Har ni tillräckligt med vatten med er, frågade våra värdar när vi skulle ge oss iväg på dagens vandring.
-Det kommer att bli hett. Ni kommer att be om regn.
Det blev en het dag men inte bad vi om regn.
Vi vandrade uppåt mot toppen av Arbel klippan och Arbel National Park.
Utsikten är häftig, från toppen är det ca 400m ner till Genesaret men som jag nämnde tidigare, höga höjder och jag passar inte riktigt ihop. Det är en osylig kraft som försöker dra mig ner över stupet.
Vi fick se ett lite ovanligare frieri på toppen av Arbel. En stor duk var utbredd på marken där den viktiga frågan fanns nerskriven. Efter en stund närmade sig en helikopter med den blivande bruden och av minerna att döma blev svaret jakande. Helikoptern flög så lågt att vi kände vinddraget och det syntes tydligt hur den blivande bruden ivrigt slängde iväg slängkyssar till mig när jag fotograferade,trodde jag, tills mina medvandrare självsäkert påpekade att det antagligen var till vännerna som lagt ut duken. Det är ju möjligt men det fick vi aldrig reda på.
Vandringen/klättringen ner var en utmaning, i all synnerhet för den som har höjdskräck. Det fanns en skylt som informerade om att endast vana vandrare får fortsätta.Vi hade redan vandrat i 3 dagar så mina medvandrare ansåg att vi var erfarna nog och så försvann de längs stigen över stupkanten. Båda mina medvandrare var kvinnor och någon måste ju beskydda dem så det var bara för mig att följa efter.
Det gick brant neråt ibland. Det fanns metallhandtag på de svåraste ställena. På ett ställe klängde man över ett stup helt med hjälp av metallhandtagen. Jag koncentrerade mig på att komma framåt och såg aldrig efter om stupet var 3 eller 30 meter djupt.
Småningom blev det lite mindre brant och jag kunde ta mig framåt gående, men hela tiden lutande mot bergväggen för att inte dras ner i stupet. Kvinnorna brydde sig inte om faran utan gick helt normalt på den smala stigen.
Till vår förvåning kom det plötsligt en ko klättrande uppför branten och fortsatte längs stigen bakom nästa krök. Vad händer om vi möter en flock kor på den smala stigen? Vem har förkörsrätt?
Bakom kröken ser vi att ett tiotal kor har sökt sig upp till klippväggen och grottorna för att hitta skugga under dagens hetaste timmar. Det är onekligen en märklig syn för en österbottning.
Småningom kommer vi ner i dalen, Wadi Hamam. Vi tar en paus och låter bäckens uppfriskande vatten skölja över våra svettiga fötter medan vi betraktar den ståtliga klippväggen ovanför oss. Förmiddagens etapp ner för Arbelklippan var något helt annat än vad vi tidigare varit med om, utmanande rent fysiskt men också vackert.
Eftermiddagens etapp till Tabgha är inte lika utmanande, men det är verkligen hett. Bra att vi tog ordentligt med vatten med oss. Vi går mest genom fruktodlingar, doften från apelsinblommor är nästan bedövande.
Bland fruktträden såg vi vår första orm. En lång svart orm som blixtsnabbt försvann in bland fruktträden. Ibland när vi gick genom det långa frodiga gräset hade vi undrat om det kunde finnas ormar där, nu visste vi svaret.
Efter en fyra dagars vandring kom vi sedan fram till Tabgha. Det var de fyra bästa dagarna jag tillbringat i Israel.Härlig natur, vackert och fridfullt, vänliga människor.
Mer information om vandringsleden Jesus Trail och andra vandringsleder i Israel finns på Jesus Trails hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar