Svårare att förstå Israels agerande

 Jag har i mer än 20 år skrivit om Israel och vad som händer där. Det har egentligen aldrig varit svårt att förstå Israel agerande eller att förklara vad om händer för läsarna. Det har funnits logik och ett visst ansvar bakom beslut och aktioner Israel utfört. Vilket inte betyder att man inte i efterskott kan se att det ibland kunde ha funnits alternativ till vissa lösningar. Det har i Israel under en lång tid också funnits en stor enighet om viktiga frågor.

Nu tycker jag mig se en förändring i allt detta, en förändring som nog fanns där tidigare men som eskalerade när Trump blev president i USA. Trump kan kanske slänga ur sig vad som helst och byta åsikt varannan dag men Israel, Netanyahu, ett land i krig måste agera logiskt, ha en plan man följer, en plan medborgarna och omvärlden förstår. För tillfället förstår inte omvärlden Israels agerande och trots att regeringen i hemlandet fortfarande har majoriteten bakom sig är det många som inte förstår det som nu pågår.

Israel har kanske inga riktiga vänner bland nationerna, men de har många länder de har fungerande relationer med, både politiskt och ekonomiskt. Israel är helt beroende av ett  samarbete med dessa stater, ett litet land kan inte fungera ensamt i vår värld. Därför skulle det var  viktigt att Israel regering agerar så att goda relationer kan uppehållas med dessa stater. Det är faktiskt betydligt viktigare än att man lyckas döda några Hamaskrigare. Israel har utan tvekan rätt att slå till mot Hamas men man måste fråga sig: Vad får det kosta?

Som exempel kan jag ta Israels beslut att i mars stoppa hjälpsändningarna till Gaza. När stoppet trädde i kraft fanns det mat för ungefär 2 månader i Gaza. Situationen var alltså inte akut och det fanns en giltig orsak till stoppet. Hamas hade utnyttjade mathjälpen till att finansiera sin verksamhet. Det som är svårt att förstå är varför Israel inte omedelbart började planera för hur hjälpen skulle komma in utan att hamna i Hamas händer. Den planen borde ha funnits och börjat verkställas för många veckor sedan. Nu ser det ut som om Israel inte gjorde någonting och därmed gav ammunition till sina fiender. Israel måste ha varit medveten om att omvärlden inte kommer att acceptera en hungersnöd i Gaza.

Israel har på falska grunder under hela kriget anklagats för att förhindra mathjälpen att komma in till Gaza. Anklagelserna har visat sig vara falska eller mycket överdrivna. Men i vår gjorde Israel beslut som plötsligt vände upp och ner på allting. Helt i onödan skaffade man sig nya och fler fiender och jag frågar mig om  det var värt priset.

Ett annat exempel är talet om förflyttning av Gazas befolkning. Som sagt, president Trump kan slänga ur sig vad som helst: Kanada skall bli en amerikansk delstat, Grönland skall övertas av USA, Gazas befolkning skall tvångsförflyttas en dag, en annan skall de flytta frivilligt. Gaza skall bli hotell för rika turister eller ett "Frihetsområde". Alla förslag är orealistiska och saknar verklighetsförankring.

Israels premiärminister måste i motsats till Trump tänka på vad han säger. Tidigare har målen för kriget i Gaza varit klara och långt haft stöd från västvärldens ledare. Hamas måste elimineras och de kidnappade friges. Nu har Netanyahu lagt till ett krav: Trumps vision för området måste förverkligas. Som jag nämnde Trumps vision om det mesta är oklar, så också om Gaza. Man tolkar ändå Netanyahus uttalande som att målet är att befolkningen i Gaza skall förflyttas, med tvång eller inte är kanske lite oklart.

Ursäkta, men hur dum får man vara, frågar jag mig. För det första är en tvångsförflyttning orealistisk. För det andra är tvångsförflyttning av befolkning förbjudet. För det tredje, oberoende av om det är lagligt eller inte, så är det enligt de flesta människor omoraliskt att tvångsförflytta en befolkning.

Det är åter en ologisk och svårförklarad åtgärd från Israels sida. Israel vinner inget genom Netanyahus uttalande men förlorar mycket på den internationella arenan som Israel är beroende av.

Åter samma fråga, var uttalandet och kravet värt priset?

Det är sedan en annan sak att det förekommer ett stort hyckleri när det gäller tvångsförflyttning. Judarna har genom århundraden tvingats bort från Spanien, Portugal, England, Frankrike osv. Från länder som nu reagerar mot en eventuell tvångsförflyttning av araberna i Gaza.

Samma länder som fördömer en eventuell tvångsförflyttning av araberna har i FN röstat för att judarna  måste förflyttas från sina hem i Jerusalem, Judéen och Samarien. Som sagt ett enormt stort hyckleri, men något som Israel måste ta i beaktande. Vad vinner man och vad förlorar man och  vad är överhuvudtaget möjligt?

Det tredje exemplet, Israel har återupptagit sin offensiv i Gaza och inkallat stora mängder från reserven. Här har jag varken de fakta eller den kunskap som behövs för en rättvis bedömning. Ändå inställer sig frågan, vad kan Israel vinna nu som de inte lyckats vinna under ett och ett halvt år av krig.

Det är långt samma taktik som används, befolkningen flyttas till säkra zoner för att kriget mot Hamas på andra områden skall kunna föras effektivare. Men också nu kan Hamas gömma sina vapen och följa med när civilbefolkningen flyttas. Sedan kan de från de "säkra zonerna" attackera Israel som besvarar attacken. I de tätbefolkade säkra zonerna blir det många civila offer till glädje för Hamas som får nya fördömanden mot Israel från omvärlden.

Fler israeliska soldater dör, fler civila i Gaza dör och säkert dör också en del Hamaskrigare. Men frågan igen blir, vad vinner man och vad kostar det? 

Ekonomiskt och socialt blir kostnaderna enorma för Israel att ha en så stor del av reserven i tjänst under så lång tid. Dessutom förlorar Israel mycket av sitt internationella anseende, vilket också måste tas i beaktande. Vad blir dyrast för Israel i längden?

Fjärde exemplet: Det finns extrema grupper bland bosättarna i Judéen och Samarien som attackerar den palestinska befolkningen. Ofta utförs attackerna som hämnd för terroristattacker från palestiniernas sida men också av andra orsaker. Palestinier som utför terrorattacker måste naturligtvis arresteras och ställas inför rätta men det får inte vara så att privatpersoner tar till våld för att "skipa rättvisa". Att det förekommer våldsamheter mellan judar och palestinier är kanske inte oväntat men problemet är att Israel inte verkar göra något för att stoppa våldsamheterna. Väldigt få av de judiska extremisterna arresteras och ännu färre döms. Detta ger väldigt dåliga signaler och kan av extremisterna ses som ett tecken på att det de gör är acceptabelt. Det är fullt möjligt att det är den signal som säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir vill ge, men åter igen, det skadar både den israeliska och den palestinska befolkningen och det skadar Israels internationell anseende.

Ännu en sak som gör situationen i Israel svårare att förstå och förklara är den tudelning som uppstått i landet. Denna polarisering tog fart ordentligt när Netanyahu blev premiärminister. Men under flera år har det funnits en stark uppdelning i dem som är för Netanyahu och dem som är mot honom.

Denna tudelning har blivit så stark att politiska motståndare utpekas som landets fiender av båda sidorna. Båda sidorna gör oövertänkta och hatiska uttalanden om sina motståndare. Dessa uttalanden  plockas sedan tacksamt upp av internationell media för att användas mot Israel.

Till stor olycka för landet ledde denna tudelning till att Netanyahu efter senaste val måste bilda en regering med ytterhögern. Ännu en sak som försämrat Israels anseende i omvärlden.

En bidragande orsak till splittringen i landet är också Netanyahus klumpiga sätt att försöka förnya relationerna mellan rättsväsendet och parlament/regering. Som den erfarne politiker han är borde han förstå att ändringar som är av grundlagskaraktär måste genomföras i samarbete och med stöd av en stor del av parlamentet. Nu har han kört på och sagt att vi har fått makten av folket och gör vad vi vill. Faktum är ju att om man bara har en knapp majoritet i parlamentet så är nästan hälften av befolkningen av annan åsikt.

Naturligtvis är inte heller oppositionspartierna oskyldiga till det inflammerade läget men som premiärminister kunde nog Netanyahu ha agerat annorlunda och med mer ansvar. 

När en ledare blir gammal och tror att han är den enda som kan leda landet på rätt väg är man inne på en dålig väg. En demokrati kommer vanligtvis över det men skadorna kan bli stora.

Det har alltså blivit svårare att förstå Israels agerande som ibland verkar sakna all logik. Samtidigt är grundorsakerna till konflikterna  fortfarande de samma. Israels rätt till sitt territorium ifrågasätts. Israels rätt att existera motarbetas av många, både i Mellanöstern och övriga världen och hatet mot judarna når nya höjder.

En artikel med liknande innehåll:

When it comes to Gaza and Iran, it’s better for Israel to be wise than to be right - opinion