Följande text är både en sammanfattning och en förkortning av det jag tidigare skrivit.Texten publicerades som insändare i Österbottningen för några dagar sedan.
Efter att texten skrevs har Mahmoud Abbas bl.a. sagt :" Från ett historiskt perspektiv finns det två stater:Israel och Palestina. I Israel bor det judar och andra. Detta är vi villiga att erkänna,inget annat."
De palestinska ledarna vägrar alltså fortsättningsvis att erkänna Israel som judarnas hemland.
För att bättre förstå vad förhandlingarna i Annapolis mellan Israel och araberna handlar om kan det vara bra med en tillbakablick.
Efter första världskriget och ottomanska rikets sönderfall drogs gränserna upp i Mellanöstern och Israels grannstater blev till .Även judarna tilldelades ett område. Det som i dag är Israel, Västbanken och Gaza skulle enligt NF:s stadgar för det brittiska Palestinamandatet bli ett hemland för judarna.
FN beslöt 1947 att dela Palestinamandatet i en judisk och en arabisk stat. Judarna godkände delningen men araberna sade nej och startade ett krig. Inte för att de var missnöjda med gränserna utan för att de överhuvudtaget inte accepterade att det skulle finnas en judisk stat i området. Detta är problemets kärna som många väljer att blunda för.
Palestiniernas chefsförhandlare, Saeb Erekat, visade med några uttalanden förra veckan att inget har förändrats på 60 år. "Vi kommer inte att gå med på att erkänna Israel som en judisk stat" sade han.Detta uttalande pekar på att när palestinierna talar om en tvåstatslösning är det inte Palestina och det judiska Israel man talar om utan ett Israel som t.ex. genom några miljoner flyktingars återvändande förvandlats till den 22 arabiska staten. Bland annat Palestinian Media Watch's bevakning av palestinsk media och skolböcker visar att det är denna vision man målar upp för folket: Israel är palestinskt land och skall återtas i sin helhet.
I vapenstilleståndsavtal från 1949 sägs det att vapenstilleståndslinjen inte skall utgöra en framtida politisk gräns. Trots detta ställs det ofta krav på Israel att de skall dra sig tillbaka till denna linje, Gröna linjen.
Judarna fick sin stat 1948 men Jordanien och Egypten ockuperade Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza i 19 år. Under denna tid gjordes inga försök att grunda en ny palestinsk stat på de arabiska områdena.
PLO bildades under denna period och i deras stadgar sägs det att de inte strävar till att upprätta någon stat på områdena som Jordanien och Egypten behärskar utan målet var att befria Palestina från judarna.
Efter arabernas misslyckade krig mot Israel 1967 och 1973 har kampen mot Israel främst tagit sig uttryck i stöd till terroristorganisationer och diplomatisk och ekonomisk bojkott.
De Palestinska Myndigheterna kom till genom Osloförhandlingarna i mitten av 90-talet.Tanken var att de skulle överta mer och mer av kontrollen på de palestinska områdena, "land för fred" talade man om. Men för PLO, som hade makten, var målet att utplåna Israel fortfarande viktigare än att upprätta en egen stat vid sidan av Israel.Därför avbröts fredsförhandlingarna hösten 2000 och ett mer eller mindre organiserat kaos utbröt på de palestinska områdena och Israel utsattes för en terrorvåg.
Idag sitter samma gamla män som var Arafats medarbetare och rådgivare hösten 2000 och förhandlar i Annapolis. Inom några månader kommer det antagligen att klarna om deras prioriteringar ändrats. Är de beredda att acceptera Israel som judarnas hemland, och är deras målsättning att bygga upp en palestinsk stat vid sidan av Israel, inte istället för?
Om palestinierna avstår från kravet att flyktingarna och deras ättlingar skall få flytta till Israel finns det hopp, så länge kravet kvarstår finns det inga förutsättningar för ett fredsavtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar