Här följer ett par exempel som delvis förklarar varför det är närmast omöjligt att nå en fredsöverenskommelse mellan palestinierna och Israel.
Nabil Shaath, en av de långvariga ledarna för Fatah och PLO i en intervju för ANB 13 juli:
[Det franska initiativet] omformade frågan om den "judiska staten" till en formel som också är oacceptabelt för oss - två stater för två folk. De kan beskriva själva Israel som en stat för två folk, men vi kommer att vara en stat för ett folk. Historien om "två stater för två folk" betyder att det blir ett judiskt folk där borta och ett palestinskt folk här. Vi kommer aldrig att acceptera detta - inte som en del av det franska initiativet och inte som en del av den amerikanska initiativet. Vi kommer inte att offra de 1,5 miljoner palestinier med israeliskt medborgarskap som bor inom 1948 års gränser, och vi kommer aldrig gå med på en klausul som hindrar de palestinska flyktingarna att återvända till sitt land. Vi kommer inte att acceptera detta, om initiativet är franskt, amerikanskt eller tjeckiskt.
Abbas rådgivare Sabri Saidam har under den senaste tiden försvarat de palestinska myndigheternas bruk att hedra terrorister och göra dem till rollmodeller för ungdomen.
"Vi har uppkallat gator efter ledare som inte är av vårt folk, och har markerat födelsedagar för andra hjältar som inte är från vårt samhälle som ett tecken på ära och aktning för dem. Detta i sig är bra och beundransvärt, men det måste finnas en lika stor eller ännu större iver för arvet från vår egen kamp. Hur många av våra unga barn och elever i skolan känner till Abu Ali Iyad, Abd al-Fatah Hamoud, Ahmad Al-Shuqeiri, och andra som dem? Vilken är deras position på vår studie- läroplan? Hur det smärtar mig att se människor som ser på våra Shahids (martyrer) som en börda eftersom bidragsgivarna blir arga och vissa länder kommer att klaga, eller för att ekonomiska och vardagliga intressen kommer att skadas ... Välsignelse till själarna av våra Shahids, som vi inte kommer att glömma - inte för ett bidrag, inte till förmån för en affär, och inte till förmån för en position "[Al-Hayat Al-Jadida, 19 Juli 2011]
Israel är en demokrati där också araber sitter i parlamentet (Knesset). En av dem är Ahmed Tibi. För några dagar sedan publicerade New York Times en insändare av Ahmed Tibi där han uppmanar omvärlden att bojkotta israeliska företag för att stöda utplåningen av Israel. Ja, han säger inte direkt så men han vill att omvärlden skall bojkotta israeliska företag tills flyktingarna från 1948 får återvända (i praktiken betyder det slutet på den judiska staten) och tills israelisk ockupation av palestinskt territorium upphör.
Det bör noteras att eftersom det aldrig funnits någon palestinsk stat finns det inget palestinskt territorium. Det är bara om Israel i förhandlingar går med på att avstå från en del av de områden som de enligt bindande internationella överenskommelser har rätt till som ett palestinskt territorium kan uppstå.
Ahmad Tibis bojkottuppmaning ökar knappast förtroendet mellan folkgrupperna. Bättre saker kunde han säkert göra för att förbättra situationen för araberna i Israel. I mina öron låter det närmast som landsförräderi (Israel är tekniskt fortfarande i krig med flera av sina grannar) men det krävs antagligen betydligt värre saker för att det skall klassas som detta.
MK Ahmed Tibi: World should boycott Israeli companies
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar