Deltagarna fick en videohälsning av premiärminister Netanyahu och ett par ministrar och Jerusalems borgmästare framförde personligen sina hälsningar till deltagarna.
Som jag tidigare nämnt uppmanar Bibeln oss att glädja oss under lövhyddohögtiden.
Festen var verkligen en glädjefest. Speciellt under kvällsprogrammet formligen exploderade festsalen av glädje. Ledda av musiker, sångare och dansare på scenen fick deltagarna sjunga och dansa av hjärtans lust. Ljudnivån var enorm när flera tusen människor jublade och sjöng till Guds ära.
Vid festen undervisade pastorer från olika delar av världen och man kunde konstatera att traditionerna är väldigt olika och kulturella skillnader stora.
Den sydamerikanske pastorn talade (skrek) så ivrigt att han totalt överröstade tolken. Efter en liten stund gav jag upp försöket att förstå vad han ville ha sagt.
Den brittiske gentlemannen talade däremot lugnt och hade en kristallklar undervisning.
Det som förenade alla dessa människor var tron på Jesus och kärleken till Israels folk.
Den första dagen reste vi till Ein Gedi bland annat för att delta i en konsert med Paul Wilbur. Det var liveinspelning för en ny skiva på stranden av Döda havet.
Den sydamerikanske pastorn talade (skrek) så ivrigt att han totalt överröstade tolken. Efter en liten stund gav jag upp försöket att förstå vad han ville ha sagt.
Den brittiske gentlemannen talade däremot lugnt och hade en kristallklar undervisning.
Det som förenade alla dessa människor var tron på Jesus och kärleken till Israels folk.
Den första dagen reste vi till Ein Gedi bland annat för att delta i en konsert med Paul Wilbur. Det var liveinspelning för en ny skiva på stranden av Döda havet.
Med bergen bakom oss och Dödahavet framför måste konserten ha hörts i halva Jordanien.
Konserten med Paul Wilbur genomfördes i månljuset vid Dödahavets strand.
För att komma till Ein Gedi från Jerusaelm kör man först ner mot Jeriko. Strax utanför Jerusalem kör man genom en vägspärr där den så kallade Gröna linjen går, gränsen mellan Israel och de omstridda områdena som Israel erövrade av Jordanien 1967. När man kommer ner till Döda havet finns Jeriko norr om vägen, men för att komma till Ein Gedi kör man söderut längs med Döda havet.Efter ett tiotal kilometer passerar man en annan vägspärr och man är åter inne i Israel. Åtminstone när man kör en bil med israeliska registernummer verkar det inte var några som helst problem att komma genom vägspärrarna. Vanligtvis vinkar soldaterna bara att man skall köra vidare.
Efter de trånga och liviligt trafikerade gatorna i Jerusalem får jag alltid en känsla av frihet när jag kommer ut i öknen som vägen till Ein Gedi går genom.Visserligen skulle man inte överleva länge om man skulle lämnas ensam i området, det är ödsligt, varmt och torrt,men den bergiga öknen är samtidigt skrämmande och lockande. I dehär områdena flydde David för kung Saul och man måste beundra de människor som genom historien kunnat leva och färdas genom dessa trakter.
Jag hoppas att jag ännu någon gång skall få tid att fotvandra i bergen, denhär gången blev det bara ett dopp i Döda havet och en konsert.
Att doppa sig i Döda havet känns förövrigt mera som att man balanserar på vattnet än att man doppar sig i vattnet. Men en upplevelse som man inte kan få på någon annan plats är det definitivt.
Vill du rösta på Dödahavet som ett av "The Seven Natural Wonders" kan du göra det här.
Vill du rösta på Dödahavet som ett av "The Seven Natural Wonders" kan du göra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar