Judarnas rätt till eget land svårt att acceptera

Palestina mandatets område enligt San Remo

Det är snart 100 år sedan den berömda Balfourdeklarationen gavs av den brittiska regeringen (1917). Deklarationen som uttrycker sitt stöd för att judarna i Palestina skall upprätta sitt nationalhem är  i sig självt inget juridiskt bindande dokument men det var  ett stort steg framåt för återupprättandet av en självständig judisk stat.

 Efter att deklarationen infogats i stadgarna för det brittiska Palestina mandatet och konferensen i San Remo gett uttryck för samma åsikt blev judarnas rätt att återupprätta sin nationalstat i Palestina en del av internationell lag.

Britterna gav Transjordanien till araberna

FN:s generalförsamling röstade senare (1947) för en delning av området i en judisk och en arabisk stat men araberna godkände aldrig denna delning så det blev bara ett förslag.
Judarna tog emellertid vara på det stöd som fanns för en judisk stat och utropade sin självständiga stat Israel några månader senare i maj 1948.
Eftersom arabstaterna inte erkänt judarnas rätt till en egen stat anföll de Israel efter självständighetsförklaringen men judarna klarade av att försvara sin stat från utplåning.

De allra flesta arabstaterna i Mellanöstern fick sin självständighet ungefär samtidigt som Israel och vägen till självständighet gick via en tid som mandatområden, alltså samma utveckling som den judiska staten hade.
Araberna fick stora områden, nuvarande Syrien, Libanon, Jordanien och Irak, men trots det kunde de, och kan de inte erkänna judarnas rätt till sitt eget land.

Araberna ockuperade områden

Väldigt lite har ändrat på 100 år vad gäller arabernas inställning till judarnas rätt till en egen stat.
Mahmoud Abbas som fortsätter som palestiniernas president trots att hans valperiod har gått ut för flera år sedan sade i en intervju i New York Times senaste vecka att det inte kommer på fråga att han skulle erkänna Israel som judarnas hemland.
Samma budskap kom från palestiniernas chefförhandlare Saeb Erekat för nån dag sedan.
Israels premiärminister Netanyahu har rätt när han säger att judiska bosättningar inte är hinder för ett fredsavtal, däremot arabernas vägran att erkänna Israel som judarnas hemland.
Det har ingen betydelse om judar bor i Tel-Aviv, Jerusalem eller någon by i Judéen, enligt araberna har de ingen rätt att vara där överhuvudtaget.

Bosättningar judar tvingades lämna 1948

Samma budskap kunde höras i det jordanska parlamentet förra veckan när man diskuterade fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna. Parlamentet gjorde ett uttalande där man vägrar erkänna Israel som judarnas hemland. Dessutom fick man höra flera anföranden som var fyllda av hat mot judarna.




EU är tyvärr inte mycket bättre. Trots att de ledande EU staterna Storbritannien,Frankrike och Italien var med vid San Remo konferensen och  de 51 staterna i Nationernas Förbund (NF) stod bakom stadgarna för Palestina mandatet där judarnas rätt till landet slås fast  utövar EU påtryckningar för att  Israel skall avstå från områden de har rätt till annars...
EU:s inställning att judarna inte får bo var de vill i sitt historiska hemland är ännu svårare att acceptera när man sätter in det i ett historiskt sammanhang: Flera stater i Europa har vid olika tillfällen tvingat judarna att flytta bort från vissa områden i Europa nu vill man tvinga bort dem från vissa områden i sitt eget land.
EU:s ambassadör i Israel: ”The failure of negotiations, particularly if it would be ascribed to continued settlement construction, would not make it possible for EU-Israel relations achieve their full potential and carries the risk of Israel becoming increasingly isolated,” .

Fler kartor finns här 

En artikel med liknande innehåll:

Judea and Samaria Are Israel