordnad attack från flera fronter och att dess ledare Yahya Sinwar trodde att hans militära styrka skulle kunna driva Israel mot kollaps.

...Dokumenten avslöjar att Hamas var helt och hållet engagerat i detta förslag 2022, och Sinwar presenterade en konkret plan för en flerfrontskonfrontation med Israel i ett brev till den dåvarande politiska ledaren Ismail Haniyeh, som mördades i Teheran i juli förra året, och beskrev tre möjliga scenarier.

Det första, som beskrivs av Hamas som det "föredragna scenariot", beskriver i detalj en storskalig militär kampanj mot Israel som involverar alla "Axis of Resistance"-aktörer, inklusive Iran.

Detta scenario beskrevs som en "plötslig konfrontation från alla fronter" med tidpunkten "kopplad till en av de judiska högtiderna", med särskild hänvisning till påsken. Man nämnde också "rimligt deltagande från Jemen, Irak och Syrien" och "gerillaoperationer bortom Jordaniens gränser" vid sidan av Hizbollahs hela styrka.

Läs hela artikeln här!

Märklig censur i Hufvudstadsbladet

Min  insändare i Hufvudstadsbladet om antisemitism bemöttes av en skribent, vilket ledde till att jag i min tur skrev en ny insändare (finns här under). Till mins stora förvåning (kanske jag inte borde bli förvånad) meddelade HBL att de stryker 5 ord från min text: "utgående från Hamas obekräftade uppgifter". Motivering: Det är en skild diskussion och skulle här kräva att du redogör för vilka siffror du räknar med, och då blir det som sagt en annan diskussion. Ditt huvudargument är på annat håll. 

Trots att HBL valt att publicera en insändare där skribenten hänvisar till vad han kallar officiella uppgifter, men som baserar sig på terroristorganisationen Hamas siffror, vägrar tidningen att publicera mina uppgifter om varifrån siffrorna kommer. HBL väljer alltså att aktivt förhindra uppgifter som kunde hjälpa människor att förstå konflikten och se lögner som sprids att komma fram.

I all bedrövelse är ändå HBL:s agerande ett bra exempel på det jag skrev i min första insändare,  hur nyhetsmedia misslyckas och döljer fakta i sin nyhetsförmedling från Israel.

Ändå mycket irriterande att de ändrar min text så att det kan tolkas som att jag accepterar siffrorna som publicerats. Kan också nämna att det är ytterst ovanligt att man från redaktionen väljer att ändra i texten i insändare.

Ett exempel:   Israel uppskattar att omkring 20.000 stridande Hamasmedlemmar dödats i kriget, medan Stenius påstår att 80 % av de 47000 av Hamas rapporterade dödade är civila. Alltså 10.000 döda civila kommer från ingenstans, om man kombinerar uppgifterna. Värt att notera är att det finns inga säkra uppgifter angående dödade i Gazakriget.

I ett krig finns två parter  (Antisemitism och nyhetsförmedling, min rubrik)

Jag måste nästan tacka Geo Stenius för hans insändare 13.3. Insändaren visade på ett tydligt sätt det jag tog upp i ett tidigare inlägg: Vad den ensidiga nyhetsförmedlingen om läget i Israel och Mellanöstern leder till.

 Stenius använder en stor del av sin text till att utgående från Hamas obekräftade uppgifter  räkna upp hur många palestinier som dödats i Gaza. Det verkar vara det enda av intresse.

Sedan undrar han om jag tror att dessa uppgifter kan minska på antisemitismen. Har Stenius ens läst vad jag skrivit, frågar jag mig.

Jag ska inte upprepa vad jag tidigare skrev men poängen var ju, om vi håller oss till Gazakriget, att vi måste komma bort från fixeringen vid enbart de palestinska dödsoffrens antal till att försöka förstå vad kriget handlar om.

I ett krig finns det två parter, trots att Stenius och nyhetsmedia ofta förbigår Hamas med tystnad.

Hamas anföll Israel, utförde en grym massaker, kidnappade över 200 israeler, har hållit många av dem fångna under omänskliga förhållanden i 17 månader och mördat en del av dem. Hamas har under hela kriget stridit mot och dödat israeliska soldater och skjutit raketer mot civila mål i Israel. Hamas offrar civilas liv, både egna och fiendens. Israel försöker skydda civila både på den egna och motståndarens sida.

Hamas kunde när som helst fått slut på kriget och dödandet om de lagt ner sina vapen och frigett de kidnappade israelerna. Men Hamas har vägrat och vägrar fortfarande.

Israel har inte haft något annat alternativ än att försvara sitt land och sina medborgare.

Mera fakta om de verkliga förhållandena kunde förhoppningsvis minska den ökande antisemitismen.

Faran skärper sinnen

Det är intressant att se hur annorlunda man resonerar när man ställs inför en verklig fara istället för att vara en betraktare på avstånd. I Hufvudstadbldets ledare konstaterar Torsten Fagerholm att när man möter en aggressiv diktator är det bara rå styrka som kan rå på honom.

Emma Strömberg påminner i sin krönika om vikten av att ta totalitära ledare på orden. De menar oftast vad de säger att de kommer att göra, det handlar inte om retoriska överdrifter.

Israel har i årtionden haft "aggressiva diktatorer" och "totalitära ledare" att kämpa mot. Allt från Iran till andra grannstater och terroristorganisationer, men Israel har inte fått det stöd de borde ha fått att använda den råa styrkan som många gånger skulle ha fordrats. Omvärlden har istället valt att tro att fienderna inte menar allvar med sina hot. Det har förresten också Israel gjort, vilket var en av delorsakerna till att Hamas lyckades med sin massaker den 7 oktober.

Det är många gånger svårt att tro att ondskan kan vara så ond som den säger sig vara.

När man själv hamnar i elden inser man saker man inte tidigare insett.

Torsten Fagerholm: Nu avgörs Europas öde: hur mycket moteld erbjuder vi Kreml?

Konflikträdsla gentemot Kreml leder bara till fler och mer utdragna konflikter.

Med en aggressiv diktator löser man inga dispyter vid förhandlingsbordet. Lenin lär ha sagt: ”Testa med en bajonett. Om du möter mjukhet ska du pressa vidare, men om du möter stål ska du dra dig tillbaka!”

Hittills har Kreml eskalerat kostnadsfritt, i åratal.

Rå styrka är det enda språk Ryssland förstår eller accepterar. Mönstret genomsyrar historien: från det kejsardömet via kommunisteran till Putins försök att återupprätta förtrycksapparaten Sovjet.

Kreml ser mellanstatliga konflikter som normala och oundvikliga, och krig (inte fred) som naturtillstånd. Denna paranoida världs- och historiesyn kan vara svår att begripa i väst.

Auktoritära ledare avslöjar sig – men vi tror dem inte (Emma Strömberg)

Innan Donald Trump blev vald till USA:s president sade han rakt ut att han inte är intresserad av att stödja Ukraina och kan åstadkomma fred på 24 timmar. Han var öppet avogt inställd till Nato.

Men när han väl vid makten i rask takt började förverkliga den utlovade politiken, sände det chockvågor över Europa.

Det för tankarna till hur den politiska tänkaren Hanna Arendt skriver att totalitära ledare ofta talar helt öppet om sina mest extrema planer, men omvärlden tar dem inte på allvar.

I boken Totalitarismens ursprung som utkom efter andra världskriget skriver Arendt att Adolf Hitler redan i början av 1930-talet talade öppet om de mest extrema planerna på att utrota judar. Men det avfärdades som retoriska överdrifter.

Hur bekämpa antisemitismen i dag? (HBL 10 mars)

 Följande text publicerades som insändare i Hufvudstadsbladet idag, den 10 mars. (Längst ner en längre version av texten med lite mer information.)

Hur bekämpa antisemitismen i dag?

Med anledning av Förintelsens minnesdag  konstaterade jag att politiker och nyhetsmedia ganska enhälligt tog avstånd från den förföljelse  av judar som skedde under nazisternas tid i Europa. Detta är helt rätt och riktigt. Problemet verkar vara att så många har svårt att överföra lärdomarna från judeförföljelserna under historien lopp till vår tid, att förstå hur antisemitismen tar sig uttryck i dag.

 Den riktar sig nämligen mot den judiska staten Israel och får sin näring av hatet mot Israel.

Rabbi Jonathan Sacks sade för snart tio år sedan i ett tal till europaparlamentet:  "På medeltiden hatades judar på grund av sin religion. Under artonhundratalet och början av nittonhundratalet hatades de på grund av sin ras. Idag är de hatade på grund av sin nationalstat, staten Israel. 

 Antisemiter under historiens lopp har hänvisat till vad som vid tidpunkten varit den högsta auktoritetskällan, religionen, vetenskapen och i dag, mänskliga rättigheter. Därför kritiseras följdriktigt idag den enda fungerande demokratin i Mellanöstern för rasism, apartheid, brott mot mänskligheten, etnisk rensning och folkmord.

 Hur är det möjligt, borde vi alla fråga oss. Det som händer i Israel och Mellanöstern påverkar inställningen till judar negativt över hela världen. Här kommer politikers och nyhetsmedias ansvar in i bilden. Man borde satsa på att föra fram vad som verkligen händer, och förklara, inte som långt varit fallet, bli en kanal för antiisraelisk propaganda.

Ett exempel: Under en lång tid rullade i varje nyhetssändning uppgifter om dödade i Gaza i rutan. Inget annat, ingen förklaring till vad som hänt. Inget om de strider som pågick, inget om skadade och dödade israeler. Människor som följde nyheterna fick uppfattningen att Israel utan någon orsak bombade Gaza och helst kvinnor och barn.

 Samma ansvar gäller när man kommenterar och rapporterar om resolutioner från olika FN organ och mänskorättsorganisationer. Bakom resolutioner och rapporter finns en politisk agenda, en agenda som ofta är direkt jude- och Israelfientlig. Det är något som nyhetskonsumenter borde bli medvetna om, men det kan de bara bli om journalister och politiker granskar, kritiserar och rapporterar om hur det ligger till.

 Så länge judarnas rätt till en egen stat ifrågasätts, så länge den judiska statens rätt att försvara sig motarbetas och så länge judar i Europa förföljs på grund av händelser i Mellanöstern har media och politiker misslyckats i kampen mot antisemitismen. För att kunna lyckas i kampen måste man först inse vad kampen handlar om i vår tid. Det hjälper inte att bara ta avstånd från historiska händelser, då blir löftet om "aldrig mer" endast tomma ord.

 Daniel Brunell

Hur bekämpa antisemitismen i dag?

Med anledning av Förintelsens minnesdag för några veckor sedan konstaterade jag att politiker och nyhetsmedia ganska enhälligt tog avstånd från den förföljelse  av judar som skedde under nazisternas tid i Europa. Detta är helt rätt och riktigt. Problemet verkar vara att så många har svårt att överföra lärdomarna från judeförföljelserna under historien lopp till vår tid, att förstå hur antisemitismen tar sig uttryck i dag.

Enligt en färsk undersökning av ADL har 46% av världens befolkning betydande antisemitiska attityder. Situationen i Europa och Finland är betydligt bättre men ändå har omkring en av fem personer antisemitiska övertygelser. Tar man med frågan om den judiska staten Israel i beräkningen så vill t.ex. en av tre personer att Finland bojkottar israeliska produkter och företag.

Här får man en fingervisning av hur antisemitismen tar sig uttryck i vår tid.

Den riktar sig mot den judiska staten Israel och får sin näring av hatet mot Israel.

Rabbi Jonathan Sacks sade för snart tio år sedan i ett tal till europaparlamentet:  "På medeltiden hatades judar på grund av sin religion. Under artonhundratalet och början av nittonhundratalet hatades de på grund av sin ras. Idag är de hatade på grund av sin nationalstat, staten Israel. Det tar olika former men det förblir samma sak: uppfattningen att judar inte har någon rätt att existera som fria och jämställda människor."

 Sacks konstaterade också att antisemiter under historiens lopp hänvisat till vad som vid tidpunkten varit den högsta auktoritetskällan, religionen, vetenskapen och i dag, mänskliga rättigheter. Därför kritiseras följdriktigt idag den enda fungerande demokratin i Mellanöstern för rasism, apartheid, brott mot mänskligheten, etnisk rensning och folkmord.

 Jag har under senaste tiden sett både insändare och inlägg på sociala medier där personer som helt klart har en mycket bristfällig kunskap om Israel och Mellanöstern häver ur sig just sådana anklagelser som Jonathan Sacks hänvisade till. Det finns till och med personer som visar förståelse för och verkar stöda Hamas hänsynslösa behandling av de kidnappade israelerna, döda och levande, som har frigetts.

Efter att Hamas utförde sin massaker av judar den 7 oktober 2023 har antisemitiska attacker ökat lavinartat. I USA har antisemitiska attacker ökat med 228% (även mord), i Kanada med 562% ( 25% våldsamma), i Frankrike med 350 % (28% våld), Storbritannien 450%, Chile 325 % och Australien 387%.

 Hur är det möjligt, borde vi alla fråga oss. Det som händer i Israel och Mellanöstern påverkar inställningen till judar över hela världen. Här kommer politikers och nyhetsmedias ansvar in i bilden. Man borde satsa på att föra fram vad som verkligen händer, och förklara, inte som långt varit fallet, bli en kanal för Hamas propaganda.

Bara som ett exempel: Under en lång tid rullade i varje nyhetssändning uppgifter om dödade i Gaza i rutan. Inget annat, ingen förklaring till vad som hänt. Inget om de strider som pågick, inget om skadade och dödade israeler. Människor som följde nyheterna fick uppfattningen att Israel utan någon orsak bombade Gaza och helst kvinnor och barn.

 Samma ansvar gäller när man kommenterar och rapporterar om resolutioner från olika FN organ och mänskorättsorganisationer. Bakom resolutioner och rapporter finns en politisk agenda, en agenda som ofta är direkt jude- och Israelfientlig. Det är något som nyhetskonsumenter borde bli medvetna om, men det kan de bara bli om journalister och politiker granskar, kritiserar och rapporterar om hur det ligger till.

 IHRA ger några exempel på hur antisemitism i dag kan se ut:

- man jämför Israels nuvarande politik med nazisternas politik

- man ägnar sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land.

- man förnekar det judiska folket dess rätt till självbestämmande, till exempel genom att hävda att existensen av en israelisk stat är ett rasistiskt verk.

 Så länge judarnas rätt till en egen stat ifrågasätts, så länge den judiska statens rätt att försvara sig motarbetas och så länge judar i Europa förföljs på grund av händelser i Mellanöstern har media och politiker misslyckats i kampen mot antisemitismen. För att kunna lyckas i kampen måste man först inse vad kampen handlar om i vår tid. Det hjälper inte att bara ta avstånd från historiska händelser, då blir löftet om "aldrig mer" endast tomma ord.

 Archbishop of Canterbury addresses 'resurgence of antisemitism' in speech honoring Rabbi Sacks