Hyckleriet kring den humanitära situationen i Gaza

 Ett citat från en intervju med Israels ambassadör i Frankrike, Joshua Zarka, om Frankrikes inställning till läget i Gaza:   "Zarka insisterade på att humanitära intressen inte driver Macrons utrikespolitik. ”Om det fanns en ideologi som handlade om att rädda liv, skulle han göra något liknande med Kongo eller Somalia, där vi talar om miljontals människor som dör. Och Frankrike gör ingenting i dessa länder.”

Ambassadören slår huvudet på spiken och analysen gäller tyvärr inte bara Frankrike och Macron. Nyhetsmedias och politikers reaktioner på den humanitära situationen i Gaza  baserar sig inte på omtanke om svältande och lidande människor. Det finns flera ställen i världen där människor har brist på mat och lider ännu värre än i Gaza, men dessa människors situation väcker ingen reaktion av vare sig politiker eller media. 

Det är ett obehagligt faktum att orsaken till att situationen i Gaza väcker sådant intresse och engagemang är att man kan anklaga judarna och deras stat för situationen. Visserligen är anklagelserna i  många fall helt obefogat men ändå.

Det är Hamas med stöd från en stor del av invånarna i Gaza som startat kriget. Det är de som håller i gång kriget genom att vägra frige de kidnappade israelerna och lägga ner sina vapen. Det är Hamas som vill se invånarna i Gaza hungra för att utnyttja detta i kampen mot Israel och det är omvärldens ledare och media som okritiskt  och villigt sprider Hamas bild av läget i Gaza. Att mat och annat humanitärt bistånd levererats till Gaza, i huvudsak från Israel, under hela det pågående kriget (förutom mars-maj 2025) är något som vanligtvis inte noteras.

Så länge som hungersnöd och humanitära katastrofer som drabbar tiotals gånger fler människor än vad det finns invånare i Gaza inte väcker någon uppmärksamhet i media eller bland politiker, samtidigt som situationen i Gaza behandlas flera gånger per dag är något allvarligt fel. Eftersom det  dessutom är Israel som utpekas som skyldig till situationen kommer det att få, och har redan fått allvarliga konsekvenser för staten Israel och judarna världen över.

Att sedan vanliga människor, som inte har tid eller intresse att lägga sig in i saken, lever i tron att situationen i Gaza på något sätt är unik och värre än i andra krigsområden är inte underligt. Krig försämrar alltid tillgången till mat, så också naturligtvis i Gaza.

Några exempel på humanitära katastrofer och hungersnöd från vår värld i dag (som jämförelse: Gazas befolkning uppgår till något över 2 miljoner):

DR Congo: Record numbers face acute or emergency hunger  (27.03.2025)

Rekordmånga, 27,7 miljoner människor lider av akut hunger i Demokratiska republiken Kongo (DRK), mitt i den pågående konflikten kopplad till massiv fördrivning och stigande matpriser, varnade globala experter på livsmedelssäkerhet på torsdagen. 

På en skala från ett till fem – där fem indikerar svält – klassificeras 3,9 miljoner människor i DRK som fas 4 av den inre krisen, vilket indikerar "nödnivåer" av hunger – och 23,8 miljoner lider av fas 3 av "krisnivåer".

(A record 27.7 million people are in the grip of acute hunger in the Democratic Republic of the Congo (DRC), amid ongoing conflict linked to massive displacement and rising food prices, global food security experts warned on Thursday.

On a scale of one to five – where five indicates famine – 3.9 million people in DRC are classified as IPC Phase 4, which indicates “emergency” levels of hunger - and a 23.8 million are enduring Phase 3 “crisis” levels.)

Programme Update

Somalia Country Office (31.07.2025)

- 5,98 miljoner människor behöver humanitärt bistånd i Somalia.

- 4,9 miljoner människor förväntas möta akut osäker livsmedelsförsörjning mellan juli och september 2025 (FSNAU).

- 3 861 643 internflyktingar i Somalia (HNRP 2024).

- 222 207 personer nyligen fördrivna mellan januari och juli 2025, orsakade av konflikter (55 %), översvämningar (20 %)

(-5.98 million people need humanitarian assistance in Somalia.

- 4.9 million people are projected to face acute food insecurity between July—September 2025 (FSNAU).

- 3,861,643 internally displaced people in Somalia (HNRP 2024).

- 222,207 people newly displaced between January and July 2025, driven by conflict (55%), floods (20%) )

Två år av krig i Sudan - Fler människor lider av hunger i Sudan än i resten av världen tillsammans   

I april 2025 har två år gått sedan kriget i Sudan startade, och utlöste den värsta humanitära katastrofen i världen.

- Över 12 miljoner människor har tvingats lämna sina hem, vilket gör detta till den största och snabbast växande flyktingkrisen i världen;

- 30,4 miljoner sudaneser - mer än hälften av befolkningen - behöver akut humanitärt bistånd, med miljoner i riskzonen för svält;

- 80 procent av sjukhusen i konfliktzonerna är obrukbara, miljoner människor står utan tillgång till grundläggande sjukvård samtidigt som sjukdomsutbrotten ökar;

- Tiotusentals har dödats, med urskillningslösa attacker mot civila, inklusive i Darfur där etniskt våld har eskalerat. 

Famine in Sudan

- Sudan riskerar att bli världens största hungerkris på senare tid då konflikten fortsätter att rasa och förstör försörjningsmöjligheter, infrastruktur, handelsvägar och leveranskedjor.

 - En utdragen hungersnöd tar vid – den enda platsen i världen med denna nivå av hunger – och utan humanitärt bistånd kan hundratusentals dö.

 - Svält bekräftades första gången i augusti 2024 i Zamzam IDP-läger. Hundratusentals liv är i fara. Familjer som är instängda i den belägrade delstatshuvudstaden El Fasher riskerar svält, då Världslivsmedelsprogrammet (WFP) inte har kunnat leverera livsmedelsbistånd via väg på över ett år.

 - Totalt 24,6 miljoner människor (ungefär hälften av befolkningen) är akut osäker på livsmedelsförsörjning, medan 637 000 (den högsta siffran i världen) står inför katastrofala nivåer av hunger. 

- Över ett av tre barn lider av akut undernäring – över 20-procentsgränsen för att bekräfta hungersnöd.

 - Sudan står också inför den värsta flyktingkrisen i världen, med 10 miljoner människor som tvingats lämna sina hem på grund av konflikter.

(-Sudan risks becoming the world’s largest hunger crisis in recent history as conflict continues to rage, destroying livelihoods, infrastructure, trade routes and supply chains.

-A protracted famine is taking hold – the only place in the world at this level of hunger – and without humanitarian assistance, hundreds of thousands could die.

-Famine was first confirmed in August 2024 in Zamzam IDP camp. Hundreds of thousands of lives are at risk. Families trapped inside the besieged state capital, El Fasher, face starvation, with the World Food Programme (WFP) unable to deliver food assistance by road for over a year. 

-A total of 24.6 million people (around half the population) are acutely food insecure, while 637,000 (the highest anywhere in the world) face catastrophic levels of hunger.

-Over 1 in 3 children are facing acute malnutrition – above the 20 percent threshold for a famine confirmation.

-Sudan also faces the worst displacement crisis in the world, with 10 million people forced from their homes by conflict.)

Läs också:

Världens 10 mest försummade flyktkriser

Vilka skyldigheter har Israel i Gaza?

Det finns många som har åsikter om Israels agerande i Gaza. Här följer en artikel som grundar sig på vad internationell lagstiftning säger. Det verkar ganska klart att Israel under Netanyahus envisa ledning är på väg att skaffa sig fler problem.

Israel is planning to conquer Gaza City – what legal obligations will that incur?

Displacing the estimated one million residents of Gaza City will heighten Israel’s responsibility to ensure a humanitarian catastrophe is avoided, say legal experts

...The issue of whether an occupation has been established in a legal sense is critical, because if a state is considered to be occupying a territory, its legal responsibilities to the civilian population under its control are much greater than its obligations to that population simply as a warring party.

In an occupation, the occupying power has a legal duty to provide for the civilian population under its control and ensure security and public order.

For Israel in its current war, this would include in the immediate term being legally responsible for providing food, water, shelter, medical services, and other critical needs of the Gazan civilian population, including from its own resources if necessary.

In the longer term this would include fulfilling all responsibilities of national and municipal authorities, from education and sanitation to economy and trade regulation.

That compares to the legal obligations under the laws of armed conflict when there is no belligerent occupation, when a warring party is only obligated to “allow and facilitate“ the provision of food and medical supplies by third parties to a civilian population, subject to certain conditions aimed at preventing enemy forces from taking advantage of such aid, and does not hold ultimate responsibility for its supply...

"...Att fördriva de uppskattningsvis en miljon invånarna i Gaza City kommer att öka Israels ansvar att säkerställa att en humanitär katastrof undviks, säger juridiska experter ... Frågan om huruvida en ockupation har etablerats i juridisk mening är kritisk, eftersom om en stat anses ockupera ett territorium är dess rättsliga ansvar gentemot civilbefolkningen under dess kontroll mycket större än dess skyldigheter gentemot den befolkningen enbart som en krigförande part. I en ockupation har ockupationsmakten en rättslig skyldighet att försörja civilbefolkningen under sin kontroll och säkerställa säkerhet och allmän ordning. För Israel i sitt nuvarande krig skulle detta på omedelbar sikt innefatta att vara rättsligt ansvarig för att tillhandahålla mat, vatten, tak över huvudet, medicinska tjänster och andra kritiska behov hos Gazas civilbefolkning, inklusive från egna resurser om det behövs. På längre sikt skulle detta innefatta att uppfylla alla nationella och kommunala myndigheters ansvar, från utbildning och sanitet till ekonomi och handelsreglering. Det kan jämföras med de rättsliga skyldigheterna enligt lagarna om väpnad konflikt när det inte finns någon krigförande ockupation, när en krigförande part endast är skyldig att "tillåta och underlätta" tillhandahållandet av livsmedel och medicinska förnödenheter från tredje part till en civilbefolkning, under förutsättning att vissa villkor uppfylls för att förhindra att fiendens styrkor utnyttjar sådant bistånd, och inte har det yttersta ansvaret för dess tillhandahållande..."

ECI Månadsrapport

ECI Månadsrapport

Ibland kan en månad kännas som en evighet. När vi återvände till ECI:s kontor denna vecka, var våra känslor blandade. Fortfarande hålls 50 personer kvar som gisslan och de har nu hållits fängslade i Gaza i de mest fruktansvärda omständigheter i 676 dagar när jag skriver denna rapport. Samtidigt växer ilskan. Inte mot Hamas, som håller gisslan, utan mot israelerna som försöker befria den. 

I detta nummer av vår Månadsrapport får vi en glimt av hur EU svarar på denna kris och samtidigt får vi en vidare analys av den ondskefulla utvecklingen av den moderna antisemitismen som brutit ut efter 7 oktober 2023.

Läs hela rapporten här!

Essä Antisemitism 3.0 Den nutida antisemitismens utveckling

“I varje generation reser de sig mot oss för att förinta oss. Och Den Helige, välsignad vare Han, räddar oss ur deras hand.” Den gamla judiska bönen från Haggadan som reciteras vid varje påskmåltid, summerar antisemitismens historia väl. En tillbakablick på de senaste femtio åren (en generation) visar att vi kan särskilja tre skeden i utvecklingen av det nutida judehatet.

Den dåvarande israeliske ambassadören vid Förenta nationerna, Chaim Herzog talar till generalförsamlingen i New York den 10 november 1975. FN-foto/Michos Tzovaras

1975 Inkommande höst är det 50 år sedan den ökända FN:s generalförsamlings resolution 3379 (Sionism är rasism). Initiativet till den togs av Sovjetunionen stödd av sina allierade och kumpaner runt om i världen. Resolutionen, som godkändes med 72 röster för, 35 röster emot och 32 nedlagda röster, omformade uppfattningen av staten Israel i många kretsar runt om i världen, inte minst inom den progressiva socialistiska rörelsen i västvärlden och särskilt bland de radikaliserade campusungdomarna. Sociala trender går i vågor och även denna våg planade med tiden ut. Faktum är att i och med järnridåns fall 1989 och att friheten och demokratiernas antal ökade inom de tidigare Sovjetkontrollerade områdena inom östblocket så upphävdes resolutionen år 1991. Många av länderna i Sovjetblocket som stödde resolutionen 1975 är i dag några av Israels bästa vänner inom det internationella samfundet.

2001 Fastän uppfattningen av Israel som en rasistisk stat levde kvar inom radikal islam och bland den extrema vänstern, verkar samhället i stort ha gått vidare. Men Israels fiender hade inte givit upp, utan arbetade oförtröttligt för att återuppliva lögnen. I september 2001, efter år av förberedelser, kom en ny och ännu bredare koalition samman i Durban, Sydafrika. Koalitionen bestod av radikala islamister och vänsterprogressiva från den akademiska världen, kyrkor, fackförbund och så kallade människorättsorganisationer som alla samlades till FN:s världskonferens mot rasism.  Under årens lopp har vi skrivit utförligt om vikten av Durbankonferensen 2001 som en kuvös och språngbräda för en rad nya globala antisemitiska kampanjer som har vuxit i betydelse genom åren, som exempelvis BDS-rörelsen, apartheidveckor på universitetscampus och Ekumeniska följeslagarprogrammet vars mål är att indoktrinera unga kristna genom att sända dem till Judeen och Samarien för att föra kampanj mot Israel.

Sörjande utanför Vita huset deltar i en minnesceremoni för mordoffren vid Capital Jewish Museum 22 maj 2025. Foto: Kevin Dietsch / Getty Images

2025 När vi kommer till 2025 har vi version 3.0 av denna nya antisemitism som första gången presenterades på den globala scenen i november 1975 med FN-resolutionen och sedan återanvändes i Durban 2001 i vad vi kunde kalla den moderna antisemitismen 2.0.   Medan FN-resolutionen 1975 etablerade FN:s infrastruktur för demonisering av Israel genom att skapa permanenta strukturer och institutioner med FN:s budgetlinjer riktade mot Israel, trappade Durbankonferensen upp dessa aktiviteter i det globala civilsamhället inklusive den akademiska världen, media, ekumeniska organisationer och välfinansierade men allt mer politiserade människorättsorganisationer och humanitära organisationer. Dessa organisationer är kvar i ett symbiotiskt förhållande, både politiskt och ekonomiskt, till Förenta nationerna och har nära kontakter och direkt tillgång till internationell media, något vi sett bevis på under det pågående Gazakriget.  År 2025 verkar anden ha kommit ur flaskan och judar har mördats på öppen gata i USA av människor som ropar ”Befria Palestina”. Vi har nu en hel generation av unga och aggressiva antiisrael-aktivister som har indoktrinerats i sofistikerat judehat under temat mänskliga rättigheter, direkt från Durbankonferensens handbok 2001. Hur kom vi hit?

Studenter protesterar i maj 1968 i Paris. (AR May 2018 Feature)

Är “den långa marschen genom institutionerna” nu fullbordad? När marxisterna från 1968-generationen insåg att majoriteten aldrig skulle acceptera deras idéer för en revolution, inledde de något som har kallats ”den långa marschen genom institutionerna”. Frasen myntades av den italienska kommunisten Antonio Gramsci för att beskriva en strategi för att skapa radikala förändringar i ledningen genom att själv bli en del av den. Gramsci insåg att för att genomföra deras radikala idéer måste de ta över centrala institutioner i det moderna samhället såsom utbildning, media, kultur och religion. De var framgångsrika. I Storbritannien kallades BBC nyligen ”en av huvudförklaringarna till ökningen av antisemitismen i Storbritannien” och detsamma gäller även media i de flesta andra västländer. Lägg därtill den massiva immigrationen från muslimska länder under de senaste fyrtio åren och radikala islamister som tagit över våra gator, Muslimska brödraskapets infiltrering av våra samhällen och massiva investeringar från länder som Qatar i våra universitet, idrottsvärlden och den vidare kulturen så är bilden komplett.

Hur kan vi kämpa mot detta?

Denna korta essä om utvecklingen av modern antisemitism är inte skriven för att ge oss anledning att ge upp. Tvärtom, det är aldrig för sent att slå tillbaka och ändra kurs. Så här kan vi göra det. Vinna informationskriget  Trots det officiella sommaruppehållet i juli har ECI varit aktivare än någonsin för att avslöja medielögner och hjälpa till att sprida pålitlig information om kriget i Gaza. Denna aspekt av ECI:s arbete blir dag för dag allt viktigare i takt med att medias desinformation fortsätter. Tack vare Kristina Lazebnas utmärkta arbete har vi nu ett vinnande koncept inom sociala medier som vi vill bygga vidare på.     Resa upp en ny generation av proisraeliska ledare Alla sociala förändringar börjar med den unga generationen. Det här har även gällt de nya antiisraeliska rörelserna på universitetscampus vilka delvis finansieras av utländska regeringar och stöds av lärarkollegiet, av vilka många har en bakgrund i studentrevolutionen 1968. För att hjälpa till att resa upp en ny generation av unga ledare inledde ECI sin Akademi för unga ledare. Med din hjälp kan vi fortsätta utbilda flera ledare denna höst.  Högnivå diplomati ECI är unik såtillvida att man inte enbart utbildar sina egna medlemmar, utan når även ut till verkliga beslutsfattare på högsta nivå. Bara under de senaste månaderna har ECI haft möten med representanthusets talman i USA, EU-ambassadörer, Europaparlamentets ledamöter liksom med regeringsministrar, allt för att föra meningsfulla samtal om Israel och det judiska folket.    Kyrkor mot antisemitism Ett område som ECI prioriterar är kristna trosledare. Medan den bibliska grunden för att stödja Israel förblir sig lik, så är många församlingsledare inte utrustade för att stå emot den massiva desinformationskampanjen som strävar till att försvaga stödet till Israel. Under årens lopp har vi fört samman kyrkoledare på hög nivå för att höja rösten mot antisemitism, men vi behöver göra mer.

Inget folkmord i Gaza

 The Gaza genocide claim fails the test of law and fact (TOI)

"Israel’s military response to the Hamas invasion of October 7, 2023, has provoked a slew of accusations against the Jewish State. For most of 2024 and 2025, the UN alleged that Gaza’s 2.2 million people were on the “brink” of starvation. The UN and others have accused Israel of deliberately targeting hospitals and schools, even though Hamas uses those areas as military bases. But in recent weeks, the crescendo has peaked with the resurgence of accusations that Israel is committing genocide in Gaza.

...The Genocide Convention of 1948 and the Rome Statute of the International Criminal Court both define genocide as requiring proof of specific intent to “destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial, or religious group, as such.” Israel’s actions in Gaza do not come close to this definition.

...Finally, the evidence shows Israel has not acted with the requisite intent to commit genocide. If Israel truly intended to commit genocide, then it would not have issued evacuation warnings to Gazan civilians to get out of harm’s way prior to launching air strikes, as it has done repeatedly since the beginning of the war. Nor would it have allowed thousands of tons of aid into the enclave, as it has done for nearly the entirety of the war. Nor would it have facilitated the administration of polio vaccines to 500,000 Gazans in August 2024. Indeed, no other nation in the history of human warfare has ever warned civilians before launching strikes, delivered tons of aid to the enemy’s population, or vaccinated hundreds of thousands of the enemy’s people during wartime.

Has the population of Gaza suffered? Yes, of course. But as between allegations of Israeli genocide and Hamas’s conduct, the fault lies squarely with Hamas. Hamas started the war when it invaded Israel without provocation on October 7, 2023. Hamas refuses to end the war by continuing to hold captive the remaining Israelis it kidnapped. Indeed, Hamas is holding the entire Gazan population hostage by refusing to surrender, by hijacking food aid, and by shooting at its own people who simply want a chance at a better life.

Is Israel committing genocide in Gaza? The clear answer, both legally and factually, is a resounding no.

About the Author: Steven E. Zipperstein is a former US federal prosecutor and a professor at UCLA, where he is also the Director of the Younes and Soraya Nazarian Center for Israel Studies. 

Ett klart och tydligt uttalande om det dåraktiga i att erkänna en palestinsk stat

Ett klart och tydligt uttalande från ICEJ: (AI översättning)

Kära vänner och bönepartners,

Den nuvarande diplomatiska kampanjen från medlemmar av det internationella samfundet för att erkänna en palestinsk stat utan israeliskt samtycke är ogenomtänkt och fylld av brister och faror. För det första hindrade det den senaste tidens framsteg mot en överenskommelse om eldupphör och gisslanutväxling i Gaza, eftersom Hamas ledare omedelbart insåg att de kunde skärpa sina krav och ändå få status som stat. Man har också överlämnat den återstående israeliska gisslan i Hamas grymma händer, som avsiktligt svälter ihjäl de gisslan som fortfarande är i livet.

Denna missriktade kampanj skulle, om den fortsatte, allvarligt underminera freden och stabiliteten i Mellanöstern och urholka etablerad internationell rätt som har tjänat nationernas samfund väl i modern tid. Dessutom skulle det innebära ett skarpt och problematiskt avsteg från den långvariga internationella konsensus som råder om att konflikten mellan Israel och Palestina bäst löses genom direkta förhandlingar mellan parterna själva.

Ett sådant ensidigt erkännande av en palestinsk stat misslyckas just nu av flera skäl:

1) I kölvattnet av terrormassakrerna den 7 oktober skulle det vara en belöning för Hamas terrorism och en grotesk, okänslig gest inför de värsta grymheterna som begåtts mot den judiska staten och det judiska folket sedan Förintelsen.

2) Palestinierna uppfyller inte kriterierna för att bli en stat, eftersom de inte har en enda, enad auktoritet i effektiv kontroll över de territorier de gör anspråk på. Den palestinska myndigheten är full av korruption och har förlorat sin legitimitet i de flesta palestiniers ögon, medan Hamas är en radikal och oåterkallelig terrormilis som inte bör ges legitimitet från något håll. Dessutom fortsätter den Palestinska Myndigheten att förkasta Israels existens som en judisk stat, vilket framgår av dess officiella medier och skolböcker som fortfarande öppet förnekar Israels rättmätiga plats i regionen, och indoktrinerar framtida generationer till hat och våld mot Israel, och på så sätt avslöjar sina verkliga avsikter.

