Svenska kyrkan och organisationen Diakonia har framgångsrikt arbetat för att företaget Assa Abloy skall flytta sitt dotterföretag Mul-T-Lock från industriområdet Barkan på Västbanken. Nyheterna om detta har vi också läst i Finland.
Hela industriområdet sysselsätter ca 6.000 människor, av dem 3.500 palestinier. Om de andra företagen på området också skulle följa Diakonias uppmaningar skulle alltså 3.500 palestinier bli utan arbete. Vilket kanske betyder ca 3.000 familjer eller långt över 10.000 människor i ett område där det är brist på arbetsplatser.
En omskrivning av ett välkänt uttryck (av Golda Meir om jag kommer rätt ihåg) passar in på Svenska kyrkan och Diakonia. Så länge SK och Diakonia hatar Israel mera än de älskar palestinierna kan de inte hjälpa palestinierna.
Mul-T-Lock lär skall ha bara en palestinsk arbetstagare så flyttningen av detta företaget drabbar inte de palestinska arbetarna.
Diakonia skrämmer företaget med att det är olagligt att ha verksamhet på ockuperat område. Diakonia har en mycket ensidig och anti-israelisk syn. Man nämner inte att Israels närvaro på västbanken inte är fråga om en regelrätt ockupation. Innan man i förhandlingar har slagit fast gränserna och eventuellt bildat en ny palestinsk stat finns det ingen stat som är ägare till området. Israel ockuperar inte en palestinsk stats område eftersom det inte existerar någon sådan. Trots detta säger Diakonia: "Enligt internationell humanitär rätt är de israeliska bosättningarna på ockuperat palestinskt territorium olagliga. Detta har betonats av bland andra FN:s säkerhetsråd och den Internationella Domstolen i Haag."
Diakonia hänvisar till FN men man kan också hänvisa till Nationernas Förbunds beslut, enligt det har judarna rätt att bosätta sig på hela det forna Palestina mandatets område, alltså också västbanken.
Det är också skäl att påpeka att den så kallade Gröna linjen, vapenstilleståndslinjen från 1949, inte är någon gräns. Det sägs uttryckligen i vapenstilleståndsavtalen från 1949 att stilleståndslinjen inte skall utgöra en framtida gräns. Så kom parterna överens då och propagandan förändrar inte detta faktum.
Diakonia hänvisar till Genèvekonventionen och påstår att det är absolut förbjudet för ockuperande makt att överflytta sin egen civilbefolkning till ockuperat territorium.
Hela Diakonias resonemang faller på att de inte beaktar NF:s regler för Palestina Mandatet. Judarna har rätt att bosätta sig i Palestina (nuvarande Israel, Västbanken och Gaza) och deras historiska koppling till landet erkänns.
Utdrag ur reglerna för Palestina mandatet:
"Whereas the Principal Allied Powers have also agreed that the Mandatory shouldbe responsible for putting into effect the declaration originally made on November2nd, 1917, by the Government of His Britannic Majesty, and adopted by the saidPowers, in favour of the establishment in Palestine of a national home for theJewish people...
...Whereas recognition has thereby been given to the historical connection of theJewish people with Palestine and to the grounds for reconstituting their nationalhome in that country;
...shall encourage, in co-operation with the Jewish agency referred to in Article 4, close settlement by Jews on the land, including State lands and waste lands not required for public purposes.
Det är märkligt att Svenska kyrkan och Diakonia som säger sig tala för mänskliga rättigheter ensidigt håller fram palestiniernas rättigheter och glömmer bort judarnas rättigheter.
Ett vanligt synsätt bland liknande organisationer är att de palestinska araberna har en självklar rätt att bosätta sig i Israel och dessutom rätt till en stat som skall vara fri från judar.
Judarna däremot skall flytta bort från områden (västbanken) som de har lång historisk koppling till och dessutom skall de tillåta araberna att bo och återvända till den judiska staten.
Det är så man ser på jämlikhet och mänskliga rättigheter när judarna är inblandade.
Diakonias etiska kollaps
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar