Vår i Israel (del 2)

Vår i Jerusalem

Fredag morgon, vår första dag i Israel. Det har regnat under natten och det är kyligt, bara några plusgrader. Det som är bra med att vara såhär långt söderut är att genast som solen tittar fram blir det ändå varmt, sommar för en nordbo.

En del gator är avstängda i dag, man springer nämligen Jerusalem-maraton, det betyder att trafiken är mer kaotisk än vanligt. För deltagarna är det kanske bra att det inte är så varmt.

På eftermiddagen tittar solen fram, lämpligt väder för en promenad. Sedan är det dags att börja förbereda sabbatsmåltiden som på kvällen avnjuts tillsammans med våra vänners familj.

Snabbt passerar vår första dag.

Sabbatsmorgonen är lite varmare. Vi kan äta frukost på terassen med utsikt över Jerusalem, läsa lite och njuta av solen. Sedan är vi bjudna på lunch till släktingar.

Lunchen äts utomhus,skönt, snödrivorna där hemma börjar vara bortglömda. Min farbror fyller år idag och det måste vi passa på att fira när vi nu råkar vara på plats. Det är också roligt att träffa kusinerna och deras män och se hur småkusinerna växer och blir fler. Att vara småbarnsförälder i Israel är åtminstone inte lättare än i Finland. Vi har det bra med vår långa föräldra- och vårdledighet.Det är något vi borde exportera.

Efter god mat och samvaro drar vi vidare. Tillsammans med våra vänner promenerar vi genom Gamla stan: Jaffaporten, de armeniska och judiska kvarteren. Den återuppbyggda Hurvasynagogan reser sig ståtligt mot skyn, första gången jag gick här fanns det bara en båge som påminde om den förstörda synagogan. Vidare till Klagomuren och tillbaka genom basarkvarteren där butikerna är öppna trots att det är sabbat.

Ännu en dag börjar lida mot sitt slut. I morgon börjar det som vi egentligen är här för. Tillsammans med våra vänner skall vi ta oss till Nasaret för att därifrån göra en fotvandring till Kapernaum.

Vår i Israel (del 1)

Tillsammans med min fru hade jag möjlighet att besöka Israel i månadskiftet mars - april. Huvudmålet med vår resa var att göra en fotvandring från Nasaret till Kapernaum, men vi ville också besöka vänner och släktingar i Jerusalem och vistas några dagar på stranden i Netanya. Trots att mina blogginlägg vanligen handlar om de senaste nyheterna från Israel har jag tänkt skriva några inlägg som grundar sig på tankar och händelser vi fick vara med om på vår resa. Jag tror det kan hjälpa till att visa på en annan sida av Israel, vardagen långt borta från världspolitiken.

Att flyga Jag tycker inte om höga höjder, men det gäller bara när jag har fötterna på jorden. Att sitta i ett flygplan på 10 000 meters höjd är inget problem. Jag tror att det beror på att när flygplanet lyft är det inte jag som ansvaret. Jag kan inget annat göra än sitta på min plats och lita på att piloterna, teknikerna och flygledarna gör ett bra jobb och vet vad de håller på med. Att de tryggt får ner det som de tagit upp i luften. Annat är det när jag står och ser ut över ett 100 meter djupt stup men det får jag återkomma till...

Eftersom det inte är någon större prisskillnad på att flyga eller ta tåg till Helsingfors bestämde vi oss för att denhär gången flyga hela vägen till Israel, vilket betyder 3 flygturer: Karleby - Helsingfors - Riga - Tel-Aviv. När vi landade i Helsingfors blåste det i vindbyarna 23m/s vilket betydde att det lilla flygplanet skakade och gungade under inflygningen, men piloten var skicklig och planet landade mjukt och exakt i rätt vinkel. Trots det hörde jag att passageraren framför oss förklarade att hon kommer att ta tåget tillbaka hem. I Riga rådde samma väderförhållanden och landningen var en upprepning från Helsingfors.

När vi startat från Riga kom kaptenen med den uppmuntrande upplysningen: "We will have some problems..." Kraftig turbulens under den senare delen av resan utlovades. Vi märkte dock inte mycket av den turbulensen för vi satt bredvid en ung judisk kvinna som var på väg till Israel för att ordna sitt bröllop och min fru och hon samtalade ivrigt under resans sista två timmar.Det var ett sådant sammanträffande som man ibland får vara med om, när artighetspratet snabbt övergår i ett riktigt samtal om viktiga saker. En tidigare okänd person känns plötsligt som en god vän.

De två sista timmarna av resan gick därför snabbt och det kändes som om det bara gått en kort stund när vi kunde höra av motorljudet att vi höll på att gå in för landning. Men plötsligt varvades motorererna upp igen och kort därefter hördes kaptenens röst: "Inget att oroa sig för vi flög på fel höjd och skall bara göra en extra runda..." Jag som trodde att flygen noggrant dirigerades vid inflygningen.. inte borde det väl vara möjligt att flyga på fel höjd i närheten av ett hårt trafikerat flygfält? Men tydligen är det möjligt. Efter den extra rundan kom vi på nytt in för landning och nu var vi tydligen på rätt höjd men vid själva landningen verkade det som om planet i några långa sekunder stod och vägde, vänstra sidans däck var i kontakt med marken men vilken del var näst i tur att röra vid landningsbanan? Vänstra vingspetsen eller högra sidans däck? Vingen rörde inte vid marken och landningen lyckades.

Äntligen fick man sträcka på benen och stiga ut i den varma israelsika nattluften. Men ... regn och riktigt ordentligt med regn och ganska kyligt, det var ju också ett välkomnande. Passkontrollen avklarades snabbt denhär gången och vår gode vän stod och väntade på oss när vi fått vårt bagage.Hon har kört sträckan mellan flyfältet och Jerusalem otaliga gånger under de tre år som hon och hennes man arbetat i Israel ( de har haft många besök!) och på mindre än en timme var vi hemma hos våra vänner.

Flyget hem var odramatiskt men det som väckte min uppmärksamhet var säkerhetskontrollerna. På flygplatsen i Israel finns det väldigt många som arbetar med säkerhetskontollerna, eller egentligen verkar det som om ungefär hälften av personalen arbetar och resten står och pratar eller flirtar med varandra.Den del som arbetar verkar också ha många andra uppgifter och det är bara ibland som de hinner ta sig an passagerarna i den allt längre kön. I en ovan betraktares ögon verkar det inte finnas något system eller ordning på säkerhetskontrollerna, vilket kanske också är meningen. Som positiv kommentar måste nämnas att flickan som intervjuade oss var artig, trevlig och glad.

Metalldetektorerna väckte också mitt intresse. På flygplatsen i Israel gick vi genom alla metalldetektorer utan problem. Men efter att ha gått igenom dem och suttit på Air Baltics flyg till Riga gav metalldetektorn på flygplatsen i Riga utslag när min fru passerade. Hon kroppsvisiterades noggrannt två gånger. Naturligtvis utan att man hittade något som förorsakade utslaget. Efter att ha flugit vidare var det min tur att fastna i metalldetektorn i Helsingfors.Efter två slarviga kroppsvisiteringar kommenterade jag till säkerhetsvakten att metalldetektorena verkar vara opålitliga. Han nickade och sade att de verkar ge utslag lite när och hur som helst.

Vätskor på flyget Efter säkerhetskontrollen i Israel köpte vi en flaska vatten och en flaska vin och satte det i handbagaget för att ta med det på flyget. Inget problem det gick hur bra som helst. Men i Riga var det mellanlandning och planbyte vilket betydde en ny säkerhetskontroll. Och genom säkerhetskontrollen får man inte ta några vätskor i handbagaget trots att man redan gått genom kontrollen i Israel, upplyste oss säkerhetsvakten vänligt men bestämt.Vad göra? Vi drack upp vattnet och slängde vinflaskan i papperskorgen. (Jag ångrade mig senare, att vi inte öppnade den och bjöd våra medpassagerare).

Efter säkerhetskontrollen kunde vi igen om vi ville köpa så mycket vatten och vin som vi orkade bära i handbagaget och ta med oss på flyget. Det märkliga i detta arrangemang är att det är förbjudet att föra vätskor genom säkerhetskontrollen på flygplatsen men inte att föra vätskor med sig på flyget. Märkligt är också att jag kan ha med mig vätskor på Air Baltics flyg till Riga men när jag vill flyga vidare med samma bolag kan jag inte längre ha med mig samma vätskor. Det måste vara väldigt skarpa hjärnor som tänkt ut de lagar och förordningar som reglerar detta.

Regn och sol, nytt och gammalt

Fördömande och stöd för terrorism

Palestinian Media Watch visar i sina senaste bulletiner hur de palestinska ledarna, president Abbas och premiärminister Fayyad, fördömer terrorism när de talar till israeler, men prisar terrorister när de talar till palestinierna.

Abbas:Utan tvekan, jag är emot det. Jag fördömer denna åtgärd (att man namngav ett torg efter en terrorist, Mughrabi)

Samme Abbas : Naturligtvis vill vi namnge ett torg efter henne... Vi genomförde en militär aktion, kan jag då senare förneka allt vad vi gjort?

Abbas's duplicity about his support for honoring terrorist Dalal Mughrabi

Fayyad: På eftermiddagen fördömer han terrorattacken mot en buss i Jerusalem men samma förmiddag hedrade han självmordsbombare.

Fayyad's duplicity about support for terroron day of Jerusalem bombing Fayyad condemned Jerusalem bombing Wednesday afternoon: "I condemn this terror operation in the harshest terms,no matter who stands behind it.

"Fayyad praised Palestinian terrorists Wednesday morning: "I will not fail to mention with honor and admiration the resolve of the female prisoners, the fighters, and of all the prisoners of freedom who are imprisoned in the Israeli prisons, experiencing indescribable suffering. This requires that all of us intensify the effort to ensure their liberation from the occupation's chains and from the abuse of its [Israel's] executioners." In a radio speech,

Fayyad then specifically named the following terrorists: Qahira Al-Sa'adi, who drove suicide bomber to attack killing 3 in Jerusalem in 2002. Irena Sarahneh, who drove suicide bomber to attack killing 2 and injuring dozens, in Israeli city Rishon LeZion in 2002. Iman Ghazawi, who in 2001 placed a bomb at the central bus station in Tel Aviv that was discovered before it exploded. Latifa Abu Zara'a, who in 2003 smuggled a bomb into Israel for suicide terror attack that was uncovered before it was implemented.

PA honors terrorist serving 30 life sentences for Passover murders

PA minister visits family of terrorist who planned Passover Seder bombing that killed 30 Israelis

PA Minister of Prisoners' Affairsand Fatah movementcontinue to glorify female terrorists

One third of Palestinians support murder of five Israelis in their home A joint Israeli-Palestinian poll has found that a third of Palestinians surveyed said that they supported the attack in which five members of an Israeli family were stabbed to death last month.

BBC kritiseras av CAMERA

CAMERA (Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America ) beskriver i följande video hur BBC bryter mot sina egna regler i en vinklad rapport om situationen i Jerusalem.

HAMAS: Yesterday, Today and Tomorrow

En färsk publikation från THE SIMON WIESENTHAL CENTER skrivan av Dr. Harold Brackman beskriver Hamas historia och målsättning. (på engelska)

HAMAS: Yesterday, Today and Tomorrow— NO PARTNER FOR PEACE

Conclusion: Why “Moderating” Hamas Won’t Work In the wake of 9/11 and the International Quartet’s 2002 issuance of a “road map” for Mideast peace, European governments joined the U.S. in blacklisting Hamas’ political, as well as military wings, for refusing to renounce violence and recognize Israel. Following Hamas’ victory the January 2006 Palestinian elections in Gaza—when Hamas again refused to adopt non-violence and negotiate peace with Israel—western governments imposed new sanctions, cutting off economic aid.66 Yet at the same time, momentum in key western academic and policy-making circles has been growing to “engage” Hamas (as well as its parent organization, the Muslim Brotherhood) on the theory that it can be “moderated” through negotiation, especially now that it supposedly faces the necessities of pragmatism and compromise in governing Gaza. Hitler wasn’t “moderated” when respectable interests both inside and outside Germany tried to “engage” him during his 1932- 1933 rise to power. But Hamas, we are told, is nothing like Hitler—he was “a total spoiler” while they are only a “limited spoiler”—and this time the result of “engagement” will be different.67 One line of argument, that Hamas is capable of “moderation”, points to its nine “ceasefire” offers since 1993. The term of art in Islam for a truce is hudna for a mutually binding cessation of hostilities which the Prophet Mohammed endorsed when there was hope an opponent might convert to Islam or when a Muslim army was too weak to expect immediate victory. In fact, until 2003 in the run up to local Palestinian elections when it first used the term hudna, Hamas invariably employed instead the weaker term tahdiyah or period of “calm” in offering a temporary, nonbinding halt to fighting. Then, in the runup to its dramatic 2006 election victory, Hamas began talking about a five or ten year hudna with Israel. The closest this ever came to realization was the much shorter, tentative informal agreement between Hamas and Israel during the second half of 2008—which Hamas abruptly and unilaterally ended in December 2008 with a renewed barrage of 300 missiles targeting Southern Israel and triggering Operation Cast Lead, 19 Israel’s three-week preventative incursion into Gaza. There never was and is not now a “hudna” of demonizing Israelis.68 On the way to winning the 2006 elections, Hamas took credit for Israel’s unilateral withdrawal from Gaza and for killing “the Oslo process.” In power, Hamas in Gaza violated every promise made by its “Change and Reform” election ticket by creating what the London-based ash-Sharq al Awsat newspaper called “A Lawless Authority.” It started a process of “Talibanization” by brutally suppressing real and perceived enemies of Islam more much systematically than had Arafat’s Fatah ever had, not even sparing the tiny Eastern Orthodox Christian institutions where at least one nun was frightened into converting to Islam. Christian attempts to appease Hamas have never worked. As Benjamin Netanyahu put it, “Today Hamastan has been formed, a proxy of Iran in the image of the Taliban.”69 Hamas continued to use its network of tunnels from Sinai that yielded $140 million in revenue and facilitated Iranian arms imports that have made Gaza an armed camp. When Egypt responded to Israeli and American pressure by doing something about smuggling, Hamas gunmen in January 2008 destroyed two thirds of the wall separating Sinai from Gaza. Only gradually did the Mubarak regime resume movement toward fulfilling its obligations under the Egyptian-Israeli peace treaty to control the border in order to cut off arms shipments. As Jonathan Schanzer writes, “It was clear that any blockade designed to weaken Hamas through financial, and ultimately political, measures was in Egypt’s hands.”70 From the time of its 2006 election victory and subsequent short but violent fitna (civil war) crushing Fatah in Gaza, Hamas’ leadership—from Khalid Mishal in Damascus on down—have made it clear their objective of destroying Israel was irreversible and nonnegotiable: “The blood of our martyrs will not be wasted on the negotiating table.” As if to under-score this, they launched one more suicide attack on Dimona in February 2008. Hamas fired its first rocket into Israel in 2001. During 2007 alone, Hamas fired 1,200 rockets from Gaza, 800 of which landed in Southern Israel. According to Steve Erlanger in the New York Times, they also further intensified their anti-Semitism. Despite declining popular support from ordinary Gazans disillusioned with an unending war sapping their quality of life, Hamas bided its time, fantasizing about a future industry of “martyrdom tourism,” while rebuilding militarily as best it could in the wake of Operation Cast Lead. It fired 200 more missiles from Gaza between January and May 2009. Between 2001 and 2010, an estimated 10,000 rockets had targeted Israel.71 Then came 2011’s popular Egyptian uprising replacing the Mubarak regime with who knows what. Hamas and its parent, Egypt’s Muslim Brotherhood, know exactly what they want - ultimately, the abrogation of the Egyptian-Israeli peace treaty. But as a preliminary to that, they want Egypt to remilitarize the Sinai as a challenge to Israel and to reopen the Gaza border to the unimpeded influx of Iranian arms shipments including improved missile technology, to bring all of the Jewish State up to Tel Aviv’s suburbs in the range of accurate, powerful rockets. 20 By “engaging” Hamas as well as Egypt’s Brotherhood, there will indeed be a transformation of the Middle East—but not toward the desired result of “moderation.” Hamas is the crunch point where the competing Iranian-Syrian-Hezbollah axis meets the Saudi-Egyptian camp. Engaging Hamas and the Brotherhood will trigger a tectonic shift against the vital interests of both Israel and the U.S. Quoting Osama bin Laden, Lee Smith in his new book argues that the smart money in the Middle East is already betting on the Iranian “strong horse” in the regional power politics derby. This outcome would transform Israel into “the weak horse”, unable to deny Hamas the ultimate prize it seeks: the destruction of the Jewish State.72 About hopes to moderate Hamas, Smith comments: [T]here is little evidence that radicals are made moderate by having to solicit votes and govern. History shows that the reverse is true— radicals radicalize politics.”73 As Giulio Meotti provocatively writes in A New Shoah: The Untold Story of Israel’s Victims of Terrorism (2010): “The silence of Chelmno and the silence after a suicide bombing, the Zyklon B of the Nazis and the explosive belts of Hamas have this much in common: the total destruction of the victim.”74 But there the analogy ends. Israelis aren’t going anywhere and Israel will never disappear. Israeli security expert Avi Dichter puts it this way: “My parents lost their whole family during the Holocaust and they came to Israel. I don’t have any intention of going anywhere, and believe me it’s not going to happen. It is a question of time. What will happen first? Are we going to get tired or are they going to get tired? I can assure you, we are not going to get tired.”75

Hamas startade krig

Under veckoslutet har över 120 raketer och granater avfyrats mot Israel från Gaza. Situationen börjar allt mer påminna om situationen inför operation Cast Lead (det senaste kriget i Gaza). Under fredag - lördag attackerades bl.a. Beersheba, Ashkelon, Ashdod, Ofakim och Sderot. Ett tiotal raketer sköts ner av det nya israeliska försvarssystemet Iron Dome och kanske tack vare det har det rapporteras att endast 5 israeler har skadats hittills. Israel har besvarat attackerna och åtminstone ett tjugotal Hamaskrigare har dödats.

Den israeliska armén är nu bättre rustad för en eventuell framtida markoperation i Gaza än tidigare. Det rapporteras att armén nu har nya kartor där det finns utmärkt 3000 mål som inte får angripas. Under operation Cast Lead hade man kartor med ca 1800 mål utmärkta.

Hamas talesman Sami Abu Zuhri måste vara en av världens mest korkade personer om han tror på vad han själv säger. Efter att Hamas har anfallit en skolbuss och skjutit hundratals raketer och granater mot civila mål i Israel säger han att det är Israels fel att situationen nu förvärras. Enligt talesmannen visste Hamas inte att bussen de besköt var en skolbuss (där passagerarna för övrigt stigit av 5 minuter tidigare). Skulle det på något sätt ha varit bättre om det bara varit fråga om en vanlig buss kan man fråga sig.

Trots att det ännu på söndag morgon avfyrades raketer från Gaza finns det uppgifter om att en vapenvila skulle träda i kraft. Men det verkar som om det skulle finnas olika viljor inom Hamas och den politiska ledningen och den "militära" ledningen har olika uppfattning om nyttan av att atttackera Israel i nuläget.

Medias bevakning av Gaza - Israel är intressant. När FN med hjälp av NATO bombar Libyen så rapporteras okritiskt att detta görs för att beskydda civila. När Israel bombar Gaza som en direkt följd av att civila i Israel angrips med raketer och granater fån Gaza beskrivs detta i media som israeliska "hämndaktioner". Detta är vad som kallas för vinklad nyhetsförmedling. (bl.a. YLE) IDF vows to keep up air strikes as 120 rockets hit South

PM: Iron Dome isn't complete solution to Hamas attacks

Gaza ceasefire reportedly brokered by UN official

Summary of IDF Activity Over the Weekend Summary of IDF Activity over the Weekend, in response to Children’s Bus Being Hit by Anti-Tank Missile and over 120 Grad Missiles, Rockets and Mortars fired at Israel Over the past 48 hours, in response to the incident in which a children’s bus was hit with an anti-tank missile near Sa’ad on Thursday, April 7th 2011, combined Israel Air Force, Armored and Infantry forces are operating in the Gaza Strip in order to restore the calm to Israel’s southern communities. IAF aircraft and armored forces targeted eleven squads of terrorists in the northern and southern Gaza Strip, immediately following their firing of rockets and mortars at the Israeli home front, deliberately targeting Israeli civilians. IAF aircraft targeted fifteen terror activity sites in the Gaza Strip, including terror infrastructure sites, Hamas outposts, smuggling tunnels and weapons manufacturing and storage facilities. Direct hits were confirmed. Additionally, during joint IDF- ISA activities, IAF aircraft targeted Hamas commanders and operatives, including a senior Hamas operative in the southern Gaza Strip, Tayser Abu Snima. Snima was directly and physically involved in the kidnapping of Israeli soldier Gilad Shalit. In addition, he held several major roles in the military wing of Hamas and was involved in a significant number of terrorist attacks against Israeli civilians and IDF soldiers. Most recently, he was in charge of executing a terror attack from Sinai, firing rockets at the city of Eilat. The Shalit family was notified of the incident. Over the past 48 hours, terrorist organizations in Gaza fired over 120 Grad missiles, rockets and mortars at the Israeli home front, 50 of which were fired since this morning. Since Thursday, approximately eight Grad missiles and rockets were intercepted by IAF Aerial Defense Corps forces, using the “Iron Dome” system. The IDF will not tolerate any attempt to harm Israeli civilians, and will continue to operate with strength and determination against any terrorist organization using terror against the state of Israel. The Hamas terrorist organization is solely responsible for any terrorist activity emanating from the Gaza Strip.

Vill Hamas ha ett nytt krig?

Idag träffades en skolbuss i närheten Kibbutz Sa'ad av en anti-tank missil som avfyrades från Gaza. Det fanns bara en skolelev som passagerare och hans tillstånd är kritiskt, också chauffören skadades.I samband med attacken sköts också cirka 45 granater och raketer från Gaza.

Israels försvarsminister Barak gav genast order om att armén skulle besvara attacken.

Teen critically hurt in Negev attack; IAF strikes Gaza

Two wounded in anti-tank missile attack on school bus

An anti-tank missile fired at a clearly marked yellow school bus driving near the Sha'ar Hanegev Regional Council wounded two people. One of the wounded, a 16-year old school-boy, is in critical condition.