"Se jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring...jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den..." Sak.12:2-3
Avi Issacharoff kommenterar i Haaretz USA:s märkliga reaktion på byggplanerna i Jerusalem. Avi är ingen Netayahuanhängare och kritisk till premiärministern men han riktar skarp kritik mot USA:s agerande. Jag gjorde en snabböversättning av en del av hans text. Orginaltexten på engelska här: U.S. anger over East Jerusalem row is excessive
1 Jag stöder inte Netanyahu. Jag tror att hans politik gällande bosättningar och byggande i östra Jerusalem är fel. Jag tror att han försöker vinna tid, och jag skulle verkligen vilja se en bred politisk uppgörelse med palestinierna. Men USA: s svar på regeringens godkännande av 1.600 nya bostäder i Ramat Shlomo i nordöstra Jerusalem är överdriven. Samtidigt som USA sträcker ut en hand till Iran, som fortsätter i sin strävan att skaffa en atombomb, och närmar sig Syrien som förser Hizbollah med avancerade vapen, verkar det som om Obama administration har gjort ett medvetet beslut att förvärra en diplomatisk kris med Netanyahu regeringen. Visserligen kan Netanyahu - oavsiktligt - ha orsakat krisen, som skadade US Vice President Joe Biden. Men nu vägrar Obamas medhjälpare att lätta sitt grepp i hopp om att tvinga Israel till att förklara en total frysning av byggande i östra Jerusalem. Washington bör dock komma ihåg en sak, : Majoriteten av israelerna motsätter sig helt att byggandet i östra Jerusalem stoppas. De kan bli arga över tidpunkten för tillkännagivandet - men de flesta vill fortsätta bygga.
2. Så långt någon kan berätta var Netanyahu omedveten om det regionala planerings rådets beslut att godkänna 1.600 nya bostäder, likaså Eli Yishai, inrikesministern. Kommuner brukar inte upplysas ministrar - för att inte tala om statsministern - om sina beslut. President Obama skulle knappast förväntas personligen godkänna planer på ett nytt byggnadsområde i Washington DC - eller ens en utbyggnad av USA: s militärområden i Irak. Med detta i åtanke är Washingtons konspirationteorier om en israelisk "kupp" felplacerad.
3. Det är rimligt att anta att Obama administrationen gjort ett medvetet beslut att attackera Netanyahu, beslutet baseras delvis på antagandet om stöd från den israeliska allmänheten. Det skulle vara lätt för en utomstående att tolka de senaste rapporterna i Yedioth Ahronot och Maariv som tecken på samförstånd i Israel och de israeliska medierna att Netanyahu borde avgå. Men även här finns en missuppfattning. Den skärande rubrikerna är inte politiskt motiverade, utan en del av en kamp redaktörer utkämpar mot rivaliserande Israel Today känt som ett språkrör för Netanyahu.
Yedioth såg inga problem i att stöda Netanyahus föregångare, Ehud Olmert, som inte frös byggandet i en enda bosättning på Västbanken, för att inte tala om östra Jerusalem.
Än viktigare är dock att oavsett vad israeliska journalister kan säga för att undergräva ställningen för sin premiärminister ger det inte nödvändigtvis utländska tjänstemän rätt att säga samma sak - även om de representerar presidenten i USA. Det luktar av intervention.
4. Försök att antyda att Israels politik är förenat med livsfara för amerikanska soldater i Afghanistan, och även Irak, är på gränsen till en förolämpning mot vår intelligens. Afghaner bryr sig inte om Ramat Shlomo, eller om palestinierna och Netanyahu. De har sina egna problem att hantera. Vad extremistiska islamister beträffar är sju års närvaro av amerikanska styrkor på irakisk mark en tillräckligt bra ursäkt för att attackera amerikaner. Försök av Obamas rådgivare David Axelrod att påstå något annat i TV-intervjuer är oärliga.
De enda som drabbas av Israels politiska beslut är palestinierna och grannländerna som har fredsavtal med Israel - Jordanien och Egypten. Inte en enda amerikansk soldat i Afghanistan är i farozonen på grund av 1.600 bostäder i Jerusalem.
5. Men kanske det viktigaste är detta: palestinierna ser Obama regeringens beslut att angripa Israel som en uppmaning att anta en mer konfrontations linje. En tidigare uppgörelse om frysning av byggandet i bosättningarna ledde palestinska presidenten Mahmoud Abbas att utnyttja tillfället och göra nya förhandlingar beroende av en total frysning inom byggbranschen, bland annat i östra Jerusalem. Nu har signalerna från Washington lett till att Abbas politiska falang, Fatah, börjat sin egen kamp. För några dagar sedan uppmanade premiärminister Salam Fayad palestinierna att samlas på Tempelberget för att "försvara al-Aqsa" efter Israel meddelat om invigningen av en synagoga "granne till al-Aqsa-moskén". Även den mest sekulära av palestinska politiker, PLO:s verkställande utskottets ordförande Yasser Abed Rabo, gick med i fördömandena och varnade för en upptrappning av situationen.
Behovet av att försvara al-Aqsa är mer än lite överdriven. Synagogan i fråga är inte på tröskeln till moskén. Det är i det judiska kvarteret i gamla staden och har funnits på samma plats i över 300 år.
Men PA har luktade blod. Man förstår att det internationella samfundet inte kommer att befatta sig med sekundär information, såsom det faktum att synagogan i fråga utan tvekan skulle vara kvar på israeliskt territorium under även de mest generösa framtida fredsavtal. Så varför inte starta ett upplopp och skylla på israelerna, särskilt när den amerikanska regeringen gör samma sak.
Avi Issacharoff
Obama has crossed the line Jerusalem Post
Obama's Turn Against Israel The Wall Street Journal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar