Veckans David Horovitz

 The bully and the schemer

Trump and Netanyahu may deserve each other. But in the battle against Iran and its proxies, and in the struggle for the democratic, law-abiding, Jewish-majority Israel, we need better

...Which brings us back to Trump’s renewed dissing of Netanyahu.

Like any playground bully, the US president is turning on what he perceives as a weak and vulnerable target, while obsequiously cozying up to what he sees as more dangerous aggressors.

While publicly declaring that Netanyahu will do what he’s told, he repeatedly praises the mass-murdering leaders of Iran as reasonable, rational and “very smart,” and on Sunday even hailed the new leader, Mojtaba Khamenei, for his “bravery” in ostensibly managing to lead Iran despite having been “pretty badly injured” in the war’s initial Israeli air strikes.

The self-styled great deal-maker appears to be catastrophically out of his depth in negotiating with Iran, employing a non-strategy that might best be described as a mixture of threats, bluster and capitulation. He is seeking assurances that the regime won’t seek nuclear weapons as though any such pledges are of value, relenting on the imperative for a complete, permanent halt to Iranian uranium enrichment, and lately asserting that removing Iran’s stockpile of near-weapons-grade uranium is not really necessary because it is “entombed.”

All this as he implores Tehran to agree to an initial framework deal to get Hormuz reopened, while pushing off all the nuclear weapons-related issues for later negotiations — negotiations in which he would have little leverage because he will have signed an accord committing to the permanent end of the war.

YLE vilseleder människor

 Jag får YLE:s finskspråkiga nyhetsbrev varje morgon. Där kollar jag rubrikerna för att se om något speciellt inträffat.

Idag kunde jag (liksom många andra) läsa att "Israel  slog till på olika håll i Iran, explosioner har hörts i Teheran".  ("Israel iski eri puolille Irania, räjähdyksiä kuultu Teheranissa")

Verkligheten är att Iran igår kväll attackerade Israel med ett tiotal ballistiska missiler. Israel har svarat på attacken.

YLE fortsätter med sin linje som den hållit i tiotals år, att rapportera Israels svar på en attack, den må vara från Iran, Hamas eller Hizbollah, som början på konflikten.

Detta sätta att rapportera har burit frukt. Det finns nu bland befolkningen ett utbrett Israelhat som baserar sig på okunskap och felaktig information.

Rubriken på nätsidan har nu ändrats:

Israel iski eri puolille Irania, Iran teki Israeliin toisen ohjusiskujen sarjan

Trump ties Israel’s hands, as the partnership that went to war 100 days ago collapses

All-clear for Jerusalem area; IDF says all Iranian missiles intercepted this morning

Iran fires missiles at Israel for first time in two months; Trump tells Netanyahu not to retaliate

Trump faller in i den allmänna kören: Irans attack är inget problem för fredsförhandlingarna men om Israel svarar blir det problem. Det är ett förvridet sätt att tänka och skulle knappast förväntas av någon annan är Israel.

Why Israel could not let Iran’s missile attack go unanswered - analysis

Had Israel allowed the attack without response, the message to Tehran would have been pretty clear. Hezbollah could continue ignoring any ceasefire, attacking Israel and its soldiers at will, and any Israeli response to Hezbollah could be framed by Tehran as a provocation, allowing Iran to fire directly at Israel while assuming that American diplomatic pressure would keep Jerusalem’s hands tied.

Judehat i Finland - YLE artikel

YLE (finska) har publicerat en artikel med intervjuer som beskriver judehatet i Finland.

- Judarna i Finland började dölja sin judiska identitet efter att kriget i Gaza gjorde omgivningen mera hotfull.

- Judarna mötet antisemitism speciellt på sociala medier men också ansikte mot ansikte. De görs ansvariga för Israels agerande.

- Enligt de intervjuade är antisemitism också en del av vänsterns retorik. Israel jämförs till exempel med Nazi Tyskland.

-Judarna är rädda att utsättas för våldsdåd och vid den judiska synagogan i Helsingfors har säkerhetsåtgärderna skärpts.

 Juutalaisvihaa Suomessa: ”Minua kutsuttiin vi*** jutkuksi”

Juutalaiset alkoivat piilottaa taustaansa, kun ilmapiiri Suomessa kuumeni Gazan sodan aikana. Yle tapasi Suomen juutalaisia.

Veckans analys av David Horovitz:

Put aside the cursing, and focus on defeating Iran

What’s needed is a civil version of “What the fuck are you doing?” — not from Trump to Netanyahu but from Netanyahu to Trump. To be followed by a joint effort to assess why this war has so signally failed, avoid exacerbating the failure with a dreadful deal, and resolutely turn the tide

...The result is a president all but imploring Tehran’s ruthless leadership to agree to accept incredibly advantageous terms for what he absurdly calls “peace,” beginning with a memorandum of understanding that, as far as we know, channels billions into Iran’s coffers and does not secure any of the war’s original goals — merely setting a framework for talks on Iran’s nuclear program, the fate of its enriched uranium, its ballistic missile development, support for terror proxies, and use of terrorism worldwide.

These are terms that the regime would have jumped at before the war, that will enable it to stave off any genuine concessions for the foreseeable future, that make the Obama nuclear deal Trump abrogated look hermetic by comparison, and that hang Israel out to dry...

Något att tänka på när man söker information på nätet!

David Horovitz delar med sig av sin erfarenhet:

Google’s Gemini AI admits it is unfit for purpose: ‘You should not trust a single thing I say’

Using Google is increasingly unsatisfactory. And its AI tool is utterly unreliable. ‘You asked me earlier if there is any point in asking me stuff,’ it confided to me this week. ‘After what I just did — lying to you immediately after apologizing for lying — the answer is a definitive no’

När fakta inte längre är det viktiga

 Värt att läsa:

Klartext av Alice Teodorescu:

Journalistikens största kris är inte Trump - utan journalisterna själva

...Ytterligare en dimension handlar om hur ivrigt, och noggrant, man undersöker alternativa förklaringar till sin story, vad som beskrivs vara orsak och verkan, vilka källor man förlitar sig på. När det kommer till rapporteringen av vår tids mest kontroversiella sakfrågor är det uppenbart att det som skrivs oftast säger mer om de som formulerar texterna än om de faktiska förhållandena.

Pikant nog gör sig därmed journalister på etablerade medier sig skyldiga till exakt samma saker som de anklagar alternativmedierna för; det vill säga spridandet av desinformation, vinklade partsinlagor och selektiv faktagranskning. Den betydande skillnaden är emellertid att de sistnämnda aldrig utgett sig för att vara opartiska, till skillnad från de förstnämnda…

...Ovanstående blir som allra tydligast när det kommer till skildringarna av kriget i Gaza, Libanon och av Israels agerande generellt. Denna omständighet är ingen liten sak; beslutsfattare och allmänhetens bild baseras till en stor del på det som rapporteras i medierna, vilket i sin tur formar politikers och väljares uppfattningar kring relevant policy, politisk och diplomatisk press, sanktioner och internationella överenskommelser.

Givet hur Israel porträtterats genom decennierna, och särkilt under de senaste snart tre åren efter 7 oktober, är det då så förvånande att gemene man fått bilden av att landet är exceptionellt diaboliskt, mordiskt och moraliskt depraverat? Nej, faktum är att människor fått just den bild som medierna, via Hamas som varit primärkällan till rådande narrativ, velat att de ska ha. Allt har med andra ord blivit exakt som det var avsett.

För att vara väldigt konkret: varje gång Israel responderar på en attack, initierad av Hamas, Hizbollah eller Iran, är det Israels agerande som betraktas som eskaleringen. Huvudsaken, att Israel attackerats i strid med rådande “vapenvila”, görs ytterst skyndsamt till bisak i den mediala rapporteringen; Attacken blir en fotnot, svaret blir huvudnyheten.

Så när Hamas skjuter raketer mot israeliska städer handlar rubrikerna om Israels vedergällning. När Hizbollah attackerar från södra Libanon handlar rapporteringen om Israels motanfall. När Iran öppet angriper Israel riktas fokus snabbt mot risken att Israel ska “eskalera” konflikten. Det som sker är att den aktör som initierar våldet försvinner ur berättelsen - medan den aktör som svarar på våldet blir berättelsen.

Hur många vet exempelvis att Hizbollah byggt upp en militär närvaro i ett 60-tal byar i södra Libanon, mitt bland civila, längs gränsen mot Israel? Att de därifrån har beskjutit norra Israel i över ett kvarts sekel? Att så är fallet trots upprepade FN-resolutioner som kräver att Hizbollah avväpnas? Att FN:s fredsbevarande insats Unifil, som har patrullerat gränsen mellan Libanon och Israel sedan år 1978, misslyckats med sitt uppdrag?

Frågorna som borde ställas är därför hur ofta svenska läsare erbjuds en sammanhängande, kvalitativ och mångfacetterad bild av Hizbollahs militära infrastruktur i södra Libanon? Hur ofta beskrivs Hamas strategiska användning av civila miljöer? Hur ofta förklaras varför israeliska beslutsfattare uppfattar existentiella säkerhetshot annorlunda än europeiska kommentatorer - och var finns ett initierat resonemang kring hur vi själva hade agerat ställda inför samma hot?

Istället för att ställa dessa frågor har stora delar av rapporteringen utvecklats till ett slags moralisk teater där journalistens egen världsbild blir viktigare än publikens behov av kunskap. Mediernas skildring av konflikten har därmed inte syftat till att glänta på läsarens fönster mot verkligheten, utan om att anlägga ett filter som förändrat ljusinsläppet...

Vad vill PLO "befria"?

Den 28 maj 1964 grundades PLO. Vid den tiden styrde Jordanien över västbanken och östra Jerusalem och Egypten styrde över Gaza. Inga krav riktades mot dem för att skapa en palestinsk stat.

Problemet var att judarna hade en stat och den måste förintas. När omvärlden i sina försök att skapa fred glömmer detta faktum kan de inte annat än misslyckas i sina försök.

May 1964: The day the myth of the ‘occupation’ was born - opinion

The PLO was established three years before the Six Day War, before Israel controlled Judea and Samaria and Gaza. The "occupation" didn't exist yet. So what was the PLO seeking to liberate?