En egen stat?

Vill palestinierna egentligen ha en egen stat vid sidan av Israel underar Sever Plocker i en artikel i Ynet news. Han refererar till Hussein och Robert Malley samt Benny Morris.
They don’t want a state
"Do the Palestinians want a state? This question sounds like a provocative one. Isn’t it patently clear that the Palestinian national movement aspires to realize its goals by establishing a Palestinian state? Isn’t it patently clear that the ethos of political sovereignty has guided the dreams and struggles of the Palestinian people for ages?
Well, no. It’s not patently clear.
The article written by Agha and Malley, associated with the Left, and Morris’ book, on the Right, convey deep pessimism.
The Palestinians will not agree to either divide or share the country. They continue to cling to the revolutionary dream of “national liberation,” and until this unrealistic liberation materializes, they prefer to exist as a national rather than political entity; one that has no obligations and is always seen as a victim, in its own eyes and in the eyes of the world.
We, who live here within a troublesome reality absent of solutions, can only hope that the learned experts are wrong."

Abbas i intervju för egyptisk tidning
"Vi kommer inte att ge upp kravet på att flyktingaran skall ha rätt att återvända"
Det verkar som om forskarna som det hävisas till i artikel ovan skulle ha rätt, viljan att skapa en palestinsk/arabisk stat vid sidan av det judiska Israel finns inte.
Abbas insists on refugee right of return

Premiärminister Netanyahu vill träffa Abbas
Låt oss sluta fred, både diplomatisk och ekonomisk fred säger han.
Netanyahu calls on Abbas to meet with him in Beersheba

Fred i Mellanöstern skriver om hur operationen Free Gaza, som med båtar försöker ta sig till Gaza, inte har något att göra med humanitär hjälpverksamhet utan det är enbart fråga om ett proraganda trick för att svartmåla Israel.
Bluffen Free Gaza – hur lättlurade journalister utnyttjas
"Allt var bluff, men för det visade medierna inget som helst intresse. Endast tidningen Kristdemokraten skrev om det. Den humanitära hjälpen bestod av ca 150 flaskor mineralvatten och några dussin kilo mat och mediciner. I stället för humanitär hjälp var båten fylld med 22 demonstranter..."

Ett exempel på det märkliga förhållandet mellan Israel och palestinierna är den senaste vapenleveransen till palestinierna som Israel gett grönt ljus för.
De palestinska säkerhetsstyrkorna får 1000 AK-47 gevär. Styrkorna tränas av amerikanerna och tanken är naturligtvis att de skall hjälpa till att upprätthålla ordningen.
Men det är inte säkert att palestinierna ser det på samma sätt.
En före detta minister i de palestinska myndigheterna, Ashraf al-Ajrami, sade följande i de palestinska myndigheternas TV den 29 juni där han försvarade säkerhetstyrkorna som av Hamas nedvärderande kallas för Dayton Forces ( efter namnet på den amerikanska general som har ansvaret för deras träning):
"Nu talar Hamas nedvärderande om säkerhetstyrkorna och kallar dem Dayton Forces. Dehär styrkorna betalade ett högt pris i den andra intifadan både som Shahids (martyrer) och som fångar. De flesta fångarna är från säkerhetsstyrkorna. Det är de som bar vapen och som utförde de största och viktigaste operationerna (terrorattacker) mot den israeliska ockupationen - och speciellt mot soldater, och några av de mest berömda operationer (terorattacker) på Västbanken - Ein-Arik, Wadi Al-Haramiyeh, Sorda och andra.
Dessa utfördes av hjältarna från de palestinska säkerhetsstyrkorna som skyddade hemlandet och de nationella intressena medan Hamas bara såg på i flera månader innan de kom med.
(källa:Palestinian Media Watch)