måndag 17 juli 2017

När egna åsikter färgar journalisters rapportering

Honest Reporting lyfter fram ett exempel på hur märkliga fel även erkänt duktiga journalister kan göra i behandlingen av Israel.
Tom Friedman beklagar sig i New York Times över att Israels premiärminister Netanyahu visat en video åt president Trump där man kan se hur Mahmoud Abbas gör extrema uttalanden men Netanyahu nämner inget om extrema uttalanden från israeliska bosättare.

Detta är en jämförelse som haltar alldeles otroligt. Extrema personer som gör extrema uttalanden finns det i alla samhällen också i Israel.
Men Abbas däremot är inte vem som helst utan palestiniernas ledare.
Ord från en ledare och från representanter för en liten minoritet som inte har något stöd från sin regering kan inte på detta sätt sättas mot varandra om man vill göra en seriös bedömning av läget.


Tom Friedman Distracts With False Equivalence

... Is Friedman seriously making an equivalence between the Palestinian president, the representative of his people (currently in the twelfth year of a four year term of office), and a minority of Israeli settlers whose extremist actions are rejected by the majority of Israelis?

While Mahmoud Abbas’s statements in Arabic and failure to condemn terrorism fuel Palestinian violence and extremism and come from the mainstream of Palestinian politics, any criminal acts carried out by a minority of Israeli settlers are the work of fringe extremists.

Since when did the Israeli state support or encourage settlers to carry out acts of terror against Palestinians?

The PA, on the other hand, gives financial support to Palestinian terrorists and their families. And while Palestinian terrorism is unfortunately an all too common occurrence, this level of extremism simply doesn’t exist in the Israeli mainstream.

Why should bringing attention to Palestinian incitement be a “distraction?” On the contrary, Palestinian incitement is a critical factor preventing progress towards peace. ...

Inga kommentarer: