ECI Månadsrapport

ECI Månadsrapport

Ibland kan en månad kännas som en evighet. När vi återvände till ECI:s kontor denna vecka, var våra känslor blandade. Fortfarande hålls 50 personer kvar som gisslan och de har nu hållits fängslade i Gaza i de mest fruktansvärda omständigheter i 676 dagar när jag skriver denna rapport. Samtidigt växer ilskan. Inte mot Hamas, som håller gisslan, utan mot israelerna som försöker befria den. 

I detta nummer av vår Månadsrapport får vi en glimt av hur EU svarar på denna kris och samtidigt får vi en vidare analys av den ondskefulla utvecklingen av den moderna antisemitismen som brutit ut efter 7 oktober 2023.

Läs hela rapporten här!

Essä Antisemitism 3.0 Den nutida antisemitismens utveckling

“I varje generation reser de sig mot oss för att förinta oss. Och Den Helige, välsignad vare Han, räddar oss ur deras hand.” Den gamla judiska bönen från Haggadan som reciteras vid varje påskmåltid, summerar antisemitismens historia väl. En tillbakablick på de senaste femtio åren (en generation) visar att vi kan särskilja tre skeden i utvecklingen av det nutida judehatet.

Den dåvarande israeliske ambassadören vid Förenta nationerna, Chaim Herzog talar till generalförsamlingen i New York den 10 november 1975. FN-foto/Michos Tzovaras

1975 Inkommande höst är det 50 år sedan den ökända FN:s generalförsamlings resolution 3379 (Sionism är rasism). Initiativet till den togs av Sovjetunionen stödd av sina allierade och kumpaner runt om i världen. Resolutionen, som godkändes med 72 röster för, 35 röster emot och 32 nedlagda röster, omformade uppfattningen av staten Israel i många kretsar runt om i världen, inte minst inom den progressiva socialistiska rörelsen i västvärlden och särskilt bland de radikaliserade campusungdomarna. Sociala trender går i vågor och även denna våg planade med tiden ut. Faktum är att i och med järnridåns fall 1989 och att friheten och demokratiernas antal ökade inom de tidigare Sovjetkontrollerade områdena inom östblocket så upphävdes resolutionen år 1991. Många av länderna i Sovjetblocket som stödde resolutionen 1975 är i dag några av Israels bästa vänner inom det internationella samfundet.

2001 Fastän uppfattningen av Israel som en rasistisk stat levde kvar inom radikal islam och bland den extrema vänstern, verkar samhället i stort ha gått vidare. Men Israels fiender hade inte givit upp, utan arbetade oförtröttligt för att återuppliva lögnen. I september 2001, efter år av förberedelser, kom en ny och ännu bredare koalition samman i Durban, Sydafrika. Koalitionen bestod av radikala islamister och vänsterprogressiva från den akademiska världen, kyrkor, fackförbund och så kallade människorättsorganisationer som alla samlades till FN:s världskonferens mot rasism.  Under årens lopp har vi skrivit utförligt om vikten av Durbankonferensen 2001 som en kuvös och språngbräda för en rad nya globala antisemitiska kampanjer som har vuxit i betydelse genom åren, som exempelvis BDS-rörelsen, apartheidveckor på universitetscampus och Ekumeniska följeslagarprogrammet vars mål är att indoktrinera unga kristna genom att sända dem till Judeen och Samarien för att föra kampanj mot Israel.

Sörjande utanför Vita huset deltar i en minnesceremoni för mordoffren vid Capital Jewish Museum 22 maj 2025. Foto: Kevin Dietsch / Getty Images

2025 När vi kommer till 2025 har vi version 3.0 av denna nya antisemitism som första gången presenterades på den globala scenen i november 1975 med FN-resolutionen och sedan återanvändes i Durban 2001 i vad vi kunde kalla den moderna antisemitismen 2.0.   Medan FN-resolutionen 1975 etablerade FN:s infrastruktur för demonisering av Israel genom att skapa permanenta strukturer och institutioner med FN:s budgetlinjer riktade mot Israel, trappade Durbankonferensen upp dessa aktiviteter i det globala civilsamhället inklusive den akademiska världen, media, ekumeniska organisationer och välfinansierade men allt mer politiserade människorättsorganisationer och humanitära organisationer. Dessa organisationer är kvar i ett symbiotiskt förhållande, både politiskt och ekonomiskt, till Förenta nationerna och har nära kontakter och direkt tillgång till internationell media, något vi sett bevis på under det pågående Gazakriget.  År 2025 verkar anden ha kommit ur flaskan och judar har mördats på öppen gata i USA av människor som ropar ”Befria Palestina”. Vi har nu en hel generation av unga och aggressiva antiisrael-aktivister som har indoktrinerats i sofistikerat judehat under temat mänskliga rättigheter, direkt från Durbankonferensens handbok 2001. Hur kom vi hit?

Studenter protesterar i maj 1968 i Paris. (AR May 2018 Feature)

Är “den långa marschen genom institutionerna” nu fullbordad? När marxisterna från 1968-generationen insåg att majoriteten aldrig skulle acceptera deras idéer för en revolution, inledde de något som har kallats ”den långa marschen genom institutionerna”. Frasen myntades av den italienska kommunisten Antonio Gramsci för att beskriva en strategi för att skapa radikala förändringar i ledningen genom att själv bli en del av den. Gramsci insåg att för att genomföra deras radikala idéer måste de ta över centrala institutioner i det moderna samhället såsom utbildning, media, kultur och religion. De var framgångsrika. I Storbritannien kallades BBC nyligen ”en av huvudförklaringarna till ökningen av antisemitismen i Storbritannien” och detsamma gäller även media i de flesta andra västländer. Lägg därtill den massiva immigrationen från muslimska länder under de senaste fyrtio åren och radikala islamister som tagit över våra gator, Muslimska brödraskapets infiltrering av våra samhällen och massiva investeringar från länder som Qatar i våra universitet, idrottsvärlden och den vidare kulturen så är bilden komplett.

Hur kan vi kämpa mot detta?

Denna korta essä om utvecklingen av modern antisemitism är inte skriven för att ge oss anledning att ge upp. Tvärtom, det är aldrig för sent att slå tillbaka och ändra kurs. Så här kan vi göra det. Vinna informationskriget  Trots det officiella sommaruppehållet i juli har ECI varit aktivare än någonsin för att avslöja medielögner och hjälpa till att sprida pålitlig information om kriget i Gaza. Denna aspekt av ECI:s arbete blir dag för dag allt viktigare i takt med att medias desinformation fortsätter. Tack vare Kristina Lazebnas utmärkta arbete har vi nu ett vinnande koncept inom sociala medier som vi vill bygga vidare på.     Resa upp en ny generation av proisraeliska ledare Alla sociala förändringar börjar med den unga generationen. Det här har även gällt de nya antiisraeliska rörelserna på universitetscampus vilka delvis finansieras av utländska regeringar och stöds av lärarkollegiet, av vilka många har en bakgrund i studentrevolutionen 1968. För att hjälpa till att resa upp en ny generation av unga ledare inledde ECI sin Akademi för unga ledare. Med din hjälp kan vi fortsätta utbilda flera ledare denna höst.  Högnivå diplomati ECI är unik såtillvida att man inte enbart utbildar sina egna medlemmar, utan når även ut till verkliga beslutsfattare på högsta nivå. Bara under de senaste månaderna har ECI haft möten med representanthusets talman i USA, EU-ambassadörer, Europaparlamentets ledamöter liksom med regeringsministrar, allt för att föra meningsfulla samtal om Israel och det judiska folket.    Kyrkor mot antisemitism Ett område som ECI prioriterar är kristna trosledare. Medan den bibliska grunden för att stödja Israel förblir sig lik, så är många församlingsledare inte utrustade för att stå emot den massiva desinformationskampanjen som strävar till att försvaga stödet till Israel. Under årens lopp har vi fört samman kyrkoledare på hög nivå för att höja rösten mot antisemitism, men vi behöver göra mer.