USA och bosättningarna

Dore Gold, Israels FN-ambassadör 1997-1999 har skrivit om hur USA:s inställning till de israeliska bosättningarna har växlat beroende på vem som varit president i USA.
U.S. Policy on Israeli Settlements
De nuvarande bosättningarna på västbanken (Judéen ,Samarien) går tillbaka till tiden efter sexdagarskriget 1967. Dels byggdes bosättningarna på strategiskt viktiga områden som Israel planerade att behålla i en fredsuppgörelse och dels återvände judarna till områden de tvingats lämna när Jordanien ockuperade området 1948.
På frågan om bosättningarna är olagliga eller inte ger Dore Gold bl.a. föjande information:
- FN:s säkerhetsråds resolution 242 kräver inte att Israel avstår från alla områden de erövrade i Sexdagarskriget.
- Innan Israel erövrade området var det ockuperat av Jordanien och det var bara Storbritannien och Pakistan som erkände deras rätt till området. Innan Jordanien ockuperade området var det underställt reglerna för Palestinamandatet från 1922 och där erkändes judarnas rätt att bosätta sig i området.

Gold:
"U.S. officials were cognizant of these considerations. Eugene Rostow, a former dean of Yale Law School who was also Undersecretary of State in the Johnson years, would write years later that "Israel has an unassailable legal right to establish settlements in the West Bank." He argued that Israel's claims to the territory were "at least as good as those of Jordan." Prof. Stephen Schwebel, who would become the State Department legal advisor and subsequently the President of the International Court of Justice in The Hague, went a step further when he wrote in 1970 that "Israel has better title in the territory of what was Palestine, including the whole of Jerusalem, than do Jordan and Egypt." On July 29, 1977, Secretary of State Cyrus Vance stated that "it is an open question as to who has legal right to the West Bank."

Det var först under Carteradministrationen som man från USA började påstå att bosättningarna strider mot internationell lag.
Alla de följande presidenterna har tagit avstånd från Carters ståndpunkt. Ronald Reagan ansåg att byggandet bosättningarna var "oklokt" men inte olagligt.
Om bosättningarna är lagliga eller inte beror på hur man tolkar Genevekonventionen från 1949 som förbjuder tvångsförflyttning av befolkningen på ockuperade områden.
USA:s FN-ambassadör i Geneve, Morris Abram, som var med redan 1949 och kände till intentionen bakom Genevekonventionen sade 1990 att konventionen handlade om tvångsförflyttningar och inte om de israeliska bosättningarna.
Det har länge varit USA:s ståndpunkt att konventionen handlade om de nazistiska tvångsförflyttningarna och att den inte var tillämpbar på bosättningarna.

Gold konstaterar att inte heller i Osloavtalet finns det några krav på byggandet i bosättningarna måste stoppas.

De israeliska bosättningarna (bostäder)i territoriet upptar endast 1,7% av arealen. Att tillåta en naturlig tillväxt inom de befintliga bosättningarna är alltså inget hot mot en eventuell framtida palestinsk stat och dess territorium.

Frågan som blir hängande i luften är vad som egentligen ligger bakom USA:s krav på ett totalt stopp för byggandet i bosättningarna.

Läs Dore Golds text här.