3) Strävan att erkänna en palestinsk stat under nuvarande omständigheter visar på en djup okunnighet om den nuvarande rollfördelningen inom palestinsk politik. Även om de fortfarande är delaktiga i terrordåd, har den Palestinska Myndigheten i stor utsträckning valt att föra rättsprocesser för att delegitimera Israel och säkra palestinsk status som stat i hela det historiska landet Israel, medan Hamas har valt att stanna kvar på vägen av "väpnat motstånd" – det vill säga terrorism och våld. Genom att erkänna en palestinsk stat mitt i den utdragna konflikt som utlöstes av massakrerna den 7 oktober, talar det internationella samfundet om för palestinierna att terror och våld ger resultat, och därigenom stärker Hamas gentemot den Palestinska Myndigheten och bromsar fredsansträngningarna kanske för generationer.

4) Israel har en överlägsen juridisk och historisk rätt och anspråk på suveränitet i de omtvistade territorierna i förhållande till palestinierna, vilket vederbörligen erkändes genom bindande beslut av det internationella samfundet vid San Remo-konferensen 1920 och i det brittiska mandatet i Palestina som antogs av Nationernas Förbund 1922.

5) Att erkänna en palestinsk stat utan Israels medgivande skulle inte bara bryta mot Osloavtalet från 1993 – som många av de nationer som nu överväger ett erkännande har bevittnat – det skulle också bryta med årtionden av bindande resolutioner från FN:s säkerhetsråd som bygger på den sunda principen om direkta bilaterala förhandlingar. Ett sådant brott skulle innebära ett allvarligt svek mot Israels förtroende och skulle offra de internationella avtalens okränkbarhet på den politiska opportunismens altare.

6) En sådan åtgärd skulle få fredsansträngningarna att spåra ur och destabilisera regionen genom att ge palestinierna falska förhoppningar om att de ensidigt kan uppnå status som stat utanför direkta bilaterala samtal med Israel.

7) De europeiska nationer som stöder detta diplomatiska initiativ bryter mot EU:s sedvanliga praxis att endast agera i konsensus i viktiga utrikespolitiska frågor, eftersom flera av EU:s medlemsstater bestämt motsätter sig denna ansträngning.

8) Vissa nationer som överväger detta drag gör det för snäva inhemska intressen, som Frankrike som försöker blidka det växande hotet från radikala islamistiska element inom sina gränser.

Denna kampanj för erkännande av en palestinsk stat är ett svagt och hänsynslöst svar på den nuvarande vågen av global antisemitism och kommer bara att lägga mer bränsle på detta samhälleliga gissel runt om i världen, som alla nationer nu måste konfrontera med mod och inte feghet.

Vi uppmanar det internationella samfundet att överge de nuvarande ogenomtänkta diplomatiska ansträngningarna att påtvinga Israel en palestinsk stat, och att i stället fokusera på det omedelbara behovet av att sluta ett avtal om eldupphör och frisläppande av gisslan som också tar hänsyn till den framtida administrationen av Gaza. Ett sådant avtal måste innefatta ett säkert återvändande för alla levande och avlidna israeliska gisslan i Gaza, och avväpnning och allmän förvisning av Hamas.

Vi uppmanar också kristna överallt att handla och be i linje med detta principiella, moraliska ställningstagande, och särskilt att sträcka ut en hand till sina samfund och nationella ledare angående felen och farorna med ett ensidigt erkännande av en palestinsk stat. Nu är det dags att troget be för freden i Jerusalem, och att modigt tala ut mot antisemitism och för en rättvis fred byggd på bibliska sanningar och principer.

Välsignelser från Jerusalem

Så fungerar den humanitära hjälpen i Gaza, enligt reservist på plats

 En reservist som varit i Gaza med uppgift att övervaka utdelningen av den humanitära hjälpen berättar om vad han sett och upplevt. En berättelse som långt skiljer sig från det vi fått ta del av i media.

Kan man lita på hans uppgifter? Vänd på frågan! Kan man lita på uppgifter från Hamas och FN, garanterat inte.

IDF reservist at GHF's aid project: Far from perfect, but not a Gaza 'death trap'

MILITARY AFFAIRS: The SDS system is not the “deadly trap" story from Hamas’s Gaza Health Ministry data, but it’s far from perfect. For the safety of civilians, the plan needs improvement.

The truth about Gaza Humanitarian Foundation (GHF) aid sites has been grossly distorted, with a good-intentioned but flawed project seeking to alleviate the suffering of civilians in a war zone instead being represented by news outlets and NGOs as “killing fields” in which IDF soldiers unnecessarily and indiscriminately shot Palestinians patiently queuing in lines.

For a significant portion of my third tour in Gaza as an infantry reservist, I was one of the soldiers tasked with securing the area around a safe distribution site (SDS) in the south of the Strip.

Läs hela artikeln här!

Här kan man läsa en intervju med USA:s ambassadör i Israel:

Huckabee: With Palestine state move, UK and France have joined forces with Israel’s enemies

Har Netanyahu tappat greppet helt?

 Trots motstånd från den militära ledningen har Netanyahu drivit igenom sin vilja att fortsätta kriget i Gaza, och som första steg erövra Gaza City. I dagsläget har Israel kontroll över 75% av Gaza. Nästan hela befolkningen på ca 2 miljoner lever i områden som ännu inte ockuperas av Israel. Chefen för armén säger att Netanyahus plan mer eller mindre kommer att leda till katastrof för alla inblandade parter men Netanyahu och ministrarna som stöder honom kör på ändå.

Netanyahu har varit en lysande politiker under många år men enligt min mening har han totalt förlorat greppet under den här valperioden. Stora misstag efter varandra och inget spelöga kvar.

Att inte beakta arméchefens varningar är oansvarsfullt!

Att inte beakta omvärldens reaktion sätter Israel i en mycket besvärlig situation.

Kraven som måste uppfyllas för att kriget skall avslutas är i och för sig vettiga och flera av kraven har stöd från omvärlden. Men det sista stödet förlorar Israel nog nu.

Tyskland t.ex. meddelade att de stoppar vapenexporten till Israel.

Bucking IDF warnings, security cabinet approves Netanyahu plan to conquer Gaza City

"...During the 10-hour meeting that began at 6 p.m. on Thursday, IDF Chief of Staff Lt. Gen. Eyal Zamir expressed his opposition to Netanyahu’s proposal.

“The lives of the hostages will be in danger if we go ahead with this plan to occupy Gaza. There is no way to guarantee that we will not harm them. Our forces are worn out, the military tools need maintenance, and there are humanitarian and sanitary [concerns regarding the Palestinian population],” Channel 12 quoted the IDF chief as having said..."

"...The statement from Netanyahu’s office noted that a majority of cabinet members backed a list of five principles that Israel will demand be met before it agrees to end the war with Hamas: (1) The terror group’s disarmament; (2) the return of all 50 remaining hostages — 20 of whom are believed to be alive; (3) the demilitarization of the Gaza Strip; (4) Israeli security control over the Gaza Strip; and (5) the existence of an alternative civilian government that is not Hamas or the Palestinian Authority..."

Belgium’s foreign minister summons Israeli ambassador in response to Gaza City takeover plan

‘A disaster’: Opposition, countries, families of hostages blast Gaza City takeover plan

Opposition figures charged that the step would lead to the deaths of Israeli captives and soldiers.

Opposition Leader Yair Lapid called the move “a disaster that will lead to many more disasters,” in a post on X, adding that it was made in “complete contradiction to the opinion of the military and security ranks.”

National Security Minister Itamar Ben Gvir and Finance Minister Bezalel Smotrich “dragged” Netanyahu “into a move that will take months, lead to the deaths of the hostages, the killing of many soldiers, cost tens of billions to the Israeli taxpayer, and lead to a political collapse,” Lapid added.

“This is exactly what Hamas wanted: for Israel to be trapped in the field without a goal, without defining the picture of the day after, in a useless occupation that no one understands where it is leading,” he said.

Yisrael Beytenu party chairman and former defense minister Avigdor Liberman said that the decision “proves that life-and-death decisions are being made in opposition to security considerations and the war’s objectives.”

“The prime minister of October 7 is once again sacrificing the security of Israeli citizens for the sake of his seat,” he added.

Är det bara hungriga barn i Gaza som räknas?

 Jag läste ett upprop från Rädda Barnen idag:

Det är svårt att bo i tält. Det finns inga väggar och ingen säng att sova i. På sommaren är det hemskt varmt.

Vissa dagar har vi ingenting att äta. Jag klarar det, men mina småsystrar gör det inte. Båda gråter av hunger på natten, men vi har inget att ge dem.

Min pappa jobbar hårt. Ofta är han alldeles sjuk av utmattning. Men han tjänar bara en euro om dagen. Ibland är mina systrar hungriga tills vi lyckas spara ihop två euro till mjölk.

Sjukskötarna från den mobila kliniken berättade att mins småsystrar lider av svår undernäring...

Den här berättelsen är från Syrien, inte från Gaza. Därför får barnen ingen uppmärksamhet av media, politiker eller biskopar. Israel kan inte beskyllas för barnens hunger och undernäring och då är ingen intresserad. Om barn i Gaza går hungriga är det fråga om en katastrof av episka mått, enligt FN:s generalsekreterare, men Syrien eller Sudan, vem orkar bry sig?

Dessutom, att få in mathjälp till Syrien borde gå att ordna hur lätt som helst om viljan fanns.

AI översikt av läget i Syrien:

Bakgrund: (som jämförelse Gazas befolkning är ca 2 miljoner)

Syrien rankas som ett av de länder med högst risk för hungersnöd, enligt Hunger Hotspot Outlook. 

Mer än 14 miljoner människor lider av osäker livsmedelsförsörjning, och 9,1 miljoner av dem riskerar akut hunger. 

Över 100 000 barn under fem år riskerar att dö till följd av akut undernäring. 

Den syriska ekonomin har kollapsat, vilket har lett till hyperinflation och utbredd fattigdom. 

90% av befolkningen lever i fattigdom, och många tvingas göra svåra val mellan mat, sjukvård och utbildning. 

Lögnerna som sprids om Israel hotar judarna i Europa (ECI)

 ECI: Europe risks pogroms against Jews unless the tide of modern blood libels is thwarted in time

Brussels, 6 August, 2025 – The intense media campaign to discredit Israel and accuse its defense forces of committing genocide and other war crimes in Gaza is causing an unprecedented wave of antisemitism across Europe and across the world, ECI Founding Director Tomas Sandell said on Wednesday. From Athens to Barcelona, Israeli tourists and European Jews are being targeted in connection with the ongoing Israeli military operation in Gaza to free the remaining Israeli hostages and dismantle the Hamas terrorist organization. 

Expressing his grave concern over the growing number of antisemitic incidents in Europe in recent weeks, Sandell warned that “unless our European political leaders and media outlets come to their senses and stop spreading modern blood libels by insinuating that Israel is deliberately causing mass starvation in Gaza, we may soon see outright pogroms on the streets of Europe. In the US there have already been instances where innocent Jews have been killed on the streets while the perpetrators have shouted ‘Free Palestine.’

Recent antisemitic incidents in Europe include: Israeli teens attacked in Rhodes by pro-Palestinian activists; a group of Jewish teenagers from France expelled from a departing flight in Barcelona for singing in Hebrew; two Israeli musicians expelled from a restaurant in Vienna for speaking in Hebrew; Israeli youths being attacked by local gangs in Athens; an Israeli DJ canceled in Belgium; and shows by two British Jewish comedians dropped from the Edinburgh Fringe Festival. The list goes on.

Explaining the rationale behind the many incidents Sandell continues, “If you are constantly being fed with fabricated lies about the evil nature of the Jewish state, this will sooner or later lead to violence against individual Jews, since anti-Zionism is closely linked to antisemitism.”  

This is nothing new but rather a repeat of the medieval blood libels. At the core of these blood libels were often the false accusation that claimed that Jews were responsible for the death of innocent children. The modern version of this blood libel now accuses the collective Jew – the State of Israel – of intentionally starving Palestinian children to death.

While national authorities by and large have condemned the recent spike in antisemitic hate crimes, the official rhetoric is gradually shifting against Israel. After the Israeli Foreign Ministry filed a complaint against the local authorities in Barcelona concerning the recent incident when Jewish teenagers from France were forcibly removed from an aircraft by a captain who called Israel ‘a terrorist state’, Spanish Minister for Transport Oscar Puente fired back by calling the French youth ‘Israeli brats’.

Recent statements by France and UK to threaten to recognize a Palestinian state in protest against the humanitarian crisis in Gaza also risk shifting the blame for the war in Gaza from Hamas to Israel and indirectly fuel antisemitic sentiments.

Sandell concludes, “In times like these our political leadership needs to stand firm and not give in to the growing hatred of Israel. Unless we take necessary action now, one day these blood libels may unleash a new wave of pogroms against Jews in Europe. Never again is now.”

Israels utrikesminister sade de rätta sakerna i FN men ingen vill höra

 Sa’ar at the UN: Clear, urgent, and barely heard - analysis (Jerusalem Post)

Sa’ar sa rätt saker, men i en värld där Hamas ord ofta litas på och Israels ifrågasätts, finns det ingen garanti för att det kommer att spela någon roll.

...Även det mest moraliskt otvetydiga budskapet kan falla platt i en värld som redan har bestämt sig. 

Även de mest chockerande bilderna kan förbises om de inte passar in i den rådande berättelsen. Och det är det som gör detta ögonblick så frustrerande. Sa’ar gjorde rätt sak. Han sa rätt saker. Han talade tydligt och kraftfullt. Men i en upp-och-nervänd värld, där Hamas ord ofta förmedlas och Israels ständigt  ifrågasätts, finns det inga garantier för att något av det kommer att spela någon roll. 

Men det betyder inte att Israel ska sluta tala. Om något, borde de tala högre. Oftare. Tydligare. Och, precis som Sa’ar gjorde den här veckan, med orubblig moralisk tillförsikt.

Läs hela artikeln!