Insändare i Hufvudstadsbladet

Hufvudstadsbladet publicerade idag följande insändare:

Inget rum för judarna i Mellanöstern? (HBL:s rubrik, min egen rubrik var:EU:s Mellanösternpolitik)
Utrikesministrarna i EU gjorde senaste vecka ett uttalande om unionens inställning till fredsprocessen i Mellanöstern.
Ministrarna säger att förhandlingarna mellan Israel och palestinierna måste återupptas men kommer sedan med några märkliga uttalanden.
I uttalandets andra paragraf sägs det att EU inte kommer att godkänna några förändringar i förhållande till 1967 års gränser, detta inkluderar också Jerusalem, om inte parterna är överens om detta.
Palestinierna har nu i över ett halvt år vägrat förhandla med Israel, om de fortsätter vägra, och parterna alltså inte kan komma överens, är EU beredd att ge dem mer än de någonsin kan få genom förhandlingar. Israel kommer nämligen aldrig att gå med på 1967 års gränser.
Uttalandet från EU sänker palestiniernas motivation att förhandla.
I paragraf 3 sägs det att EU ger sitt fulla stöd till en palestinsk plan kallad "Palestine, Ending theOccupation, Establishing the State" .
Det betyder att EU understöder att det inom två år bildas en arabisk stat, Palestina, med 1967 års gränser. Staten skall vara en geografisk enhet, vilket betyder att Israel måste delas i två enheter. Islam skall vara statens officiella religion och sharia lagen skall ligga till grund för lagstiftningen.
Vidare skall alla palestinska fångar i Israel friges (bland dem terrorister och mördare).
EU ministrarnas uttalande och även övriga statsledares krav på judiskt byggstopp utanför 1967 års gränser står i skarp kontrast till flera tidigare internationella överenskommelser.
Palestina mandatets regler från 1920- talet uppmanar judarna att bosätta sig i hela Palestina.
Enligt FN:s delningsförslag från 1947 skulle Jerusalem inte delas utan invånarna i staden skulle genom folkomröstning avgöra stadens framtid.
Vapenstilleståndsavtalen från 1949 mellan Israel och arabstaterna säger klart och tydligt att vapenstilleståndslinjen (1967 års gräns) inte skall påverka var den framtida gränsen dras.
FN-resolution 242 talar om att Israel har rätt till trygga och säkra gränser, det sägs inget om var gränserna skall dras.
När man läser EU-utrikesministrarnas uttalande och ser hur världens ledare är enade i sitt krav på att judarna inte skall få bosätta sig i delar av Jerusalem eller i Samarien och Judéen förvånas man över hur lite som har förändrats på 70 år. Världens ledare samlades 1938 i Evian, de enades om att inte ta emot judiska flyktingar. Det fanns inte rum för dem. Idag enas man om att det inte finns rum för judarna i deras eget historiska hemland.
Daniel Brunell