Det verkar nu som om USA och en del andra stater har lyckats tvinga palestinierna att inleda direkta förhandlingar med Israel. Förhandlingarna skall inledas 2 september i USA.
Den ena statsledaren efter den andra uttycker sin tillfredsställelser över att förhandlingarna nu kommer i gång. Att föhandlingarna kommer igång är ju bra - eller...?
Israel har hela tiden sagt sig vara villig att inleda förhandlingar. Den israleliska regeringen säger att ett förhandlingsresultat måste innebära att vissa säkerhetsarrangemang uppfylls (bl.a. israeliska trupper vid östgränsen mot Jordanien), att den palestinska staten är demilitariserad, att Israel erkänns som det judiska folkets nationalstat och att förhandlingsresutatet innebär ett slut på konfliken.Dessutom anser man att Jerusalem är Israels odelbara huvudstad.
Palestinierna har i snart två års tid vägrat förhandla med Israel.För att inleda förhandlingar har man krävt att Israel på förhand går med på olika krav. Bl.a. att 1967 års gränser (som egentligen bara var en vapenstilleståndslinje) skall utgöra grunden för den palestinska statens gränser, att östra Jerusalem skall bli Palestiniernas huvudstad och att allt byggande i bosättningarna öster om vapenstilleståndslinjen måste stoppas.
De flesta aktörerna på den palestinska sidan, med Hamas i spetsen, motsätter sig att Abbas nu har gått med på att förhandla.
En del säger också att Abbas inte har något mandat att förhandla överhuvudtaget eftersom hans presidentperiod gick ut redan för snart ett år sedan.
Värt att notera är att Abbas endast representerar palestinierna på västbanken. Han har inget inflytande över vad som händer i Gaza som enväldigt styrs av Hamas.
Dessutom är det PLO som anser sig ha ensamrätt på att representera palestinierna i fredsförhandlingarna vilket betyder att det som de palestinska myndigheterna (PA) kommer överens om inte nödvändigtvis tillfresställer PLO.
Abbas har bett PLO:s Executive Committe om tillstånd att inleda förhandlingar och fick tydligen i fredags lov att gå med på förhandlingar.
Det verkar ändå som om det endast är fråga om en månads lång provperiod och det sägs att Abbas förväntar sig att förhandlingarna bryter samman när byggstoppet i de judiska bosättningarna tar slut den 26 september.
Abbas har överlämnat ett brev till Kvartetten där han säger att palestinierna kommer att dra sig ur förhandlingarna om byggandet i bosättningarna återupptas.
Israeliska politiker har åtminstone hittills sagt att byggstoppet inte kommer att förlängas.
Utgående från detta kan man alltså redan innan förhandlingarna kommit igång se att ett sammanbrott är sannolikt.
Man kan fråga sig hur klokt det är att tvinga parterna till förhandlingar när det inte verkar finnas vilja och förutsättningar att komma överens.
Förhandlingar inger människor hopp, när förhandlingarna bryter samman skapar det frustration och i värsta fall en återgång till terrorattacker.
De palestinska myndigheterna har alltjämt fortsatt att hylla terrorister som hjältar och framställer dem som rollmodeller för ungomen.
Flera palestinska ledare har också sagt att "väpnat motstånd" (=terrorism) inte är uteslutet, men allt har sin tid.
När de israeliska och palestinska ledarna reser till USA för att förhandla kan vi i värsta fall få se en uppprening av händelserna år 2000 när Arafat och Barak förde förhandlingar som bröt samman, och Arafat reste hem och statade de våldamma oroligheterna som under några år krävde tusentals offer både bland israeler och palestinier.
En pessimistisk syn på händelserna? Eller kanske realistisk?
Alternativet skulle vara att låta de indirekta förhandlingarna fortsätta i långsam takt.
Det går nämligen ekonomiskt relativt bra både för Israel och för palestinierna på Västbanken. Det är inte längre beväpnade gäng som härjar på gatorna i de palestinska områdena. De palestinska poliserna och säkerhetsstyrkorna i ett visst samarbete med israelisk militär håller relativt god ordning vilket gör att man t.ex i Ramallah bygger nya lyxhotell, bostäder restauranger m.m.
Terroristattackerna mot Israel från västbanken förekommer för tillfället nästan inte alls.
Borde man i nuläget låta den låsta politiska situationen vara i fred och i stället satsa på att låta människorna få bygga upp sina liv och helt enkelt får det ekonomiskt bättre? Och sedan hoppas på att det skulle framtvinga förändringar på den politiska sidan. Vilket kunde betyda att palestinierna inte längre skulle vara beredda att starta oroligheter som kunde leda till att allt de byggt upp förstörs.
Det var kanske en alltför optimistisk syn?
Men faktum är att omvärlden tagit en stor risk genom att framtvinga förhandlingar. För att förhandlingar skall ha ens en liten chans att lyckas måste båda parterna ha en vilja att förhandla. Så verkar inte nu vara fallet.
Det är inte heller omöjligt att de palestinska ledarna ser det som så att de har allt att vinna på att förhandlingarna bryter samman.
Sammanbrottet kommer att skyllas på Israel, och omvärlden kanske därefter kan tvinga Israel till eftergifter som palestinierna aldrig skulle kunna uppnå genom förhandlingar.
Som bekant har t.ex.EU redan slagit fast sina krav på Israel och en del av kraven står direkt i strid med tidigare internationella överenskommelser och löften till det judiska folket.
Det hälper inte mycket att spekulera, vi får se hur det går och över allt detta hänger Irans mörka skugga. Iran är i nuläget ett betydligt allvarligare problem både för Israel och omvärlden även om alla kanske inte har insett hur farlig situationen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar