En artikel om hur judar och araber lever tillsammans i Jerusalem kan man läsa här.
Säkerhetsbarriären gör att många araber flyttar för att komma på den israeliska sidan av stängslet. Det betyder att den arabiska befolkningen ökar i annars judiska bostadsområden. Detta kan skapa konflikter men också möjligheter att lära känna varandra bättre. En intressant artikel som varken handlar om krig eller terrorism, som omväxling.
söndag 30 mars 2008
tisdag 25 mars 2008
Hat inpräntas i de palestinska barnen
Palestinian Media Watch rapporterar att man i Gaza undervisar barnen om att att Israel utsätter palestinierna för "Förintelse". Israel bränner palestinska barn i ugnar, säger man och omskriver därmed historien.
Bilden från en utställning i Gaza.
"Det största hotet mot fred på lång sikt är när man utbildar barn att hata. Detta är ett att det värsta i sitt slag och kommer att inskärpa hatet i dessa barn för alltid." (fri översättning av Itamar Marcus)
Pastors son svårt skadad
Senaste vecka skadades 15-åriga Ami Ortiz allvarligt när en paketbomb exploderade i hans hem. Ami är son till David Ortiz, en messiansk pastor i Ariel.
Polisen utgick först från att det var fråga om palestinska terrorister som låg bakom attentatet men arbetar nu utgående från misstanken att judiska anti-missions aktivister kunde ligga bakom attacken. Inga skyldiga har ännu gripits.
David berättar att han utsatts för hot flera gånger men att problemen oftast kommit från muslimskt håll.David har arbetat mycket bland palestinierna.
I två artiklar i Jerusalem Post kan man läsa om den ibland besvärliga (och farliga) situationen messianska (Jesus troende) judar lever. De möter motstånd både från muslimer och ortodoxa judar, ingendera av dem accepterar att man berättar budskapet om Jesus som världens frälsare.
Trots att det finns motsättningar mellan grupperna är händelsen i Ariel unikt, ifall judiska anti-missionsaktivister ligger bakom.
Messianics: Attack on boy one of many
Anti-missionaries suspected in attack
Polisen utgick först från att det var fråga om palestinska terrorister som låg bakom attentatet men arbetar nu utgående från misstanken att judiska anti-missions aktivister kunde ligga bakom attacken. Inga skyldiga har ännu gripits.
David berättar att han utsatts för hot flera gånger men att problemen oftast kommit från muslimskt håll.David har arbetat mycket bland palestinierna.
I två artiklar i Jerusalem Post kan man läsa om den ibland besvärliga (och farliga) situationen messianska (Jesus troende) judar lever. De möter motstånd både från muslimer och ortodoxa judar, ingendera av dem accepterar att man berättar budskapet om Jesus som världens frälsare.
Trots att det finns motsättningar mellan grupperna är händelsen i Ariel unikt, ifall judiska anti-missionsaktivister ligger bakom.
Messianics: Attack on boy one of many
Anti-missionaries suspected in attack
tisdag 18 mars 2008
Opinionsundersökningar bland israeler och palestinier
En gallupundersökning bland palestinierna på Västbanken och Gaza visade att Hamas premiärminister Haniyeh (47%)skulle vinna över Fatahs Mahmoud Abbas (46%) om presidentval skulle hållas nu.
I ett parlamentsval skulle Hamas få 35% och Fatah 42% av rösterna.
Hamas nuvarande regering fick ett större stöd både på Västbanken och i Gaza än den som som leds av premiärminister Fayad och som omvärlden samarbetar med. Hamasregering ledd av Haniyeh stöddes av 32% på Västbanken och 37% i Gaza Fayad stöddes av 26% och 34%.
Fatahledaren Marwan Barghouthi, som sitter i israeliskt fängelse dömd för flera mord,skulle vinna över Hamasledaren Haniyeh med siffrorna 57% för Barghouthi och 38% för Haniyeh.
Det borde väcka oro hos både Israel och omvärlden att den gruppering (Abbas och Fayad) som man stöder och samarbetar med har så lite stöd bland den palestinska befolkningen.
Ett ännu större bekymmer är att hela 84% av de tillfrågade sade sig stöda dödsskjutningen av de åtta skolungdomarna i Jerusalem och 64% stödde raketbekjutningen av israeliska städer från Gaza.
Israel har i år varit självständig i 60 år. Med anledning av detta har de Palestinska myndigheterna (minister Ziad Abu Ein,Fatah) gjort upp en plan som går ut på att man uppmanar alla palestinier som lever utomlands att återvända till Israel.
Man uppmanar palestinierna att återvända till Israel, inte till en framtida palestinsk stat. Detta visar ännu en gång att man får ställa sig mycket frågande till om palestinierna menar allvar när de talar om en tvåstatslösning.
Enligt en annan gallupundersökning stöder endast 4% av israelerna regeringens återhållsamma linje till raketbeskjutningen från Gaza. Ca 26% stöder en återockupation av Gaza på obestämd tid och en tredjedel stöder en begränsad militär operation varefter man igen skulle dra sig tillbaka.
56% trodde att regeringen inte prioriterade säkerheten i de samhällen som gränsade till Gaza eftersom samhällena är långt från landets centrum.
I ett parlamentsval skulle Hamas få 35% och Fatah 42% av rösterna.
Hamas nuvarande regering fick ett större stöd både på Västbanken och i Gaza än den som som leds av premiärminister Fayad och som omvärlden samarbetar med. Hamasregering ledd av Haniyeh stöddes av 32% på Västbanken och 37% i Gaza Fayad stöddes av 26% och 34%.
Fatahledaren Marwan Barghouthi, som sitter i israeliskt fängelse dömd för flera mord,skulle vinna över Hamasledaren Haniyeh med siffrorna 57% för Barghouthi och 38% för Haniyeh.
Det borde väcka oro hos både Israel och omvärlden att den gruppering (Abbas och Fayad) som man stöder och samarbetar med har så lite stöd bland den palestinska befolkningen.
Ett ännu större bekymmer är att hela 84% av de tillfrågade sade sig stöda dödsskjutningen av de åtta skolungdomarna i Jerusalem och 64% stödde raketbekjutningen av israeliska städer från Gaza.
Israel har i år varit självständig i 60 år. Med anledning av detta har de Palestinska myndigheterna (minister Ziad Abu Ein,Fatah) gjort upp en plan som går ut på att man uppmanar alla palestinier som lever utomlands att återvända till Israel.
Man uppmanar palestinierna att återvända till Israel, inte till en framtida palestinsk stat. Detta visar ännu en gång att man får ställa sig mycket frågande till om palestinierna menar allvar när de talar om en tvåstatslösning.
Enligt en annan gallupundersökning stöder endast 4% av israelerna regeringens återhållsamma linje till raketbeskjutningen från Gaza. Ca 26% stöder en återockupation av Gaza på obestämd tid och en tredjedel stöder en begränsad militär operation varefter man igen skulle dra sig tillbaka.
56% trodde att regeringen inte prioriterade säkerheten i de samhällen som gränsade till Gaza eftersom samhällena är långt från landets centrum.
måndag 17 mars 2008
"Vi önskar oss döden lika mycket som ni önskar er livet"
För terrororganisationer som Hamas verkar det inte vara någon skillnad om man dödar den egna befolkningen eller judar. Huvudsaken att man får sprida skräck och död omkring sig. Jag har tidigare skrivit om hur Hamas med raketbeskjutningen av Ashkelon riskerar att träffa kraftverket som förser Gaza med elektricitet. Berättelsen nedan om den palestinska mamman och hennes babytvillingar visar att raketbekjutningen också hotar palestinier som får vård på det israeliska sjukhuset i Ashkelon.
Fathi Hammad en av Hamas parlamentsledamöter säger i en TV- sändning att palestinierna har utvecklat en metod för att söka döden som Allahs fiender inte känner till. Döden har blivit en "näringsgren" där kvinnor,barn och åldringar står främst. Hammad syftar på bruket att använda civila som sköldar för terrorverksamheten. Med detta handlingssätt vill man visa sionistfienden att "Vi önskar oss döden lika mycket som ni önskar livet"
De palestinska myndigheternas dagstidning har prisat Imad Mughniyeh som en stor hjälte. Mughniyeh dödades av en bilbomb i Damaskus för några veckor sedan. Han var efterlyst i 42 länder och var en av Hizzbollahs ledande terrorister.
Samma tidning beskriver mördaren av de åtta ungdomarna i Jerusalem som en brudgum och begravnngen som hans bröllop.
Palestinian Media Watch:
The official Palestinian Authority daily newspaper describes the murderer of eight yeshiva students in Jerusalem as a "groom" and his burial as his "wedding celebration." The story in Mahmoud Abbas's Al Hayat Al Jadida goes on to evoke the neighborhood Jabal Mukbar's "week of anticipation... preparing themselves for the wedding procession."
The term "wedding" is the expression commonly used in PA society, and in PA schoolbooks as well, to describe the death of Shahids - Martyrs for Allah. According to Islamic tradition, they will wed the 72 Dark- Eyed Maidens (Virgins) of Paradise.
Two premature Palestinian babies treated at Barzilai Hospital
(Communicated by the Barzilai Medical Center Ashkelon's spokesperson)
March 3, 2008
At the end of February, a Palestinian woman from Beit Lahiya gave birth to twins at the Barzilai Medical Centre in Ashkelon. The twins, born prematurely, weighed less than 1.5 kgs each. They were admitted to the hospital's neonatal intensive care unit (NICU), where they were treated by the medical team.
The first Hamas missiles began raining down on Ashkelon on Saturday (1 March) shortly after 5 a.m. When the Hamas shelling of Ashkelon started, the twins, a boy and girl, were still in the NICU. One of the Grad rockets fell a mere 50 meters from the hospital entrance. All the premature babies in the NICU unit, including the two Palestinian babies, were transferred to the hospital's bomb shelter for fear that the hospital itself would receive a direct missile hit.
Ashkelon Hospital, established in 1961, and renamed the Barzilai Medical Center ten years later, serves the area stretching from Ashdod in the north to Sderot in the south and Kiryat Gat in the east.
* * *
Update: Iman Shefi, mother of the twins born in Ashkelon's Barzilai Hospital in the midst of the Hamas rocket attack on the south two weeks ago, was interviewed by "Yediot Aharonot" reporter Matan Tzuri (11 Mar 2008):
Iman Shefi, a resident of Beit Lahiya in the northern Gaza Strip, was beside herself as she watched the trail of smoke left by three Grad rockets launched near her home towards Ashkelon. "I was petrified," she said. "I was scared that the rockets would hit the Ashkelon hospital where my two babies are."
Several months ago, Iman learnt she was pregnant with triplets. The first baby, born at the Shifa Hospital in Gaza, died during labor. The Palestinian doctors decided to transfer Iman immediately to an Israeli hospital to give birth to the two remaining babies. The twins, Faisal, a boy, and Bian, a girl, were delivered by Caesarean section at the Barzilai Medical Center in Ashkelon. They operation was successful, and the twins were admitted to the hospital's neonatal intensive care unit, which was moved to an air-raid shelter during the attacks.
After delivering the babies, the parents had to return home to Gaza, where they found themselves in the line of fire. "The Islamic Jihad takes the malfunctioning Hamas rockets, repairs them, and launches them at Israel. They do not always reach Israel, and they fall on us," Shefi said. "Last Tuesday three Kassam rockets fell close to my house. They hit small children and old people."
Only on Monday (10 March), two weeks after giving birth in the midst of the rocket attacks on the south, was Shefi able to return to Ashkelon to visit her babies. Overcome with emotion, she thanked the doctors and nurses for their devoted care to her infant twins.
She said, "I dream that my children will not have to go through what I have had to, that they will grow up in an era of peace. I pray that the residents of Sderot will not be angry with us. I sympathize with their suffering and don't want them to be harmed, but we are victims as well. We have no control over the Hamas. They do as they please, in contradiction of the Quran. I do not want the Hamas in power, but I am not sure that Abu Mazen can stop the shooting."
Fathi Hammad en av Hamas parlamentsledamöter säger i en TV- sändning att palestinierna har utvecklat en metod för att söka döden som Allahs fiender inte känner till. Döden har blivit en "näringsgren" där kvinnor,barn och åldringar står främst. Hammad syftar på bruket att använda civila som sköldar för terrorverksamheten. Med detta handlingssätt vill man visa sionistfienden att "Vi önskar oss döden lika mycket som ni önskar livet"
De palestinska myndigheternas dagstidning har prisat Imad Mughniyeh som en stor hjälte. Mughniyeh dödades av en bilbomb i Damaskus för några veckor sedan. Han var efterlyst i 42 länder och var en av Hizzbollahs ledande terrorister.
Samma tidning beskriver mördaren av de åtta ungdomarna i Jerusalem som en brudgum och begravnngen som hans bröllop.
Palestinian Media Watch:
The official Palestinian Authority daily newspaper describes the murderer of eight yeshiva students in Jerusalem as a "groom" and his burial as his "wedding celebration." The story in Mahmoud Abbas's Al Hayat Al Jadida goes on to evoke the neighborhood Jabal Mukbar's "week of anticipation... preparing themselves for the wedding procession."
The term "wedding" is the expression commonly used in PA society, and in PA schoolbooks as well, to describe the death of Shahids - Martyrs for Allah. According to Islamic tradition, they will wed the 72 Dark- Eyed Maidens (Virgins) of Paradise.
Two premature Palestinian babies treated at Barzilai Hospital
(Communicated by the Barzilai Medical Center Ashkelon's spokesperson)
March 3, 2008
At the end of February, a Palestinian woman from Beit Lahiya gave birth to twins at the Barzilai Medical Centre in Ashkelon. The twins, born prematurely, weighed less than 1.5 kgs each. They were admitted to the hospital's neonatal intensive care unit (NICU), where they were treated by the medical team.
The first Hamas missiles began raining down on Ashkelon on Saturday (1 March) shortly after 5 a.m. When the Hamas shelling of Ashkelon started, the twins, a boy and girl, were still in the NICU. One of the Grad rockets fell a mere 50 meters from the hospital entrance. All the premature babies in the NICU unit, including the two Palestinian babies, were transferred to the hospital's bomb shelter for fear that the hospital itself would receive a direct missile hit.
Ashkelon Hospital, established in 1961, and renamed the Barzilai Medical Center ten years later, serves the area stretching from Ashdod in the north to Sderot in the south and Kiryat Gat in the east.
* * *
Update: Iman Shefi, mother of the twins born in Ashkelon's Barzilai Hospital in the midst of the Hamas rocket attack on the south two weeks ago, was interviewed by "Yediot Aharonot" reporter Matan Tzuri (11 Mar 2008):
Iman Shefi, a resident of Beit Lahiya in the northern Gaza Strip, was beside herself as she watched the trail of smoke left by three Grad rockets launched near her home towards Ashkelon. "I was petrified," she said. "I was scared that the rockets would hit the Ashkelon hospital where my two babies are."
Several months ago, Iman learnt she was pregnant with triplets. The first baby, born at the Shifa Hospital in Gaza, died during labor. The Palestinian doctors decided to transfer Iman immediately to an Israeli hospital to give birth to the two remaining babies. The twins, Faisal, a boy, and Bian, a girl, were delivered by Caesarean section at the Barzilai Medical Center in Ashkelon. They operation was successful, and the twins were admitted to the hospital's neonatal intensive care unit, which was moved to an air-raid shelter during the attacks.
After delivering the babies, the parents had to return home to Gaza, where they found themselves in the line of fire. "The Islamic Jihad takes the malfunctioning Hamas rockets, repairs them, and launches them at Israel. They do not always reach Israel, and they fall on us," Shefi said. "Last Tuesday three Kassam rockets fell close to my house. They hit small children and old people."
Only on Monday (10 March), two weeks after giving birth in the midst of the rocket attacks on the south, was Shefi able to return to Ashkelon to visit her babies. Overcome with emotion, she thanked the doctors and nurses for their devoted care to her infant twins.
She said, "I dream that my children will not have to go through what I have had to, that they will grow up in an era of peace. I pray that the residents of Sderot will not be angry with us. I sympathize with their suffering and don't want them to be harmed, but we are victims as well. We have no control over the Hamas. They do as they please, in contradiction of the Quran. I do not want the Hamas in power, but I am not sure that Abu Mazen can stop the shooting."
tisdag 11 mars 2008
"Våld föder våld" enligt Hufvudstadsbladet
Max Arhippainens ledare i Hufvudstadsbladet 8.3. om konflikten mellan Israel och palestinierna innehåller många märkliga och felaktiga påståenden. Det är skrämmande att se att han egentligen inte ser någon skillnad på det våld en demokratisk stat använder för att försvara sig och våldet från terroristorganisationer som angriper civila.
Grundtanken han för fram är att våld föder våld och att ingen i Mellanösten har brutit spiralen.Faktum är att Israel gång på gång har försökt.
Fredssträvandena har emellertid alltid lett till ökat våld från palestiniernas sida. Under fredsprocessen på 90-talet när Israel tillät Arafat och PLO att åtevända till Västbanken och Gaza, dödades flera civila israeler i terrorattacker än årtiondet innan.
När Israel hösten 2000 var beredd att gå med på de flesta av palestiniernas krav startade de den andra intifadan.
När det gäller Gaza så evakuerade Israel frivilligt alla israeler från Gaza hösten 2005, "spiralen" bröts.Palestinierna fick möljighet att bygga upp något nytt och omvärlden var beredd att stöda dem ekonomiskt. Istället valde palestinierna att fortsätta med, och öka raketbeskjutningen mot israeliska städer.
En av de grundläggande orsakerna till varför palestinierna gång på gång svarar med våld på fredsförslag från Israel är att varken Hamas (*1) eller PLO (*2) strävar efter fred, deras mål är att utplåna den judiska staten. Detta mål finns klart inskrivet i deras egna program.Våldet från deras sida är alltså i första hand inte ett svar på israeliska åtgärder utan våldet är ett medvetet val för att nå detta mål.
HBL: Det är också klart att de palestinier som avfyrar raketerna i sin tur gör det i ilska över de upprepade israeliska attackerna och i vanmakt över det armod som den israeliska blockaden av Gaza för med sig.
Daniel: Varför fortsatte palestinierna i så fall med raketbeskjutningen från Gaza efter att Israel drog sig bort och omvärlden stod beredd att hjälpa att bygga upp området?
HBL:Oskyldiga offer kan aldrig legitimeras, oberoende av om de är mål för besinningslösa, planerade terroristdåd eller faller för förlupna kulor och granater avsedda för andra.
Daniel: De stridande parterna bör göra allt för att skydda civila,det är sant. Därför är det inte ovanligt att Israel inställer attacker för att förhindra att oskyldiga drabbas. Hamas däremot riktar sina attacker mot civila.
Tvärtemot vad Arhippainen skriver så medger internationell lag, att i en väpnad konflikt kan civila dödas i lagliga militära operationer.Civila har ingen absolut immunitet. "Civilas närvaro gör inte militära objekt immuna mot attacker på grund av att det skulle vara omöjligt att beskjuta dem utan att skada civila". (Oppenheim, International Law 1952, Vol. II s.415)
Däremot är det klart förbjudet att medvetet angripa civila, så som Hamas gör.
HBL:...raketer avfyras från Gaza mot israeliska gränsstäder, utan att radikalislamistiska Hamas som är vid makten där gör något åt saken.
Daniel: Man får intrycket att Arhippainen inte känner till att det är Hamas som avfyrar en stor del av raketerna. Hamas gör därmed verkligen något åt saken.
HBL skriver att det var svagt att FN:s säkerhetsråd inte kunna enas om ett fördömande av terroristattacken, vilket naturligtvis är helt rätt.Det var Libyen som motsatte sig ett fördömande men Arhippainen lyckas skylla på USA.
HBL: I den frågan har nog USA skäl att se sig självt i spegeln. Det amerikanska rutinvetot mot alla fördömanden av israeliska övergrepp underminerar FN:s trovärdighet som arena för att försöka lösa knuten i Mellanöstern.
Daniel: USA är ofta det enda landet som vägrar godkänna resolutioner som ensidigt fördömer Israel utan att ens nämna motståndarnas angrepp.T.ex. arabländerna ville få säkerhetsrådet att fördöma Israels offensiv i Gaza utan att med ett ord nämna orsaken, raketbeskjutningen av israeliska städer (civila) .
Arhippainen måste vara mycket nöjd med FN:s mänskorättsråd som på löpande band antar resolutioner som fördömer Israel.Diktatorerna i de muslimska länderna kontrollerar helt mänskorättsrådet och det finns knappt en chans att de skulle hotas av fördömanden vad de än företar sig. Canada är där det enda landet som röstar mot de ensidiga fördömandena av Israel.EU visar vad Europa står för genom att avstå från att rösta.
HBL: Inte ens den motiverade avskyn över de fega morden på studerande tonåringar i Jerusalem legitimerar det överdimensionerade statliga våld som Israel fortsätter göra sig skyldigt till, eller det element av kollektiv bestraffning som Gazaborna drabbas av.
Daniel: Israel har inte besvarat mordet av skolbarnen i Jerusalem med några nya attacker. Men hur skall ett rätt dimensionerat svar se ut när 7.000 raketer avfyras mot civila? Finns det exempel på stater som använt mindre våld än Israel när de utsatts för liknande anfall? Det verkar som om Arhippainen inte accepterar militära ingripanden från Israels sida och inte heller ekonomiska sanktioner ( =kollektiv bestraffning). Kan man verkligen kräva att Israel bara skall se på och ta emot när raketerna regnar ner från Gaza?
HBL: Men regeringen gjorde genast klart att den vill fortsätta fredsdialogen med den palestinska presidenten Mahmud Abbas - som reservationslöst fördömde attacken.
Daniel: Jag har inte sett att Abbas reservationslöst fördömde attacken bara att han sagt att han fördömer attacker mot civila, i allmänna ordalag. Men kanske han också specifikt fördömt mordet på skolungdomarna.
När det gäller Abbas fördunklas hans fördömande av våld mot civila av att han bara några dagar tidigare i en intervju för en jordansk tidning sagt sig vara stolt över att han var den första som avfyrade skott redan 1965 (när Fatah startade sitt krig mot Israel) och över att Fatah varit med och utbildat motståndsmän från andra grupper. (palestinierna kallar terrorister för motståndsmän)
*1
Article Eleven:
The Islamic Resistance Movement believes that the land of Palestine is an Islamic Waqf consecrated for future Moslem generations until Judgement Day. It, or any part of it, should not be squandered: it, or any part of it, should not be given up. Neither a single Arab country nor all Arab countries, neither any king or president, nor all the kings and presidents, neither any organization nor all of them, be they Palestinian or Arab, possess the right to do that. Palestine is an Islamic Waqf land consecrated for Moslem generations until Judgement Day. This being so, who could claim to have the right to represent Moslem generations till Judgement Day?
Article Seven;
The Prophet, Allah bless him and grant him salvation, has said:
"The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him. Only the Gharkad tree, (evidently a certain kind of tree) would not do that because it is one of the trees of the Jews."
*2
Article 9: Armed struggle is the only way to liberate Palestine. Thus it is the overall strategy, not merely a tactical phase. The Palestinian Arab people assert their absolute determination and firm resolution to continue their armed struggle and to work for an armed popular revolution for the liberation of their country and their return to it. They also assert their right to normal life in Palestine and to exercise their right to self-determination and sovereignty over it.
(Somliga påstår att PLO:s stadga ändrades på 90-talet, om någon sett en nyare stadga än den från 1968 så meddela gärna var och dess ordalydelse och om den antagits enligt stadgans artikel 33: This Charter shall not be amended save by [vote of] a majority of two-thirds of the total membership of the National Congress of the Palestine Liberation Organization [taken] at a special session convened for that purpose. )
Om stadgarna har ändrats varför fostras då barnen fortfrande till att tro att hela området mellan Jordan och Medelhavet tillhör palestinierna.
Grundtanken han för fram är att våld föder våld och att ingen i Mellanösten har brutit spiralen.Faktum är att Israel gång på gång har försökt.
Fredssträvandena har emellertid alltid lett till ökat våld från palestiniernas sida. Under fredsprocessen på 90-talet när Israel tillät Arafat och PLO att åtevända till Västbanken och Gaza, dödades flera civila israeler i terrorattacker än årtiondet innan.
När Israel hösten 2000 var beredd att gå med på de flesta av palestiniernas krav startade de den andra intifadan.
När det gäller Gaza så evakuerade Israel frivilligt alla israeler från Gaza hösten 2005, "spiralen" bröts.Palestinierna fick möljighet att bygga upp något nytt och omvärlden var beredd att stöda dem ekonomiskt. Istället valde palestinierna att fortsätta med, och öka raketbeskjutningen mot israeliska städer.
En av de grundläggande orsakerna till varför palestinierna gång på gång svarar med våld på fredsförslag från Israel är att varken Hamas (*1) eller PLO (*2) strävar efter fred, deras mål är att utplåna den judiska staten. Detta mål finns klart inskrivet i deras egna program.Våldet från deras sida är alltså i första hand inte ett svar på israeliska åtgärder utan våldet är ett medvetet val för att nå detta mål.
HBL: Det är också klart att de palestinier som avfyrar raketerna i sin tur gör det i ilska över de upprepade israeliska attackerna och i vanmakt över det armod som den israeliska blockaden av Gaza för med sig.
Daniel: Varför fortsatte palestinierna i så fall med raketbeskjutningen från Gaza efter att Israel drog sig bort och omvärlden stod beredd att hjälpa att bygga upp området?
HBL:Oskyldiga offer kan aldrig legitimeras, oberoende av om de är mål för besinningslösa, planerade terroristdåd eller faller för förlupna kulor och granater avsedda för andra.
Daniel: De stridande parterna bör göra allt för att skydda civila,det är sant. Därför är det inte ovanligt att Israel inställer attacker för att förhindra att oskyldiga drabbas. Hamas däremot riktar sina attacker mot civila.
Tvärtemot vad Arhippainen skriver så medger internationell lag, att i en väpnad konflikt kan civila dödas i lagliga militära operationer.Civila har ingen absolut immunitet. "Civilas närvaro gör inte militära objekt immuna mot attacker på grund av att det skulle vara omöjligt att beskjuta dem utan att skada civila". (Oppenheim, International Law 1952, Vol. II s.415)
Däremot är det klart förbjudet att medvetet angripa civila, så som Hamas gör.
HBL:...raketer avfyras från Gaza mot israeliska gränsstäder, utan att radikalislamistiska Hamas som är vid makten där gör något åt saken.
Daniel: Man får intrycket att Arhippainen inte känner till att det är Hamas som avfyrar en stor del av raketerna. Hamas gör därmed verkligen något åt saken.
HBL skriver att det var svagt att FN:s säkerhetsråd inte kunna enas om ett fördömande av terroristattacken, vilket naturligtvis är helt rätt.Det var Libyen som motsatte sig ett fördömande men Arhippainen lyckas skylla på USA.
HBL: I den frågan har nog USA skäl att se sig självt i spegeln. Det amerikanska rutinvetot mot alla fördömanden av israeliska övergrepp underminerar FN:s trovärdighet som arena för att försöka lösa knuten i Mellanöstern.
Daniel: USA är ofta det enda landet som vägrar godkänna resolutioner som ensidigt fördömer Israel utan att ens nämna motståndarnas angrepp.T.ex. arabländerna ville få säkerhetsrådet att fördöma Israels offensiv i Gaza utan att med ett ord nämna orsaken, raketbeskjutningen av israeliska städer (civila) .
Arhippainen måste vara mycket nöjd med FN:s mänskorättsråd som på löpande band antar resolutioner som fördömer Israel.Diktatorerna i de muslimska länderna kontrollerar helt mänskorättsrådet och det finns knappt en chans att de skulle hotas av fördömanden vad de än företar sig. Canada är där det enda landet som röstar mot de ensidiga fördömandena av Israel.EU visar vad Europa står för genom att avstå från att rösta.
HBL: Inte ens den motiverade avskyn över de fega morden på studerande tonåringar i Jerusalem legitimerar det överdimensionerade statliga våld som Israel fortsätter göra sig skyldigt till, eller det element av kollektiv bestraffning som Gazaborna drabbas av.
Daniel: Israel har inte besvarat mordet av skolbarnen i Jerusalem med några nya attacker. Men hur skall ett rätt dimensionerat svar se ut när 7.000 raketer avfyras mot civila? Finns det exempel på stater som använt mindre våld än Israel när de utsatts för liknande anfall? Det verkar som om Arhippainen inte accepterar militära ingripanden från Israels sida och inte heller ekonomiska sanktioner ( =kollektiv bestraffning). Kan man verkligen kräva att Israel bara skall se på och ta emot när raketerna regnar ner från Gaza?
HBL: Men regeringen gjorde genast klart att den vill fortsätta fredsdialogen med den palestinska presidenten Mahmud Abbas - som reservationslöst fördömde attacken.
Daniel: Jag har inte sett att Abbas reservationslöst fördömde attacken bara att han sagt att han fördömer attacker mot civila, i allmänna ordalag. Men kanske han också specifikt fördömt mordet på skolungdomarna.
När det gäller Abbas fördunklas hans fördömande av våld mot civila av att han bara några dagar tidigare i en intervju för en jordansk tidning sagt sig vara stolt över att han var den första som avfyrade skott redan 1965 (när Fatah startade sitt krig mot Israel) och över att Fatah varit med och utbildat motståndsmän från andra grupper. (palestinierna kallar terrorister för motståndsmän)
*1
Article Eleven:
The Islamic Resistance Movement believes that the land of Palestine is an Islamic Waqf consecrated for future Moslem generations until Judgement Day. It, or any part of it, should not be squandered: it, or any part of it, should not be given up. Neither a single Arab country nor all Arab countries, neither any king or president, nor all the kings and presidents, neither any organization nor all of them, be they Palestinian or Arab, possess the right to do that. Palestine is an Islamic Waqf land consecrated for Moslem generations until Judgement Day. This being so, who could claim to have the right to represent Moslem generations till Judgement Day?
Article Seven;
The Prophet, Allah bless him and grant him salvation, has said:
"The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him. Only the Gharkad tree, (evidently a certain kind of tree) would not do that because it is one of the trees of the Jews."
*2
Article 9: Armed struggle is the only way to liberate Palestine. Thus it is the overall strategy, not merely a tactical phase. The Palestinian Arab people assert their absolute determination and firm resolution to continue their armed struggle and to work for an armed popular revolution for the liberation of their country and their return to it. They also assert their right to normal life in Palestine and to exercise their right to self-determination and sovereignty over it.
(Somliga påstår att PLO:s stadga ändrades på 90-talet, om någon sett en nyare stadga än den från 1968 så meddela gärna var och dess ordalydelse och om den antagits enligt stadgans artikel 33: This Charter shall not be amended save by [vote of] a majority of two-thirds of the total membership of the National Congress of the Palestine Liberation Organization [taken] at a special session convened for that purpose. )
Om stadgarna har ändrats varför fostras då barnen fortfrande till att tro att hela området mellan Jordan och Medelhavet tillhör palestinierna.
söndag 9 mars 2008
Hederstitel åt barnmördare
Trots att Mahmoud Abbas efter mordet på de 8 israeliska skolungdomarna sade att han fördömer attacker mot civila, ger de palestinska myndigheternas officiella dagstidning Al Hayat Al Jadida hederstiteln Shahid till mördaren.
Tidningen hade en bild av mördaren på första sidan med texten:"The Shahid Alaa Abu D'heim."
Enligt de palestinska myndigheternas tolkning av islam, är den största ära en människa kan få att bli kallad Shahid, skriver PMW.
Ett exempel från en fredagspredikan i PATV 17 aug 2001:
Dr. Isma'il al-Raduan:
"When the Shahid meets his Maker, all his sins are forgiven from the first gush of blood, and he is exempted from the torments of the grave. He sees his place in Paradise. He is shielded from the Great Shock and marries 72 dark eyed [maidens]. He is a heavenly advocate for 70 members of his family. On his head is placed a crown of honor, one stone of which is worth more than all there is in this world."
"When the Shahid meets his Maker, all his sins are forgiven from the first gush of blood, and he is exempted from the torments of the grave. He sees his place in Paradise. He is shielded from the Great Shock and marries 72 dark eyed [maidens]. He is a heavenly advocate for 70 members of his family. On his head is placed a crown of honor, one stone of which is worth more than all there is in this world."
fredag 7 mars 2008
Åtta ungdomar dödade i Jerusalem
Åtta ungdomar i åldern 15-26 år dödades igår kväll i en terrorattack mot en religiös skola i centrum av Jerusalem. Elva personer skadades.
En palestinsk terrorist trängde sig in i skolan och avfyrade på några minuter 500-600 skott innan man lyckades döda honom.
Enligt Haaretz tog Hamas på sig ansvaret för attacken.
Men enligt Jerusalem Post tog Hamas senare tillbaka de tidigare uppgifterna och meddelade att man åtminstone inte ännu tar åt sig äran för attacken. Det är ganska vanligt att flera grupper tar på sig ansvaret för terrorattacker och det brukar ta en tid innan man med säkerhet kan fastställa vem som egentligen är ansvarig.
I Gaza reagerade människorna med glädje när de fick höra rapporten om terrorattacken, människorna firade händelsen på gatorna genom att avfyra skott i luften.
Nästan lika tragiskt som attacken i sig själv är det att se hur totalt hjärntvättade och förgiftade av hat många palestinier är, när de glädjer sig och firar att fiendens skolungdomar dödas!
FN:s säkerhetsråd kunde inte enas om att fördöma attacken eftersom Libyen motsatte sig. Rysslans FN-ambassadör Vitaly Churkin uttryckte sin frustration över att rådet inte kunde komma överens om att fördöma en terrorattack. "Hur fasansfull måste en terrorattack vara i denhär regionen för att Säkerhetsrådet skall fördöma den utan att behöva behandla områdets hela historia," sade han.
De elva dödade var följande:Yohai Lifshitz, 18, from Jerusalem; Yonatan Yitzhak Eldar, 16, from Shilo; Yonadav Haim Hirschfeld, 19, from Kohav Hashahar, Neria Cohen, 15, also from the capital, Segev Peniel Avihail, 15, from Neve Daniel, Avraham David Moses, 16, from Efrat, Roee Roth, 18, from Elkana and Doron Meherete, 26, from Ashdod.
En palestinsk terrorist trängde sig in i skolan och avfyrade på några minuter 500-600 skott innan man lyckades döda honom.
Enligt Haaretz tog Hamas på sig ansvaret för attacken.
Men enligt Jerusalem Post tog Hamas senare tillbaka de tidigare uppgifterna och meddelade att man åtminstone inte ännu tar åt sig äran för attacken. Det är ganska vanligt att flera grupper tar på sig ansvaret för terrorattacker och det brukar ta en tid innan man med säkerhet kan fastställa vem som egentligen är ansvarig.
I Gaza reagerade människorna med glädje när de fick höra rapporten om terrorattacken, människorna firade händelsen på gatorna genom att avfyra skott i luften.
Nästan lika tragiskt som attacken i sig själv är det att se hur totalt hjärntvättade och förgiftade av hat många palestinier är, när de glädjer sig och firar att fiendens skolungdomar dödas!
FN:s säkerhetsråd kunde inte enas om att fördöma attacken eftersom Libyen motsatte sig. Rysslans FN-ambassadör Vitaly Churkin uttryckte sin frustration över att rådet inte kunde komma överens om att fördöma en terrorattack. "Hur fasansfull måste en terrorattack vara i denhär regionen för att Säkerhetsrådet skall fördöma den utan att behöva behandla områdets hela historia," sade han.
De elva dödade var följande:Yohai Lifshitz, 18, from Jerusalem; Yonatan Yitzhak Eldar, 16, from Shilo; Yonadav Haim Hirschfeld, 19, from Kohav Hashahar, Neria Cohen, 15, also from the capital, Segev Peniel Avihail, 15, from Neve Daniel, Avraham David Moses, 16, from Efrat, Roee Roth, 18, from Elkana and Doron Meherete, 26, from Ashdod.
torsdag 6 mars 2008
De rätta proportionerna i krig
Hur skall ett balanserat och proportionerligt svar från Israel se ut när de dagligen beksjuts med raketer? Frågan har varit aktuell de senaste dagarna och vad än Israel gör möts de av kritik från omvärlden.
Per Gudmundson skriver den 27.2 på SvD ledarbloggen: "Borde Israel klippa de enskilda Hamas-ledare som beordrar attackerna? EU-parlamentet antog i förra veckan en resolution som fördömer det riktade dödandet. Borde Israel använda strikt ekonomiska sanktioner för att straffa Hamas för kassamraketerna? Samma resolution fördömde vad den beskrev som kollektiv bestraffning av palestinier. Borde Israel försöka slå ut kassamraketerna genom begränsade militära räder? Dessa ger också den oförlåtliga bieffekten att många palestinska offer skulle krävas, vilka sägs vara oproportionerliga i förhållande till antalet israeler som skadats av kassamraketerna."
Bret Stephens i Wall Street Journal skriver om samma ämne:"The more vexing question, both morally and strategically, is what Israel ought to do about Gaza. The standard answer is that Israel's response to the Kassams ought to be "proportionate." What does that mean? Does the "proportion" apply to the intention of those firing the Kassams -- to wit, indiscriminate terror against civilian populations? In that case, a "proportionate" Israeli response would involve, perhaps, firing 2,500 artillery shells at random against civilian targets in Gaza."
FN och EU anklagar Israel för att deras åtgärder mot Gaza inte är proportionerliga, att Israel använder för mycket våld. Men i jämförelse med vilken annan konflikt som helst ser man att Israel i verkligheten är återhållsam. Till och med i Europas senaste krig bombade Nato civila mål i Serbien i en omfattning som ingen tydligen mera vill komma ihåg (flyktingkonvojer,kinesiska ambassaden osv)
Idag antog FN:s mänskorättsråd igen en resolution som fördömde Israels senaste offensiv i Gaza och anklagade Israel för krigsförbrytelser. De muslimska länderna röstade igenom resolutionen stödda av Kina,Ryssland och Indien. Canada röstade emot och EU länderna avstod som vanligt.
Den som är intresserad av vad internationell lag säger om situationer lik den i Gaza och hur Israel ser på frågan kan läsa en rapport från israeliska utrikesministeriet här.
Här nedanför två utdrag ur rapporten:
Main Points:
Israel is in a conflict not of its own making – indeed it withdrew every Israeli soldier and all 9000 Israeli civilians from the Gaza Strip in its 2005 disengagement initiative. But it is forced to act in self-defense to protect itself from deliberate missile attacks on its civilians by the Hamas terrorist organization.
Although Hamas makes no effort to comply with international law, Israel is committed to limiting itself to a lawful response. This means that, while Hamas uses civilians both as a shield and a target, Israel seeks to limit injury to civilians on both sides.
International law recognizes that civilian deaths and injuries may occur in lawful military operations. For an operation to be lawful it must be directed at a "legitimate military objective" and be "proportionate".
Under the Geneva Conventions, if a military objective, such as a missile launcher or weapons stockpile, is placed in the heart of a civilian area, it does not cease being a lawful military objective. The responsibility for civilian causalities arising from the 'shielding' lies with the party that deliberately placed civilians at risk.
International law also requires that any military operation be 'proportionate' to the military advantage anticipated. In making this assessment, proportionality is to be measured not against any single specific attack, but in the light of the overall threat being faced. This is a complex and difficult calculation and international law relies on the best determination of the commander in the field in the heat of the conflict.
Israel has adopted these principles of the law of armed conflict, both in its military training and in practice. Frequently, proposed operations are cancelled because the risk of injury to civilians might not be proportional to the military goals of the operation.
A survey of international practice suggests that the steps taken by Israel, and its approach to proportionality, correspond to, or are more stringent than, those taken by most western countries confronting similar threats.
Conclusion
The current military operation in Gaza is taking place against a clear asymmetry with regard to the implementation of principles of international humanitarian law: Hamas, in clear violation of these principles, deliberately targets Israeli civilians, and does so while placing its bases and stockpiles in the heart of civilian centers. Israel, on the other hand, seeks to apply the principles of humanitarian law, even against an opponent which flouts them. As Israel's Supreme Court has repeatedly stressed, in reviewing the lawfulness of Israel's responses to terrorism:
This is the destiny of democracy, as not all means are acceptable to it and not all practices employed by its enemies are open before it. Although a democracy must often fight with one hand tied behind its back, it nonetheless has the upper hand .
(HCJ 5100/94)
Accordingly, Israel takes pains to ensure that it directs its attacks against legitimate military targets, and that in conducting its operations incidental injury to civilians is kept to a minimum. A survey of international practice suggests that the steps taken by Israel, and its approach to proportionality, correspond to, or are more stringent than, those taken by most western countries confronting similar threats.
The suffering of civilians on both sides of this conflict is tragic. Israel is making strenuous efforts to reduce this toll, both by protecting Israeli civilians and seeking to minimize injury to civilians within the Gaza Strip. Israel's efforts in this regard should not, however, diminish the ultimate responsibility of those who callously and deliberately use the civilian population as a shield for the injury that inevitably results from their actions.
Per Gudmundson skriver den 27.2 på SvD ledarbloggen: "Borde Israel klippa de enskilda Hamas-ledare som beordrar attackerna? EU-parlamentet antog i förra veckan en resolution som fördömer det riktade dödandet. Borde Israel använda strikt ekonomiska sanktioner för att straffa Hamas för kassamraketerna? Samma resolution fördömde vad den beskrev som kollektiv bestraffning av palestinier. Borde Israel försöka slå ut kassamraketerna genom begränsade militära räder? Dessa ger också den oförlåtliga bieffekten att många palestinska offer skulle krävas, vilka sägs vara oproportionerliga i förhållande till antalet israeler som skadats av kassamraketerna."
Bret Stephens i Wall Street Journal skriver om samma ämne:"The more vexing question, both morally and strategically, is what Israel ought to do about Gaza. The standard answer is that Israel's response to the Kassams ought to be "proportionate." What does that mean? Does the "proportion" apply to the intention of those firing the Kassams -- to wit, indiscriminate terror against civilian populations? In that case, a "proportionate" Israeli response would involve, perhaps, firing 2,500 artillery shells at random against civilian targets in Gaza."
FN och EU anklagar Israel för att deras åtgärder mot Gaza inte är proportionerliga, att Israel använder för mycket våld. Men i jämförelse med vilken annan konflikt som helst ser man att Israel i verkligheten är återhållsam. Till och med i Europas senaste krig bombade Nato civila mål i Serbien i en omfattning som ingen tydligen mera vill komma ihåg (flyktingkonvojer,kinesiska ambassaden osv)
Idag antog FN:s mänskorättsråd igen en resolution som fördömde Israels senaste offensiv i Gaza och anklagade Israel för krigsförbrytelser. De muslimska länderna röstade igenom resolutionen stödda av Kina,Ryssland och Indien. Canada röstade emot och EU länderna avstod som vanligt.
Den som är intresserad av vad internationell lag säger om situationer lik den i Gaza och hur Israel ser på frågan kan läsa en rapport från israeliska utrikesministeriet här.
Här nedanför två utdrag ur rapporten:
Main Points:
Israel is in a conflict not of its own making – indeed it withdrew every Israeli soldier and all 9000 Israeli civilians from the Gaza Strip in its 2005 disengagement initiative. But it is forced to act in self-defense to protect itself from deliberate missile attacks on its civilians by the Hamas terrorist organization.
Although Hamas makes no effort to comply with international law, Israel is committed to limiting itself to a lawful response. This means that, while Hamas uses civilians both as a shield and a target, Israel seeks to limit injury to civilians on both sides.
International law recognizes that civilian deaths and injuries may occur in lawful military operations. For an operation to be lawful it must be directed at a "legitimate military objective" and be "proportionate".
Under the Geneva Conventions, if a military objective, such as a missile launcher or weapons stockpile, is placed in the heart of a civilian area, it does not cease being a lawful military objective. The responsibility for civilian causalities arising from the 'shielding' lies with the party that deliberately placed civilians at risk.
International law also requires that any military operation be 'proportionate' to the military advantage anticipated. In making this assessment, proportionality is to be measured not against any single specific attack, but in the light of the overall threat being faced. This is a complex and difficult calculation and international law relies on the best determination of the commander in the field in the heat of the conflict.
Israel has adopted these principles of the law of armed conflict, both in its military training and in practice. Frequently, proposed operations are cancelled because the risk of injury to civilians might not be proportional to the military goals of the operation.
A survey of international practice suggests that the steps taken by Israel, and its approach to proportionality, correspond to, or are more stringent than, those taken by most western countries confronting similar threats.
Conclusion
The current military operation in Gaza is taking place against a clear asymmetry with regard to the implementation of principles of international humanitarian law: Hamas, in clear violation of these principles, deliberately targets Israeli civilians, and does so while placing its bases and stockpiles in the heart of civilian centers. Israel, on the other hand, seeks to apply the principles of humanitarian law, even against an opponent which flouts them. As Israel's Supreme Court has repeatedly stressed, in reviewing the lawfulness of Israel's responses to terrorism:
This is the destiny of democracy, as not all means are acceptable to it and not all practices employed by its enemies are open before it. Although a democracy must often fight with one hand tied behind its back, it nonetheless has the upper hand .
(HCJ 5100/94)
Accordingly, Israel takes pains to ensure that it directs its attacks against legitimate military targets, and that in conducting its operations incidental injury to civilians is kept to a minimum. A survey of international practice suggests that the steps taken by Israel, and its approach to proportionality, correspond to, or are more stringent than, those taken by most western countries confronting similar threats.
The suffering of civilians on both sides of this conflict is tragic. Israel is making strenuous efforts to reduce this toll, both by protecting Israeli civilians and seeking to minimize injury to civilians within the Gaza Strip. Israel's efforts in this regard should not, however, diminish the ultimate responsibility of those who callously and deliberately use the civilian population as a shield for the injury that inevitably results from their actions.
söndag 2 mars 2008
Gaza
Israel drog sig ut ut Gaza hösten 2005.Palestinierna fick en möjlighet att visa om de var villiga och kapabla att bygga upp ett fredligt samhälle. I stället för att bygga upp något valde ledarna terrorns väg. Civila i de israeliska gränsområdena till Gaza har utsatts för nästan daglig raketbeskjutning från Gaza. Den senaste veckan förvärrades situationen ytterligare när palestinierna började använda raketer med längre räckvidd och fick in en del träffar i storstaden Ashkelon. Det är antagligen beskjutningen av Ashkelon som tvingat Israel att med större styrkor gå in i Gaza.Israeliska soldater har redan fått sätta livet till och palestinierna har lidit stora förluster. Palestinierna angriper civila och gömmer sig bland sina egna civila och detta kommer oundvikligt att leda till att civila dödas också på den palestinska sidan.
Som vanligt reagerar FN och omvärlden snabbt när Israel fått nog av palestinska attacker och själv går till attack. Man har redan hunnit fördöma oroligheterna och på Libyens initiativ förbereds i FN:s säkerhetsråd, enligt gammalt mönster, en resolution som ensidigt fördömer Israel.
Den senaste veckan har närmare 100 palestinier fått sätta livet till, största delen av dem deltog i striderna. Som jämförelse har kan nämnas att 6.000 dödats i Afghanistan det senaste året 1.200 av dem civila. Det är NATO som är inblandad i dessa strider så det är kanske något de europeiska medierna och politikerna (och varför inte FN) kunde ta tag i, istället för att klaga på Israel som försvarar sitt eget territorium.
De palestinska ledarna med Mahmoud Abbas i spetsen visar än en gång att de överhuvudtaget inte har någon verklighetsuppfattning. De kallade den israeliska offensiven, som är ett svar på palestiniernas raketattacker, för "värre än Förintelsen/Holocaust".
Abbas skrev i tiderna sin doktorsavhandling i Moskva om Förintelsen, så han borde veta vad han talar om.
En israelisk minister gjorde ett olyckligt ordval när han sade att palestinierna kommer att utsättas för "shoah" om de fortsätter med raketattackerna. "Shoah" betyder katastrof på hebreiska men ordet används även för "Förintelsen". Nyheten att Israel hotar palestinierna med förintelse spred sig som en löpeld över världen och rapporterades av de större nyhetsbyråerna.
Den Saudiska pressbyrån tog tillfället i akt och rapporterade att de israeliska aktionerna i Gaza var jämförbara med nazisternas brott.Ingen historiekunskap där inte.
Som vanligt reagerar FN och omvärlden snabbt när Israel fått nog av palestinska attacker och själv går till attack. Man har redan hunnit fördöma oroligheterna och på Libyens initiativ förbereds i FN:s säkerhetsråd, enligt gammalt mönster, en resolution som ensidigt fördömer Israel.
Den senaste veckan har närmare 100 palestinier fått sätta livet till, största delen av dem deltog i striderna. Som jämförelse har kan nämnas att 6.000 dödats i Afghanistan det senaste året 1.200 av dem civila. Det är NATO som är inblandad i dessa strider så det är kanske något de europeiska medierna och politikerna (och varför inte FN) kunde ta tag i, istället för att klaga på Israel som försvarar sitt eget territorium.
De palestinska ledarna med Mahmoud Abbas i spetsen visar än en gång att de överhuvudtaget inte har någon verklighetsuppfattning. De kallade den israeliska offensiven, som är ett svar på palestiniernas raketattacker, för "värre än Förintelsen/Holocaust".
Abbas skrev i tiderna sin doktorsavhandling i Moskva om Förintelsen, så han borde veta vad han talar om.
En israelisk minister gjorde ett olyckligt ordval när han sade att palestinierna kommer att utsättas för "shoah" om de fortsätter med raketattackerna. "Shoah" betyder katastrof på hebreiska men ordet används även för "Förintelsen". Nyheten att Israel hotar palestinierna med förintelse spred sig som en löpeld över världen och rapporterades av de större nyhetsbyråerna.
Den Saudiska pressbyrån tog tillfället i akt och rapporterade att de israeliska aktionerna i Gaza var jämförbara med nazisternas brott.Ingen historiekunskap där inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)