Jag kan inte låta bli att kommentera en insändare i New York Times av Martti Ahtisaari och Javier Solana. Två personer med stor erfarenhet av världspolitik och krishantering. Ändå får jag intrycket att herrarna inte vet vad de uttalar sig om.
Insändaren är ett sätt att försöka påverka EU-länderna att rösta ja till palestiniernas ansökan om medlemskap i FN (eller vad nu deras ansökan sist och slutligen kommer att handla om).
Rubriken lyder:
"Tio orsaker för ett europeiskt Ja"Ahtisaari/Solana (AS): (min fria översättning,
se originaltexten här)1) Det första skälet till att E.U. skulle rösta "ja" är att FN-resolutionen är ett försök att hålla tvåstatslösning levande. Denna lösning är under attack från den stadiga expansionen av israeliska bosättningar i de ockuperade områdena, och från premiärminister Benjamin Netanyahus tro att konflikten nu bör godtas som "olöslig." Därför är denna omröstning inte en meningslös distraktion, utan en bekräftelse att fredsprocessen är meningsfullt.
Min kommentar:
AS ger ingen förklaring till varför ett "ja" skulle hålla tvåstatslösningen levande på ett bättre sätt än om man kunde förmå palestinierna att förhandlingsvägen nå fram till en lösning med Israel.
AS konstaterar att tvåstatslösningen är under attack på grund av israeliska åtgärder och "Netanyahus tro att konflikten nu bör godtas som "olöslig."
Men hur är det med palestinska åtgärder? AS säger inte ett ord om palestinska åtgärder som försvårar en tvåstatslösning.
Palestinierna vägrar erkänna Israel som judarnas hemland. De kräver att ättlingarna till de palestinska flyktingarna skall få rätt att flytta till Israel och inte till en nybildad palestinsk stat, vilket i praktiken skulle frånta judarna deras stat.
De palestinska myndigheterna framställer i media och skolundervisning Israel som palestiniernas land och hedrar terrorister som mördat israeler som hjältar. De palestinska myndigheterna ger dessutom sina invånare bilden av att judarna inte har någon historia i landet.
AS:
2) Det tredje skälet för ett "ja" är helt enkelt att reagera positivt på Mahmoud Abbas statsbyggande insatser. Att inte rösta "ja" skulle vara att möta kraven på statsbyggande genom att vägra att formellt erkänna det de uppnått.
Min kommentar:
Under premiärminister Fayyads tid har palestinierna otvivelaktigt arbetat för att bli bättre rustade för självständighet. Men man skall inte glömma bort att president Abbas mandatperiod har gått ut för länge sedan. Parlamentets mandatperiod har också gått ut och regeringen är inte tillsatt av parlamentet. Inga val har alltså hållits inom utsatt tid.
Dessutom har Abbas ingen kontroll över en del av det territorium som en palestinsk stat skulle bestå av. Det är terroristorganisationen Hamas som enväldigt styr över Gaza efter ett kort inbördeskrig med Fatah (Abbas).
Abbas har visserligen slutit ett samarbetsavtal med terroristledarna i Gaza men det har aldrig förverkligats i praktiken.
Till Abbas "statsbyggande" hör också att han är ordförande i PLO, "palestiniernas enda lagliga representant" . Organisationen lovade för snart 20 år sedan ändra på sina stadgar, men fortfarande finns det inga andra stadgar än den från 1968. Stadgarna säger att Palestina med de gränser det hade under det brittiska Palestina mandatet är ett odelbart territorium som endast kan befrias genom väpnad kamp. Sionism likställs i stadgarna med rasism.
Det skulle kanske vara skäl att vänta lite med att belöna Abbas "statsbyggande".
AS:
3) Det fjärde skälet är den "arabisk våren" Något annat än ett "ja" skulle utsätta européer för anklagelser om dubbelmoral från både efterrevolutionära regeringar och konservativa arabiska regimer (av olika skäl) för att inte stödja rättigheter för palestinier medan man samtidigt gör det annanstans.
Min kommentar:
Det här är närmast struntprat. Visserligen får den som röstar "nej" säkert utstå kritik men det är inget självändamål att vara populär bland araberna.
Det är ingen självklar rättighet att få ett eget land och självständighet, i all synnerhet inte på ett territorium som redan getts till ett annat folk eller på ett territorium som det finns motstridiga krav på.
Demokratiska rättigheter för palestinierna skulle väl närmast betyda att man borde sätta press på de palestinska myndigheterna att bekämpa korruption och ordna val.
AS:
4) Ett "ja" är även i linje europeiska intressen och europeiska värden (femte skälet), eftersom det återställer regionala relationer, förebygger jihadistisk terrorism, även hotet från Iran, säkerställer energiförsörjning och behålla marknader för vår export - allt skulle skadas av upplevd hyckleri angående Israel / Palestina-konflikten.
Min kommentar:
Europeiska ekonomiska intressen står i främsta rummet.Oljeimporten från arabländerna får inte riskeras och exporten till arabländerna är viktigare än att hålla fast vid tidigare internationella överenskommelser som ger judarna rätt att återuppbygga sin stat i området mellan Medelhavet och Jordanfloden.
Det finns inget fog för att terrorism från jihadister skulle minska i och med ett "Ja" i FN. Terrorister som motiveras av jihad (heligt krig mot otrogna/icke muslimer t.ex. i Afghanistan, Irak, Pakistan, Somalia) bryr sig inte särskilt mycket om den palestinska frågan och gör det det är de definitivt inte för en tvåstatslösning, Israel skall förintas.
Ett "Ja" utan att något förändras i praktiken kan däremot förorsaka upplopp på de palestinska områdena eftersom de palestinska myndigheterna genom media har byggt upp enorma förväntningar inför FN- omröstingen.
AS:
5) Trots farhågor att ett "ja" kommer att skada relationerna med USA, kan det utan tvekan också vara i Washington intressen (sjätte skälet). USA kan inte att rösta "ja" på grund av inhemska skäl, men ett "ja" från EU skulle stärka USA i umgänget med Israel.
Min kommentar:
Jag förstår AS som så att ett ja skulle hjälpa USA att sätta större press på Israel. Varför? Israel har hela tiden varit beredd att förhandla fram en fredslösning med palestinierna. Israel har tidigare slutit fred med Egypten och Jordanien och överlämnat Gaza till palestinierna.
Palestinierna har vägrat förhandla och skjuter raketer och granater mot Israel från Gaza.
Borde man inte söka en lösning där man kunde sätta press på palestinierna så att de upphör med våldshandlingarna och återvänder till förhandlingsbordet?
AS:
6) Det sjunde och åttonde skälen berör Israel. Israelerna invändningar till omröstning - att den är ensidig och kränker tidigare avtal - håller inte, och är inget skäl för Europa att inte rösta "ja".
Omröstningen skulle öppna förhandlingsalternativ för Palestina som för närvarande är stängda, totalt sett kan det även hjälpa Israel. Åtgärder för ett erkännandet av en palestinsk stat inom 1967 års gränser skulle stärka legitimiteten av Israels egen existens.
Min kommentar:
Det är närmast ofattbart att AS öppet säger att tidigare avtal inte behöver följas. Hur skall ett totalt kaos i internationella relationer kunna undvikas om avtal inte följs?
Nya förhandlingsalternativ? PLO:s chefsförhandlare Saeb Erekat har sagt att efter ett erkännande i FN kommer förhandlingarna enbart att handla om en tidtabell för Israels tillbakadragande.
Är legitimiteten i Israels existens ifrågasatt? Det verkar som om AS skulle anse det.
Israel har varit en självständig stat i över 60 år och medlem i FN. Varför skulle dess legitimitet behöva stärkas. Finns det månne andra stater med lika lång historia som Israel som AS anser att borde stärka sin legitimitet genom att avstå från områden de förfogat över de senaste 50 åren?
