Vilka skyldigheter har Israel i Gaza?

Det finns många som har åsikter om Israels agerande i Gaza. Här följer en artikel som grundar sig på vad internationell lagstiftning säger. Det verkar ganska klart att Israel under Netanyahus envisa ledning är på väg att skaffa sig fler problem.

Israel is planning to conquer Gaza City – what legal obligations will that incur?

Displacing the estimated one million residents of Gaza City will heighten Israel’s responsibility to ensure a humanitarian catastrophe is avoided, say legal experts

...The issue of whether an occupation has been established in a legal sense is critical, because if a state is considered to be occupying a territory, its legal responsibilities to the civilian population under its control are much greater than its obligations to that population simply as a warring party.

In an occupation, the occupying power has a legal duty to provide for the civilian population under its control and ensure security and public order.

For Israel in its current war, this would include in the immediate term being legally responsible for providing food, water, shelter, medical services, and other critical needs of the Gazan civilian population, including from its own resources if necessary.

In the longer term this would include fulfilling all responsibilities of national and municipal authorities, from education and sanitation to economy and trade regulation.

That compares to the legal obligations under the laws of armed conflict when there is no belligerent occupation, when a warring party is only obligated to “allow and facilitate“ the provision of food and medical supplies by third parties to a civilian population, subject to certain conditions aimed at preventing enemy forces from taking advantage of such aid, and does not hold ultimate responsibility for its supply...

"...Att fördriva de uppskattningsvis en miljon invånarna i Gaza City kommer att öka Israels ansvar att säkerställa att en humanitär katastrof undviks, säger juridiska experter ... Frågan om huruvida en ockupation har etablerats i juridisk mening är kritisk, eftersom om en stat anses ockupera ett territorium är dess rättsliga ansvar gentemot civilbefolkningen under dess kontroll mycket större än dess skyldigheter gentemot den befolkningen enbart som en krigförande part. I en ockupation har ockupationsmakten en rättslig skyldighet att försörja civilbefolkningen under sin kontroll och säkerställa säkerhet och allmän ordning. För Israel i sitt nuvarande krig skulle detta på omedelbar sikt innefatta att vara rättsligt ansvarig för att tillhandahålla mat, vatten, tak över huvudet, medicinska tjänster och andra kritiska behov hos Gazas civilbefolkning, inklusive från egna resurser om det behövs. På längre sikt skulle detta innefatta att uppfylla alla nationella och kommunala myndigheters ansvar, från utbildning och sanitet till ekonomi och handelsreglering. Det kan jämföras med de rättsliga skyldigheterna enligt lagarna om väpnad konflikt när det inte finns någon krigförande ockupation, när en krigförande part endast är skyldig att "tillåta och underlätta" tillhandahållandet av livsmedel och medicinska förnödenheter från tredje part till en civilbefolkning, under förutsättning att vissa villkor uppfylls för att förhindra att fiendens styrkor utnyttjar sådant bistånd, och inte har det yttersta ansvaret för dess tillhandahållande..."

ECI Månadsrapport

ECI Månadsrapport

Ibland kan en månad kännas som en evighet. När vi återvände till ECI:s kontor denna vecka, var våra känslor blandade. Fortfarande hålls 50 personer kvar som gisslan och de har nu hållits fängslade i Gaza i de mest fruktansvärda omständigheter i 676 dagar när jag skriver denna rapport. Samtidigt växer ilskan. Inte mot Hamas, som håller gisslan, utan mot israelerna som försöker befria den. 

I detta nummer av vår Månadsrapport får vi en glimt av hur EU svarar på denna kris och samtidigt får vi en vidare analys av den ondskefulla utvecklingen av den moderna antisemitismen som brutit ut efter 7 oktober 2023.

Läs hela rapporten här!

Essä Antisemitism 3.0 Den nutida antisemitismens utveckling

“I varje generation reser de sig mot oss för att förinta oss. Och Den Helige, välsignad vare Han, räddar oss ur deras hand.” Den gamla judiska bönen från Haggadan som reciteras vid varje påskmåltid, summerar antisemitismens historia väl. En tillbakablick på de senaste femtio åren (en generation) visar att vi kan särskilja tre skeden i utvecklingen av det nutida judehatet.

Den dåvarande israeliske ambassadören vid Förenta nationerna, Chaim Herzog talar till generalförsamlingen i New York den 10 november 1975. FN-foto/Michos Tzovaras

1975 Inkommande höst är det 50 år sedan den ökända FN:s generalförsamlings resolution 3379 (Sionism är rasism). Initiativet till den togs av Sovjetunionen stödd av sina allierade och kumpaner runt om i världen. Resolutionen, som godkändes med 72 röster för, 35 röster emot och 32 nedlagda röster, omformade uppfattningen av staten Israel i många kretsar runt om i världen, inte minst inom den progressiva socialistiska rörelsen i västvärlden och särskilt bland de radikaliserade campusungdomarna. Sociala trender går i vågor och även denna våg planade med tiden ut. Faktum är att i och med järnridåns fall 1989 och att friheten och demokratiernas antal ökade inom de tidigare Sovjetkontrollerade områdena inom östblocket så upphävdes resolutionen år 1991. Många av länderna i Sovjetblocket som stödde resolutionen 1975 är i dag några av Israels bästa vänner inom det internationella samfundet.

2001 Fastän uppfattningen av Israel som en rasistisk stat levde kvar inom radikal islam och bland den extrema vänstern, verkar samhället i stort ha gått vidare. Men Israels fiender hade inte givit upp, utan arbetade oförtröttligt för att återuppliva lögnen. I september 2001, efter år av förberedelser, kom en ny och ännu bredare koalition samman i Durban, Sydafrika. Koalitionen bestod av radikala islamister och vänsterprogressiva från den akademiska världen, kyrkor, fackförbund och så kallade människorättsorganisationer som alla samlades till FN:s världskonferens mot rasism.  Under årens lopp har vi skrivit utförligt om vikten av Durbankonferensen 2001 som en kuvös och språngbräda för en rad nya globala antisemitiska kampanjer som har vuxit i betydelse genom åren, som exempelvis BDS-rörelsen, apartheidveckor på universitetscampus och Ekumeniska följeslagarprogrammet vars mål är att indoktrinera unga kristna genom att sända dem till Judeen och Samarien för att föra kampanj mot Israel.

Sörjande utanför Vita huset deltar i en minnesceremoni för mordoffren vid Capital Jewish Museum 22 maj 2025. Foto: Kevin Dietsch / Getty Images

2025 När vi kommer till 2025 har vi version 3.0 av denna nya antisemitism som första gången presenterades på den globala scenen i november 1975 med FN-resolutionen och sedan återanvändes i Durban 2001 i vad vi kunde kalla den moderna antisemitismen 2.0.   Medan FN-resolutionen 1975 etablerade FN:s infrastruktur för demonisering av Israel genom att skapa permanenta strukturer och institutioner med FN:s budgetlinjer riktade mot Israel, trappade Durbankonferensen upp dessa aktiviteter i det globala civilsamhället inklusive den akademiska världen, media, ekumeniska organisationer och välfinansierade men allt mer politiserade människorättsorganisationer och humanitära organisationer. Dessa organisationer är kvar i ett symbiotiskt förhållande, både politiskt och ekonomiskt, till Förenta nationerna och har nära kontakter och direkt tillgång till internationell media, något vi sett bevis på under det pågående Gazakriget.  År 2025 verkar anden ha kommit ur flaskan och judar har mördats på öppen gata i USA av människor som ropar ”Befria Palestina”. Vi har nu en hel generation av unga och aggressiva antiisrael-aktivister som har indoktrinerats i sofistikerat judehat under temat mänskliga rättigheter, direkt från Durbankonferensens handbok 2001. Hur kom vi hit?

Studenter protesterar i maj 1968 i Paris. (AR May 2018 Feature)

Är “den långa marschen genom institutionerna” nu fullbordad? När marxisterna från 1968-generationen insåg att majoriteten aldrig skulle acceptera deras idéer för en revolution, inledde de något som har kallats ”den långa marschen genom institutionerna”. Frasen myntades av den italienska kommunisten Antonio Gramsci för att beskriva en strategi för att skapa radikala förändringar i ledningen genom att själv bli en del av den. Gramsci insåg att för att genomföra deras radikala idéer måste de ta över centrala institutioner i det moderna samhället såsom utbildning, media, kultur och religion. De var framgångsrika. I Storbritannien kallades BBC nyligen ”en av huvudförklaringarna till ökningen av antisemitismen i Storbritannien” och detsamma gäller även media i de flesta andra västländer. Lägg därtill den massiva immigrationen från muslimska länder under de senaste fyrtio åren och radikala islamister som tagit över våra gator, Muslimska brödraskapets infiltrering av våra samhällen och massiva investeringar från länder som Qatar i våra universitet, idrottsvärlden och den vidare kulturen så är bilden komplett.

Hur kan vi kämpa mot detta?

Denna korta essä om utvecklingen av modern antisemitism är inte skriven för att ge oss anledning att ge upp. Tvärtom, det är aldrig för sent att slå tillbaka och ändra kurs. Så här kan vi göra det. Vinna informationskriget  Trots det officiella sommaruppehållet i juli har ECI varit aktivare än någonsin för att avslöja medielögner och hjälpa till att sprida pålitlig information om kriget i Gaza. Denna aspekt av ECI:s arbete blir dag för dag allt viktigare i takt med att medias desinformation fortsätter. Tack vare Kristina Lazebnas utmärkta arbete har vi nu ett vinnande koncept inom sociala medier som vi vill bygga vidare på.     Resa upp en ny generation av proisraeliska ledare Alla sociala förändringar börjar med den unga generationen. Det här har även gällt de nya antiisraeliska rörelserna på universitetscampus vilka delvis finansieras av utländska regeringar och stöds av lärarkollegiet, av vilka många har en bakgrund i studentrevolutionen 1968. För att hjälpa till att resa upp en ny generation av unga ledare inledde ECI sin Akademi för unga ledare. Med din hjälp kan vi fortsätta utbilda flera ledare denna höst.  Högnivå diplomati ECI är unik såtillvida att man inte enbart utbildar sina egna medlemmar, utan når även ut till verkliga beslutsfattare på högsta nivå. Bara under de senaste månaderna har ECI haft möten med representanthusets talman i USA, EU-ambassadörer, Europaparlamentets ledamöter liksom med regeringsministrar, allt för att föra meningsfulla samtal om Israel och det judiska folket.    Kyrkor mot antisemitism Ett område som ECI prioriterar är kristna trosledare. Medan den bibliska grunden för att stödja Israel förblir sig lik, så är många församlingsledare inte utrustade för att stå emot den massiva desinformationskampanjen som strävar till att försvaga stödet till Israel. Under årens lopp har vi fört samman kyrkoledare på hög nivå för att höja rösten mot antisemitism, men vi behöver göra mer.

Inget folkmord i Gaza

 The Gaza genocide claim fails the test of law and fact (TOI)

"Israel’s military response to the Hamas invasion of October 7, 2023, has provoked a slew of accusations against the Jewish State. For most of 2024 and 2025, the UN alleged that Gaza’s 2.2 million people were on the “brink” of starvation. The UN and others have accused Israel of deliberately targeting hospitals and schools, even though Hamas uses those areas as military bases. But in recent weeks, the crescendo has peaked with the resurgence of accusations that Israel is committing genocide in Gaza.

...The Genocide Convention of 1948 and the Rome Statute of the International Criminal Court both define genocide as requiring proof of specific intent to “destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial, or religious group, as such.” Israel’s actions in Gaza do not come close to this definition.

...Finally, the evidence shows Israel has not acted with the requisite intent to commit genocide. If Israel truly intended to commit genocide, then it would not have issued evacuation warnings to Gazan civilians to get out of harm’s way prior to launching air strikes, as it has done repeatedly since the beginning of the war. Nor would it have allowed thousands of tons of aid into the enclave, as it has done for nearly the entirety of the war. Nor would it have facilitated the administration of polio vaccines to 500,000 Gazans in August 2024. Indeed, no other nation in the history of human warfare has ever warned civilians before launching strikes, delivered tons of aid to the enemy’s population, or vaccinated hundreds of thousands of the enemy’s people during wartime.

Has the population of Gaza suffered? Yes, of course. But as between allegations of Israeli genocide and Hamas’s conduct, the fault lies squarely with Hamas. Hamas started the war when it invaded Israel without provocation on October 7, 2023. Hamas refuses to end the war by continuing to hold captive the remaining Israelis it kidnapped. Indeed, Hamas is holding the entire Gazan population hostage by refusing to surrender, by hijacking food aid, and by shooting at its own people who simply want a chance at a better life.

Is Israel committing genocide in Gaza? The clear answer, both legally and factually, is a resounding no.

About the Author: Steven E. Zipperstein is a former US federal prosecutor and a professor at UCLA, where he is also the Director of the Younes and Soraya Nazarian Center for Israel Studies. 

Ett klart och tydligt uttalande om det dåraktiga i att erkänna en palestinsk stat

Ett klart och tydligt uttalande från ICEJ: (AI översättning)

Kära vänner och bönepartners,

Den nuvarande diplomatiska kampanjen från medlemmar av det internationella samfundet för att erkänna en palestinsk stat utan israeliskt samtycke är ogenomtänkt och fylld av brister och faror. För det första hindrade det den senaste tidens framsteg mot en överenskommelse om eldupphör och gisslanutväxling i Gaza, eftersom Hamas ledare omedelbart insåg att de kunde skärpa sina krav och ändå få status som stat. Man har också överlämnat den återstående israeliska gisslan i Hamas grymma händer, som avsiktligt svälter ihjäl de gisslan som fortfarande är i livet.

Denna missriktade kampanj skulle, om den fortsatte, allvarligt underminera freden och stabiliteten i Mellanöstern och urholka etablerad internationell rätt som har tjänat nationernas samfund väl i modern tid. Dessutom skulle det innebära ett skarpt och problematiskt avsteg från den långvariga internationella konsensus som råder om att konflikten mellan Israel och Palestina bäst löses genom direkta förhandlingar mellan parterna själva.

Ett sådant ensidigt erkännande av en palestinsk stat misslyckas just nu av flera skäl:

1) I kölvattnet av terrormassakrerna den 7 oktober skulle det vara en belöning för Hamas terrorism och en grotesk, okänslig gest inför de värsta grymheterna som begåtts mot den judiska staten och det judiska folket sedan Förintelsen.

2) Palestinierna uppfyller inte kriterierna för att bli en stat, eftersom de inte har en enda, enad auktoritet i effektiv kontroll över de territorier de gör anspråk på. Den palestinska myndigheten är full av korruption och har förlorat sin legitimitet i de flesta palestiniers ögon, medan Hamas är en radikal och oåterkallelig terrormilis som inte bör ges legitimitet från något håll. Dessutom fortsätter den Palestinska Myndigheten att förkasta Israels existens som en judisk stat, vilket framgår av dess officiella medier och skolböcker som fortfarande öppet förnekar Israels rättmätiga plats i regionen, och indoktrinerar framtida generationer till hat och våld mot Israel, och på så sätt avslöjar sina verkliga avsikter.

3) Strävan att erkänna en palestinsk stat under nuvarande omständigheter visar på en djup okunnighet om den nuvarande rollfördelningen inom palestinsk politik. Även om de fortfarande är delaktiga i terrordåd, har den Palestinska Myndigheten i stor utsträckning valt att föra rättsprocesser för att delegitimera Israel och säkra palestinsk status som stat i hela det historiska landet Israel, medan Hamas har valt att stanna kvar på vägen av "väpnat motstånd" – det vill säga terrorism och våld. Genom att erkänna en palestinsk stat mitt i den utdragna konflikt som utlöstes av massakrerna den 7 oktober, talar det internationella samfundet om för palestinierna att terror och våld ger resultat, och därigenom stärker Hamas gentemot den Palestinska Myndigheten och bromsar fredsansträngningarna kanske för generationer.

4) Israel har en överlägsen juridisk och historisk rätt och anspråk på suveränitet i de omtvistade territorierna i förhållande till palestinierna, vilket vederbörligen erkändes genom bindande beslut av det internationella samfundet vid San Remo-konferensen 1920 och i det brittiska mandatet i Palestina som antogs av Nationernas Förbund 1922.

5) Att erkänna en palestinsk stat utan Israels medgivande skulle inte bara bryta mot Osloavtalet från 1993 – som många av de nationer som nu överväger ett erkännande har bevittnat – det skulle också bryta med årtionden av bindande resolutioner från FN:s säkerhetsråd som bygger på den sunda principen om direkta bilaterala förhandlingar. Ett sådant brott skulle innebära ett allvarligt svek mot Israels förtroende och skulle offra de internationella avtalens okränkbarhet på den politiska opportunismens altare.

6) En sådan åtgärd skulle få fredsansträngningarna att spåra ur och destabilisera regionen genom att ge palestinierna falska förhoppningar om att de ensidigt kan uppnå status som stat utanför direkta bilaterala samtal med Israel.

7) De europeiska nationer som stöder detta diplomatiska initiativ bryter mot EU:s sedvanliga praxis att endast agera i konsensus i viktiga utrikespolitiska frågor, eftersom flera av EU:s medlemsstater bestämt motsätter sig denna ansträngning.

8) Vissa nationer som överväger detta drag gör det för snäva inhemska intressen, som Frankrike som försöker blidka det växande hotet från radikala islamistiska element inom sina gränser.

Denna kampanj för erkännande av en palestinsk stat är ett svagt och hänsynslöst svar på den nuvarande vågen av global antisemitism och kommer bara att lägga mer bränsle på detta samhälleliga gissel runt om i världen, som alla nationer nu måste konfrontera med mod och inte feghet.

Vi uppmanar det internationella samfundet att överge de nuvarande ogenomtänkta diplomatiska ansträngningarna att påtvinga Israel en palestinsk stat, och att i stället fokusera på det omedelbara behovet av att sluta ett avtal om eldupphör och frisläppande av gisslan som också tar hänsyn till den framtida administrationen av Gaza. Ett sådant avtal måste innefatta ett säkert återvändande för alla levande och avlidna israeliska gisslan i Gaza, och avväpnning och allmän förvisning av Hamas.

Vi uppmanar också kristna överallt att handla och be i linje med detta principiella, moraliska ställningstagande, och särskilt att sträcka ut en hand till sina samfund och nationella ledare angående felen och farorna med ett ensidigt erkännande av en palestinsk stat. Nu är det dags att troget be för freden i Jerusalem, och att modigt tala ut mot antisemitism och för en rättvis fred byggd på bibliska sanningar och principer.

Välsignelser från Jerusalem

Så fungerar den humanitära hjälpen i Gaza, enligt reservist på plats

 En reservist som varit i Gaza med uppgift att övervaka utdelningen av den humanitära hjälpen berättar om vad han sett och upplevt. En berättelse som långt skiljer sig från det vi fått ta del av i media.

Kan man lita på hans uppgifter? Vänd på frågan! Kan man lita på uppgifter från Hamas och FN, garanterat inte.

IDF reservist at GHF's aid project: Far from perfect, but not a Gaza 'death trap'

MILITARY AFFAIRS: The SDS system is not the “deadly trap" story from Hamas’s Gaza Health Ministry data, but it’s far from perfect. For the safety of civilians, the plan needs improvement.

The truth about Gaza Humanitarian Foundation (GHF) aid sites has been grossly distorted, with a good-intentioned but flawed project seeking to alleviate the suffering of civilians in a war zone instead being represented by news outlets and NGOs as “killing fields” in which IDF soldiers unnecessarily and indiscriminately shot Palestinians patiently queuing in lines.

For a significant portion of my third tour in Gaza as an infantry reservist, I was one of the soldiers tasked with securing the area around a safe distribution site (SDS) in the south of the Strip.

Läs hela artikeln här!

Här kan man läsa en intervju med USA:s ambassadör i Israel:

Huckabee: With Palestine state move, UK and France have joined forces with Israel’s enemies

Har Netanyahu tappat greppet helt?

 Trots motstånd från den militära ledningen har Netanyahu drivit igenom sin vilja att fortsätta kriget i Gaza, och som första steg erövra Gaza City. I dagsläget har Israel kontroll över 75% av Gaza. Nästan hela befolkningen på ca 2 miljoner lever i områden som ännu inte ockuperas av Israel. Chefen för armén säger att Netanyahus plan mer eller mindre kommer att leda till katastrof för alla inblandade parter men Netanyahu och ministrarna som stöder honom kör på ändå.

Netanyahu har varit en lysande politiker under många år men enligt min mening har han totalt förlorat greppet under den här valperioden. Stora misstag efter varandra och inget spelöga kvar.

Att inte beakta arméchefens varningar är oansvarsfullt!

Att inte beakta omvärldens reaktion sätter Israel i en mycket besvärlig situation.

Kraven som måste uppfyllas för att kriget skall avslutas är i och för sig vettiga och flera av kraven har stöd från omvärlden. Men det sista stödet förlorar Israel nog nu.

Tyskland t.ex. meddelade att de stoppar vapenexporten till Israel.

Bucking IDF warnings, security cabinet approves Netanyahu plan to conquer Gaza City

"...During the 10-hour meeting that began at 6 p.m. on Thursday, IDF Chief of Staff Lt. Gen. Eyal Zamir expressed his opposition to Netanyahu’s proposal.

“The lives of the hostages will be in danger if we go ahead with this plan to occupy Gaza. There is no way to guarantee that we will not harm them. Our forces are worn out, the military tools need maintenance, and there are humanitarian and sanitary [concerns regarding the Palestinian population],” Channel 12 quoted the IDF chief as having said..."

"...The statement from Netanyahu’s office noted that a majority of cabinet members backed a list of five principles that Israel will demand be met before it agrees to end the war with Hamas: (1) The terror group’s disarmament; (2) the return of all 50 remaining hostages — 20 of whom are believed to be alive; (3) the demilitarization of the Gaza Strip; (4) Israeli security control over the Gaza Strip; and (5) the existence of an alternative civilian government that is not Hamas or the Palestinian Authority..."

Belgium’s foreign minister summons Israeli ambassador in response to Gaza City takeover plan

‘A disaster’: Opposition, countries, families of hostages blast Gaza City takeover plan

Opposition figures charged that the step would lead to the deaths of Israeli captives and soldiers.

Opposition Leader Yair Lapid called the move “a disaster that will lead to many more disasters,” in a post on X, adding that it was made in “complete contradiction to the opinion of the military and security ranks.”

National Security Minister Itamar Ben Gvir and Finance Minister Bezalel Smotrich “dragged” Netanyahu “into a move that will take months, lead to the deaths of the hostages, the killing of many soldiers, cost tens of billions to the Israeli taxpayer, and lead to a political collapse,” Lapid added.

“This is exactly what Hamas wanted: for Israel to be trapped in the field without a goal, without defining the picture of the day after, in a useless occupation that no one understands where it is leading,” he said.

Yisrael Beytenu party chairman and former defense minister Avigdor Liberman said that the decision “proves that life-and-death decisions are being made in opposition to security considerations and the war’s objectives.”

“The prime minister of October 7 is once again sacrificing the security of Israeli citizens for the sake of his seat,” he added.

Är det bara hungriga barn i Gaza som räknas?

 Jag läste ett upprop från Rädda Barnen idag:

Det är svårt att bo i tält. Det finns inga väggar och ingen säng att sova i. På sommaren är det hemskt varmt.

Vissa dagar har vi ingenting att äta. Jag klarar det, men mina småsystrar gör det inte. Båda gråter av hunger på natten, men vi har inget att ge dem.

Min pappa jobbar hårt. Ofta är han alldeles sjuk av utmattning. Men han tjänar bara en euro om dagen. Ibland är mina systrar hungriga tills vi lyckas spara ihop två euro till mjölk.

Sjukskötarna från den mobila kliniken berättade att mins småsystrar lider av svår undernäring...

Den här berättelsen är från Syrien, inte från Gaza. Därför får barnen ingen uppmärksamhet av media, politiker eller biskopar. Israel kan inte beskyllas för barnens hunger och undernäring och då är ingen intresserad. Om barn i Gaza går hungriga är det fråga om en katastrof av episka mått, enligt FN:s generalsekreterare, men Syrien eller Sudan, vem orkar bry sig?

Dessutom, att få in mathjälp till Syrien borde gå att ordna hur lätt som helst om viljan fanns.

AI översikt av läget i Syrien:

Bakgrund: (som jämförelse Gazas befolkning är ca 2 miljoner)

Syrien rankas som ett av de länder med högst risk för hungersnöd, enligt Hunger Hotspot Outlook. 

Mer än 14 miljoner människor lider av osäker livsmedelsförsörjning, och 9,1 miljoner av dem riskerar akut hunger. 

Över 100 000 barn under fem år riskerar att dö till följd av akut undernäring. 

Den syriska ekonomin har kollapsat, vilket har lett till hyperinflation och utbredd fattigdom. 

90% av befolkningen lever i fattigdom, och många tvingas göra svåra val mellan mat, sjukvård och utbildning. 

Lögnerna som sprids om Israel hotar judarna i Europa (ECI)

 ECI: Europe risks pogroms against Jews unless the tide of modern blood libels is thwarted in time

Brussels, 6 August, 2025 – The intense media campaign to discredit Israel and accuse its defense forces of committing genocide and other war crimes in Gaza is causing an unprecedented wave of antisemitism across Europe and across the world, ECI Founding Director Tomas Sandell said on Wednesday. From Athens to Barcelona, Israeli tourists and European Jews are being targeted in connection with the ongoing Israeli military operation in Gaza to free the remaining Israeli hostages and dismantle the Hamas terrorist organization. 

Expressing his grave concern over the growing number of antisemitic incidents in Europe in recent weeks, Sandell warned that “unless our European political leaders and media outlets come to their senses and stop spreading modern blood libels by insinuating that Israel is deliberately causing mass starvation in Gaza, we may soon see outright pogroms on the streets of Europe. In the US there have already been instances where innocent Jews have been killed on the streets while the perpetrators have shouted ‘Free Palestine.’

Recent antisemitic incidents in Europe include: Israeli teens attacked in Rhodes by pro-Palestinian activists; a group of Jewish teenagers from France expelled from a departing flight in Barcelona for singing in Hebrew; two Israeli musicians expelled from a restaurant in Vienna for speaking in Hebrew; Israeli youths being attacked by local gangs in Athens; an Israeli DJ canceled in Belgium; and shows by two British Jewish comedians dropped from the Edinburgh Fringe Festival. The list goes on.

Explaining the rationale behind the many incidents Sandell continues, “If you are constantly being fed with fabricated lies about the evil nature of the Jewish state, this will sooner or later lead to violence against individual Jews, since anti-Zionism is closely linked to antisemitism.”  

This is nothing new but rather a repeat of the medieval blood libels. At the core of these blood libels were often the false accusation that claimed that Jews were responsible for the death of innocent children. The modern version of this blood libel now accuses the collective Jew – the State of Israel – of intentionally starving Palestinian children to death.

While national authorities by and large have condemned the recent spike in antisemitic hate crimes, the official rhetoric is gradually shifting against Israel. After the Israeli Foreign Ministry filed a complaint against the local authorities in Barcelona concerning the recent incident when Jewish teenagers from France were forcibly removed from an aircraft by a captain who called Israel ‘a terrorist state’, Spanish Minister for Transport Oscar Puente fired back by calling the French youth ‘Israeli brats’.

Recent statements by France and UK to threaten to recognize a Palestinian state in protest against the humanitarian crisis in Gaza also risk shifting the blame for the war in Gaza from Hamas to Israel and indirectly fuel antisemitic sentiments.

Sandell concludes, “In times like these our political leadership needs to stand firm and not give in to the growing hatred of Israel. Unless we take necessary action now, one day these blood libels may unleash a new wave of pogroms against Jews in Europe. Never again is now.”

Israels utrikesminister sade de rätta sakerna i FN men ingen vill höra

 Sa’ar at the UN: Clear, urgent, and barely heard - analysis (Jerusalem Post)

Sa’ar sa rätt saker, men i en värld där Hamas ord ofta litas på och Israels ifrågasätts, finns det ingen garanti för att det kommer att spela någon roll.

...Även det mest moraliskt otvetydiga budskapet kan falla platt i en värld som redan har bestämt sig. 

Även de mest chockerande bilderna kan förbises om de inte passar in i den rådande berättelsen. Och det är det som gör detta ögonblick så frustrerande. Sa’ar gjorde rätt sak. Han sa rätt saker. Han talade tydligt och kraftfullt. Men i en upp-och-nervänd värld, där Hamas ord ofta förmedlas och Israels ständigt  ifrågasätts, finns det inga garantier för att något av det kommer att spela någon roll. 

Men det betyder inte att Israel ska sluta tala. Om något, borde de tala högre. Oftare. Tydligare. Och, precis som Sa’ar gjorde den här veckan, med orubblig moralisk tillförsikt.

Läs hela artikeln!

Situationen Israel hamnat i

 How Israel made itself responsible for Gaza, and for all the death and destruction there TOI)

A war that began with the imperative to destroy Hamas’s military machine and get back the hostages has metastasized into an Israeli military takeover of most of Gaza, overseen by a government dependent on the support of would-be permanent occupiers

... The Gaza terror state built by Hamas in its ongoing declared goal of destroying Israel is largely in ruins, largely uninhabitable, and the Gazans that Hamas most deliberately placed in harm’s way are indeed suffering terrible harm — but with Israel, not Hamas, now having chosen to make itself responsible. Israel is rapidly alienating most of its closest allies while, internally fragmented, the vast majority of the public is desperate to end the war in exchange for the release of all the hostages.

Analys: Varför rapporterar media dagligen om Gaza medan grymheterna mot druserna tystas ner?

 Selective outrage: Why the world looks away from Syria’s atrocities but fixates on Gaza - analysis (Jerusalem Post)

"...And then there are the human rights organizations — such as Human Rights Watch and Amnesty International — which churn out regular reports and press releases on Israel, often based on claims from partisan and biased NGOs. When it comes to Sweida, silence.

On July 10, Human Rights Watch found time to condemn the US for sanctioning Francesca Albanese, the UN’s antisemitic special rapporteur on the Palestinians. But it had nothing to say about the slaughter in Sweida. Amnesty? It blasted the EU on July 15 for not suspending its association agreement with Israel, but also stayed silent on Syria...

...Gaza dominates the conversation not only because of what happens there, but because of the infrastructure built to ensure that it does. Syria, broken and complex, doesn’t stand a chance.

And so while the world debates Israel’s every move and dissects every strike in Gaza, a quiet massacre unfolds across the border. Quiet, not because it’s less horrific, but because fewer are paying attention.

That disparity, too, tells a powerful story."

Kriget mellan Israel och Iran är över???

 USA tvingade fram en vapenvila mellan Iran och Israel efter att USA bombat Irans svårtillgängligaste kärnanläggning.

Påståendet är kanske inte riktigt sant, Iran ville ha vapenvila men det är inte säkert att Israel uppnått vad som var nödvändigt innan Trump blandade sig i.

Trump är besvärlig att ha att göra med som allierad, det är lättare att behandla honom som fiende. Sätt hårt mot hårt och gå sedan med på en lösning som låter honom personligen  framstå som segrare. Det spelar ingen roll vad Israel, Ukraina eller någon annan för den delen hamnar att acceptera så länge han får lysa.

Det finns inga säkra uppgifter om vilka skador Israel lyckades tillfoga Iran och dess kärnvapenprogram. Inte heller effekten av USA:s bombning är klar för tillfället.

I värsta fall har Irans kärnprogram bara försenats med några månader. Om så är fallet betalade Israel ett oerhört högt pris både ekonomiskt, materiellt och i människoliv.

Det är också möjligt att skadorna i Iran är så allvarliga att det tar år att återhämta sig. Men inte heller det är en bra lösning för Israel, det betyder bara att fröet för nästa krig har såtts.

Ingen vapenvila borde ha ingåtts, eller åtminstone inte påtvingats Israel, innan Iran gått med på att avstå från att anrika uran till en nivå som bara behövs för kärnvapen och att avstå från den mängd höganrikat uran man har till förfogande för tillfället. Iran borde också ha tvingats att upphöra med sitt stöd till en mängd terroristorganisationer. Jag har inte sett några uppgifter om att Iran skulle ha gått med på något överhuvudtaget, tvärtom.

Nu gjordes samma misstag som omvärlden gjort sig skyldig till i konflikterna mellan Hamas och Israel i snart två årtionden: Israel tvingas till vapen vila innan fienden är besegrad vilket bara leder till nya grymmare och större krig inom en nära framtid.

Vill ännu säga att det är Israel som tagit riskerna, som betalat med mänskoliv och oerhört stora materiella skador, därför är det också Israel som borde bestämma när det är dags att avsluta kriget. Det är naturligtvis en oerhört stor lättnad för hela befolkningen om de nu kan återgå til att leva ett någotsånär normalt liv igen, men om inte Israel har uppnått vad de borde ha uppnått har ingen stor förbättring skett i Iran och dess förhållningssätt till Israel och omvärlden.

Alltså ingen orsak att fira, men hoppas att situationen är bättre än vad som är min uppskattning.

After bizarre end to promising campaign, Israel will face Iran nuclear question again

The results of this operation, then, will depend in large part on Donald J. Trump. He has pledged throughout his campaign and presidency that Iran will not achieve a nuclear weapon on his watch, and he has acted, directly, to honor that promise.

Trump being Trump, it won’t all be smooth sailing from here. He will continue to be unpredictable, occasionally adversarial, and always a force to be reckoned with.

What’s more — as the Iranians are well aware — by 2029, a new president will start their term in the White House, and Israel could find itself facing decisions over Iran’s nuclear program all over again.

UN watchdog chief: Iran said at start of war it was taking ‘special measures’ to protect enriched uranium

Germany’s Merz: Iranian quest for bomb ‘can no longer be seriously disputed’

Its missile stock is depleted, but Iran’s arsenal may still be a threat

Questions abound on Iran’s remaining nuclear capabilities after US strikes

Home Front Command lifts all restrictions on civilians; schools to reopen Wednesday

Cost of damages from Iran war forecast at double October 7 and ensuing attacks

PMW in JPost: Read Iran’s Constitution and dismantle the regime

As Israel's war against Iran's nuclear weapons and missile program may be coming to an end, this PMW op-ed published in the Jerusalem Post on March 2, 2025, is critically important today. 

The article analyses the Iranian Constitution, which declares that Iran's entire purpose as a state is, through its military, to subjugate all humanity under Islamic rule. It underscores why dismantling Iran's nuclear program is not enough.

The article warns:

"Weapons of mass destruction today come in various guises, including biological, chemical, and radiological, and the Islamic regime would pay any price to acquire them and for its proxies to deploy them… There will never be a better time to impose regime change and to send Iran's constitution and dreams of world subjugation into the dustbin of history."

And today we will add - there may never be another chance.

Kriget

 Några rubriker som behandlar kriget mot Iran och vad som hänt i Israel.

8 killed, nearly 300 injured as Iranian ballistic missiles strike central Israel, Haifa

Eight people were killed by Iranian ballistic missiles that slammed into Israeli cities in at least five locations early Monday, and nearly 300 others were injured, as the conflict entered a fourth day.

Four people were killed in Petah Tivka, three in Haifa, and another person in Bnei Brak.

The Health Ministry said 287 people were hospitalized nationwide as a result of the barrage of Iranian missiles.

IDF says a third of Iran’s missile launchers destroyed, urges parts of Tehran to evacuate

From shelters to shattered streets: The night war came to Petah Tikva and Bnei Brak

A deadly overnight missile barrage from Iran struck central Israel in the early hours of Monday morning, killing five and wounding dozens more. Among the hardest-hit cities were Petah Tikva and Bnei Brak, where residents woke to the sounds of explosions, crumbling walls, and the reality of war coming to their doorsteps.

In Petah Tikva, a ballistic missile directly hit a high-rise apartment building, killing four and damaging surrounding structures.

IDF: 80-90% of Iranian missiles intercepted, but 24 Israelis killed in attacks

To date, the Iranian missile salvos have focused on the Gush Dan/Tel Aviv/central Israel area, the Haifa area, and the Beersheba area.

From a salvo of around 40 ballistic missiles at 4:00 a.m., raising the total number of ballistic missiles to around 350, there were hits in Tel Aviv, Petach Tikva, and Bnei Brak, leading to deaths.

Iranian strike on Haifa oil refinery plant kills three

An Iranian strike on the Bazan refinery plant near Haifa killed three Israelis on Sunday.

Iranian missiles fail to hit targets after triggering sirens across Israel's North

The IDF issued a warning for Israeli civilians to stay close to shelters ahead of an expected launch from Iran on Monday evening, 

Earlier in the day, Iranian missiles triggered sirens across northern Israel; however, the missiles failed to strike any targets. 

Insändare med antisemitism som tema svåra att få publicerade i HBL

Det är förvånansvärt svårt att få insändare som behandlar antisemitismen i vår tid publicerade i Hufvudstadsbladet.

I mars försökte jag få in en längre debattartikel som behandlade antisemitismen i vår tid, men jag måste förkorta den till en vanlig insändare.

I april skrev jag en kort insändare som förklarade vad antisemitism är enligt IHRA:s definition. Den publicerades inte med motiveringen: " Vi valde att avsluta replikskiftet...  Replikskiften i Gazadebatten har inte varit så fruktbara hittills..."

Det senaste försöket gjorde jag nu i juni, en insändare med rubriken: Fördöm dem som fördömas bör . Där jag igen hänvisade till IHRA:s definition av antisemitism. Redaktionen ville först ha en förklaring till min text men valde att inte publicera den efter förklaringen.

Den 3 juni sände jag följande text till HBL

Fördöm dem som fördömas bör

Jag har med sorg läst den senaste tidens hatfyllda artiklar och insändare riktade mot Israel. Den senaste, en insändare av Olav S Melin hänvisar till en berättelse om Abraham. Att som Abraham, be om nåd och frälsning, är något som både kristna och judar kan göra. Men det finns en annan berättelse om Abraham som passar bättre in på dagens situation.

Abrahams brorson Lot med familj blev bortrövad av fienden. När Abraham fick höra om detta satte  han snabbt samman en arméstyrka. Den förföljde, överföll och slog fienden och befriade de bortrövade.

Detta kan vara ett exempel på hur varje ansvarsfull stat skall agera för att skydda sina medborgare. 

Tanken att en stat inte kan agera om det finns risk för att oskyldiga dör skulle om den förverkligades leda till att ondskan helt tar över.

Om tanken är att Israel som enda stat skall agera på ett sådant sätt är det fråga om antisemitism. Enligt IHRA är det fråga om antisemitism om man  ägnar sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land.

Att fördöma det som sker i Gaza är verkligen både kristnas och judars plikt, som Melin skriver. (Varför inte också muslimers?)

Fördömandet borde klart och tydligt i första hand riktas mot den part som startade kriget och håller igång det. Hamas startade kriget och kan vilken dag som helst få slut på kriget om de friger de kidnappade israelerna som hålls fångna  i omänskliga förhållanden och lägger ner sina vapen. Då kunde mathjälpen lätt nå de behövande i Gaza.

Men en lidande befolkning är inget som bekymrar Hamas, för att beskriva dem skulle ordet bestialisk vara på sin plats, däremot inte när man skriver om Israel.

Att oskyldiga judar lider och dör i Hamas händer verkar inte bekymra någon annan än Israel.

 Daniel Brunel

-----------------

HBL:

Hej,

Tack för din insändare!

En fråga: Vilken demokratisk stat tänker du att inte utkrävs samma ansvar, i den här passagen:

Om tanken är att Israel som enda stat ska agera på ett sådant sätt är det fråga om antisemitism. Enligt IHRA är det fråga om antisemitism om man ägnar sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land. 

Frågar för att beskyllningarna om antisemitism ofta är det som debatten går vidare med, oavsett vad insändaren i övrigt handlar om, så därför bra att vara tydlig från början.

Vänliga hälsningar,

Tim Johansson, debattredaktionen, HBL

---------------------------------

Hej!

Det är märkligt att ni tydligen har problem med att man säger vad som är antisemitism, trots att Finland undertecknat IHRA:s definition. Det är ingen beskyllning det är fråga om, utan ett konstaterande av fakta.

IHRA:s definition är en allmän princip. Om man kräver av alla stater att inte oskyldiga kommer till skada i krig kan man kräva det av Israel. ( Som jag skriver skulle det leda till att ondskan helt tar över. Ex. Afghanistan, Irak, Syrien, Balkan där USA, NATO och t.o.m. Finland varit inblandade och många oskyldiga civila dödats)

Om man inte gör det kan man inte heller kräva det av Israel. Det är vad IHRA:s definition säger. Min text är inte otydlig på den punkten.

mvh

Daniel Brunell

 

IHRA: "Nutida exempel på antisemitism i offentliga sammanhang,...:Ägna sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land."

 Jag upprepar mig lite, men det är märkligt att ni publicerar insändare med vilka lögner som helst om Israel, men nu för andra gången har problem med att jag nämner vad som är antisemitism.

DS

Insändaren publicerades inte.

------------------------------------

Den 10 mars publicerades min insändare 

"Hur bekämpa antisemitismen i dag?" i HBL.

Därefter följde en ordväxling med en annan insändarskribent.

När jag efter ännu ett mothugg ville förklara vad antisemitism i dag innebär svarade HBL :  Vi valde att avsluta replikskiftet...  Replikskiften i Gazadebatten har inte varit så fruktbara hittills...

Följande text publicerades inte med ovanstående motivering:

Antisemitism

Begreppet antisemitism skapar tydligen förvirring. Finland har tecknat under IHRA:s definition av antisemitism som säger: “Antisemitism är en bestämd uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Språkliga och fysiska uttryck för antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom samt mot judiska institutioner och religiösa samlingsplatser.”

Enligt IHRA:s definition kan antisemitism uttryckas bl.a.  genom att man  ägnar sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land eller genom att man jämför Israels nuvarande politik med nazisternas politik. Denna form av antisemitism är vanligt förekommande inom olika FN-organ.

I motsats till vad Tryggve Söderling påstår, har jag inte kallat nyhetsmediernas rapportering för antisemitisk. Det jag lyft fram, i en tid när antisemitismen ökar lavinartat, är hur viktig medias och politikers roll är när det gäller att motverka antisemitismen. Det kan de göra genom  noggrann, kritisk och faktabaserad rapportering där människor blir medvetna om de verkliga förhållandena och utmaningarna  i  Israel och Mellanöstern.

Kriget mellan Iran och Israel

 Kriget mellan Iran och Israel har pågått i tiotals år. Det har varit ett krig där Iran under lång tid använt terroristorganisationer som Hizbollah, Hamas och numera också houtierna i Jemen för att attackera Israel. Irans mål har sedan revolutionen varit att utplåna den judiska staten. Det har både religiösa och politiska ledare öppet meddelat. Enligt dem har det bara varit en tidfråga innan Israel upphör att existera.

För ett år sedan förändrades detta mönster, då utförde Iran två massiva attacker mot Israel med ballistiska missiler, kryssningsmissiler och drönare. Efter den andra attacken förstörde Israel en betydande del av Irans luftförsvar.

Samtidigt som Iran under många år låtit ställföreträdare utföra själva attackerna mot Israel har Iran arbetat för att utveckla kärnvapen. Iran har anrikat uran i relativt stora mängder ( så att det skulle räcka till tiotals bomber) till en grad som är mycket nära det man behöver för kärnvapen. Det finns inget civilt ändamål man kan använda uran av den anrikningsgrad som Iran tillverkat.

Eftersom Iran har som mål att utplåna Israel och de nu närmade sig den punkt där de har möjlighet att göra det såg Israel inte att det fanns någon annan utväg än att göra vad de kan för att förstöra de iranska kärnanläggningarna.

Hur Israel kommer att lyckas är det allt för tidigt att uttala sig om, men bombningarna verkar ha varit framgångsrika.

Samtidigt drabbas Israel hårt, att så skulle ske var man medveten om när man valde att attackera. Det var ändå det enda rätta är man långt eniga om både inom regeringen och oppositionen.

Devastation grows as Iran targets Israel’s civilian areas, despite interceptors and shelters

Iran has fired some 280 ballistic missiles at Israel in several barrages since the Israel Defense Forces began its operation against the Islamic Republic’s nuclear program early Friday morning, according to updated statistics provided by the military on Sunday.

...In all, at least 14 people have been killed and hundreds have been wounded in missile impacts.

...The military estimates that Iran’s ballistic missiles have a 500-kilogram (1,100-lb) warhead, the same kind it fired at Israel in April and October 2024.

...However, unlike in the Iranian attacks in 2024, which mostly targeted the Nevatim Airbase in the Negev desert — a sparsely populated area — the latest barrages have focused on the Gush Dan area in central Israel, and to a lesser degree, the Haifa area in the north, which are far more densely populated. This means that the few missiles that are not intercepted are likely to cause harm.

7 dead, including 2 children, in Iranian missile strike on Bat Yam apartment building

4 Arab women – mother, 2 daughters and a sister-in-law – killed by Iranian missile near Haifa

In ‘most distant strike ever,’ Israeli Air Force bombs Iranian plane at Mashhad Airport in northeast Iran

Texten nedan är en insändare i Jerusalem Post av oppositionsledaren Yair Lapid där ha ger sitt fulla stöd till regeringens beslut att slå till mot Iran. Texten förklarar hur man i Israel ser på situationen.

Yair Lapid: Medan Iran svär att vi ska utplånas, enas Israel.

Den iranska regimen har upprepade gånger, utan att tveka och utan skam, sagt att dess yttersta mål är att utplåna staten Israel.

Vad skulle effekten kunna bli av de israeliska attackerna mot Iran?

Den iranska regimen skulle kunna svara på ett antal sätt: Den skulle kunna avancera sitt kärnenergiprogram och arbeta för att bygga upp en arsenal av kärnvapen som skulle avfyras med ballistiska missiler.

Den skulle kunna finansiera och stödja terrororganisationer som gör allt de kan för att mörda judar i Israel och utomlands. Det skulle kunna rikta in sig på israeler utomlands, inklusive terrorattacker med många dödsoffer mot israeliska ambassader eller oskyldiga israeliska turister utomlands.

Den skulle kunna försöka normalisera i världens, i synnerhet arabvärldens, ögon på att det är legitimt att försöka utplåna Israel och utplåna det judiska folket.

De skulle kunna försöka ta över hela länder som gränsar till Israel för att skapa ett permanent hot precis utanför vår tröskel. Man skulle kunna försöka initiera terrorattacker inne i Israel utan att ta ansvar för dem.

Det som alla dessa alternativ har gemensamt är naturligtvis att de redan händer.

Irans mål är att utplåna Israel

Iran står bakom Hamas och Hizbollah, bakom massakern den 7 oktober och bakom attacken mot den israeliska ambassaden i Buenos Aires och ytterligare attacker från Bulgarien till Mumbai, från Kenya till Thailand. Under lång tid kontrollerade Iran Syrien och Libanon (och förstörde dem båda) för att kunna belägra Israel. Den finansierade terrororganisationer på Västbanken för att säkerställa en konstant instabilitet mellan Israel och palestinierna.

Framför allt har den iranska regimen upprepade gånger sagt, utan att tveka och utan skam, att dess slutliga mål är att utplåna staten Israel. Det finns inget annat FN-land som uttryckligen säger att det har som mål att förstöra ett annat land. Bara Iran.

Och för att undvika alla tvivel så är Israel inte intresserat av att utplåna Iran. Vi har ingen historisk eller territoriell konflikt med det iranska folket. Vi har inga andra krav på varandra än ett: Den iranska regimen vill att vi ska dö, och vi vägrar.

Premiärminister Benjamin Netanyahu är min politiske rival, men hans beslut att slå till mot Iran just nu är det rätta. Hela landet är enat i detta ögonblick, när vi står inför en fiende som svurit att förgöra oss, kommer ingenting att skilja oss åt.

Vi gick i krig av den enda anledningen som rättfärdigar krig – vi hade inget val. Ett kärnvapenbestyckat Iran skulle ha utgjort ett existentiellt hot mot staten Israel. Iran kan inte vara en kärnvapenstat. Inte nu. Inte någonsin.

Skribenten är en före detta premiärminister och utrikesminister i Israel och nuvarande ledare för oppositionen.

After years of preparation, Israel launches major offensive against Iran and its nuclear program

After years of preparation, Israel launches major offensive against Iran and its nuclear program

IAF strikes hit nuclear sites and in Tehran; Natanz significantly damaged; IRGC chief, other commanders, scientists dead; Mossad active on ground; Israel braces for retaliation

‘An immediate operational necessity’: Why Israel finally attacked Iran’s nuclear facilities

The IDF, in an official statement issued soon after Israel began attacking Iran’s nuclear program, described the resort to force as a “preemptive strike.”

Why preemptive? Because in the assessment of Israel’s security chiefs, Iran’s nuclear weapons program had advanced to the point of existential threat, from a regime avowedly seeking to bring about Israel’s destruction. After years of vows to take military action, the IDF’s Chief of Staff Eyal Zamir, in a statement to the nation, declared that the situation had “reached the point of no return.’

Tänk om...

 Jag anser inte att okända "ögonvittnen" från ett krigsområde är speciellt pålitliga som informationskälla. Ändå använder nyhetsmedia sådana när de kommer med olika anklagelser mot Israel.

Tänk om vi tar och vänder på steken. Tänk om vår nyhetsmedia skulle publicera följande ögonvittnesskildring från Gaza:

De personer som sköt mot civila och försökte störa distributionen av bistånd var medlemmar av Hamas, berättade en tjänsteman för Gazas invånare för en samordnare av regeringens aktiviteter i territorierna i nya inspelningar som avslöjades av IDF på torsdagen.

– De vill inte att folket ska få hjälp, de vill omintetgöra planen så att hjälpen går till dem, så att de kan stjäla den. De har gått helt i konkurs, säger Gazabon och fortsätter:

Invånare vittnade vidare om att Hamas har "vidtagit olika åtgärder för att förhindra Gazaborna från att få humanitär hjälp, bland annat genom att skjuta mot IDF-trupper nära distributionspunkter och sprida falska påståenden om massförluster nära dessa områden".

– Det var skadade människor, ja, sju, kanske åtta döda. Inte 30 och inte 50", sade invånaren till COGAT-officeren och tillade att det inte var första gången Hamas-terrorister försökte sabotera hjälpsändningar.

"De lever på biståndet... de vill att hjälpen ska komma in genom FN och internationella organisationer så att de kan stjäla den... Jag svär på att de är kriminella, precis som ISIS."

'They're criminals, like ISIS': IDF reveals Gaza resident's testimony to COGAT officer

Fördöm dem som fördömas bör

 Efter Olav S Melins insändare i Hufvudstadsbladet (Skona de oskyldiga)  skickade jag följande text som insändare till HBL. Vet inte om de kommer att publicera den.

Fördöm dem som fördömas bör

Jag har med sorg läst den senaste tidens hatfyllda artiklar och insändare riktade mot Israel. Den senaste, en insändare av Olav S Melin hänvisar till en berättelse om Abraham. Att som Abraham, be om nåd och frälsning, är något som både kristna och judar kan göra. Men det finns en annan berättelse om Abraham som passar bättre in på dagens situation.

Abrahams brorson Lot med familj blev bortrövad av fienden. När Abraham fick höra om detta satte  han snabbt samman en arméstyrka. Den förföljde, överföll och slog fienden och befriade de bortrövade.

Detta kan vara ett exempel på hur varje ansvarsfull stat skall agera för att skydda sina medborgare. 

Tanken att en stat inte kan agera om det finns risk för att oskyldiga dör skulle om den förverkligades leda till att ondskan helt tar över.

Om tanken är att Israel som enda stat skall agera på ett sådant sätt är det fråga om antisemitism. Enligt IHRA är det fråga om antisemitism om man  ägnar sig åt dubbelmoral genom att av avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land.

Att fördöma det som sker i Gaza är verkligen både kristnas och judars plikt, som Melin skriver. (Varför inte också muslimers?)

Fördömandet borde klart och tydligt i första hand riktas mot den part som startade kriget och håller igång det. Hamas startade kriget och kan vilken dag som helst få slut på kriget om de friger de kidnappade israelerna som hålls fångna  i omänskliga förhållanden och lägger ner sina vapen. Då kunde mathjälpen lätt nå de behövande i Gaza.

Men en lidande befolkning är inget som bekymrar Hamas, för att beskriva dem skulle ordet bestialisk vara på sin plats, däremot inte när man skriver om Israel.

Att oskyldiga judar lider och dör i Hamas händer verkar inte bekymra någon annan än Israel.

 

Daniel Brunell

Karleby

YLE sprider fake nyheter

 Tyvärr är det så att YLE, som vi alla betalar för, sprider falska nyheter om Israel. Det är inget nytt, men här ett nytt exempel.

I artikeln hänvisas bland annat till FN:s biståndschef Tom Fletcher som under de senaste dagarna kommit med flera lögner om situationen i Gaza. Men det bryr sig inte YLE om.

Varken jag eller reportrarna på YLE vet vad som hänt eller inte hänt men trots att IDF och GHF som distribuerar hjälp till Gaza säger att ingen israelisk attack har ägt rum väljer YLE att publicera uppgifter från Hamas. Tyvärr säger jag igen, det är den här verkligheten vi lever i.

Tiotals palestinier döda i israelisk attack mot biståndsutdelning – ”Utdelningspunkterna är dödsfällor” (YLE)

Tiotals palestinier har dödats och över hundra skadats då israeliska styrkor attackerade en utdelningsplats för humanitärt bistånd i Gaza på söndagen.

Vad säger Israel och  organisationen som delar ut förnödenheterna i Gaza?

WATCH: GHF proves IDF did not shoot at innocent Gazans at aid distribution sites (Jerusalem Post)

The Gaza Humanitarian Foundation distribution center in Rafah denied on Sunday claims that the IDF attacked a food distribution point near Rafah, contradicting widely circulated Hamas reports.

Security camera footage from Sunday's aid distribution site shows calm civilian activity, with no incidents reported. Aid was delivered without disruption, and the available evidence does not support claims of injuries or fatalities. 

Following the incident, the GHF denied claims of casualties and injuries at the aid distribution sites. "All aid was distributed today without incident. No injuries or fatalities. We have heard that these fake reports have been actively fomented by Hamas. They are untrue and fabricated," GHF noted.

The IDF on Sunday denied the reports it fired at civilians near a humanitarian aid distribution site in Gaza, calling the allegations false based on an initial investigation.

IDF denies firing on Gazans at or near aid distribution site, says warning shots were 1km away (TOI)

The IDF denies opening fire on Palestinians at or near a humanitarian aid distribution site in southern Gaza’s Rafah this morning, after Hamas authorities said 31 were killed and dozens were wounded by Israeli fire in the area.

In a statement, the military slams the “false reports… including serious allegations against the IDF.”

…The military also “calls on the media to be cautious with information published by the Hamas terror organization, as proven in several previous incidents.”

Tom Fletcher's continued falsehoods on Israel prove he needs to resign - editorial (Jerusalem Post)

FN-chefen medger att han ljög

Jerusalem Post: CNN and BBC are among many news websites with false headlines that the IDF opened fire on Gazans near aid distribution sites, June 1, 2025.(photo credit: Canva, screenshot, SECTION 27A COPYRIGHT ACT)

HBL hakar på med följande rubrik: Skott vid hjälpleverans i Gaza

Tusentals desperata människor strömmade mot en distributionsplats för nödhjälp i södra Gaza när Israel uppges ha öppnat eld: Över 30 människor rapporteras ha dödats och hundratals skadats.

Men strax efter klockan 04.30, finsk tid, öppnade israeliska stridsvagnar eld, berättar en lokal journalist för BBC.

– Det var skott från alla håll, från örlogsfartyg, stridsvagnar och drönare, säger Amr Abu Teiba, som befann sig i folkmassan, till AP. Vittnet Ibrahim Abu Saoud uppger att militären öppnade eld på omkring 300 meters avstånd och att han såg flertalet människor med skottskador, däribland en ung man som dog av sina skador.

HBL hänvisar också i slutet på artikeln till IDF, vilket är helt rätt : Israels militär (IDF) säger sig inte känna till några skador orsakade av israelisk eld på distributionsplatsen.

Ändå öppnar man artikeln med en fantasifull beskrivning av stridsvagnar, örlogsfartyg och drönare som beskjuter hjälpsökande människor.

Att man publicerar  sådant som uppenbarligen inte är sant säger en hel del om TT som levererat artikeln och om HBL som väljer att publicera den.

FN-chefen medger att han ljög

 Chefen för FN:s hjälparbete, Tom Fletcher,medger att han ljög när han påstod att 14.000 bebisar kommer att dö av svält och när han påstod att 10.000 lastbilar väntar på att komma in till Gaza.

Om han inte kan sköta sitt arbete utan att ta till lögner borde han byta jobb. Kanske någon behöver en sagoberättare någonstans?

Fletcher: "Vi måste vara ytterst noggranna med vårt språk,..." Ja, kanske det, men det räcker med den gamla goda regeln att hålla sig till sanningen.

UN aid chief admits starving Gazan baby claim was amid 'desperation' to let aid in

Israel kritiseras oberoende av vad man gör

 Israel kritiseras för att de inte tillåter humanitär hjälp att komma in till Gaza.

Israel kritiseras också för att de tillåter humanitär hjälp komma in till Gaza. Israel gör det på fel sätt.

Må så vara, men om situationen är så svår som somliga påstår borde väl alla hjälporganisationer vara villiga att hjälpa till under de förutsättningar som finns. Men det verkar vara viktigare hur och av vem hjälpen levereras än att den verkligen  kommer fram. Om hjälporganisationerna har tid att bråka och vägrar samarbeta kanske situationen inte är så akut?

Senior UN official slams new Gaza aid mechanism for failing to meet humanitarian expectations

US will push for countries to fund Gaza aid group once it demonstrates results — official

Four Palestinians die in storming of Gaza UN food warehouse; IDF was not in area

At a meeting of the United Nations Security Council, Israel’s Ambassador Danny Danon accused the UN of deliberately undermining the new US and Israel-backed aid mechanism in the Gaza Strip through corrupt means.

...The UN did not immediately respond to a request for comment.

Stephane Dujarric, spokesman for UN Secretary-General Antonio Guterres, reiterated the world body’s opposition to coordinating with GHF.

“We will not participate in operations that do not meet our humanitarian principles,” Dujarric told AFP.

Breaking Hamas's grip: Israel and US bypass terrorist group to deliver aid

Israel verkar sitta fast i fällan

 And what if Hamas doesn’t blink? (TOI)

Six hundred days after Hamas invaded southern Israel, slaughtering 1,200 people and abducting 251, the Netanyahu government has embarked upon what amounts to a deadly game of chicken with Gaza’s would-be Israel-destroying terrorist leadership and gunmen — a high-risk strategy in the course of which Israel is losing most of its remaining allies and increasingly becoming a pariah state.

...The goal of the intensified military campaign, Prime Minister Benjamin Netanyahu has stated, is to advance the achievement of what are now the four declared goals that will constitute his promised “total victory” and enable the end of the war: destroy Hamas, secure the release of all the hostages, ensure that Gaza can never again constitute a threat to Israel and, as specified by the prime minister last week, implement US President Donald Trump’s “correct” and “revolutionary” plan for the relocation of Gazans outside the Strip.

…As things stand, Israel will have displaced Gaza’s entire population and taken over the areas where it used to live, amid a rising tide of domestic and international criticism, hoping that Hamas will feel sufficiently pressured as to free some or all of the hostages without a declared pledge by Netanyahu to end the war. The IDF fervently wishes that this will prove the case — in no small part because of the challenge of maintaining an open-ended hold on three-quarters of the Gaza Strip, when reservists are under unprecedented strain and there are multiple challenges on other fronts.

…Hamas knows all this. Gaza’s ultra-cynical terrorist masters know that Trump is impatient. That Israel is increasingly isolated — diplomatically, economically, physically (especially since the Houthis hit Ben Gurion Airport), and in global public opinion. That even Germany, that most supportive of Israel’s allies given its special, terrible history, is now openly branding Israel’s current military operations unjustifiable.

...And, of course, Hamas knows that Israel is riven over the moral implications of this phase of the conflict — the Jewish state forcing an entire populace from their homes, first pushing Gazans into deep hunger and now reluctantly struggling to supply aid.

Far from blinking, the fear is that Hamas, which cares nothing for Gazans and for the ruin it has brought down upon the Strip, is laughing.

A Times of Israel illustration showing areas of the Gaza Strip under IDF evacuation orders as of May 28, 2025, and the approximate locations of planned civilian areas in Gaza City, central Gaza, and the Mawasi area in the Strip’s south. (Times of Israel)

Svårare att förstå Israels agerande

 Jag har i mer än 20 år skrivit om Israel och vad som händer där. Det har egentligen aldrig varit svårt att förstå Israel agerande eller att förklara vad om händer för läsarna. Det har funnits logik och ett visst ansvar bakom beslut och aktioner Israel utfört. Vilket inte betyder att man inte i efterskott kan se att det ibland kunde ha funnits alternativ till vissa lösningar. Det har i Israel under en lång tid också funnits en stor enighet om viktiga frågor.

Nu tycker jag mig se en förändring i allt detta, en förändring som nog fanns där tidigare men som eskalerade när Trump blev president i USA. Trump kan kanske slänga ur sig vad som helst och byta åsikt varannan dag men Israel, Netanyahu, ett land i krig måste agera logiskt, ha en plan man följer, en plan medborgarna och omvärlden förstår. För tillfället förstår inte omvärlden Israels agerande och trots att regeringen i hemlandet fortfarande har majoriteten bakom sig är det många som inte förstår det som nu pågår.

Israel har kanske inga riktiga vänner bland nationerna, men de har många länder de har fungerande relationer med, både politiskt och ekonomiskt. Israel är helt beroende av ett  samarbete med dessa stater, ett litet land kan inte fungera ensamt i vår värld. Därför skulle det var  viktigt att Israel regering agerar så att goda relationer kan uppehållas med dessa stater. Det är faktiskt betydligt viktigare än att man lyckas döda några Hamaskrigare. Israel har utan tvekan rätt att slå till mot Hamas men man måste fråga sig: Vad får det kosta?

Som exempel kan jag ta Israels beslut att i mars stoppa hjälpsändningarna till Gaza. När stoppet trädde i kraft fanns det mat för ungefär 2 månader i Gaza. Situationen var alltså inte akut och det fanns en giltig orsak till stoppet. Hamas hade utnyttjade mathjälpen till att finansiera sin verksamhet. Det som är svårt att förstå är varför Israel inte omedelbart började planera för hur hjälpen skulle komma in utan att hamna i Hamas händer. Den planen borde ha funnits och börjat verkställas för många veckor sedan. Nu ser det ut som om Israel inte gjorde någonting och därmed gav ammunition till sina fiender. Israel måste ha varit medveten om att omvärlden inte kommer att acceptera en hungersnöd i Gaza.

Israel har på falska grunder under hela kriget anklagats för att förhindra mathjälpen att komma in till Gaza. Anklagelserna har visat sig vara falska eller mycket överdrivna. Men i vår gjorde Israel beslut som plötsligt vände upp och ner på allting. Helt i onödan skaffade man sig nya och fler fiender och jag frågar mig om  det var värt priset.

Ett annat exempel är talet om förflyttning av Gazas befolkning. Som sagt, president Trump kan slänga ur sig vad som helst: Kanada skall bli en amerikansk delstat, Grönland skall övertas av USA, Gazas befolkning skall tvångsförflyttas en dag, en annan skall de flytta frivilligt. Gaza skall bli hotell för rika turister eller ett "Frihetsområde". Alla förslag är orealistiska och saknar verklighetsförankring.

Israels premiärminister måste i motsats till Trump tänka på vad han säger. Tidigare har målen för kriget i Gaza varit klara och långt haft stöd från västvärldens ledare. Hamas måste elimineras och de kidnappade friges. Nu har Netanyahu lagt till ett krav: Trumps vision för området måste förverkligas. Som jag nämnde Trumps vision om det mesta är oklar, så också om Gaza. Man tolkar ändå Netanyahus uttalande som att målet är att befolkningen i Gaza skall förflyttas, med tvång eller inte är kanske lite oklart.

Ursäkta, men hur dum får man vara, frågar jag mig. För det första är en tvångsförflyttning orealistisk. För det andra är tvångsförflyttning av befolkning förbjudet. För det tredje, oberoende av om det är lagligt eller inte, så är det enligt de flesta människor omoraliskt att tvångsförflytta en befolkning.

Det är åter en ologisk och svårförklarad åtgärd från Israels sida. Israel vinner inget genom Netanyahus uttalande men förlorar mycket på den internationella arenan som Israel är beroende av.

Åter samma fråga, var uttalandet och kravet värt priset?

Det är sedan en annan sak att det förekommer ett stort hyckleri när det gäller tvångsförflyttning. Judarna har genom århundraden tvingats bort från Spanien, Portugal, England, Frankrike osv. Från länder som nu reagerar mot en eventuell tvångsförflyttning av araberna i Gaza.

Samma länder som fördömer en eventuell tvångsförflyttning av araberna har i FN röstat för att judarna  måste förflyttas från sina hem i Jerusalem, Judéen och Samarien. Som sagt ett enormt stort hyckleri, men något som Israel måste ta i beaktande. Vad vinner man och vad förlorar man och  vad är överhuvudtaget möjligt?

Det tredje exemplet, Israel har återupptagit sin offensiv i Gaza och inkallat stora mängder från reserven. Här har jag varken de fakta eller den kunskap som behövs för en rättvis bedömning. Ändå inställer sig frågan, vad kan Israel vinna nu som de inte lyckats vinna under ett och ett halvt år av krig.

Det är långt samma taktik som används, befolkningen flyttas till säkra zoner för att kriget mot Hamas på andra områden skall kunna föras effektivare. Men också nu kan Hamas gömma sina vapen och följa med när civilbefolkningen flyttas. Sedan kan de från de "säkra zonerna" attackera Israel som besvarar attacken. I de tätbefolkade säkra zonerna blir det många civila offer till glädje för Hamas som får nya fördömanden mot Israel från omvärlden.

Fler israeliska soldater dör, fler civila i Gaza dör och säkert dör också en del Hamaskrigare. Men frågan igen blir, vad vinner man och vad kostar det? 

Ekonomiskt och socialt blir kostnaderna enorma för Israel att ha en så stor del av reserven i tjänst under så lång tid. Dessutom förlorar Israel mycket av sitt internationella anseende, vilket också måste tas i beaktande. Vad blir dyrast för Israel i längden?

Fjärde exemplet: Det finns extrema grupper bland bosättarna i Judéen och Samarien som attackerar den palestinska befolkningen. Ofta utförs attackerna som hämnd för terroristattacker från palestiniernas sida men också av andra orsaker. Palestinier som utför terrorattacker måste naturligtvis arresteras och ställas inför rätta men det får inte vara så att privatpersoner tar till våld för att "skipa rättvisa". Att det förekommer våldsamheter mellan judar och palestinier är kanske inte oväntat men problemet är att Israel inte verkar göra något för att stoppa våldsamheterna. Väldigt få av de judiska extremisterna arresteras och ännu färre döms. Detta ger väldigt dåliga signaler och kan av extremisterna ses som ett tecken på att det de gör är acceptabelt. Det är fullt möjligt att det är den signal som säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir vill ge, men åter igen, det skadar både den israeliska och den palestinska befolkningen och det skadar Israels internationell anseende.

Ännu en sak som gör situationen i Israel svårare att förstå och förklara är den tudelning som uppstått i landet. Denna polarisering tog fart ordentligt när Netanyahu blev premiärminister. Men under flera år har det funnits en stark uppdelning i dem som är för Netanyahu och dem som är mot honom.

Denna tudelning har blivit så stark att politiska motståndare utpekas som landets fiender av båda sidorna. Båda sidorna gör oövertänkta och hatiska uttalanden om sina motståndare. Dessa uttalanden  plockas sedan tacksamt upp av internationell media för att användas mot Israel.

Till stor olycka för landet ledde denna tudelning till att Netanyahu efter senaste val måste bilda en regering med ytterhögern. Ännu en sak som försämrat Israels anseende i omvärlden.

En bidragande orsak till splittringen i landet är också Netanyahus klumpiga sätt att försöka förnya relationerna mellan rättsväsendet och parlament/regering. Som den erfarne politiker han är borde han förstå att ändringar som är av grundlagskaraktär måste genomföras i samarbete och med stöd av en stor del av parlamentet. Nu har han kört på och sagt att vi har fått makten av folket och gör vad vi vill. Faktum är ju att om man bara har en knapp majoritet i parlamentet så är nästan hälften av befolkningen av annan åsikt.

Naturligtvis är inte heller oppositionspartierna oskyldiga till det inflammerade läget men som premiärminister kunde nog Netanyahu ha agerat annorlunda och med mer ansvar. 

När en ledare blir gammal och tror att han är den enda som kan leda landet på rätt väg är man inne på en dålig väg. En demokrati kommer vanligtvis över det men skadorna kan bli stora.

Det har alltså blivit svårare att förstå Israels agerande som ibland verkar sakna all logik. Samtidigt är grundorsakerna till konflikterna  fortfarande de samma. Israels rätt till sitt territorium ifrågasätts. Israels rätt att existera motarbetas av många, både i Mellanöstern och övriga världen och hatet mot judarna når nya höjder.

En artikel med liknande innehåll:

When it comes to Gaza and Iran, it’s better for Israel to be wise than to be right - opinion