De muslimska länderna och religionsfriheten

Bakgrund till FN:s mänskorättsråds beslut i frågan om "förtal av religion".
År 1999 lade Pakistan på de islamska ländernas (OIC) vägnar fram ett resolutionsförslag för FN:s kommision för de mänskliga rättigheterna med rubriken "Defamation of Islam".Resolutionen har sedan dess årligen tagits upp i kommitten (och senare i det nya mänskorättsrådet) men rubriken har ändrats till "Defamation of religions" trots att innehållet bibehållits. OIC vill likställa "Defamation of Islam " med rasism.
Resolutionen har också årligen lagts fram inför Generalförsamlingen sedan 2005 och antagits med klar majoritet.
Tre engelskspråkig rapporter med bakgrundsinformation kan läsas här under. Om engelska inte är ett problem förelår jag att man läser åtmintone ett av dem, min text härunder är endast ett kort utdrag.

Freedom of Expression Under Fire
What is the campaign to ban "defamation
of religions"?

"Combating Defamation of Religions"
Submission to the UN Office of the High Commissioner of Human Rights av
EUROPEAN CENTRE FOR LAW AND JUSTICE


Becket Fund for Religious Liberty
Issues Brief
Submitted to the UN Office of the High Commissioner for Human Rights
“Combating Defamation of Religions


Några plock ur rapporterna, fritt formulerade av mig:
Först måste man definiera begreppet "Defamation of religion/ förtal av religion".Black’s Law Dictionary loosely defines defamation as "the act of harming the reputation of another by making a false statement to a third person."
Förtal är att någon gör falska uttalanden om någon till en tredje person. Men det finns ingen definition på "förtal av religion" .
En enkel definition kunde vara "att i media uttrycka sig så att det ger en negativ bild av en religion".
När man kräver att "förtal av religion" skall förbjudas försöker man ersätta de nuvarande objektiva kriterierna för begränsningar av yttrandefriheten, dvs det är förbjudet att uppvigla till hat och våld mot någon, med subjektiva kriterier där man tar i beaktande om en religion eller dess medlemmar känner sig förolämpade av ett uttalande.

Begreppet "förtala religion" är mycket problematiskt bl .a. för att det som en religion anser vara sanning av en annan religion kan kan uppfattas som förtal. T.ex. kristna anser att Jesus är Guds son, för muslimerna är han bara en profet. För muslimerna är Mohammed profeten med stort P för kristna är han inte någon profet överhuvudtaget. Att ge uttryck för den åsikten i ett muslimskt land kan betyda dödsstraff eftersom det är staten som bestämmer vilken religion som har sanningen och den som har annan åsikt gör sig därmed skyldig till förtal av religionen.
Resolutioner i FN mot "förtal av religion" blir i praktiken internationella anti-blasfemi lagar som stöder stater som föföljer minoritsreligioner och oliktänkare.(Pakistan Penal Code 295 states that defiling Islam or its prophets is deserving of the death penalty; defiling, damaging or desecrating the Qur’an will be punished with life imprisonment; and insulting another’s religious feelings can be punished with 10 years of prison.)
"Förtal av religion" resolutionen används av dessa stater för att försöka begänsa yttrandefriheten utomlands och till att försvara åtgärder (förföljelser) mot oliktänkare i det egna landet.
Resolutioner som stöder kampen mot "förtal av religioner" står i strid med FN:s grundstadga och kränker de mänskliga grundrättigheterna eftersom man försöker skydda åsikter i stället för individer som har åsikter.

De muslimska staternas organisation OIC gjorde i december 2005 upp ett tioårsprogram. Artikel 6 har rubriken "Bekämpa islamofobi" och har 3 punkter
1) Årligen observera och rapportera om islamofobi och "förtal av Islam".
2) Arbeta för att FN skall anta resolutioner om isalmofobi och uppmana stater att stifta lagar som motarbetar islamofobi
3) Grunda interantionella juridiska organ som kan driva igenom anti- förtals lagar och som även kan döma och ge avskräckande straff till dem som framkallar islamofobi genom att förtala islam.

Punkte 1 och 2 är redan genomförda det som återstår är att skapa internationella lagar och organ som kan straffa lagbrytarna. Durban 2 konferensen i Geneve nu i april kan bli ett steg i denna riktning.

Religionsfrihet
Religionsfrihet definierades första gången 1948 i "the Universal Declaration of Human Rights (UDHR)" artikel 18 säger:Everyone has the right to freedom of thought, conscience and religion; this right includes freedom to change his religion or belief, and freedom, either alone or in community with others and in public or private, to manifest his religion or belief in teaching, practice, worship and observance.

Alla muslimska stater utom Saudi-Arabien undertecknade deklarationen 1948, idag har 46 av de 56 medlemmarna i OIC undertecknat deklarationen.
Men alla OIC staterna undertecknade 1990 i Kairo "the Cairo Declaration of Human Rights in Islam "(CDHRI). Detta dokument slår fast att de mänskliga rättigheterna är underställda Sharialagen och gör alltså Sharialagen till den enda källan för vad som är mänskliga rättigheter.
OIC staternas sätt att se på mänskliga rättigheter står alltså i konflikt med FN deklarationen. En välkänd muslimsk jurist Adama Dieng varnade redan 1992 UNHCR för följderna av Kairodeklaratinen (CDHRI). Diengs huvudpunkter var:
1. It gravely threatens the inter-cultural consensus on which the international human rights instruments are based;
2. It introduces, in the name of the defence of human rights an intolerable discrimination against both non-Muslims and women;
3. It reveals a deliberately restrictive character in regard to certain fundamental rights and freedoms, to the point that certain essential provisions are below the legal standards in effect in a number of Muslim countries;
4. It confirms, under cover of the "Islamic Shari'a (Law)", the legitimacy of practices, such as corporal punishment, which attack the integrity and dignity of the human being.

När man ser på hur de mänskliga rättigheterna respekteras i länderna som röstade för resolutionen som vill förbjuuda "Defamation of Religions" visar det sig att endast Indonesin och Sydafrika klassas som "fria" länder enligt Freedomhouse. Kina, Kuba och Saudi-Arabien hör till de stater i världen där situationen är värst.

När det gäller yttrande- och religionsfrihet använder Freedomhouse en skala från 0-16. Västeuropa får 15,52 poäng, OIC länderna får 8,05. Det är bara Mellanöstern och Nordafrika som får färre poäng, 6,56.

I slutet av ICLJ:s rapport finns det ett sammandrag av "Defamation of religions" incidenter och rättsfall som visar vad det är fråga om.