Fyra civila israeler slaktades nära Kiryat Arba (nära Hebron) i kväll. Två män och två kvinnor sköts ihjäl på nära håll. Det är den värsta terrorattacken på länge och den utfördes när Israel och palestinierna just skall inleda förhandlingar i Washington.
Hamas utryckte sin glädje över attacken men har åtminstone inte ännu tagit på sig ansvaret.
Uppdatering. Hamas har tagit på sig ansvaret för attacken.
Four Israelis killed in shooting attack near Hebron
Barak: 'Israel will exact a price from the murderers'
Hamas fröjdar sig över terrorattacken men också de palestinska myndigheterna håller dörren öppen för krig om inte Jerusalem återlämnas till dess rätta ägare, palestinierna.(Historieförfalskning!)
Följande tal är av de palestinska myndigheternas minister med ansvar för de religiösa frågorna. Mahmoud Abbas sitter bland åhörarna.
Palestinian Authority Minister of Religious Affairs threatens war over Jerusalem
Speaker: Mahmoud Al-Habbash, PA Minister of Religious Affairs PA Chairman Mahmoud Abbas is in the audience. "Jerusalem is not just a city. Al-Aqsa is not just a mosque. Jerusalem is the key to peace, and Jerusalem can ignite a thousand and one wars. Unless the issue of Jerusalem is solved, so that it returns to its owners; unless Jerusalem will be Palestinian, as it was throughout history, the capital of the Palestinian state and the capital of the Palestinian people, the place which is the object of heartfelt longing and which all Muslims aspire to reach; unless Jerusalem is like that way, there is no peace. There is no peace without Jerusalem. There is no stability without Jerusalem. If Jerusalem is dishonored, if Jerusalem is disgraced, if [Jerusalem] is lost, it may leave the door open to all possibilities of struggle, all possibilities of war. The term 'war' cannot be erased from the lexicon of this region as long as Jerusalem is occupied, as long as Jerusalem is dishonored, as long as the residents of Jerusalem are being targeted. It's not possible; Jerusalem has to return to its owners. And we are its owners."
Palestinian TV (Fatah)
Aug. 20, 2010
tisdag 31 augusti 2010
torsdag 26 augusti 2010
UNIFIL ger Israel rätt
UNIFIL:s undersökning slår fast att IDF:s soldater som besköts av libanesiska trupper för några veckor sedan befann sig på den israeliska sidan av gränsen.
UNIFIL: IDF did not cross Blue Line
UNIFIL: IDF did not cross Blue Line
Terrorist fick hedersbegravning
Abbas vid begravningen av Al-Hindi [Al-Hayat Al-Jadida, Aug. 19, 2010]Dem 5 september 1972 bröt sig 8 medlemmar av terrrororganisationen Svarta September in i de israeliska idrottsmännens förläggning i Munchen. Elva israeler dödades i attacken. Den senaste veckan dog Amin Al-Hindid, en av huvudarkitekterna bakom attacken.
De palestinska myndigheterna gav honom en hedersbegravning (närvarande var både president Abbas och premiärminister Fayyad) och han utmålades i tidningarna som en hjälte.
"Alla känner till att Amin Al-Hindi var en av stjärnorna som tindrade vid den stormigaste tidpunkten på internationell nivå - operationen som utfördes vid Olympiska spelen i Munchen i Tyskland 1972. Det var bara en av många lysande hållplatser."
Al-Hayat Al-Jadida, Aug. 20,2010
Palestinian Media Watch presenterar tre utdrag ur palestinska dagstidiningar:
"On Wednesday I felt sad to the point of choking, because my friend Amin Al-Hindi, a national leader with a full resume, returned to Gaza to be buried in its ground...Amin Al-Hindi, gentle as a morning breeze, was strong inside and as unyielding as granite rock. Perhaps this quality - the power raging beneath the calm surface - is what turned him into one of the prominent members of Fatah in Germany, and led him in the direction of the difficult tasks which require quiet people of this sort, who don't like tumult and who make full use of all the wisdom, imagination and planning [ability] that Allah has given them for the purpose of completing their difficult tasks...Everyone knows that Amin Al-Hindi was one of the stars who sparkled at one of the stormiest points on the international level - the operation that was carried out at the [Olympics] sports stadium in Munich, Germany, in 1972. That was just one of many shining stations."
[Al-Hayat Al-Jadida, Aug. 20,2010]
[Al-Hayat Al-Jadida, Aug. 20,2010]
"Secretary General of the President's office, Al-Tayeb Abd Al-Rahim, delivered a speech in which he praised the good qualities of the deceased. He stressed that the loss of Al-Hindi is a great loss to the Palestinian people, who have lost a prominent national leader.Abd Al-Rahim noted that the deceased had been taught by the founders of the Palestinian dream, and was a member of the founding generation of the [Palestinian] revolutionary movement... The Secretary General of the Presidential office said: 'We shall continue in the path of the Shahid (Martyr) Yasser Arafat and his fellow Shahids, such as Amin Al-Hindi, until the realization of the dream of establishing an independent Palestinian state with Jerusalem as its capital.'"
[Al-Hayat Al-Jadida, Aug. 19, 2010]
"The Palestinian leadership, along with President Mahmoud Abbas, parted yesterday from the body of the Fatah leader and fighter patriot Amin Al-Hindi. This was at an imposing official military funeral that was held at the [PA] headquarters to bid farewell to the Shahid (Martyr)...Present at the headquarters for the farewell ceremony and for the official military funeral, along with the President [Abbas], were Prime Minister Dr. Salam Fayyad; Secretary General of the Presidential office, Al-Tayeb Abd Al-Rahim; members of the PLO Executive Council and of the Fatah Central Committee; several ministers, commanders of security forces, senior civic and military personnel, as well as relatives of the deceased.The body of Al-Hindi, which was wrapped in shrouds, arrived draped with the Palestinian flag and was borne on the shoulders of his [metaphorical] sons - officers of the Guard of Honor at the presidential headquarters. A red carpet was laid out for the arrival of the body, and the military band played the final farewell melody. A squad from the Guard of Honor fired 21 shots. President Abbas and the participants at the funeral cast a final parting look at the body, and laid wreaths. Afterwards, the President and those present read the opening sura [of the Quran] for the elevation of his pure soul."
[Al-Hayat Al-Jadida, Aug. 19, 2010]
onsdag 25 augusti 2010
Amnesty ordförande i Finland i blåsväder
Frank Johansson, ordförande för Amnesty International i Finland har råkat i blåsväder. I en bloggartikel kallade han Israel för en skurkstat. Bloggen Tundra Tabloid översatte Johanssons uttalande till engelska och Jerusalem Post tog kontakt med Johansson som i en intervju höll fast vid vad han skrivit. På en fråga om han kunde ge exmpel på andra skurkstater svarade han nekande.
Bloggartikeln har av någon orsak nu tagits bort.
Amnesty har ibland kritiserats för att ensidigt kritisera Israel och dylika uttalanden ökar naturligtvis inte förtroendet för organisationen.
Tundra Tabloids rapport här: CHAIRMAN OF FINNISH AMNESTY INTERNATIONAL CALLS ISRAEL A SCUM STATE.......
Jerusalem Post intervju med Johansson här: Amnesty Int'l Finland: Israel scum state
Frank Johanssons blogginlägg här: TUNDRA TABLOIDS MENTIONED IN TODAY'S EDITION OF THE J'LEM POST AS AMNESTY HEAD SHOVES OWN POST DOWN THE MEMORY HOLE.......
och här originalet på finska: Israel on nilkkimaa
Frank Johansson verkar inte ha besökt Israel på närmare 20 år. Han skulle ha en del att lära av Tony Blair som varit där ganska ofta. Såhär säger han om Johanssons skurkstat:
Blair: Delegitimization of Israel is affront to humanity
To delegitimize Israel is an affront not only to Israelis, but to those “everywhere, in every part of humanity, who share the values of a free and independent human spirit,” Quartet envoy Tony Blair said on Tuesday, in an exceptionally warm speech at the Interdisciplinary Center in Herzliya.Blair, the keynote speaker at a conference on the delegitimization of Israel, said the best answer to those who sought to delegitimize the Jewish state “lies in the character of Israel itself, in the openness, fairmindedness and creativity of the Israelis.”
There were two forms of the delegitimization of Israel, Blair said. The first was “traditional, obvious and, from certain quarters, expected,” and came from those who openly attacked Israel’s right to exist. Pointing to Iranian President Mahmoud Ahmadinejad as an example, he said that his form of delegitimization – calling for Israel to be wiped off the map – was easier to deal with “because it is so clear.”
The more pernicious form, however, was not as open, and came from those who were unwilling to recognize that Israel had a legitimate point of view, Blair said.“The issue of delegitimization is not simply about an overt denial of Israel’s right to exist. It is the advocating of prejudice in not allowing that Israel has a point of view that should be listened to,” he asserted.Blair said that “a consistent conversation I have with some, but by no means all, of my European colleagues, is to argue not to apply rules to the government of Israel that they would never dream of applying to their own governments or their own countries
Bloggartikeln har av någon orsak nu tagits bort.
Amnesty har ibland kritiserats för att ensidigt kritisera Israel och dylika uttalanden ökar naturligtvis inte förtroendet för organisationen.
Tundra Tabloids rapport här: CHAIRMAN OF FINNISH AMNESTY INTERNATIONAL CALLS ISRAEL A SCUM STATE.......
Jerusalem Post intervju med Johansson här: Amnesty Int'l Finland: Israel scum state
Frank Johanssons blogginlägg här: TUNDRA TABLOIDS MENTIONED IN TODAY'S EDITION OF THE J'LEM POST AS AMNESTY HEAD SHOVES OWN POST DOWN THE MEMORY HOLE.......
och här originalet på finska: Israel on nilkkimaa
Frank Johansson verkar inte ha besökt Israel på närmare 20 år. Han skulle ha en del att lära av Tony Blair som varit där ganska ofta. Såhär säger han om Johanssons skurkstat:
Blair: Delegitimization of Israel is affront to humanity
To delegitimize Israel is an affront not only to Israelis, but to those “everywhere, in every part of humanity, who share the values of a free and independent human spirit,” Quartet envoy Tony Blair said on Tuesday, in an exceptionally warm speech at the Interdisciplinary Center in Herzliya.Blair, the keynote speaker at a conference on the delegitimization of Israel, said the best answer to those who sought to delegitimize the Jewish state “lies in the character of Israel itself, in the openness, fairmindedness and creativity of the Israelis.”
There were two forms of the delegitimization of Israel, Blair said. The first was “traditional, obvious and, from certain quarters, expected,” and came from those who openly attacked Israel’s right to exist. Pointing to Iranian President Mahmoud Ahmadinejad as an example, he said that his form of delegitimization – calling for Israel to be wiped off the map – was easier to deal with “because it is so clear.”
The more pernicious form, however, was not as open, and came from those who were unwilling to recognize that Israel had a legitimate point of view, Blair said.“The issue of delegitimization is not simply about an overt denial of Israel’s right to exist. It is the advocating of prejudice in not allowing that Israel has a point of view that should be listened to,” he asserted.Blair said that “a consistent conversation I have with some, but by no means all, of my European colleagues, is to argue not to apply rules to the government of Israel that they would never dream of applying to their own governments or their own countries
måndag 23 augusti 2010
BBC Panorama - Vad som hände på Mavi Marmara
BBC har gjort en dokumentärfilm om vad som hände vid den israeliska bordningen av skeppet Mavi Marmara. Filmen har gjort många anti-israeliska grupper ursinniga eftersom den inte är så negativ i sin inställning till Israels agerande som man kanske hade förväntat sig.
Filmen kans ses nedan uppdelad i två avsnitt.
Filmen kans ses nedan uppdelad i två avsnitt.
Fredsförhandlingar på gott och ont
Det verkar nu som om USA och en del andra stater har lyckats tvinga palestinierna att inleda direkta förhandlingar med Israel. Förhandlingarna skall inledas 2 september i USA.
Den ena statsledaren efter den andra uttycker sin tillfredsställelser över att förhandlingarna nu kommer i gång. Att föhandlingarna kommer igång är ju bra - eller...?
Israel har hela tiden sagt sig vara villig att inleda förhandlingar. Den israleliska regeringen säger att ett förhandlingsresultat måste innebära att vissa säkerhetsarrangemang uppfylls (bl.a. israeliska trupper vid östgränsen mot Jordanien), att den palestinska staten är demilitariserad, att Israel erkänns som det judiska folkets nationalstat och att förhandlingsresutatet innebär ett slut på konfliken.Dessutom anser man att Jerusalem är Israels odelbara huvudstad.
Palestinierna har i snart två års tid vägrat förhandla med Israel.För att inleda förhandlingar har man krävt att Israel på förhand går med på olika krav. Bl.a. att 1967 års gränser (som egentligen bara var en vapenstilleståndslinje) skall utgöra grunden för den palestinska statens gränser, att östra Jerusalem skall bli Palestiniernas huvudstad och att allt byggande i bosättningarna öster om vapenstilleståndslinjen måste stoppas.
De flesta aktörerna på den palestinska sidan, med Hamas i spetsen, motsätter sig att Abbas nu har gått med på att förhandla.
En del säger också att Abbas inte har något mandat att förhandla överhuvudtaget eftersom hans presidentperiod gick ut redan för snart ett år sedan.
Värt att notera är att Abbas endast representerar palestinierna på västbanken. Han har inget inflytande över vad som händer i Gaza som enväldigt styrs av Hamas.
Dessutom är det PLO som anser sig ha ensamrätt på att representera palestinierna i fredsförhandlingarna vilket betyder att det som de palestinska myndigheterna (PA) kommer överens om inte nödvändigtvis tillfresställer PLO.
Abbas har bett PLO:s Executive Committe om tillstånd att inleda förhandlingar och fick tydligen i fredags lov att gå med på förhandlingar.
Det verkar ändå som om det endast är fråga om en månads lång provperiod och det sägs att Abbas förväntar sig att förhandlingarna bryter samman när byggstoppet i de judiska bosättningarna tar slut den 26 september.
Abbas har överlämnat ett brev till Kvartetten där han säger att palestinierna kommer att dra sig ur förhandlingarna om byggandet i bosättningarna återupptas.
Israeliska politiker har åtminstone hittills sagt att byggstoppet inte kommer att förlängas.
Utgående från detta kan man alltså redan innan förhandlingarna kommit igång se att ett sammanbrott är sannolikt.
Man kan fråga sig hur klokt det är att tvinga parterna till förhandlingar när det inte verkar finnas vilja och förutsättningar att komma överens.
Förhandlingar inger människor hopp, när förhandlingarna bryter samman skapar det frustration och i värsta fall en återgång till terrorattacker.
De palestinska myndigheterna har alltjämt fortsatt att hylla terrorister som hjältar och framställer dem som rollmodeller för ungomen.
Flera palestinska ledare har också sagt att "väpnat motstånd" (=terrorism) inte är uteslutet, men allt har sin tid.
När de israeliska och palestinska ledarna reser till USA för att förhandla kan vi i värsta fall få se en uppprening av händelserna år 2000 när Arafat och Barak förde förhandlingar som bröt samman, och Arafat reste hem och statade de våldamma oroligheterna som under några år krävde tusentals offer både bland israeler och palestinier.
En pessimistisk syn på händelserna? Eller kanske realistisk?
Alternativet skulle vara att låta de indirekta förhandlingarna fortsätta i långsam takt.
Det går nämligen ekonomiskt relativt bra både för Israel och för palestinierna på Västbanken. Det är inte längre beväpnade gäng som härjar på gatorna i de palestinska områdena. De palestinska poliserna och säkerhetsstyrkorna i ett visst samarbete med israelisk militär håller relativt god ordning vilket gör att man t.ex i Ramallah bygger nya lyxhotell, bostäder restauranger m.m.
Terroristattackerna mot Israel från västbanken förekommer för tillfället nästan inte alls.
Borde man i nuläget låta den låsta politiska situationen vara i fred och i stället satsa på att låta människorna få bygga upp sina liv och helt enkelt får det ekonomiskt bättre? Och sedan hoppas på att det skulle framtvinga förändringar på den politiska sidan. Vilket kunde betyda att palestinierna inte längre skulle vara beredda att starta oroligheter som kunde leda till att allt de byggt upp förstörs.
Det var kanske en alltför optimistisk syn?
Men faktum är att omvärlden tagit en stor risk genom att framtvinga förhandlingar. För att förhandlingar skall ha ens en liten chans att lyckas måste båda parterna ha en vilja att förhandla. Så verkar inte nu vara fallet.
Det är inte heller omöjligt att de palestinska ledarna ser det som så att de har allt att vinna på att förhandlingarna bryter samman.
Sammanbrottet kommer att skyllas på Israel, och omvärlden kanske därefter kan tvinga Israel till eftergifter som palestinierna aldrig skulle kunna uppnå genom förhandlingar.
Som bekant har t.ex.EU redan slagit fast sina krav på Israel och en del av kraven står direkt i strid med tidigare internationella överenskommelser och löften till det judiska folket.
Det hälper inte mycket att spekulera, vi får se hur det går och över allt detta hänger Irans mörka skugga. Iran är i nuläget ett betydligt allvarligare problem både för Israel och omvärlden även om alla kanske inte har insett hur farlig situationen är.
Den ena statsledaren efter den andra uttycker sin tillfredsställelser över att förhandlingarna nu kommer i gång. Att föhandlingarna kommer igång är ju bra - eller...?
Israel har hela tiden sagt sig vara villig att inleda förhandlingar. Den israleliska regeringen säger att ett förhandlingsresultat måste innebära att vissa säkerhetsarrangemang uppfylls (bl.a. israeliska trupper vid östgränsen mot Jordanien), att den palestinska staten är demilitariserad, att Israel erkänns som det judiska folkets nationalstat och att förhandlingsresutatet innebär ett slut på konfliken.Dessutom anser man att Jerusalem är Israels odelbara huvudstad.
Palestinierna har i snart två års tid vägrat förhandla med Israel.För att inleda förhandlingar har man krävt att Israel på förhand går med på olika krav. Bl.a. att 1967 års gränser (som egentligen bara var en vapenstilleståndslinje) skall utgöra grunden för den palestinska statens gränser, att östra Jerusalem skall bli Palestiniernas huvudstad och att allt byggande i bosättningarna öster om vapenstilleståndslinjen måste stoppas.
De flesta aktörerna på den palestinska sidan, med Hamas i spetsen, motsätter sig att Abbas nu har gått med på att förhandla.
En del säger också att Abbas inte har något mandat att förhandla överhuvudtaget eftersom hans presidentperiod gick ut redan för snart ett år sedan.
Värt att notera är att Abbas endast representerar palestinierna på västbanken. Han har inget inflytande över vad som händer i Gaza som enväldigt styrs av Hamas.
Dessutom är det PLO som anser sig ha ensamrätt på att representera palestinierna i fredsförhandlingarna vilket betyder att det som de palestinska myndigheterna (PA) kommer överens om inte nödvändigtvis tillfresställer PLO.
Abbas har bett PLO:s Executive Committe om tillstånd att inleda förhandlingar och fick tydligen i fredags lov att gå med på förhandlingar.
Det verkar ändå som om det endast är fråga om en månads lång provperiod och det sägs att Abbas förväntar sig att förhandlingarna bryter samman när byggstoppet i de judiska bosättningarna tar slut den 26 september.
Abbas har överlämnat ett brev till Kvartetten där han säger att palestinierna kommer att dra sig ur förhandlingarna om byggandet i bosättningarna återupptas.
Israeliska politiker har åtminstone hittills sagt att byggstoppet inte kommer att förlängas.
Utgående från detta kan man alltså redan innan förhandlingarna kommit igång se att ett sammanbrott är sannolikt.
Man kan fråga sig hur klokt det är att tvinga parterna till förhandlingar när det inte verkar finnas vilja och förutsättningar att komma överens.
Förhandlingar inger människor hopp, när förhandlingarna bryter samman skapar det frustration och i värsta fall en återgång till terrorattacker.
De palestinska myndigheterna har alltjämt fortsatt att hylla terrorister som hjältar och framställer dem som rollmodeller för ungomen.
Flera palestinska ledare har också sagt att "väpnat motstånd" (=terrorism) inte är uteslutet, men allt har sin tid.
När de israeliska och palestinska ledarna reser till USA för att förhandla kan vi i värsta fall få se en uppprening av händelserna år 2000 när Arafat och Barak förde förhandlingar som bröt samman, och Arafat reste hem och statade de våldamma oroligheterna som under några år krävde tusentals offer både bland israeler och palestinier.
En pessimistisk syn på händelserna? Eller kanske realistisk?
Alternativet skulle vara att låta de indirekta förhandlingarna fortsätta i långsam takt.
Det går nämligen ekonomiskt relativt bra både för Israel och för palestinierna på Västbanken. Det är inte längre beväpnade gäng som härjar på gatorna i de palestinska områdena. De palestinska poliserna och säkerhetsstyrkorna i ett visst samarbete med israelisk militär håller relativt god ordning vilket gör att man t.ex i Ramallah bygger nya lyxhotell, bostäder restauranger m.m.
Terroristattackerna mot Israel från västbanken förekommer för tillfället nästan inte alls.
Borde man i nuläget låta den låsta politiska situationen vara i fred och i stället satsa på att låta människorna få bygga upp sina liv och helt enkelt får det ekonomiskt bättre? Och sedan hoppas på att det skulle framtvinga förändringar på den politiska sidan. Vilket kunde betyda att palestinierna inte längre skulle vara beredda att starta oroligheter som kunde leda till att allt de byggt upp förstörs.
Det var kanske en alltför optimistisk syn?
Men faktum är att omvärlden tagit en stor risk genom att framtvinga förhandlingar. För att förhandlingar skall ha ens en liten chans att lyckas måste båda parterna ha en vilja att förhandla. Så verkar inte nu vara fallet.
Det är inte heller omöjligt att de palestinska ledarna ser det som så att de har allt att vinna på att förhandlingarna bryter samman.
Sammanbrottet kommer att skyllas på Israel, och omvärlden kanske därefter kan tvinga Israel till eftergifter som palestinierna aldrig skulle kunna uppnå genom förhandlingar.
Som bekant har t.ex.EU redan slagit fast sina krav på Israel och en del av kraven står direkt i strid med tidigare internationella överenskommelser och löften till det judiska folket.
Det hälper inte mycket att spekulera, vi får se hur det går och över allt detta hänger Irans mörka skugga. Iran är i nuläget ett betydligt allvarligare problem både för Israel och omvärlden även om alla kanske inte har insett hur farlig situationen är.
onsdag 18 augusti 2010
Double Standards Out of Control
En läsvärd artikel av Khaled Abu Toameh:
Middle East's Western Media Hypocrisy, Double Standards Out of Control
"The arrest last week of seven Palestinian university lecturers at the hands of Palestinian Authority security services in the West Bank is yet another example of how the international media functions in this part of the world.
Some Palestinian stringers and reporters offered the story about the arrest of the academics to at least a dozen foreign correspondents and newspaper editors in North America and Europe.
Only one foreign journalist agreed to write about the story. His colleagues gave different excuses for turning their backs on the story...
...Earlier this week, a disenchanted Ramallah-based Palestinian journalist decided to put her Western colleagues to the test. She contacted the same group of newsmen and editors who had been offered the story on the academics' arrest with a "new idea" for a news item.
The Palestinian journalist proposed that the foreign press write about a Palestinian university professor who complained that Israeli authorities had turned down his request to visit Israel together with his wife and three children.
The response from the international journalists came almost instantly. All but two said it was a "great story" and expressed readiness to start working on it immediately."
Läs hela artikeln här
Middle East's Western Media Hypocrisy, Double Standards Out of Control
"The arrest last week of seven Palestinian university lecturers at the hands of Palestinian Authority security services in the West Bank is yet another example of how the international media functions in this part of the world.
Some Palestinian stringers and reporters offered the story about the arrest of the academics to at least a dozen foreign correspondents and newspaper editors in North America and Europe.
Only one foreign journalist agreed to write about the story. His colleagues gave different excuses for turning their backs on the story...
...Earlier this week, a disenchanted Ramallah-based Palestinian journalist decided to put her Western colleagues to the test. She contacted the same group of newsmen and editors who had been offered the story on the academics' arrest with a "new idea" for a news item.
The Palestinian journalist proposed that the foreign press write about a Palestinian university professor who complained that Israeli authorities had turned down his request to visit Israel together with his wife and three children.
The response from the international journalists came almost instantly. All but two said it was a "great story" and expressed readiness to start working on it immediately."
Läs hela artikeln här
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)