Denhär veckan firas den judiska högtiden Hanukka, eller Tempelinvigningsfesten som den kallas i NT. Bakgrunden till högtiden får man om man läser Mackabéerböckerna (Apokryferna). Böckerna beskriver en tid i Israels historia när grekerna försökte tvinga judarna att avfalla från sin tro. Judarna fick inte fira sabbat eller omskära sina söner och i templet offrade man svinoffer till Zeus.
En del judar accepterade de grekiska sederna, andra vägrade och fick utstå grym tortyr och dödades. Händelserna utspelade sig på 160-talet f.Kr. och efter Mackabeérnas seger återinvigdes templet den 14 december 164 f.Kr. (25 Kislev enligt den judiska kalendern)
Den mest kända Hanukka traditionen är att tända ljus i den åttaarmade ljustaken, ett ljus den först kvällen, två den andra och så vidare.
Detta till minne av att det endast fanns olja för en dag till ljusstaken i templet när den skulle invigas, men ett mirakel skedde och oljan räckte i åtta dagar.
Det finns tydliga likheter mellan berättelserna kring Hanukka festen och julannandagens texter om Stefanus. Likt judarna på 160-talet valde Stefanus att hålla fast vid sin tro trots att det kostade honom livet.
Detta är något vi alla gör klokt i att fundera på ibland, väljer vi den lätta vägen och låter samhället omkring oss bestämma vad som är rätt och fel, eller är vi beredda att betala priset för vår tro?
Vi vet att Mackabéertidens trofasta judar och Stefanus har många efterföljare bland kristna i vår tid. Se nedan!
Hanukkafesten är en ljusfest och ur kristen synvinkel kan vi säga att de Toratrogna judarnas seger över grekerna och deras sympatisörer var ett ljus i mörkret som gjorde det möjligt för Messias, Jesus, att födas i en troende judisk familj och leva i lydnad för toran (lagen). Därmed kom det verkliga ljuset till jorden, men kampen mot mörkret och ondskan är fortfarande hård och vi lever i hopp och förväntan på att Messias skall komma åter som konung och lysa upp vår mörka jord.
Den mest kända Hanukka traditionen är att tända ljus i den åttaarmade ljustaken, ett ljus den först kvällen, två den andra och så vidare.
Detta till minne av att det endast fanns olja för en dag till ljusstaken i templet när den skulle invigas, men ett mirakel skedde och oljan räckte i åtta dagar.
Det finns tydliga likheter mellan berättelserna kring Hanukka festen och julannandagens texter om Stefanus. Likt judarna på 160-talet valde Stefanus att hålla fast vid sin tro trots att det kostade honom livet.
Detta är något vi alla gör klokt i att fundera på ibland, väljer vi den lätta vägen och låter samhället omkring oss bestämma vad som är rätt och fel, eller är vi beredda att betala priset för vår tro?
Vi vet att Mackabéertidens trofasta judar och Stefanus har många efterföljare bland kristna i vår tid. Se nedan!
Hanukkafesten är en ljusfest och ur kristen synvinkel kan vi säga att de Toratrogna judarnas seger över grekerna och deras sympatisörer var ett ljus i mörkret som gjorde det möjligt för Messias, Jesus, att födas i en troende judisk familj och leva i lydnad för toran (lagen). Därmed kom det verkliga ljuset till jorden, men kampen mot mörkret och ondskan är fortfarande hård och vi lever i hopp och förväntan på att Messias skall komma åter som konung och lysa upp vår mörka jord.
Kristna som står för sin tro trots att det kostar.
"Every three minutes a Christian is being tortured in the Muslim world, and in 2009 more than 165,000 Christians will have been killed because of their faith, most of them in Muslim countries, according to a human rights organization that is visiting Israel starting Sunday. "
"Christian human rights attorney Gao Zhisheng was seized by a dozen police officers and last seen in public on February 4, 2009. Gao Zhisheng has been repeatedly kidnapped, arrested, imprisoned and tortured by Chinese authorities for defending the persecuted. He has been an unyielding voice for justice in the Chinese courts and was even nominated for the Nobel Peace Prize in 2008."
Today some 3,000 Eritrean Christians are imprisoned for their faith. Some are in underground and solitary cells whilst some are in 'secret' prisons for the 'disappeared'. However, most are herded into unventilated shipping containers in the desert where dysentery and infectious diseases go untreated. Torture is routine. (See http://www.amnesty.org/en/library/info/AFR64/003/2004 ) Several Christians have died while refusing to renounce their faith, with three so far this year. Most recently, Open Doors reported that Yemane Kahasay Andom (43) died at Mitire Military Confinement Centre on 23 July. Andom was a member of the Ethiopian Baptist Kale-Hiwot Church (literally 'breath of life') linked with SIM. For 18 months he steadfastly refused to sign the 'recantation form'. Weakened by continual torture and weeks of solitary confinement in an underground cell, Andom died of malaria.
1 Mack. 4 Templet återinvigs
41Sedan befallde Judas en del av sina män att ta upp strid mot borgens besättning medan han renade templet. 42Han valde ut oförvitliga präster med kärlek till lagen, 43och de renade templet och förde bort de vanhelgande stenarna till en oren plats. 44De rådgjorde om vad de skulle göra med brännofferaltaret som hade blivit skändat 45och kom till det kloka beslutet att riva ner det, för att det inte skulle vittna om skymfen att hedningarna hade vanhelgat det.
De rev alltså ner altaret 46och lade undan stenarna på en lämplig plats på tempelberget, där de skulle ligga tills det kom en profet som kunde ge anvisningar om dem. 47Sedan tog de ohuggna stenar, som lagen föreskriver, och byggde ett nytt altare, likadant som det gamla. 48Och de satte templet i stånd, även tempelhusets inre, och renade gårdarna. 49De gjorde en ny uppsättning av heliga föremål och bar in lampstället, rökelsealtaret och bordet i tempelhuset. 50Sedan brände de rökelse på altaret och tände lamporna på lampstället, så att de spred sitt sken i templet. 51De lade fram bröd på bordet och hängde upp förhängena.
När allt som de skulle göra var färdigt 52steg de upp tidigt på morgonen — det var den tjugofemte dagen i den nionde månaden, dvs. månaden kislev, år 148 — 53och frambar offer enligt lagens föreskrifter på det nybyggda brännofferaltaret. 54Vid den tid på året och på den dag då hedningarna hade skändat det blev det återinvigt, under sång och spel på harpor, lyror och cymbaler. 55Och allt folket föll ner och tillbad och prisade himlen som hade gett dem framgång.
56De firade altarets återinvigning i åtta dagar, bar fram brännoffer under stor glädje och offrade räddnings- och lovsångsoffret. 57De prydde tempelhusets fasad med kransar av guld och med sköldar, och de återställde portarna och sidokamrarna och försåg dem med dörrar. 58Bland folket rådde jublande glädje över att den skymf som hedningarna hade tillfogat dem var utplånad.
59Det bestämdes av Judas och hans bröder och hela Israels församling att dagarna för altarets återinvigning skulle firas med fester och glädje år efter år vid samma tid på året, åtta dagar från den tjugofemte dagen i månaden kislev.
Elasars martyrdöd 2 Mack.6
18En av de mest framstående skriftlärda var Elasar, en man i hög ålder med ädla anletsdrag. Honom tvingade man att öppna munnen för att äta svinkött. 19/20Men eftersom han föredrog en ärofull död framför ett liv i skam spottade han ut köttet och gick självmant fram till tortyrpålen. Den vägen måste alla gå som hade mod nog att värja sig mot sådant som man inte får smaka ens för att rädda livet.
21De som var förordnade att tjänstgöra vid den lagvidriga offermåltiden kände emellertid Elasar sedan gammalt. Därför tog de honom avsides och uppmanade honom att skaffa sådant kött som han fick äta och som han själv hade låtit laga till och låtsas som om det var offerköttet han åt av, så som kungen hade förordnat. 22Gjorde han detta skulle han undgå att avrättas; med tanke på deras långa vänskap ville de visa skonsamhet.
23Men Elasar visade en klarsyn värdig hans år, hans ålders auktoritet, hans grå hår som vittnade om ärofulla mödor, hans levnadssätt som varit föredömligt ända från barndomen, och mer än så: värdig den heliga lag som är skapad av Gud. I den andan gav han sitt svar genom att be dem sända honom till dödsriket utan vidare dröjsmål. 24"Det anstår inte min ålder", sade han, "att delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen. 25De skulle lockas på villovägar av mitt hyckleri och mitt begär att få leva en försvinnande liten tid till, och själv skulle jag få min ålderdom fläckad och besudlad. 26Ty även om jag för ögonblicket slipper undan det straff som människor kan utdela kommer jag aldrig att kunna fly undan allhärskarens hand, vare sig jag lever eller dör. 27Därför vill jag nu modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig min höga ålder 28och ger de unga ett ädelt exempel på hur man villigt och med ädelt sinne dör en skön död för den höga och heliga lagen."
Med de orden gick han direkt fram till tortyrpålen, 29och den välvilja som bödlarna nyss hade visat slog om till grymhet, ty det som han nu hade sagt var ren dårskap för dem. 30Redan döende under slagen stönade han fram: "Herren, som äger den heliga kunskapen, vet att jag kunnat slippa undan döden i stället för att nu bli piskad och känna dessa förfärliga plågor i min kropp, men han vet också att min själ i gudsfruktan utstår detta med glädje." 31På detta sätt lämnade han livet och gav med sin död inte bara de unga utan hela folkets flertal ett ädelt exempel att följa och ett hjältedåd att minnas.
41Sedan befallde Judas en del av sina män att ta upp strid mot borgens besättning medan han renade templet. 42Han valde ut oförvitliga präster med kärlek till lagen, 43och de renade templet och förde bort de vanhelgande stenarna till en oren plats. 44De rådgjorde om vad de skulle göra med brännofferaltaret som hade blivit skändat 45och kom till det kloka beslutet att riva ner det, för att det inte skulle vittna om skymfen att hedningarna hade vanhelgat det.
De rev alltså ner altaret 46och lade undan stenarna på en lämplig plats på tempelberget, där de skulle ligga tills det kom en profet som kunde ge anvisningar om dem. 47Sedan tog de ohuggna stenar, som lagen föreskriver, och byggde ett nytt altare, likadant som det gamla. 48Och de satte templet i stånd, även tempelhusets inre, och renade gårdarna. 49De gjorde en ny uppsättning av heliga föremål och bar in lampstället, rökelsealtaret och bordet i tempelhuset. 50Sedan brände de rökelse på altaret och tände lamporna på lampstället, så att de spred sitt sken i templet. 51De lade fram bröd på bordet och hängde upp förhängena.
När allt som de skulle göra var färdigt 52steg de upp tidigt på morgonen — det var den tjugofemte dagen i den nionde månaden, dvs. månaden kislev, år 148 — 53och frambar offer enligt lagens föreskrifter på det nybyggda brännofferaltaret. 54Vid den tid på året och på den dag då hedningarna hade skändat det blev det återinvigt, under sång och spel på harpor, lyror och cymbaler. 55Och allt folket föll ner och tillbad och prisade himlen som hade gett dem framgång.
56De firade altarets återinvigning i åtta dagar, bar fram brännoffer under stor glädje och offrade räddnings- och lovsångsoffret. 57De prydde tempelhusets fasad med kransar av guld och med sköldar, och de återställde portarna och sidokamrarna och försåg dem med dörrar. 58Bland folket rådde jublande glädje över att den skymf som hedningarna hade tillfogat dem var utplånad.
59Det bestämdes av Judas och hans bröder och hela Israels församling att dagarna för altarets återinvigning skulle firas med fester och glädje år efter år vid samma tid på året, åtta dagar från den tjugofemte dagen i månaden kislev.
Elasars martyrdöd 2 Mack.6
18En av de mest framstående skriftlärda var Elasar, en man i hög ålder med ädla anletsdrag. Honom tvingade man att öppna munnen för att äta svinkött. 19/20Men eftersom han föredrog en ärofull död framför ett liv i skam spottade han ut köttet och gick självmant fram till tortyrpålen. Den vägen måste alla gå som hade mod nog att värja sig mot sådant som man inte får smaka ens för att rädda livet.
21De som var förordnade att tjänstgöra vid den lagvidriga offermåltiden kände emellertid Elasar sedan gammalt. Därför tog de honom avsides och uppmanade honom att skaffa sådant kött som han fick äta och som han själv hade låtit laga till och låtsas som om det var offerköttet han åt av, så som kungen hade förordnat. 22Gjorde han detta skulle han undgå att avrättas; med tanke på deras långa vänskap ville de visa skonsamhet.
23Men Elasar visade en klarsyn värdig hans år, hans ålders auktoritet, hans grå hår som vittnade om ärofulla mödor, hans levnadssätt som varit föredömligt ända från barndomen, och mer än så: värdig den heliga lag som är skapad av Gud. I den andan gav han sitt svar genom att be dem sända honom till dödsriket utan vidare dröjsmål. 24"Det anstår inte min ålder", sade han, "att delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen. 25De skulle lockas på villovägar av mitt hyckleri och mitt begär att få leva en försvinnande liten tid till, och själv skulle jag få min ålderdom fläckad och besudlad. 26Ty även om jag för ögonblicket slipper undan det straff som människor kan utdela kommer jag aldrig att kunna fly undan allhärskarens hand, vare sig jag lever eller dör. 27Därför vill jag nu modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig min höga ålder 28och ger de unga ett ädelt exempel på hur man villigt och med ädelt sinne dör en skön död för den höga och heliga lagen."
Med de orden gick han direkt fram till tortyrpålen, 29och den välvilja som bödlarna nyss hade visat slog om till grymhet, ty det som han nu hade sagt var ren dårskap för dem. 30Redan döende under slagen stönade han fram: "Herren, som äger den heliga kunskapen, vet att jag kunnat slippa undan döden i stället för att nu bli piskad och känna dessa förfärliga plågor i min kropp, men han vet också att min själ i gudsfruktan utstår detta med glädje." 31På detta sätt lämnade han livet och gav med sin död inte bara de unga utan hela folkets flertal ett ädelt exempel att följa och ett hjältedåd att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar