Annett Häggblom besökte
för en tid sedan Israel och skriver om vad hon fick se och uppleva.
Alla dessa faktorer
gör att sjukhuset har kunnat hemförlova barnpatienter och deras
anhöriga som under sin flera veckor långa sjukhusvistelse fått
uppleva hur de blivit sedda och omhändertagna av ”sin värsta
fiende Israel”. Den upplevelsen har varit chockerande - och
överväldigande. Ziv är bara ett av de sjukhus i Israel som till
dags dato sammanlagt har vårdat långt över 1000 syriska
krigsskadade patienter. Vågar man hoppas på att en sådan omsorg om
sin nästa en dag också kan påverka relationerna till grannländerna?
I norra Israel,
ovanför Galileiska sjön ligger staden Safed. Det är en stad med
blandad befolkning bestående av judar, araber och druser. I staden
finns ett universitetssjukhus kallat Ziv Medical Center som betjänar
de cirka 250 000 israeler som bor inom dess verksamhetsområde
samt försvarsmakten och FN:s fredsbevarare i regionen. Men Ziv är
inte ett helt vanligt universitetssjukhus, många av patienterna de
senaste åren har varit krigsskadade syrier, vilket har inneburit nya
utmaningar för sjukhuset.
Den israeliska
försvarsmakten IDF upprätthåller ett fältsjukhus vid den syriska
gränsen. Dit tar sig många sårade syrier för att få vård för
de skador de fått i striderna inne i landet. I februari 2013
transporterade IDF för första gången 16 mycket svårt sårade
syrier till Ziv för att dessa behövde få specialsjukvård, vilket
inte ett fältsjukhus har möjlighet att ge. Fram till idag har 500
syriska patienter behandlats på Ziv. Sedan februari 2013 har dessa
patienter utgjort knappt 5 % av alla sjukhusets patienter, men tagit
upp över 50 % av bäddplatserna på intensivvårdsavdelningen.
Ett område som Ziv
har specialiserat sig på är vård av mycket svårt skadade barn.
Man har vårdat över 70 barn som alla har varit multiskadade, bland
dem 11 där man varit tvungen att göra minst en amputation, och barn
som genomgått amputationer redan vid något akutvårdssjukhus i
Syrien eller Libanon. Så snart dessa skador läkts tillräckligt
mycket provar man ut proteser för barnen och de får också tillgång
till hjälpmedel som kryckor och rullstol som de får med sig när de
skrivs ut från sjukhuset och får åka hem.
Sjukhuset har en
klar filosofi när det gäller vården av mycket svårt skadade barn.
Man har funnit några enkla riktlinjer som visat sig ge goda resultat
också när skadorna är mycket svåra. För det första betonar man
att det är viktigt att barnet får i sig tillräckligt med
näringsrik mat. Det här har man konstaterat att också spelar en
stor roll vid tillfrisknande från posttraumatiskt stressyndrom
(PTSD). En annan princip som på samma sätt är viktig för
tillfrisknandet från just PTSD är att så långt som möjligt
undvika smärta. I de fall man inte kan undvika ett smärtsamt
ingrepp har man bland annat hjälp av speciella ”medicinska”
clowner som är hos patienten tillsammans med läkaren. Det tredje
man betonar är att barnet ska ha sin förälder eller släkting hos
sig på sjukhuset, få leka och gå i sjukhusets skola och i övrigt
leva ett så normalt liv som möjligt. Några av barnen har ändå
kommit till sjukhuset utan någon anhörig, vilket medfört
ytterligare trauman för barnen. Dessa barn får ett speciellt stöd
av lokala israeliska araber, som talar barnets språk, och som
ställer upp som volontärer och kommer till sjukhuset för att vara
tillsammans med barnet 6 timmar per dag.
Alla dessa faktorer
gör att sjukhuset har kunnat hemförlova barnpatienter och deras
anhöriga som under sin flera veckor långa sjukhusvistelse fått
uppleva hur de blivit sedda och omhändertagna av ”sin värsta
fiende Israel”. Den upplevelsen har varit chockerande - och
överväldigande. Ziv är bara ett av de sjukhus i Israel som till
dags dato sammanlagt har vårdat långt över 1000 syriska
krigsskadade patienter. Vågar man hoppas på att en sådan omsorg om
sin nästa en dag också kan påverka relationerna till grannländerna?