onsdag 15 februari 2017

Två artiklar som behandlar medias vinkling av nyheter från Israel

Västerländska medier blundar för sanningen (Inblick)
"Khaled Abu Toameh har arbetat som journalist för både palestinsk-arabiska och israeliska arbetsgivare. Nyligen var han tillsammans med Lars Adaktusson på plats i Europahuset i Stockholm och gav sin syn på hur vinklade västerländska medier är i sin nyhetsrapportering från Israel, Gaza och Västbanken. ...

– De flesta journalister har den förutfattade meningen att det finns en konflikt i Mellanöstern med en god och en ond sida. De goda är de fattiga och förtryckta palestinierna, medan de onda är israelerna eller judarna. 
– Men det handlar inte om att vara pro-israelisk eller pro-palestinsk. Det handlar om att vara sanningsenlig och hålla sig till fakta. Det handlar också om att vara rättvis och balanserad i din rapportering, säger Toameh med eftertryck och slår ut med händerna inför de runt 130 besökarna.
– Det är inte fel att kritisera Israel eller den israeliska regeringens politik. Det har jag själv gjort många gånger. När jag gjorde det fick jag faktiskt ta emot internationella utmärkelser, säger Toameh och fortsätter:

Fick problem
– Problemen för mig uppstod när jag började rapportera om våldsamheter begångna av PLO och Hamas. Jag vill poängtera att jag inte tycker det är fel att vara pro-israelisk eller pro-palestinsk, men man måste lyfta fram båda sidor i beskrivningen av konflikten. Olyckligtvis vill inte alla mina kollegor det.
– Vi journalister har behandlat Israel orättvist och märkligt nog åsamkat palestinierna skada genom detta. Vår besatthet av Israel-frågan har nått rent naiva nivåer när en judisk soldat, som skriker på en palestinier vid en gränsövergång, är mer intressant i rapporteringen än när Hamas skjuter fem palestinier under samma dag. "

HOW A PRO-PALESTINIAN AMERICAN REPORTER CHANGED HIS VIEWS ON ISRAEL AND THE CONFLICT  (Jerusalem Post)
"A year working as a journalist in Israel and the Palestinian territories made Hunter Stuart rethink his positions on the conflict.

...Being personally affected by the conflict caused me to question how forgiving I’d been of Palestinian violence previously. Liberals, human-rights groups and most of the media, though, continued to blame Israel for being attacked. Ban Ki-moon, for example, who at the time was the head of the United Nations, said in January 2016 ‒ as the streets of my neighborhood were stained with the blood of innocent Israeli civilians ‒ that it was “human nature to react to occupation.” In fact, there is no justification for killing someone, no matter what the political situation may or may not be, and Ban’s statement rankled me.

SIMILARLY, THE way that international NGOs, European leaders and others criticized Israel for its “shoot to kill” policy during this wave of terrorist attacks began to annoy me more and more.

In almost any nation, when the police confront a terrorist in the act of killing people, they shoot him dead and human-rights groups don’t make a peep. This happens in Egypt, Saudi Arabia and Bangladesh; it happens in Germany and England and France and Spain, and it sure as hell happens in the US (see San Bernardino and the Orlando nightclub massacre, the Boston Marathon bombings and others). Did Amnesty International condemn Barack Obama or Abdel Fattah al-Sisi or Angela Merkel or François Hollande when their police forces killed a terrorist? Nope. But they made a point of condemning Israel. ..."

Inga kommentarer: