Månadsrapport från European Coalition for Israel

#WE REMEMBER – men har vi lärt oss något av historien?

Bryssel – Europeiska koalitionen för Israel har deltagit i den världsvida kampanjen på sociala medier för att öka medvetenheten om Förintelsen genom att be individer och grupper att lägga upp bilder med en skylt med texten “#WeRemember”. Målet var att nå 500 miljoner människor under den veckan som den internationella minnesdagen för Förintelsen firades.

Redan 2005 tog Europeiska koalitionen för Israel initiativ till och stod värd för Förintelseminnesdagens första evenemang i Europaparlamentet i Bryssel.  Sedan dess har evenemanget vuxit både vad gäller betydelse och antal sidoevenemang. Idag är Förintelsens minnesdag ett officiellt evenemang i Europaparlamentet och värd är parlamentets talman. År 2005 tillsatte Europeiska kommissionen en koordinator på heltid för att bekämpa antisemitismen. Denna koordinator har effektivt och framgångsrikt introducerat nya sätt att hjälpa EU:s medlemsstater att bekämpa denna dödliga fiende. Allt detta visar att Europeiska unionen tar antisemitismen i Europa på allvar.

Men Europeiska unionen saknar fortfarande en konsekvent strategi och ett holistiskt förhållningssätt till bekämpandet av antisemitismen globalt, inklusive de nya former av antisemitism som riktar in sig på det judiska folket och den moderna staten Israel. Medan de europeiska institutionerna rättmätigt hedrar de sex miljoner judar som gick under och dog i Förintelsen, är de mindre vänliga mot de sex miljoner judar som lever idag och har valt att bo i den återfödda staten Israel, speciellt de som bosatt sig på platser där gamla judiska samhällen tidigare funnits; i Judéen och Samarien, liksom i Jerusalems Gamla stad och östra delar som alla nu kallas ”ockuperade territorier”.

Sedan 2015 måste alla varor som producerats på dessa ”ockuperade territorier” klart märkas på den europeiska marknaden för att skilja dem från varor producerade inom de så kallade ”1967 års gränser”. Detta EU-direktiv stigmatiserar inte bara dessa judiska samhällen, utan riktar sig också mot den israeliska ekonomin i stort, eftersom den – liksom varje nationell ekonomi – är beroende av hela sin befolkning. Men än värre är att judar som bor på dessa områden, som de facto är ”omtvistade” och inte ”ockuperade”, idag kritiklöst kallas ”bosättare” och avhumaniseras av EU-ledare som ”hinder för freden”. Detta har varit ett av huvudmålen för den moderna BDS-rörelsen, som på samma sätt som nazisterna i Tyskland på 1930-talet, uppmanar till bojkott, desinvestering och sanktioner när det gäller judisk affärsverksamhet, men nu i Israel. Genom krav på märkning av israeliska varor från omtvistade territorier har EU satt press på den israeliska regeringen samtidigt som man officiellt tar avstånd från BDS-rörelsen.

Europa har ett kort minne och det är tvivelaktigt om vi verkligen har lärt oss något av vår historia. Idag är Europeiska unionen den största enskilda donatorn till de palestinska myndigheterna som systematiskt demoniserar den judiska staten och dess judiska medborgare genom att systematiskt hjärntvätta de palestinska barnen med hatundervisning och genom att hedra och ekonomiskt stöda dömda terrorister och deras familjer.

Som invånare och skattebetalare i Europa har vi ett moraliskt ansvar för EU:s politik. Misskötseln av ekonomin och korruptionen inom de palestinska myndigheterna är väldokumenterade. När den palestinska ledare Mahmoud Abbas nyligen besökte Bryssel för att be om mera ekonomiskt stöd från EU, rapporterades det att han precis hade köpt ett nytt privat jetplan för 50 miljoner amerikanska dollar.

Som om detta inte varit nog, fortsätter EU-ledarna att stöda och handla med den Islamiska republiken Iran, som öppet hotar med att förinta den judiska staten och som finansierar terroristorganisationerna Hizbollah och Hamas som sina lokala allierade i den pågående kampen mot Israel.

Detta bidrar inte till en konsekvent och holistisk politik mot antisemitism eller terrorism. Man kan inte låtsas bekämpa antisemitismen och samtidigt stöda någon som vill förinta judarna eller gå med i ett diplomatiskt och ekonomiskt krig mot den judiska staten.

När jag presenterade mig själv för en av EU:s högre tjänstemän för några år sedan på Förintelsens minnesdag och förklarade att jag arbetar för Europeiska koalitionen för Israel var hans spontana reaktion: ”Och vad har Israel att göra med något av detta?”

Svaret är enkelt. Ifall det hade funnits en judisk stat 1938, i stället för först år 1948, skulle miljontals judars liv ha sparats och många skulle ännu vara vid liv idag. Det bästa sättet att hedra de sex miljoner judar som dog i Förintelsen är att stöda de judar som lever idag, inklusive de sex miljoner judarna i Israel. Att stöda och till och med samarbeta med svurna fiender till den judiska staten hjälper inte.

Europeiska koalitionen för Israel kommer att fortsätta att peka på denna dubbla standard i EU:s politik medan vi samtidigt på ett konstruktivt sätt håller kontakt med de europeiska institutionerna och ger dem erkännande där det är befogat. Vi är mycket nöjda med det arbete som EU-koordinatorn mot antisemitism gör, men Europeiska unionen behöver en konsekvent strategi för att besegra denna dödliga fiende. ...