fredag 9 november 2012

Juridiska och historiska fakta som borde beaktas vid FN omröstningen om Palestina (del 1 )

Västbanken och Gaza
Västbanken och Gaza är områden som hör till det territorium  som enligt stadgarna för Palestinamandatet gavs till judarna för att de där skulle återupprätta sin nationalstat.
Jordanien och Egypten ockuperade olagligt områdena i kriget mot Israel 1948.
Efter att länderna förklarat krig mot Israel 1967 erövrade Israel områdena i ett försvarskrig.
När lsrael 1979 slöt fred med Egypten återlämnades Sinai  till Egypten, därefter förfogar Israel i stort sett endast över  områden som de enligt Palestinamandatet har rätt till.(Israel har även tvångsförflyttat alla judar från Gaza och dragit bort sina trupper 2005) 
Palestina/palestinier
Palestina som beteckning på ett landområde kom till under romartiden (efter Jerusalems förstöring). Området har i tre tusen år av judarna kallats för Eretz- Israel (Israels land)
Stadgarna för Palestinamandatet  och besluten i San Remo ger uttryckligen detta område till judarna för att de där skall återupprätta sin nationalstat.
Palestina var namnet på området och dess invånare var alla palestinier. Det fanns judiska palestinier och arbiska palestinier.
Efter att Israel blev självständigt började judarna kalla sig israeler, i enlighet med sin mångtusenåriga historia i landet. Araberna fortsattes att kallas palestinier.
Detta språkbruk ledde till att palestinierna (araberna) lätt uppfattas som områdets ursprungliga befolkning medan judarna ses som främmande ockupanter.
Faktum är dock  att judarna bor på det område som varit deras historiska hemland långt innan begreppet Palestina uppkom medan det aldrig funnits något område eller stat som kontrollerats av arabiska palestinier.
Flyktingar
En kort juridisk definition på vem som är flykting lyder: "En person som flyr eller avvisas från ett land på grund av förföljelse, och söker fristad i ett annat land. "
Det "palestinska flyktingproblemet" som uppstod 1948 var en direkt följd av de arabiska arméernas  invasion, alltså inte ett resultat av någon systematisk förföljelse från  paelstinska judar/ israeler.
Palestinska araber flydde undan kriget men de var inte den enda fokgruppen som tvingades fly. Från Jerusalem tvingades ca 25.000 judar fly och deras synagogor förstördes av de invaderande araberna och deras armé.
Som en följd av Israels självständighet tvingades också omkring 900.000 judar fly undan förföljelser i de arabiska länderna. Judar utvisades från det arabiska Palestina (Jordanien), ett direkt brott mot artikel 15  i Palestinamandatets stadgar.
Omkring 90 % av de "palestinska flyktingarna" är inte flyktingar utan barn och barnbarn till flyktingar. Det finns ingen annan flyktinggrupp än palestinierna där flyktingstatusen går i arv.
De palestinska flyktingarnas hopplösa situation bottnar i att de redan från början samvetslöst användes som politiska spelbrickor av de arabiska ledarna.
Sir Alexander Galloway, som arbetade för United Nations Relief and Works Agency (UNRWA) i Jordanien  har sagt:
"The Arab states do not want to solve the refugee problem. They want to keep it as an open sore, as an affront to the United Nations and as a weapon against Israel. Arab leaders don't give a damn whether the refugees live or die"

Några exempel:
1949 erbjöd sig Israel att ta emot 100.000 flyktingar inom ramen för en allmän lösning på problemet. Araberna avslog erbjudandet.

1950 UNRWA föreslog att de arabiska flyktingarna skulle få bosätta sig i Sinai,Jordanien och Syrien. De arabiska regeringarna vägrade.

1952 erbjöd UN Refugee Rehabilitation Fund de arabiska staterna 200 miljoner dollar för att skaffa arbete och bostäder åt flyktingarna. Största delen av pengarna blev outnyttjade.

Al Siyyad, Beirut, 6 april 1950: " The return of the refugees...forming a powerful fifth column for the day of revenge and reckoning".

Abd Allah Al-Yafi, premiärminister Libanon 29 april 1966: The day of realisation of the Arab hope for the return of the refugees to Palestine means the liquidation of Israel".

Radio Cairo 19 juli 1957: The refugees are the cornerstone in the Arab struggle against Israel. The refugees are the armaments of the Arabs and Arab nationalism".



Texten baserar sig på uppgifter från boken Foundations of the International Legal Rights of the Jewish People and the State of Israel and the Implications for the Proposed New Palestinian State 

 skriven av Dr. Cynthia D. Wallace.


 Dr. Cynthia D. Wallace received her PhD in international law from Cambridge Univeristy. Her international law career spans some thirty years and she has held academic and senior diplomatic-level posts.

 

Inga kommentarer: