Netanyahus tal kan läsas här: Full text of Binyamin Netanyahu's Bar Ilan speech
En svensk analys av talet (från Fred i Mellanöstern) kan läsas här: Netanyahu går Obama till mötes. Bollen ligger nu hos palestinierna
Netanyahu klargjorde i sitt tal några självklara sanningar som de flesta israeler ställer sig bakom. Reaktionerna visar också att han slog huvuvdet på spiken när han sade att roten till konflikten är att araberna vägrar erkänna Israel som judisk stat.
Egypten betraktas som en av de mest moderata arabländerna och landet är tillsammans med Jordanien de enda grannländerna som slutit fred med Israel. Trots det säger egyptens president Mubarak att "Netayahu genom att framföra kravet att palestinierna skall erkänna Israel som den judiska statet förstör möjligheterna till fred" och vidare " varken Egypten eller något annat arabiskt land kommer att stöda Netayahus krav".
Egyptens reaktion visar att Netayahu har rätt i sin bedömning. Reaktionen visar också tydligt och klart att araberna fortfarande vägrar erkänna den judiska staten.
Med beaktande av detta kan man konstatera att chanserna för en fredsuppgöresle med palestinierna och den övriga arabvärlden är minimala. Allt prat om att det nu skulle finnas ett ypperligt tillfälle att skapa fred är tomma ord som inte baserar sig på fakta.
Reaktionerna från de palestinska myndigheteran på västbanken säger att fredsprocessen nu är begraven och de hotar dessutom med en ny intifada som svar på talet.
Jag tolkar det som att fredssträvandena från palestiniernas sida aldrig varit annat än ett försök att stegvis övervinna Israel. Om palestinierna inte är beredd att gå med på de krav Netayahu ställer i sitt tal finns det ingen möjlighet att nå en fredlig lösning.
Redan FN:s delningsplan från 1947 säger ju att Palestina skall delas i en judisk och en arabisk stat. Det borde inte vara något problem att erkänna Israel som den judisk staten. (men det har alltid varit det)
Att de palestinska flyktingarna och deras ättlingar inte skall ha rätt att flytta till Israel är också självklart.Efter en omfattande inflyttning av araber skulle det inte längre existera någon judisk stat och det kan Israel naturligtvis inte gå med på.
Israel tog efter sjävständighetskriget hand om de judiska flyktingarna från arabländerna, till antalet ungefär lika många som de palestinska flyktingarna.De palestinska/arabiska flyktingarna är i första hand på de arabiska ländernas ansvar, det var ju dessutom de som startade kriget.
Kravet på att en palestinsk stat skall vara demilitariserat är också förståeligt. Det skulle vara så gott som omöjligt att garantera Israels säkerhet med en "fientlig" armé på västbanken.
Alla som känner till historien vet att Jerusalem är och har varit Isaels och judarnas huvudstad.
Kravet på att staden fortsättningsvis skall vara odelad och tillhöra Israel är berättigat.
EU länderna såg Netayahus tal som ett steg i rätt riktning ( eftersom han talade om en palestinsk stat) men inte tillräckligt för att de skulle vara beredda att uppgradera relationerna mellan EU och Israel till en högre nivå. Man har i princip kommit överens om uppgraderingen redan tidigare men EU tycks utöva utpressning mot Israel och Netayahus regering.
EU länderna kräver att Israel skall göra fler eftergifter till palestinierna. EU:s syn på situationen är orealistisk, man tror att fler eftergifter av Israel skulle skapa förutsättningar för fred. Istället borde man precis som Netayahu i sitt tal, klargöra att det finns krav som palestinierna måste gå med på för att man skall komma vidare.
Medlemmar från opositionspartien Kadima uttryckte sitt stöd för Netayahu efter hans tal. Även president Peres prisade talet.
Från höger och vänster kom det en hel del kritik, men av olika orsaker.
Uppdatering:
måndag 15 juni 2009
söndag 14 juni 2009
Tal av Netanyahu
Israels premiärminister Netanyahu har hållit ett tal där han försökt klarlägga linjerna för ett fredsavtal med palestinierna.
Netanyahu säger att han stöder USA:s president Obama i hans försök att skapa fred i området men det finns villkor som måste uppfyllas.
- Roten till konflikten med araberna är enligt Netanyahu att araberna helt enkelt vägrar erkänna en judisk stat. Därför är också början till lösningen att araberna erkänner Israel som judisk stat.
- En framtida palestinsk stat måste vara demilitariserad
- Jerusalem skall också i fortsättningen tillhöra Israel
- Ättlingarna till de palestinska flyktingarna skall inte ha rätt att flytta till Israel
Läs mera:
PM lays down conditions for peace in foreign policy address
En intressant artikel på Fred i Mellanösterns blogg kan läsas här:Obamas fredsplan motsägs av historien
Netanyahu säger att han stöder USA:s president Obama i hans försök att skapa fred i området men det finns villkor som måste uppfyllas.
- Roten till konflikten med araberna är enligt Netanyahu att araberna helt enkelt vägrar erkänna en judisk stat. Därför är också början till lösningen att araberna erkänner Israel som judisk stat.
- En framtida palestinsk stat måste vara demilitariserad
- Jerusalem skall också i fortsättningen tillhöra Israel
- Ättlingarna till de palestinska flyktingarna skall inte ha rätt att flytta till Israel
Läs mera:
PM lays down conditions for peace in foreign policy address
En intressant artikel på Fred i Mellanösterns blogg kan läsas här:Obamas fredsplan motsägs av historien
torsdag 11 juni 2009
15-åring dödad av sin egen familj
En 15-årig palestinsk pojke har torterats och dödats av sin egen familj eftersom de ansåg att han samarbetat med Israel, skriver Khaled Abu Toameh i Jerusalem Post.Ett hundratal personer har dödats anklagade för samarbete med Israel de senaste åren, men pojken är det yngsta kända offret.
Palestinian family kills 15-year-old son
Palestinian family kills 15-year-old son
Val i FN
Iran vägrar samarbeta med IAEA
Iran bygger hela tiden upp sin kapacitet att anrika uran och samarbetet med övervakarna från IAEA fungerar dåligt.
Det verkar som om det bara var fråga om månader innan Iran kan ha tillräckligt med uran för att tillverka kärnvapen.
'Iran denies IAEA request to install more cameras at Natanz'
FN leds av de värsta diktaturerna
Ali Abdussalam Treky från Libyen har valts till FN generalförsamlingens nya ordförande. Libyen sitter också på ett av mandaten i säkerhetsrådet.
US State Department's rapport om Libyen säger bl.a. följande:
"Citizens did not have the right to change their government. Remaining problems included reported disappearances; torture; arbitrary arrest; lengthy pretrial and sometimes incommunicado detention; official impunity and poor prison conditions...denial of a fair public trial by an independent judiciary, political prisoners and detainees, and the lack of judicial recourse for alleged human rights violations...The government restricted civil liberties and freedoms of speech, press...assembly, and association...freedom of religion; corruption and lack of transparency; societal discrimination against women, ethnic minorities, and foreign workers; trafficking in persons; and restriction of labor rights."
Sudan har valts till vice-ordförande i generalförsamlingen.
US State Department's rapport om Sudan säger bl.a.:
"Civilians in Darfur continued to suffer from the effects of genocide. Government forces bombed villages, killed civilians including internally displaced persons (IDPs), and collaborated with janjaweed militias and tribal factions to raze villages and perpetrate violence against women...The government's human rights record...abridgement of citizens' right to change their government; extrajudicial and other unlawful killings by government forces and other government-aligned groups throughout the country; disappearances...torture, beatings, rape, and other cruel, inhumane treatment or punishment by security forces; harsh prison conditions; arbitrary arrest and detention, incommunicado detention of suspected government opponents, and prolonged pretrial detention; executive interference with the judiciary and denial of due process; obstruction of the delivery of humanitarian assistance; restrictions on privacy; restrictions on freedom of speech...on the press...on freedoms of assembly, association, religion, and movement...violence and discrimination against women, including female genital mutilation (FGM); child abuse, including sexual violence and recruitment of child soldiers..."
Iran bygger hela tiden upp sin kapacitet att anrika uran och samarbetet med övervakarna från IAEA fungerar dåligt.
Det verkar som om det bara var fråga om månader innan Iran kan ha tillräckligt med uran för att tillverka kärnvapen.
'Iran denies IAEA request to install more cameras at Natanz'
FN leds av de värsta diktaturerna
Ali Abdussalam Treky från Libyen har valts till FN generalförsamlingens nya ordförande. Libyen sitter också på ett av mandaten i säkerhetsrådet.
US State Department's rapport om Libyen säger bl.a. följande:
"Citizens did not have the right to change their government. Remaining problems included reported disappearances; torture; arbitrary arrest; lengthy pretrial and sometimes incommunicado detention; official impunity and poor prison conditions...denial of a fair public trial by an independent judiciary, political prisoners and detainees, and the lack of judicial recourse for alleged human rights violations...The government restricted civil liberties and freedoms of speech, press...assembly, and association...freedom of religion; corruption and lack of transparency; societal discrimination against women, ethnic minorities, and foreign workers; trafficking in persons; and restriction of labor rights."
Sudan har valts till vice-ordförande i generalförsamlingen.
US State Department's rapport om Sudan säger bl.a.:
"Civilians in Darfur continued to suffer from the effects of genocide. Government forces bombed villages, killed civilians including internally displaced persons (IDPs), and collaborated with janjaweed militias and tribal factions to raze villages and perpetrate violence against women...The government's human rights record...abridgement of citizens' right to change their government; extrajudicial and other unlawful killings by government forces and other government-aligned groups throughout the country; disappearances...torture, beatings, rape, and other cruel, inhumane treatment or punishment by security forces; harsh prison conditions; arbitrary arrest and detention, incommunicado detention of suspected government opponents, and prolonged pretrial detention; executive interference with the judiciary and denial of due process; obstruction of the delivery of humanitarian assistance; restrictions on privacy; restrictions on freedom of speech...on the press...on freedoms of assembly, association, religion, and movement...violence and discrimination against women, including female genital mutilation (FGM); child abuse, including sexual violence and recruitment of child soldiers..."
onsdag 10 juni 2009
USA och bosättningarna
Dore Gold, Israels FN-ambassadör 1997-1999 har skrivit om hur USA:s inställning till de israeliska bosättningarna har växlat beroende på vem som varit president i USA.
U.S. Policy on Israeli Settlements
De nuvarande bosättningarna på västbanken (Judéen ,Samarien) går tillbaka till tiden efter sexdagarskriget 1967. Dels byggdes bosättningarna på strategiskt viktiga områden som Israel planerade att behålla i en fredsuppgörelse och dels återvände judarna till områden de tvingats lämna när Jordanien ockuperade området 1948.
På frågan om bosättningarna är olagliga eller inte ger Dore Gold bl.a. föjande information:
- FN:s säkerhetsråds resolution 242 kräver inte att Israel avstår från alla områden de erövrade i Sexdagarskriget.
- Innan Israel erövrade området var det ockuperat av Jordanien och det var bara Storbritannien och Pakistan som erkände deras rätt till området. Innan Jordanien ockuperade området var det underställt reglerna för Palestinamandatet från 1922 och där erkändes judarnas rätt att bosätta sig i området.
Gold:
"U.S. officials were cognizant of these considerations. Eugene Rostow, a former dean of Yale Law School who was also Undersecretary of State in the Johnson years, would write years later that "Israel has an unassailable legal right to establish settlements in the West Bank." He argued that Israel's claims to the territory were "at least as good as those of Jordan." Prof. Stephen Schwebel, who would become the State Department legal advisor and subsequently the President of the International Court of Justice in The Hague, went a step further when he wrote in 1970 that "Israel has better title in the territory of what was Palestine, including the whole of Jerusalem, than do Jordan and Egypt." On July 29, 1977, Secretary of State Cyrus Vance stated that "it is an open question as to who has legal right to the West Bank."
Det var först under Carteradministrationen som man från USA började påstå att bosättningarna strider mot internationell lag.
Alla de följande presidenterna har tagit avstånd från Carters ståndpunkt. Ronald Reagan ansåg att byggandet bosättningarna var "oklokt" men inte olagligt.
Om bosättningarna är lagliga eller inte beror på hur man tolkar Genevekonventionen från 1949 som förbjuder tvångsförflyttning av befolkningen på ockuperade områden.
USA:s FN-ambassadör i Geneve, Morris Abram, som var med redan 1949 och kände till intentionen bakom Genevekonventionen sade 1990 att konventionen handlade om tvångsförflyttningar och inte om de israeliska bosättningarna.
Det har länge varit USA:s ståndpunkt att konventionen handlade om de nazistiska tvångsförflyttningarna och att den inte var tillämpbar på bosättningarna.
Gold konstaterar att inte heller i Osloavtalet finns det några krav på byggandet i bosättningarna måste stoppas.
De israeliska bosättningarna (bostäder)i territoriet upptar endast 1,7% av arealen. Att tillåta en naturlig tillväxt inom de befintliga bosättningarna är alltså inget hot mot en eventuell framtida palestinsk stat och dess territorium.
Frågan som blir hängande i luften är vad som egentligen ligger bakom USA:s krav på ett totalt stopp för byggandet i bosättningarna.
Läs Dore Golds text här.
U.S. Policy on Israeli Settlements
De nuvarande bosättningarna på västbanken (Judéen ,Samarien) går tillbaka till tiden efter sexdagarskriget 1967. Dels byggdes bosättningarna på strategiskt viktiga områden som Israel planerade att behålla i en fredsuppgörelse och dels återvände judarna till områden de tvingats lämna när Jordanien ockuperade området 1948.
På frågan om bosättningarna är olagliga eller inte ger Dore Gold bl.a. föjande information:
- FN:s säkerhetsråds resolution 242 kräver inte att Israel avstår från alla områden de erövrade i Sexdagarskriget.
- Innan Israel erövrade området var det ockuperat av Jordanien och det var bara Storbritannien och Pakistan som erkände deras rätt till området. Innan Jordanien ockuperade området var det underställt reglerna för Palestinamandatet från 1922 och där erkändes judarnas rätt att bosätta sig i området.
Gold:
"U.S. officials were cognizant of these considerations. Eugene Rostow, a former dean of Yale Law School who was also Undersecretary of State in the Johnson years, would write years later that "Israel has an unassailable legal right to establish settlements in the West Bank." He argued that Israel's claims to the territory were "at least as good as those of Jordan." Prof. Stephen Schwebel, who would become the State Department legal advisor and subsequently the President of the International Court of Justice in The Hague, went a step further when he wrote in 1970 that "Israel has better title in the territory of what was Palestine, including the whole of Jerusalem, than do Jordan and Egypt." On July 29, 1977, Secretary of State Cyrus Vance stated that "it is an open question as to who has legal right to the West Bank."
Det var först under Carteradministrationen som man från USA började påstå att bosättningarna strider mot internationell lag.
Alla de följande presidenterna har tagit avstånd från Carters ståndpunkt. Ronald Reagan ansåg att byggandet bosättningarna var "oklokt" men inte olagligt.
Om bosättningarna är lagliga eller inte beror på hur man tolkar Genevekonventionen från 1949 som förbjuder tvångsförflyttning av befolkningen på ockuperade områden.
USA:s FN-ambassadör i Geneve, Morris Abram, som var med redan 1949 och kände till intentionen bakom Genevekonventionen sade 1990 att konventionen handlade om tvångsförflyttningar och inte om de israeliska bosättningarna.
Det har länge varit USA:s ståndpunkt att konventionen handlade om de nazistiska tvångsförflyttningarna och att den inte var tillämpbar på bosättningarna.
Gold konstaterar att inte heller i Osloavtalet finns det några krav på byggandet i bosättningarna måste stoppas.
De israeliska bosättningarna (bostäder)i territoriet upptar endast 1,7% av arealen. Att tillåta en naturlig tillväxt inom de befintliga bosättningarna är alltså inget hot mot en eventuell framtida palestinsk stat och dess territorium.
Frågan som blir hängande i luften är vad som egentligen ligger bakom USA:s krav på ett totalt stopp för byggandet i bosättningarna.
Läs Dore Golds text här.
tisdag 9 juni 2009
Bosättningar - bygga eller inte bygga
USA vill att Israel upphör med allt byggande i Judéen och Samarien (Västbanken). Israel anser att man tillsammans med USA tidgare kommit överens om att inte bygga nya bosättningar, men att bygga inom redan befintliga bosättningar är OK.
Det var utgående från denna överenskommelse som Israel accepterade den så kallade Vägkartan och även evakuerade alla bosättningar i Gaza. Det är inte så förvånande att man nu är upprörd över att Obamas USA inte verkar bry sig i överenskommelserna.
Två artiklar som behandlar ämnet. Den förste av Dov Weisglass som var medarbetare till premiärminister Ariel Sharon.
We Are Allowed to Build, On Condition
Den andra av Elliott Abrams som var medarbetare till president Bush.
The Settlement Freeze Fallacy
Det var utgående från denna överenskommelse som Israel accepterade den så kallade Vägkartan och även evakuerade alla bosättningar i Gaza. Det är inte så förvånande att man nu är upprörd över att Obamas USA inte verkar bry sig i överenskommelserna.
Två artiklar som behandlar ämnet. Den förste av Dov Weisglass som var medarbetare till premiärminister Ariel Sharon.
We Are Allowed to Build, On Condition
Den andra av Elliott Abrams som var medarbetare till president Bush.
The Settlement Freeze Fallacy
Ännu några reaktioner på president Obama och hans tal i Kairo.
The Cairo SpeechA slap in the face to the Jewish people. (Anne Bayefsky)
En mycket kritisk kommentar till talet.
"President Obama’s Cairo speech was nothing short of an earthquake — a distortion of history, an insult to the Jewish people, and an abandonment of very real human-rights victims in the Arab and Muslim worlds."
Obama and Eisenhower: Some parallels (Yoav J Tenembaum)
"In this spirit, it's possible to draw a comparison between President Barack Obama's new policy toward Israel and that pursued by president Dwight Eisenhower and his administration from 1953 until 1957, when it also changed the direction of US policy toward Israel. "
Jewish Response to the Obama Cairo Speech (video)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)