I ett brev som refereras i Hufvudstadbladet fördömer nordiska ex- ministrar bland dem Pär Stenbäck och Elisabeth Rehn Israel och säger att EU måste vara beredd att införa sanktioner.
De uppmanar också de länder som inte erkänt den Palestinska staten att göra det.
Tråkigt att ex-ministrarna väljer att offentligt visa sitt dåliga omdöme.
De väljer att kritisera, fördöma och kräva sanktioner mot Israel, den part som försvarar sig mot en grym och hänsynslös terroristorganisation och de som stöder den.
Inga krav riktas mot den anfallande parten och dess understödjare. För att få slut på lidandet i Gaza måste Hamas elimineras. Finlands utrikesminister Valtonen sade i riksdagen för några dagar sedan att Hamas måste bort ur Palestinas förvaltning och avväpnas. Det sker inte av sig själv. Till det krävs militära åtgärder som Israel står för (och kritiseras för) men det krävs också omvärldens stöd. Det vill säga sanktioner och påtryckningar mot Hamas och dess understödjare Turkiet, Qatar och Iran. Det är något som saknats under hela kriget och som antagligen förlängt kriget betydligt.
Ex-ministrarna väljer att rikta sina krav och fördömanden mot Israel och förbiser helt den andra parten. Den part som omedelbart kan få slut på våldet, om de lägger ner sina vapen och friger alla de kidnappade israelerna.
I praktiken finns det ingen annan lösning som kan ge fredliga förhållanden till invånarna i Gaza och Israel än att Hamas fråntas sina vapen och sin maktposition. Sanktioner och fördömanden av Israel förlänger kriget och stöder Hamas medan liknande åtgärder riktade mot Hamas och dess allierade kunde förkorta det.
Ex- ministrarna väljer inte bara att ensidigt fördöma den ena parten, de vill också belöna den andra parten, palestinierna som utförde och stödde Hamas anfall, massaker och fortsatta krig mot Israel. Palestinierna borde enligt ministrarna få en självständig stat. De borde få den trots att de är i krig mot Israel och trots att staten skulle finnas på ett område som tillhör Israel och trots att de palestinska områdena styrs av två olika terroristorganisationer (Hamas i Gaza, Fatah/PLO på västbanken) och som mer eller mindre är i krig med varandra.
Enligt Montivideokonventionen borde en självständig stat uppfylla följande krav:(a) en permanent befolkning; (b) ett definierat territorium; (c) regeringsförmåga; och (d) förmåga att inleda förbindelser med de andra staterna.
En palestinsk stat har inget definierat eget territorium (b) , men de gör anspråk på hela Israel, området mellan Medelhavet och Jordan, regeringsförmågan (c) är oklar (Abbas i praktiken diktator men han har ingen makt i Gaza), förmåga att inleda förbindelser (d) med andra stater är dålig eftersom man är i krig mot sin granne Israel.
Utrikesminister Valtonen: För att en stat ska erkännas krävs bland annat att det finns en regering som förbundit sig till att agera fredligt med sina grannar och omvärlden, sade Valtonen.
Ibland skulle ex-ministrar göra gott i att förbli ex i tysthet.
Här ett uttalande av en annan X, Mellanösternexperten Timo R. Stewart för YLE.
Påverkar Finlands omfattande vapenaffärer och långvariga samarbete med Israels vapenindustri frågan om att erkänna Palestina?
– Om det påverkar så har vi bundit våra egna händer, eftersom Finland förbundit sig till en regelbaserad världsordning. Dit hör stöd för en självständig palestinsk stat, tvåstatslösningen, säger Timo R. Stewart.
En självständig palestinsk stat hör till en regelbaserad världsordning. Varför skulle det gör det?
Däremot, om vi vill hålla oss till en regelbaserad världsordning så tillhör hela Palestinamandatets område judarna. Området gavs till judarna vid San Remo konferensen 1920 och bekräftades av Nationernas Förbund i stadgarna för Palestinamandatet1922.
Om palestinierna vill ha en egen stat på det område som tillhör Israel är de tvungna att förhandla med Israel om vilka områden som kan komma ifråga. Så enkelt är det faktiskt om man vill hålla sig till reglerna.
Tråkigt med ex-perter som inte vet vad de talar om.
Brussels, May 15th, 2025 – Addressing Members of the European Parliament on the eve of the Israeli Independence Day on Tuesday, 13th May, Canadian human rights lawyer Dr. Jacques Gauthier called the current campaign to ask for a recognition of a Palestinian state “the greatest denial of justice in the history of mankind.” In his lecture on “The question of Jerusalem in international law” he spelled out how the Jewish people were given title deed to Jerusalem as well as to Judea and Samaria at the International Peace Conference in San Remo on April 25, 1920, by the Supreme Council of the Principal Allied Powers. These rights were later confirmed by the Treaty of Sèvres in August 1920 and Treaty of Lausanne in 1923. The Council of the League of Nations unanimously approved the Mandate for Palestine on July 24, 1922.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar