Netanyahus tal kan läsas här: Full text of Binyamin Netanyahu's Bar Ilan speech
En svensk analys av talet (från Fred i Mellanöstern) kan läsas här: Netanyahu går Obama till mötes. Bollen ligger nu hos palestinierna
Netanyahu klargjorde i sitt tal några självklara sanningar som de flesta israeler ställer sig bakom. Reaktionerna visar också att han slog huvuvdet på spiken när han sade att roten till konflikten är att araberna vägrar erkänna Israel som judisk stat.
Egypten betraktas som en av de mest moderata arabländerna och landet är tillsammans med Jordanien de enda grannländerna som slutit fred med Israel. Trots det säger egyptens president Mubarak att "Netayahu genom att framföra kravet att palestinierna skall erkänna Israel som den judiska statet förstör möjligheterna till fred" och vidare " varken Egypten eller något annat arabiskt land kommer att stöda Netayahus krav".
Egyptens reaktion visar att Netayahu har rätt i sin bedömning. Reaktionen visar också tydligt och klart att araberna fortfarande vägrar erkänna den judiska staten.
Med beaktande av detta kan man konstatera att chanserna för en fredsuppgöresle med palestinierna och den övriga arabvärlden är minimala. Allt prat om att det nu skulle finnas ett ypperligt tillfälle att skapa fred är tomma ord som inte baserar sig på fakta.
Reaktionerna från de palestinska myndigheteran på västbanken säger att fredsprocessen nu är begraven och de hotar dessutom med en ny intifada som svar på talet.
Jag tolkar det som att fredssträvandena från palestiniernas sida aldrig varit annat än ett försök att stegvis övervinna Israel. Om palestinierna inte är beredd att gå med på de krav Netayahu ställer i sitt tal finns det ingen möjlighet att nå en fredlig lösning.
Redan FN:s delningsplan från 1947 säger ju att Palestina skall delas i en judisk och en arabisk stat. Det borde inte vara något problem att erkänna Israel som den judisk staten. (men det har alltid varit det)
Att de palestinska flyktingarna och deras ättlingar inte skall ha rätt att flytta till Israel är också självklart.Efter en omfattande inflyttning av araber skulle det inte längre existera någon judisk stat och det kan Israel naturligtvis inte gå med på.
Israel tog efter sjävständighetskriget hand om de judiska flyktingarna från arabländerna, till antalet ungefär lika många som de palestinska flyktingarna.De palestinska/arabiska flyktingarna är i första hand på de arabiska ländernas ansvar, det var ju dessutom de som startade kriget.
Kravet på att en palestinsk stat skall vara demilitariserat är också förståeligt. Det skulle vara så gott som omöjligt att garantera Israels säkerhet med en "fientlig" armé på västbanken.
Alla som känner till historien vet att Jerusalem är och har varit Isaels och judarnas huvudstad.
Kravet på att staden fortsättningsvis skall vara odelad och tillhöra Israel är berättigat.
EU länderna såg Netayahus tal som ett steg i rätt riktning ( eftersom han talade om en palestinsk stat) men inte tillräckligt för att de skulle vara beredda att uppgradera relationerna mellan EU och Israel till en högre nivå. Man har i princip kommit överens om uppgraderingen redan tidigare men EU tycks utöva utpressning mot Israel och Netayahus regering.
EU länderna kräver att Israel skall göra fler eftergifter till palestinierna. EU:s syn på situationen är orealistisk, man tror att fler eftergifter av Israel skulle skapa förutsättningar för fred. Istället borde man precis som Netayahu i sitt tal, klargöra att det finns krav som palestinierna måste gå med på för att man skall komma vidare.
Medlemmar från opositionspartien Kadima uttryckte sitt stöd för Netayahu efter hans tal. Även president Peres prisade talet.
Från höger och vänster kom det en hel del kritik, men av olika orsaker.
Uppdatering:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar