Efter mer än en veckas förhandlingar kunde FN:s säkerhetsråd inte komma överens om ett uttalande som skulle ha behandlat situationen i Gaza.
Arabländerna hade kallat samman rådet och i de första utkasten till text utpekades Israel som skyldig utan att raketattackerna från Gaza nämndes. Främst USA men också andra var missnöjda med texten och i fredags hade man kommit fram till en mer balanserad text, men då vägrade Libyen att godkänna texten.
Fredagens text innehöll bl.a. följande
... called on Israel "to minimize the impact of its actions on the civilian population in Gaza" and "to facilitate safe and secure access for humanitarian aid to the Palestinians." It also says the council "condemns the daily rocket and mortar attacks against Israeli civilians, particularly since Israel's withdrawal from Gaza in 2005" and "calls for an immediate cessation of such attacks."
Libyen och arabländerna kunde alltså inte ställa sig bakom en sådan text.
Läs mera i Jerusalem Post
onsdag 30 januari 2008
tisdag 29 januari 2008
Mänskliga rättigheter enligt arabstaterna
Jerusalem Post skriver att ett tillräckligt antal arabländer skrivit under " Arab Charter of Human Rights" för att avtalet skall träda i kraft. Stadgarna som borde försvara mänskliga rättigheter säger bl.a. att de motsätter sig alla former av rasism och sionism som utgör ett brott mot de mänskliga rättigheterna och är ett hot mot internationell fred och säkerhet. ...utövande av allt sådant måste fördömas och åtgärder vidtas för deras eliminerande.
UN Watch säger: Sionism är rörelsen som arbetar för judarnas rätt till självständighet och den internationellt erkända rätten att Israel har rätt att existera. En text som jämställer sionism med rasism, beskriver den som ett hot mot världsfreden och som en fiende till mänskliga rättigheter, och sedan uppmanar till dess eliminering, är anti-semitisk.
UN Watch säger: Sionism är rörelsen som arbetar för judarnas rätt till självständighet och den internationellt erkända rätten att Israel har rätt att existera. En text som jämställer sionism med rasism, beskriver den som ett hot mot världsfreden och som en fiende till mänskliga rättigheter, och sedan uppmanar till dess eliminering, är anti-semitisk.
fredag 25 januari 2008
Nya terrorattacker
En israelisk gränspolis dödades och en annan skadades i en attack i östra Jerusalem på torsdagen.
Nästan samtidigt utfördes en annan attack mot en yeshiva skola i Kfar Etzion. Två palestinska ynglingar som kommit ut ur fängelse bara för några dagar sedan lyckades ta sig in på det bevakad området och hotade lärare och elever med knivar och pistol. Lärarna lyckades övermanna och döda angriparna,tre personer skadades i attacken.
Hamas och andra terroristorganisationer har under de senaste dagarna dragit nytta av att gränsen till Egypten varit öppen. De har sänt flera terrorister från Gaza till Sinai för att därifrån attackera Israel. Gränsen mellan Israel och Gaza är relativt kort och lättbevakad medan gränsen mot Egypten (Sinai) är lång och svårbevakad.
Nästan samtidigt utfördes en annan attack mot en yeshiva skola i Kfar Etzion. Två palestinska ynglingar som kommit ut ur fängelse bara för några dagar sedan lyckades ta sig in på det bevakad området och hotade lärare och elever med knivar och pistol. Lärarna lyckades övermanna och döda angriparna,tre personer skadades i attacken.
Hamas och andra terroristorganisationer har under de senaste dagarna dragit nytta av att gränsen till Egypten varit öppen. De har sänt flera terrorister från Gaza till Sinai för att därifrån attackera Israel. Gränsen mellan Israel och Gaza är relativt kort och lättbevakad medan gränsen mot Egypten (Sinai) är lång och svårbevakad.
torsdag 24 januari 2008
My enemy!Oh snake!
Det nyaste exemplet från Palestinian Media Watch på hur de palestinska myndigheterna förebereder sitt folk för fredsförhandlingar.
Palestinian Media Watch :
A hate video broadcast continuously on official (Fatah-controlled) Palestinian TV over the past several months calls Israel "my enemy" and spews out messages of hate and loathing. The song's refrain, My enemy, oh enemy," is repeated over and over throughout the song. Israel is not even given the courtesy of a name, but is tagged with such labels as "treacherous," "imperialism" and a "coiled snake."The Palestinian is portrayed as a heroic victim who courageously confronts the evil "enemy" Israel:
"If you pull out my eyes, my heart will see.
If you cut off my hands, my chest is knives and swords."
The enemy, Israel, is denied the right to "This homeland is ours."
Therefore, the song concludes, the Palestinians will ultimately prevail, and Israelis will be expled "You have no choice, oh enemy but to leave my country."
The goal of this music video clip is to inculcate loathing of Israel and anticipation of its destruction. The repeated broadcast over recent months by Fatah-controlled television is consistent with other Arabic-language hate messages currently being disseminated -- in spite of the peace talks.
PA TV first aired this music video in 2004 and resumed its broadcast in October, 2007. It was broadcast throughout the Annapolis conference as well as during President Bush's visit to Israel. It continues to be aired on almost a daily basis.
The following is the text of the hate video. Click here to view:
"My enemy. Oh, my enemy.Stop your crimes.Treaty breaker! Treacherous!...If you pull out my eyes, My heart will see. (x2)If you cut off my hands, My chest is knives and swords.My enemy! Oh imperialism! This homeland is ours. (x2)This land will be tilled only by our hoes. (x2)Whenever the tension rises, Whenever this land weeps, (x2)the flower will returnto grow in our house.My enemy. Oh, my enemy.Stop your crimes.Treaty breaker! Treacherous!...My enemy! Oh snake!Around the land, you are coiled. (x2)We, noble, courageous,on the day of ruin [battle], shall stand.You have no choice, Oh enemy,but to leave my country.And my children will return.
Smart utnyttjande av nyhetsmedia
Man kan säga vad man vill om palestinierna och Hamas men de är smarta när det gäller att utnyttja nyhetsmedia för sina syften.
Palestinska journalister berättade för Jerusalem Post att två gånger de senaste dagarna har Hamas regering och lagstiftare mitt på ljusa dagen sammanträtt med fördragna gardiner och stearinljus tända. Allt för att de tillkallade journalisternas bilder skall visa "det mörklagda Gaza".
När de fick världens uppmärksamhet riktade på den svåra situationen ( som de själva förorsakat, inte Israel) spränger de gränsmuren till Egypten. Det verkar som om det var en noga och länge planerad åtgärd. Man hade under en längre tid sågat igenom metallväggen som finns mellan Gaza och Egypten och med ett tillräckligt antal sprängladdningar föll nästan hela det 12 km långa väggen omkull. Man talar om att över 300.000 människor tagit sig över gränsen.
Framtiden får utvisa vad detta för med sig, men man kan vara säker på att det inte bara var oskyldiga människor med cigaretter och mjöl i väskorna som passerade gränsen.
Palestinska journalister berättade för Jerusalem Post att två gånger de senaste dagarna har Hamas regering och lagstiftare mitt på ljusa dagen sammanträtt med fördragna gardiner och stearinljus tända. Allt för att de tillkallade journalisternas bilder skall visa "det mörklagda Gaza".
När de fick världens uppmärksamhet riktade på den svåra situationen ( som de själva förorsakat, inte Israel) spränger de gränsmuren till Egypten. Det verkar som om det var en noga och länge planerad åtgärd. Man hade under en längre tid sågat igenom metallväggen som finns mellan Gaza och Egypten och med ett tillräckligt antal sprängladdningar föll nästan hela det 12 km långa väggen omkull. Man talar om att över 300.000 människor tagit sig över gränsen.
Framtiden får utvisa vad detta för med sig, men man kan vara säker på att det inte bara var oskyldiga människor med cigaretter och mjöl i väskorna som passerade gränsen.
Ett nytt fiasko i FN:s mänskorättsråd
FN:s mänskorättsråd fortsätter sin Israelfientliga linje. Idag antog rådet en resolution som ensidigt fördömer Israels militäraktioner i Gaza och på Västbanken. Resolutionen uppmanar till internationella aktioner för att skydda palestinierna.
Resolutionen som lades fram av arab- och muslimländerna nämner inte palestiniernas raketbeskjutning av Israel. Av rådets 47 medlemmar röstade 30 för resolutionen och 15 avstod från att rösta, bland dem de europeiska staterna. Canada var det enda landet som röstade mot resolutionen. All heder åt Canada! Jerusalem Post rapporterar. och Haaretz.
Det är en skam att de europeiska länderna inte röstade emot!
FN:s säkerhetsråd har också sammankallats av arabländerna för att behandla samma fråga. I utkastet till resolution som Libyen gjort nämns heller inget om de palestinska raketattackerna. Ifall texten inte ändras kan USA stoppa resolutionen.
Här nedanför ett anförande av Israels representant inför FN:s säkerhetsråd, läs den!
Statement by Counsellor Gilad CohenChargé d’Affaires, a.i. Permanent Mission of Israel to the United Nations
"Situation in the Middle East including the Palestinian question"
Security CouncilUnited Nations, New York22 January 2008 Mr. President,
The situation in the region today did not develop overnight. It is the consequence of many choices, repeatedly the wrong choices, made by the Palestinians, to adopt terrorism and violence over peace and negotiations with Israel.
In contrast, Israel has shown that it understands the consequences of making the right choices. More than two years ago, Israel made the choice to withdraw from the Gaza Strip, uproot families, and remove all its forces, in order to create a new horizon for peace in the region. We chose to disengage, despite all the difficulties, and despite the fact that the Roadmap did not require it at this stage.
And ever since then, Hamas has ruled the Gaza Strip - first politically and now physically - using the area as its personal base for launching rocket attacks against Israel. The Palestinians in Gaza did not choose to engage Israel in dialogue and reconciliation to advance the two-state vision. Rather, they chose Hamas who uses terrorism and violence to advance its vision to destroy Israel.
Since the year 2000, more than 7,000 rockets and mortars have been fired at Israel by terrorists in the Gaza Strip. Last year alone, that number was over 2,000. And since Hamas' violent takeover of Gaza in June 2007, the frequency of rocket attacks rose 150 percent, to more than 250 rockets and mortars a month. This means, on average, one rocket is fired at Israel every three hours.
Most of these rockets fall on the southern city of Sderot. Normal life in Sderot is a thing of the past. Not a day goes by when the Red Alert warning system does not sound, which gives children on playgrounds and in schools, and parents at home and at work, less than 15 seconds to find the nearest shelter before the next rocket comes slamming into their lives.
Liora Fima, a Sderot mother and head of a local elementary school, knows firsthand the traumatic impact of these rockets on the youth of Sderot - where up to 94 percent of children suffer from Post-traumatic Stress Disorder, including sleep and concentration problems, and even bed wetting. Listen to her words: "for the children in Sderot, red is not the colour of roses, but of blood and flames".
Why is the Council not concerned with the safety and security of Israel's children, women, and elderly who live in the southern city of Sderot? Why is the Council silent as they live in fear and panic each and every day?
With Hamas in control of the Gaza Strip and its rocket launchers pointed at Sderot, Israel faces an impossible situation. Israel must and will protect its civilian population from these rocket attacks. It is the duty of all States to ensure the right to life and safety of its people, especially from vicious acts of violence and terrorism that are carried out with the sole purpose of maiming, terrorizing, and murdering the innocent.
I ask each Member of the Council: what would you do if London, Moscow, Paris, or Tripoli was attacked and fired on? Would you sit back and do nothing? I am certain that no Member State on this Council - and certainly no country in the world - would be silent. And Israel is no different. It will act in accordance with its inherent right under article 51 of the United Nations Charter to protect and defend its people. This is the very obligation and right of all States.
Hence, it is deeply disturbing, Mr. President, that some falsely equate Palestinian terrorism with Israel’s actions taken in self-defense. A clear distinction must be made between Palestinian terrorism and Israeli defense - not only in practice and tactic, but also in terms of their morality and legality. Palestinian terrorists choose to directly target Israeli civilians, and even use their own civilians as human shields. Hamas’ brutality towards its own people can also be seen in the daily violence on the streets of Gaza, where attacks on civilians have become routine. Terrorists produce, transport, and launch rockets and mortars from inside densely populated Palestinian residential areas. And by firing on border-crossings, the terrorists cynically force closures, which hamper efforts to deliver humanitarian aid and relief. Recently, we even saw humanitarian convoys used by terrorists to smuggle explosives and weapon materials into Gaza, yet another cynical act to harm their own people.
In this regard, Israel chooses to ensure the humanitarian welfare of the Palestinians in Gaza, even as Hamas chooses to abuse those efforts. Hamas chooses to divert fuel from domestic generators for its own terrorist purpose, including the production of Kassam rockets. Similarly, Israel chooses to allow electricity and fuel, as well as medicines, into Gaza, and works closely with the humanitarian organizations and relevant agencies on the ground to ensure that the needs are met.
Since June 2007, my government has allowed more than 9,000 Palestinians to enter Israel to seek medical treatment. Contrast this with the more than 1700 rockets and mortars Hamas has fired out of the Gaza Strip at Israel during the same amount of time.
As the rockets hit Sderot and other towns in southern Israel, we must not forget that Gilad Shalit is still held captive by the terrorists in the Gaza Strip. More than twenty months have passed since his abduction, while his whereabouts and condition remain unknown. President Abbas himself said on Friday that Hamas "destroyed and tries to destroy our dreams, future and national aspirations".
Hamas controls the fate of Gaza. If terrorism ceases, life in Gaza will change. The Palestinians must understand that they will not profit from terrorism. Hamas does not represent the Palestinian national vision. Hamas is the antithesis of two states living side-by-side in peace and security. It does not recognize Israel’s right to exist. There is no hope in choosing terrorism, and there is surely no hope in the Hamas leadership.
Mr. President,
There can be no moral equivalence made between the choices of Israel and the choices of Hamas. Israel is not only mindful of the humanitarian conditions in the Gaza Strip. It is a neighbor, interested in the well-being of the population living next door with whom it wants to work with to advance the vision of two-states.
The international community must make it clear that Hamas' actions are unacceptable, and that continuing to choose Hamas will only lead to continued suffering - for both Israelis and Palestinians. It is up to the international community to tell those states that initiated this debate, and those states that think singling out Israel and condemning it will bring about change, that Israeli security cannot be sacrificed. Guaranteeing the welfare of all Israelis and Palestinians begins, first and foremost, with an end to terrorism and violence.
It is the international community's choice to make clear that the path of rejection, of violence and of terrorism, will not be tolerated by this Council. Those who seek to subvert the bilateral process and use violence to achieve their aims will not secure the support of the international community.
Mr. President,
Peace begins with the people and their choices. Dr. Adrianna Katz, an Israeli doctor living in Sderot, was recently asked what would make her life easier. Her answer is an important reminder for all of us of what needs to be done. She said (quote) "We need all the help we can get. But the best thing that can happen would be a lasting peace" (end quote).
Remember these words. And let us hope that the right choices are made.
Thank you, Mr. President.
* * *
Right of Reply
Mr. President,
Thank you for allowing my delegation the opportunity to address the Council once again.
The Hamas terrorist organization that operates in the Gaza Strip and is responsible for the current situation facing the Palestinian people did not materialize out of thin air. Hamas - and other terrorist organizations for that matter - is supported, financed, and backed by states in the region, such as Syria, in violation of their obligations under international law, and in particular Security Council resolution 1373.
It is hence the height of hypocrisy, cynicism, and indecency for the distinguished representative of Syria to address the Council and condemn Israel for merely defending itself against the very Hamas terrorists that it supports. Damascus is home and headquarters to numerous terrorist organizations, including Islamic Jihad and Hamas, the latter whose political leader - Khaled Mashal - lives there while continuing to orchestrate the killing of Israelis. Israel urges all states to end their support for terrorists and terrorism, in accordance with international law.
Mr. President,
It is deeply regrettable that during its statement this morning, one Member State of this Council utilized the term "genocide" to refer to the situation in the Gaza Strip. It is highly insensitive to the survivors of genocide around the world and to the sensibilities of this Council for language to be used so cheaply. My delegation urges Member States to be more responsible with the language used in their statements.
Lastly, Mr. President, it is astonishing - though perhaps not surprising - that some delegations who addressed the Council today were able to refer to the situation in the Gaza Strip through a one-sided prism, without any understanding of the true causes of the situation. The absent reference to Hamas is validation of the fact that the deliberations in this room are often all too detached from the reality on the ground.
I reiterate Israel’s commitment to facilitate the necessary humanitarian aid to the Palestinian civilian population in the Gaza Strip. The current situation that Israel faces is the same challenge that every democracy confronts when dealing with terrorism: to uphold the standards of international law, even while the terrorists it fights willfully violate these norms.
Thank you, Mr. President.
Resolutionen som lades fram av arab- och muslimländerna nämner inte palestiniernas raketbeskjutning av Israel. Av rådets 47 medlemmar röstade 30 för resolutionen och 15 avstod från att rösta, bland dem de europeiska staterna. Canada var det enda landet som röstade mot resolutionen. All heder åt Canada! Jerusalem Post rapporterar. och Haaretz.
Det är en skam att de europeiska länderna inte röstade emot!
FN:s säkerhetsråd har också sammankallats av arabländerna för att behandla samma fråga. I utkastet till resolution som Libyen gjort nämns heller inget om de palestinska raketattackerna. Ifall texten inte ändras kan USA stoppa resolutionen.
Här nedanför ett anförande av Israels representant inför FN:s säkerhetsråd, läs den!
Statement by Counsellor Gilad CohenChargé d’Affaires, a.i. Permanent Mission of Israel to the United Nations
"Situation in the Middle East including the Palestinian question"
Security CouncilUnited Nations, New York22 January 2008 Mr. President,
The situation in the region today did not develop overnight. It is the consequence of many choices, repeatedly the wrong choices, made by the Palestinians, to adopt terrorism and violence over peace and negotiations with Israel.
In contrast, Israel has shown that it understands the consequences of making the right choices. More than two years ago, Israel made the choice to withdraw from the Gaza Strip, uproot families, and remove all its forces, in order to create a new horizon for peace in the region. We chose to disengage, despite all the difficulties, and despite the fact that the Roadmap did not require it at this stage.
And ever since then, Hamas has ruled the Gaza Strip - first politically and now physically - using the area as its personal base for launching rocket attacks against Israel. The Palestinians in Gaza did not choose to engage Israel in dialogue and reconciliation to advance the two-state vision. Rather, they chose Hamas who uses terrorism and violence to advance its vision to destroy Israel.
Since the year 2000, more than 7,000 rockets and mortars have been fired at Israel by terrorists in the Gaza Strip. Last year alone, that number was over 2,000. And since Hamas' violent takeover of Gaza in June 2007, the frequency of rocket attacks rose 150 percent, to more than 250 rockets and mortars a month. This means, on average, one rocket is fired at Israel every three hours.
Most of these rockets fall on the southern city of Sderot. Normal life in Sderot is a thing of the past. Not a day goes by when the Red Alert warning system does not sound, which gives children on playgrounds and in schools, and parents at home and at work, less than 15 seconds to find the nearest shelter before the next rocket comes slamming into their lives.
Liora Fima, a Sderot mother and head of a local elementary school, knows firsthand the traumatic impact of these rockets on the youth of Sderot - where up to 94 percent of children suffer from Post-traumatic Stress Disorder, including sleep and concentration problems, and even bed wetting. Listen to her words: "for the children in Sderot, red is not the colour of roses, but of blood and flames".
Why is the Council not concerned with the safety and security of Israel's children, women, and elderly who live in the southern city of Sderot? Why is the Council silent as they live in fear and panic each and every day?
With Hamas in control of the Gaza Strip and its rocket launchers pointed at Sderot, Israel faces an impossible situation. Israel must and will protect its civilian population from these rocket attacks. It is the duty of all States to ensure the right to life and safety of its people, especially from vicious acts of violence and terrorism that are carried out with the sole purpose of maiming, terrorizing, and murdering the innocent.
I ask each Member of the Council: what would you do if London, Moscow, Paris, or Tripoli was attacked and fired on? Would you sit back and do nothing? I am certain that no Member State on this Council - and certainly no country in the world - would be silent. And Israel is no different. It will act in accordance with its inherent right under article 51 of the United Nations Charter to protect and defend its people. This is the very obligation and right of all States.
Hence, it is deeply disturbing, Mr. President, that some falsely equate Palestinian terrorism with Israel’s actions taken in self-defense. A clear distinction must be made between Palestinian terrorism and Israeli defense - not only in practice and tactic, but also in terms of their morality and legality. Palestinian terrorists choose to directly target Israeli civilians, and even use their own civilians as human shields. Hamas’ brutality towards its own people can also be seen in the daily violence on the streets of Gaza, where attacks on civilians have become routine. Terrorists produce, transport, and launch rockets and mortars from inside densely populated Palestinian residential areas. And by firing on border-crossings, the terrorists cynically force closures, which hamper efforts to deliver humanitarian aid and relief. Recently, we even saw humanitarian convoys used by terrorists to smuggle explosives and weapon materials into Gaza, yet another cynical act to harm their own people.
In this regard, Israel chooses to ensure the humanitarian welfare of the Palestinians in Gaza, even as Hamas chooses to abuse those efforts. Hamas chooses to divert fuel from domestic generators for its own terrorist purpose, including the production of Kassam rockets. Similarly, Israel chooses to allow electricity and fuel, as well as medicines, into Gaza, and works closely with the humanitarian organizations and relevant agencies on the ground to ensure that the needs are met.
Since June 2007, my government has allowed more than 9,000 Palestinians to enter Israel to seek medical treatment. Contrast this with the more than 1700 rockets and mortars Hamas has fired out of the Gaza Strip at Israel during the same amount of time.
As the rockets hit Sderot and other towns in southern Israel, we must not forget that Gilad Shalit is still held captive by the terrorists in the Gaza Strip. More than twenty months have passed since his abduction, while his whereabouts and condition remain unknown. President Abbas himself said on Friday that Hamas "destroyed and tries to destroy our dreams, future and national aspirations".
Hamas controls the fate of Gaza. If terrorism ceases, life in Gaza will change. The Palestinians must understand that they will not profit from terrorism. Hamas does not represent the Palestinian national vision. Hamas is the antithesis of two states living side-by-side in peace and security. It does not recognize Israel’s right to exist. There is no hope in choosing terrorism, and there is surely no hope in the Hamas leadership.
Mr. President,
There can be no moral equivalence made between the choices of Israel and the choices of Hamas. Israel is not only mindful of the humanitarian conditions in the Gaza Strip. It is a neighbor, interested in the well-being of the population living next door with whom it wants to work with to advance the vision of two-states.
The international community must make it clear that Hamas' actions are unacceptable, and that continuing to choose Hamas will only lead to continued suffering - for both Israelis and Palestinians. It is up to the international community to tell those states that initiated this debate, and those states that think singling out Israel and condemning it will bring about change, that Israeli security cannot be sacrificed. Guaranteeing the welfare of all Israelis and Palestinians begins, first and foremost, with an end to terrorism and violence.
It is the international community's choice to make clear that the path of rejection, of violence and of terrorism, will not be tolerated by this Council. Those who seek to subvert the bilateral process and use violence to achieve their aims will not secure the support of the international community.
Mr. President,
Peace begins with the people and their choices. Dr. Adrianna Katz, an Israeli doctor living in Sderot, was recently asked what would make her life easier. Her answer is an important reminder for all of us of what needs to be done. She said (quote) "We need all the help we can get. But the best thing that can happen would be a lasting peace" (end quote).
Remember these words. And let us hope that the right choices are made.
Thank you, Mr. President.
* * *
Right of Reply
Mr. President,
Thank you for allowing my delegation the opportunity to address the Council once again.
The Hamas terrorist organization that operates in the Gaza Strip and is responsible for the current situation facing the Palestinian people did not materialize out of thin air. Hamas - and other terrorist organizations for that matter - is supported, financed, and backed by states in the region, such as Syria, in violation of their obligations under international law, and in particular Security Council resolution 1373.
It is hence the height of hypocrisy, cynicism, and indecency for the distinguished representative of Syria to address the Council and condemn Israel for merely defending itself against the very Hamas terrorists that it supports. Damascus is home and headquarters to numerous terrorist organizations, including Islamic Jihad and Hamas, the latter whose political leader - Khaled Mashal - lives there while continuing to orchestrate the killing of Israelis. Israel urges all states to end their support for terrorists and terrorism, in accordance with international law.
Mr. President,
It is deeply regrettable that during its statement this morning, one Member State of this Council utilized the term "genocide" to refer to the situation in the Gaza Strip. It is highly insensitive to the survivors of genocide around the world and to the sensibilities of this Council for language to be used so cheaply. My delegation urges Member States to be more responsible with the language used in their statements.
Lastly, Mr. President, it is astonishing - though perhaps not surprising - that some delegations who addressed the Council today were able to refer to the situation in the Gaza Strip through a one-sided prism, without any understanding of the true causes of the situation. The absent reference to Hamas is validation of the fact that the deliberations in this room are often all too detached from the reality on the ground.
I reiterate Israel’s commitment to facilitate the necessary humanitarian aid to the Palestinian civilian population in the Gaza Strip. The current situation that Israel faces is the same challenge that every democracy confronts when dealing with terrorism: to uphold the standards of international law, even while the terrorists it fights willfully violate these norms.
Thank you, Mr. President.
måndag 21 januari 2008
5-åriga Lior och farfar Chaim
Den 15 januari lekte 5 åriga Lior med sina vänner i grannens hus när huset träffades av en Kassamraket, Lior skadades. Liors farafar, Chaim, arbetar för Magen David Adom (röda korset) i Sderot och det var han som ryckte ut för att ta hand om den skadade.
Läs berättelsen om hur vardagen i Sderot kan se ut.
För de skadade är själva raketanfallet när de skadas bara början på en lång process, en del blir återställda, för andra blir livet aldrig som det var förr.
Läs berättelsen om hur vardagen i Sderot kan se ut.
För de skadade är själva raketanfallet när de skadas bara början på en lång process, en del blir återställda, för andra blir livet aldrig som det var förr.
söndag 20 januari 2008
Senaste Israelnytt
Ministrarna i den israeliska regeringen är oense om hur man skall reagera på raketbeskjutningen från Gaza. Säkerhetsministern anklagade regeringen för okänslighet för det lidande människorna i Sderot och närliggande områden utsäts för. Det är inte tillräckligt att armén lyckas reducera antalet raketattacker utan man måste få ett totalt stopp för beskjutningen sade han.
Försvarsminister Barak svarade att " vi kommer att hitta en lösning på Kassamproblemet, som vi också gjorde med självmordbombningarna".
Fem Kassamraketer avfyrades på söndagen , och på den senaste veckan har det avfyrats 165 Kassamraketer och 70 granater mot västra Negev i Israel. Mer än 30 terrorister har dödats i striderna. Läs i Jerusalem Post
Gazas enda elkraftverk kommer att kraftigt reducera eldistributionen. En talesman för israeliska försvarsministeriet säger att det är ett propagandatrick av palestinierna, för att ge sken av situationen är värre än den är. Enligt honom finns det bränsle tillräckligt för att hålla kraftverket igång.
Gaza blir inte utan el även om kraftverket skulle stängas.Israel förser Gaza med 70 % och Egypten med 5% av den el som förbrukas i Gaza.
Arbetarna på elverket i Ashkelon säger att situationen är absurd. "Vi riskerar våra liv när vi reparerar skadorna efter Kassamraketerna ändå fortsätter vi att leverera el till Gaza."
FN har kritiserat Israels besluta att stänga gränserna till Gaza, som orsakades av senaste veckas ovanligt kraftiga raketattacker.
Israeliske ministern Zeev Boim sade att istället för att FN fördömer Israels åtgärder borde de fördöma de palestinska terroristerna för att de attackerar israeliska civila. Men "jag hör inte FN uttala sig" sade Boim.
Det bor ca 280.000 israeler på västbanken visade den senaste statistiken.
Israelerna lever i 130 bosättningar, de största är Modi'in Ilit med 37.895 invånare och Ma'ale Adumin med 34.495. Ca 80% av bosättarna lever i några av de stora samhällena på västbanken.
Hamas anklagar Abbas för att hans organisation (Fatah) planerade att döda Hamas PM Haniyeh i en självmordsattack i Gaza.
En annan attack skulle ha riktats mot Hamas TV station.
Fatahtalesmän säger å sin sida att Hamas ljuger för att dölja sina egna brott mot det palestinska folket.
Tax Payers Alliance (TPA) i Storbritannien säger i en rapport att britterna med sina skattepengar bl.a. ger stöd till skolböcker och undervisning i de palestinska områdena som förhärligar våld fostrar till hat.
Hannu Takkula vice ordförande för European Parliament's Committee on Culture and Education sade att "det till barnens rättigheter hör att få del av en hatfri utbildning."
Den grundläggande frågan som borde åtgärdas innan man kan komma vidare i fredsprocessen är den hatpropaganda mot judarna och Israel som allmänt förekommer i det arabiska samhället.
Det är en fråga som enligt Vägkartan borde ha åtgärdats men omvärlden blundar för frågan.
Försvarsminister Barak svarade att " vi kommer att hitta en lösning på Kassamproblemet, som vi också gjorde med självmordbombningarna".
Fem Kassamraketer avfyrades på söndagen , och på den senaste veckan har det avfyrats 165 Kassamraketer och 70 granater mot västra Negev i Israel. Mer än 30 terrorister har dödats i striderna. Läs i Jerusalem Post
Gazas enda elkraftverk kommer att kraftigt reducera eldistributionen. En talesman för israeliska försvarsministeriet säger att det är ett propagandatrick av palestinierna, för att ge sken av situationen är värre än den är. Enligt honom finns det bränsle tillräckligt för att hålla kraftverket igång.
Gaza blir inte utan el även om kraftverket skulle stängas.Israel förser Gaza med 70 % och Egypten med 5% av den el som förbrukas i Gaza.
Arbetarna på elverket i Ashkelon säger att situationen är absurd. "Vi riskerar våra liv när vi reparerar skadorna efter Kassamraketerna ändå fortsätter vi att leverera el till Gaza."
FN har kritiserat Israels besluta att stänga gränserna till Gaza, som orsakades av senaste veckas ovanligt kraftiga raketattacker.
Israeliske ministern Zeev Boim sade att istället för att FN fördömer Israels åtgärder borde de fördöma de palestinska terroristerna för att de attackerar israeliska civila. Men "jag hör inte FN uttala sig" sade Boim.
Det bor ca 280.000 israeler på västbanken visade den senaste statistiken.
Israelerna lever i 130 bosättningar, de största är Modi'in Ilit med 37.895 invånare och Ma'ale Adumin med 34.495. Ca 80% av bosättarna lever i några av de stora samhällena på västbanken.
Hamas anklagar Abbas för att hans organisation (Fatah) planerade att döda Hamas PM Haniyeh i en självmordsattack i Gaza.
En annan attack skulle ha riktats mot Hamas TV station.
Fatahtalesmän säger å sin sida att Hamas ljuger för att dölja sina egna brott mot det palestinska folket.
Tax Payers Alliance (TPA) i Storbritannien säger i en rapport att britterna med sina skattepengar bl.a. ger stöd till skolböcker och undervisning i de palestinska områdena som förhärligar våld fostrar till hat.
Hannu Takkula vice ordförande för European Parliament's Committee on Culture and Education sade att "det till barnens rättigheter hör att få del av en hatfri utbildning."
Den grundläggande frågan som borde åtgärdas innan man kan komma vidare i fredsprocessen är den hatpropaganda mot judarna och Israel som allmänt förekommer i det arabiska samhället.
Det är en fråga som enligt Vägkartan borde ha åtgärdats men omvärlden blundar för frågan.
onsdag 16 januari 2008
Häftig raketbeskjutning från Gaza
I Sderot ljöd sirenerna som varnar för Kassamraketer 14 gånger i går. Gång på gång måste invånarna skynda sig att söka skydd. På kvällen träffade en av raketerna en el-ledning och mänskorna fick sitta i mörker tills skadan reparerats.
Tidigare på dagen hade en 20-årig volontär från Equador skjutits till döds på kibbutsen Ein Ha-Shlosha nära gränsen till Gaza. Vapnet som användes var ett prickskyttegevär. Tidigare har terroristerna från Gaza avfyrat raketer och granater mot bostadsområden, dessa vapen är inga precisionsvapen utan de träffar ungefär det område de riktats mot. Användandet av prickskyttegevär gör att terroristerna kan välja sina offer mycket exakt och detta utsätter människorna i gränsområdet för nya faror.
Under det senaste dygnet har från Gaza avfyrats mer än 100 raketer och granater mot de israeliska städerna Sderot och Askelon. Sedan Hamas övertog kontrollen av Gaza har ca 1500 raketer och granater avfyrats mot Israel.
Detta är något som Israel inte kan acceptera (inget annat land skulle göra det) därför utför israeliska armén operationer i Gaza och ibland utbryter häftiga strider, som igår då 19 personer dödades.
Striderna står inte mellan jämbördiga parter, Hamas bryter ständigt mot internationell lagstiftning genom att angripa civila på motståndarsidan och använda den egna civilbefolkningen som sköld.Det verkar som om varken motståndarnas eller de egnas liv skulle spela någon roll.
Israel värderar högt sina egnas liv och angriper inte civila på motståndarsidan (trots detta blir det civila offer eftersom Hamas gömmer sig bland civilbefolkningen och misstag sker)
Den israeliska armén har till och med order att avbryta sina operationer om civila kommer in i stridszonen.
Israel drog 2005 bort alla militära och civila från Gaza och överlämnade området till palestinierna. Ifall palestinierna skulle ha valt att försöka leva i fred med Israel istället för att dagligen skjuta raketer mot dem skulle Israel inte ha något behov av att på nytt gå in i Gaza, området skulle vara lugnt.
Det är därför närmast löjligt när de palestinska ledarna, med Abbas i spetsen, ropar "massaker" när 19 människor dör i strider i Gaza. Förväntar de sig verkligen att Israel bara skall stå och se på när de blir beskjutna?
Självkritik hör definitivt inte till de palestinska ledarnas egenskaper.
Tyvärr upprepar nyhetsmedia vad de palestinska ledarna säger. YLE hade följande rubrik idag: "Verilöyly Gazassa" men ändrade rubriken till "Gazassa verinen yhteenotto" efter att de blivit uppringda av KGS Tundra Tabloid.
Tidigare på dagen hade en 20-årig volontär från Equador skjutits till döds på kibbutsen Ein Ha-Shlosha nära gränsen till Gaza. Vapnet som användes var ett prickskyttegevär. Tidigare har terroristerna från Gaza avfyrat raketer och granater mot bostadsområden, dessa vapen är inga precisionsvapen utan de träffar ungefär det område de riktats mot. Användandet av prickskyttegevär gör att terroristerna kan välja sina offer mycket exakt och detta utsätter människorna i gränsområdet för nya faror.
Under det senaste dygnet har från Gaza avfyrats mer än 100 raketer och granater mot de israeliska städerna Sderot och Askelon. Sedan Hamas övertog kontrollen av Gaza har ca 1500 raketer och granater avfyrats mot Israel.
Detta är något som Israel inte kan acceptera (inget annat land skulle göra det) därför utför israeliska armén operationer i Gaza och ibland utbryter häftiga strider, som igår då 19 personer dödades.
Striderna står inte mellan jämbördiga parter, Hamas bryter ständigt mot internationell lagstiftning genom att angripa civila på motståndarsidan och använda den egna civilbefolkningen som sköld.Det verkar som om varken motståndarnas eller de egnas liv skulle spela någon roll.
Israel värderar högt sina egnas liv och angriper inte civila på motståndarsidan (trots detta blir det civila offer eftersom Hamas gömmer sig bland civilbefolkningen och misstag sker)
Den israeliska armén har till och med order att avbryta sina operationer om civila kommer in i stridszonen.
Israel drog 2005 bort alla militära och civila från Gaza och överlämnade området till palestinierna. Ifall palestinierna skulle ha valt att försöka leva i fred med Israel istället för att dagligen skjuta raketer mot dem skulle Israel inte ha något behov av att på nytt gå in i Gaza, området skulle vara lugnt.
Det är därför närmast löjligt när de palestinska ledarna, med Abbas i spetsen, ropar "massaker" när 19 människor dör i strider i Gaza. Förväntar de sig verkligen att Israel bara skall stå och se på när de blir beskjutna?
Självkritik hör definitivt inte till de palestinska ledarnas egenskaper.
Tyvärr upprepar nyhetsmedia vad de palestinska ledarna säger. YLE hade följande rubrik idag: "Verilöyly Gazassa" men ändrade rubriken till "Gazassa verinen yhteenotto" efter att de blivit uppringda av KGS Tundra Tabloid.
tisdag 15 januari 2008
Hufvudstadsbladet med Bush i Israel
Tidningar och journalister vinklar i allmänhet nyheterna på något sätt. Ifall man känner till detta och ifall man som nyhetskonsument får sin information från flera olika källor, med olika vinkling, behöver detta inta vara något negativt.
Jag skall med några exempel visa hur Hufvudstadsbladet vinklat nyhetsförmedlingen från Bush besök i Israel. Problemet med HBL är att den är så dominerande i svenskfinland att HBL:s version antagligen för många läsare förblir den "enda och rätta" versionen.
HBL:s rapportering innehåller:
- kritik av Israel
- brist på kritik av palestinierna
-information om palestiniernas lidande och dödade palestinier
- information om israelernas lidanden och dödade israeler saknas
- omskrivningar av verkligheten enligt palestinsk "terminologi"
- utelämnar viktig information som talar till Israels fördel
Rapporteringen börjar 8.1. med en artikel av Hufvudstadsbladets utsända i Israel, Mats Gezelius. Rubriken lyder "Misstro och besvikelse inför Bushs besök". Artikeln är en relativt pessimistisk lägesanalys, som rubriken antyder. Den bekriver hur Israel under den senaste tiden beskjutits med raketer både från Gaza och Libanon och nämner "israeliska repressalieräder" i Gaza och på Västbanken.
Gezelius skriver att de israeliska räderna kräver dagliga offer bland milismän och civilpersoner och nämner antalet döda palestinier. Däremot nämner han inget om att också israeler dödats och skadats i terrorattacker.
Han nämner att Israel fortsätter att bygga i bosättningarna på Västbanken och tar Har Homa som ett exempel på byggande på ockuperat territorium.
Vinkling:
-MG skriver om palestinska offer i striderna men inte om israeliska offer för terrordåd.
- Artikeln kritiserar Israel genom att nämna israeliskt byggande som en negativ sak, och påstår att Har Homa är ockuperat terrirtorium utan att nämna att Israel anser att området hör till Jerusalem
- Artikeln riktar ingen kritik mot palestinierna
Den 9.1. fortsätter HBL med rubriken "USA-presidenten undviker besvärliga ämnen"
HBL:s rubrik och inledning återspeglar uttalandet av Hamas ledaren al-Zahar, som finns längre ner i artikeln. Lite märkligt att HBL och Hamas väljer samma infallsvinkel när de bedömer besöket.
Det märkligaste med denna artikel är att Gezelius väljer att sätta in följande sats helt utan något sammanhang:
"Enligt ögonvittnen citerade av nyhetsbyrån Reuters dödades en palestinsk milisman och två civilpersoner, en man och hans hustru av israelisk militär i går."
Gezelius säger inget om omständigheterna kring dödandet och den enda logiska anledningen till att han sätter in denhär satsen verkar vara att han ville ha med något negativt om Israel. Möjligtvis kan det vara denna händelse han syftar på.
Den 11.1. har HBL en stor rubrik över åtta spalter: "Bush:Israel måste dra sig tillbaka"
Rubriken är sann men visar samtidigt hur HBL vill att läsarna skall uppfatta kraven från Bush. HBL kunde nämligen ha satt någon av följande rubriker och därmed gett läsarna en helt annan version av verkligheten.
Bush:Palestinierna måste erkänna Israel som judisk stat
Bush:Palestinierna måste avväpna alla terrororganisationer
Bush: Palestinierna måste godkänna justeringar av gränserna
HBL väljer att fokusera på de krav som Bush ställer på Israel och gör därmed samma vinkling som FNB i rapporteringen från konferensen i Annapolis. Då rapporterade FNB om de krav Bush ställde på Israel och g(l)ömde bort de krav som ställdes på palestinierna och arabstaterna.
Trots att HBL i rubriken låter läsarna veta att Bush kräver att Israel drar sig tillbaka, nämner de inte med ett enda ord att Bush samtidigt klargjorde att tillbakadragandet inte kan bli till vapenstilleståndslinjen från 1949. Att utelämna denhär viktiga informationen, från en lång artikel, betyder att HBL väljer att inte förklara för läsarna vad kravet på tillbakadragande egentligen betyder.
I artikeln omskriver Gezelius verkligheten på samma sätt som palestinierna. Han påstår att "färdplananen för fred" kräver att palestinierna måste "upplösa alla fristående väpnade motståndsgrupper". Det som omvärlden kallar terrorism,t.ex. självmordsbombningar kallar palestinierna för motstånd, Gezelius gör här samma omskrivning. Färdplanen kräver nämligen att palestinierna avväpnar "terroristorganisationerna" och använder inte uttrycket "motståndsgrupper" ("terrorist capabilities and infrastructure)
Gezelius låter läsarna förstå att eftersom Bush anser att för att Israel skall kunna dra sig tillbaka måste det först byggas upp ett förtroende för att palestiniernas har en förmåga att bekämpa terrorn.Därför kommer Hamas inte att godkänna fredsprocessen.
Israels tillbakadragande från Gaza 2005 visar klart hur det går om det inte finns vilja eller förmåga att bekämpa terrorn.Inom två år efter att Israel drog sig tillbaka övertog terrororganisationen Hamas området. Levnadsförhållandena för invånarna i Gaza har försämrats och människorna på den israeliska sidan av gränsen utsätts för dagliga raketbeskjutningar.Gränsen mot Gaza är glesbygd men gränsen mot västbanken är Israels mest tätbefolkade område, och det är absolut nödvändigt att de palestinska myndigheterna klarar av att upprätthålla ordningen på området vid ett israeliskt tillbakadragande.
När det gäller Hamas har de klartgjort att de överhuvudtaget inte stöder processen bl.a. eftersom de anser att alla flyktingar skall återvända till Israel och den judiska staten också på det sättet kan utplånas.
Artikeln nämner ett par gånger den israeliska ockupationen som varat i 40 år. Men sanningen om ockupationen är inte riktigt så enkel.
För det första så har det aldrig existerat någon palestinsk stat så Israel kan rimligtvis inte ockupera palestinskt land.
Enligt stadgarna för det brittiska palestina mandatet skulle ett hemland för judarna bildas på området väster om Jordan så med en annan vinkling på historien kan man säga att för 40 år sedan erövrade Israel de områden de blivit lovade redan för 90 år sedan och som i ett historiskt perspektiv tillhör dem. Judarna är det enda folk som upprätthållit en självständig stat i området. Efter att området erövrades för mer än 2000 år sedan, och judarna fördrevs, har området varit under ständig ockupation och denna ockupation upphör först när judarna på nytt får kontroll över området. De som senast ockuperade området innan Israel erövrade det var Jordanien, Storbritannien, Turkiet (Ottomanska riket).
Trots att Israel kan hävda att de har rätt till området är den israeliska regering beredd att avstå från största delen av västbanken för att en palestinsk stat skall kunna bildas.
Kanske en obetydlig detalj:Gezelius påstår att Arafat i tre år fram till sin död satt instängd i Mukhatan i Ramallah, men Arafat dog på ett sjukhus i Frankrike, så det blir inte riktigt rätt här heller.
Max Arhippainen kommenterar Bush besök i två ledare 8.1. "Sent omsider, men välkommet" och 11.1. "En vision räcker inte ensam" Han medger att HBL ofta kritiserat Bush men nu är han beredd att ge honom beröm. Arhippainen anser att USA tidigare varit ovillig att sätta press på Israel men tydligen tycker han att pressen nu infunnit sig och det skall Bush ha beröm för.
Man kan kanske säga att uttalandet beskriver HBL:s linje. Sätt så mycket press på Israel som möjligt och tona ner palestiniernas och grannländernas ansvar.
Kritisera Israel, den enda demokratiska staten i området - avstå från att kritisera missförhållandena bland palestinierna och araberna.
Jag skall med några exempel visa hur Hufvudstadsbladet vinklat nyhetsförmedlingen från Bush besök i Israel. Problemet med HBL är att den är så dominerande i svenskfinland att HBL:s version antagligen för många läsare förblir den "enda och rätta" versionen.
HBL:s rapportering innehåller:
- kritik av Israel
- brist på kritik av palestinierna
-information om palestiniernas lidande och dödade palestinier
- information om israelernas lidanden och dödade israeler saknas
- omskrivningar av verkligheten enligt palestinsk "terminologi"
- utelämnar viktig information som talar till Israels fördel
Rapporteringen börjar 8.1. med en artikel av Hufvudstadsbladets utsända i Israel, Mats Gezelius. Rubriken lyder "Misstro och besvikelse inför Bushs besök". Artikeln är en relativt pessimistisk lägesanalys, som rubriken antyder. Den bekriver hur Israel under den senaste tiden beskjutits med raketer både från Gaza och Libanon och nämner "israeliska repressalieräder" i Gaza och på Västbanken.
Gezelius skriver att de israeliska räderna kräver dagliga offer bland milismän och civilpersoner och nämner antalet döda palestinier. Däremot nämner han inget om att också israeler dödats och skadats i terrorattacker.
Han nämner att Israel fortsätter att bygga i bosättningarna på Västbanken och tar Har Homa som ett exempel på byggande på ockuperat territorium.
Vinkling:
-MG skriver om palestinska offer i striderna men inte om israeliska offer för terrordåd.
- Artikeln kritiserar Israel genom att nämna israeliskt byggande som en negativ sak, och påstår att Har Homa är ockuperat terrirtorium utan att nämna att Israel anser att området hör till Jerusalem
- Artikeln riktar ingen kritik mot palestinierna
Den 9.1. fortsätter HBL med rubriken "USA-presidenten undviker besvärliga ämnen"
HBL:s rubrik och inledning återspeglar uttalandet av Hamas ledaren al-Zahar, som finns längre ner i artikeln. Lite märkligt att HBL och Hamas väljer samma infallsvinkel när de bedömer besöket.
Det märkligaste med denna artikel är att Gezelius väljer att sätta in följande sats helt utan något sammanhang:
"Enligt ögonvittnen citerade av nyhetsbyrån Reuters dödades en palestinsk milisman och två civilpersoner, en man och hans hustru av israelisk militär i går."
Gezelius säger inget om omständigheterna kring dödandet och den enda logiska anledningen till att han sätter in denhär satsen verkar vara att han ville ha med något negativt om Israel. Möjligtvis kan det vara denna händelse han syftar på.
Den 11.1. har HBL en stor rubrik över åtta spalter: "Bush:Israel måste dra sig tillbaka"
Rubriken är sann men visar samtidigt hur HBL vill att läsarna skall uppfatta kraven från Bush. HBL kunde nämligen ha satt någon av följande rubriker och därmed gett läsarna en helt annan version av verkligheten.
Bush:Palestinierna måste erkänna Israel som judisk stat
Bush:Palestinierna måste avväpna alla terrororganisationer
Bush: Palestinierna måste godkänna justeringar av gränserna
HBL väljer att fokusera på de krav som Bush ställer på Israel och gör därmed samma vinkling som FNB i rapporteringen från konferensen i Annapolis. Då rapporterade FNB om de krav Bush ställde på Israel och g(l)ömde bort de krav som ställdes på palestinierna och arabstaterna.
Trots att HBL i rubriken låter läsarna veta att Bush kräver att Israel drar sig tillbaka, nämner de inte med ett enda ord att Bush samtidigt klargjorde att tillbakadragandet inte kan bli till vapenstilleståndslinjen från 1949. Att utelämna denhär viktiga informationen, från en lång artikel, betyder att HBL väljer att inte förklara för läsarna vad kravet på tillbakadragande egentligen betyder.
I artikeln omskriver Gezelius verkligheten på samma sätt som palestinierna. Han påstår att "färdplananen för fred" kräver att palestinierna måste "upplösa alla fristående väpnade motståndsgrupper". Det som omvärlden kallar terrorism,t.ex. självmordsbombningar kallar palestinierna för motstånd, Gezelius gör här samma omskrivning. Färdplanen kräver nämligen att palestinierna avväpnar "terroristorganisationerna" och använder inte uttrycket "motståndsgrupper" ("terrorist capabilities and infrastructure)
Gezelius låter läsarna förstå att eftersom Bush anser att för att Israel skall kunna dra sig tillbaka måste det först byggas upp ett förtroende för att palestiniernas har en förmåga att bekämpa terrorn.Därför kommer Hamas inte att godkänna fredsprocessen.
Israels tillbakadragande från Gaza 2005 visar klart hur det går om det inte finns vilja eller förmåga att bekämpa terrorn.Inom två år efter att Israel drog sig tillbaka övertog terrororganisationen Hamas området. Levnadsförhållandena för invånarna i Gaza har försämrats och människorna på den israeliska sidan av gränsen utsätts för dagliga raketbeskjutningar.Gränsen mot Gaza är glesbygd men gränsen mot västbanken är Israels mest tätbefolkade område, och det är absolut nödvändigt att de palestinska myndigheterna klarar av att upprätthålla ordningen på området vid ett israeliskt tillbakadragande.
När det gäller Hamas har de klartgjort att de överhuvudtaget inte stöder processen bl.a. eftersom de anser att alla flyktingar skall återvända till Israel och den judiska staten också på det sättet kan utplånas.
Artikeln nämner ett par gånger den israeliska ockupationen som varat i 40 år. Men sanningen om ockupationen är inte riktigt så enkel.
För det första så har det aldrig existerat någon palestinsk stat så Israel kan rimligtvis inte ockupera palestinskt land.
Enligt stadgarna för det brittiska palestina mandatet skulle ett hemland för judarna bildas på området väster om Jordan så med en annan vinkling på historien kan man säga att för 40 år sedan erövrade Israel de områden de blivit lovade redan för 90 år sedan och som i ett historiskt perspektiv tillhör dem. Judarna är det enda folk som upprätthållit en självständig stat i området. Efter att området erövrades för mer än 2000 år sedan, och judarna fördrevs, har området varit under ständig ockupation och denna ockupation upphör först när judarna på nytt får kontroll över området. De som senast ockuperade området innan Israel erövrade det var Jordanien, Storbritannien, Turkiet (Ottomanska riket).
Trots att Israel kan hävda att de har rätt till området är den israeliska regering beredd att avstå från största delen av västbanken för att en palestinsk stat skall kunna bildas.
Kanske en obetydlig detalj:Gezelius påstår att Arafat i tre år fram till sin död satt instängd i Mukhatan i Ramallah, men Arafat dog på ett sjukhus i Frankrike, så det blir inte riktigt rätt här heller.
Max Arhippainen kommenterar Bush besök i två ledare 8.1. "Sent omsider, men välkommet" och 11.1. "En vision räcker inte ensam" Han medger att HBL ofta kritiserat Bush men nu är han beredd att ge honom beröm. Arhippainen anser att USA tidigare varit ovillig att sätta press på Israel men tydligen tycker han att pressen nu infunnit sig och det skall Bush ha beröm för.
Man kan kanske säga att uttalandet beskriver HBL:s linje. Sätt så mycket press på Israel som möjligt och tona ner palestiniernas och grannländernas ansvar.
Kritisera Israel, den enda demokratiska staten i området - avstå från att kritisera missförhållandena bland palestinierna och araberna.
måndag 14 januari 2008
Två stater brevid varandra?
Bilden ovan kommer från Palestinian Media Watch och är från PLO:s centralkommittes möte i söndags 13.1.2008.PLO:s symbol med Israel utraderat och Palestina istället syns bakom Abbas.
Kritiken mot de gamla ledarna i Fatah växer. Det är 18 år sedan Fatah höll sin senaste generalkonferens. Nu har Abbas lovat en konferens skall hållas i mars som ett första steg på väg mot nya interna val inom Fatah. De unga Fatah medlemmarna säger argt att de gamla till och med är beredda att klona sig för att kunna sitta kvar för alltid.
fredag 11 januari 2008
Några kommentarer till Bush besök i Israel
Varför glorifierar palestinsk TV fortfarande självmordsbombare?
Bush: "Det först jag kommer att göra är att fråga Abbas vad han kommer att göra åt raketbeskjutningen från Gaza."
Problemet är att Abbas knappast kan göra något åt raketbekjutningen, han kan inte ens hindra al Aksa Martyrernas brigad, som tillhör Fatah att skjuta raketer mot Israel.
Men det finns saker han kan påverka t. ex. kontrollerar han myndigheternas TV-sändningar.
Så en relevant fråga till Abbas, enligt Jerusalem Post, skulle vara: Varför glorifierar palestinsk TV fortfarande självmordsbombare? Borde inte de palestinska TV sändningarna förbereda folket för fred och kompromisser med Israel istället för att hetsa till hat och krig?
Calev Ben David skriver om varför Bushs fredsvisioner "ligger på andra sidan regnbågen"
Det är fint och rätt att drömma speciellt om fred... men drömmar skall inte förväxlas med verkligheten skriver han och nämner några av de problem som "glömts bort" de senaste dagarna.
En påminnelse om den hårda verkligheten
Hamas PM i Gaza, Haniyehs bedömning av Bushs vision för fred:
- "förslaget är helt oacceptabelt"
- "flyktingarna från 1948 och deras ättlingar måste återvända till sina urprungliga hem"
FN:s säkerhetsråd har fördömt raketbekjutningen av norra Israel, som skedde för några dagar sedan. Fördömandet kom trots att Libyen, som sitter som ordförande i rådet, i 48 timmar kämpade emot beslutet. Raketattacken var ett allvarligt brott mot FN resolution 1701.
Bush: "Det först jag kommer att göra är att fråga Abbas vad han kommer att göra åt raketbeskjutningen från Gaza."
Problemet är att Abbas knappast kan göra något åt raketbekjutningen, han kan inte ens hindra al Aksa Martyrernas brigad, som tillhör Fatah att skjuta raketer mot Israel.
Men det finns saker han kan påverka t. ex. kontrollerar han myndigheternas TV-sändningar.
Så en relevant fråga till Abbas, enligt Jerusalem Post, skulle vara: Varför glorifierar palestinsk TV fortfarande självmordsbombare? Borde inte de palestinska TV sändningarna förbereda folket för fred och kompromisser med Israel istället för att hetsa till hat och krig?
Calev Ben David skriver om varför Bushs fredsvisioner "ligger på andra sidan regnbågen"
Det är fint och rätt att drömma speciellt om fred... men drömmar skall inte förväxlas med verkligheten skriver han och nämner några av de problem som "glömts bort" de senaste dagarna.
En påminnelse om den hårda verkligheten
Hamas PM i Gaza, Haniyehs bedömning av Bushs vision för fred:
- "förslaget är helt oacceptabelt"
- "flyktingarna från 1948 och deras ättlingar måste återvända till sina urprungliga hem"
FN:s säkerhetsråd har fördömt raketbekjutningen av norra Israel, som skedde för några dagar sedan. Fördömandet kom trots att Libyen, som sitter som ordförande i rådet, i 48 timmar kämpade emot beslutet. Raketattacken var ett allvarligt brott mot FN resolution 1701.
tisdag 8 januari 2008
Judarna - hemma 3/3
Dagens Israel och Judéen och Samarien (västbanken) är området där Israels historia i Bibeln utspelar sig.Vad säger Bibeln om judarnas rätt att bosätta sig i dethär området?
De religiösa judar ( alla som bor där är inte religiösa) som bosätter sig i Judéen eller Samarien vet mycket väl att området har blivit gett till dem av Gud själv. De betraktas ofta som fanatiska, men som kristna borde vi på denhär punkten ge dem vårt stöd. Bibeln är mycket klar i dethär fallet. Landet är Guds och han har gett det till judarna.
Tänk om de kristna kyrkornas ledare kunde enas i ett uttalande, grundat på Bibelns ord, och klart säga ut:Landet har getts till judarna, så säger Bibeln. Det skulle säkert påverka många politiker och klargöra situationen för alla parter.
Men detta kommer aldrig att hända.
Många kristna tror inte att Guds löften till Israel (och till Abraham, Isak och Jakob) gäller längre. Inte ens fastän de med egna ögon kan se att judarna återvänder till Israels land, precis som det står skrivet i Bibeln. För hundra år sedan skulle det ha ansetts som en omöjlighet, idag har det hänt.Ett under.
Andra kanske ser och tror, men vågar inte uttala sig eftersom de inte ser någon lösning på de problem som uppstår när judarna återvänder.
Det finns en del kristna som tror på Guds löften och även uttalar sig, men eftersom det inte är kyrkans gemensamma röst har det definitivt inte samma genomslagskraft på t.ex. beslutsfattare. Ibland placeras de som uttalar sig dessutom av omvärlden i samma kategori som de religiösa bosättarna, "religiösa fanatiker".
Det sägs också att man inte skall blanda ihop religion och politik. Men vad göra när Gud väljer att blanda sig i politik, det finnns många exempel på det i Bibeln.
De religiösa judar ( alla som bor där är inte religiösa) som bosätter sig i Judéen eller Samarien vet mycket väl att området har blivit gett till dem av Gud själv. De betraktas ofta som fanatiska, men som kristna borde vi på denhär punkten ge dem vårt stöd. Bibeln är mycket klar i dethär fallet. Landet är Guds och han har gett det till judarna.
Tänk om de kristna kyrkornas ledare kunde enas i ett uttalande, grundat på Bibelns ord, och klart säga ut:Landet har getts till judarna, så säger Bibeln. Det skulle säkert påverka många politiker och klargöra situationen för alla parter.
Men detta kommer aldrig att hända.
Många kristna tror inte att Guds löften till Israel (och till Abraham, Isak och Jakob) gäller längre. Inte ens fastän de med egna ögon kan se att judarna återvänder till Israels land, precis som det står skrivet i Bibeln. För hundra år sedan skulle det ha ansetts som en omöjlighet, idag har det hänt.Ett under.
Andra kanske ser och tror, men vågar inte uttala sig eftersom de inte ser någon lösning på de problem som uppstår när judarna återvänder.
Det finns en del kristna som tror på Guds löften och även uttalar sig, men eftersom det inte är kyrkans gemensamma röst har det definitivt inte samma genomslagskraft på t.ex. beslutsfattare. Ibland placeras de som uttalar sig dessutom av omvärlden i samma kategori som de religiösa bosättarna, "religiösa fanatiker".
Det sägs också att man inte skall blanda ihop religion och politik. Men vad göra när Gud väljer att blanda sig i politik, det finnns många exempel på det i Bibeln.
Judar som flyktingar 2/3
När vi i Europa under de senaste tusen åren haft problem har man ofta skyllt på judarna och lösningen på problemen har varit att fördriva judarna från sina hem.
Det sägs inte alltid rent ut, men det är budskapet i nyhetsrapporteringen om de judiska bosättningarna på Västbanken. "Judarna måste bort." Det är skrämmande att se hur den långa tradition vi har i Europa av att fördriva judarna från sina hem inte bryts trots att de återvänt till sitt historiska hemland.
Här följer några exempel på hur judarna behandlats i Europa de senaste tusen åren:
(uppgifterna hämtade från Antisemitismin pitkä historia, Eero Kuparinen)
Redan 1096 i samband med det första korståget tvångsförflyttades många judar.
I Frankrike tvingades judarna i flera repriser lämna landet från 1100 talet och framåt. Bl.a. 1306 fördrevs alla judar från Frankrike.
1290 fördrevs judarna från en del av Italien.
England fördrev alla judar från landet samma år. England förblev stängt för judar i 300 år.
Spanien fördrev judarna 1492 .
Portugal fördrev judarna 1496-98.
Prags judar tvingades lämna staden 1745.
Förföljelsen av judarna nådde sin kulmen under 1930-40 talet, när nazisterna sökte efter judar över så gott som hela Europa, inte för att fördriva dem utan för att döda dem.
Judarna i arabländerna tvingades fly åren efter att Israel blev självständig1948.
De senaste dagarna har nyhetsmedia framhållit att judarna är orsak till att fredsprocessen inte går framåt. Speciellt de judar som "olagligt" bor på västbanken (Judéen och Samarien). Lösningen på problemet är den samma som fungerat i tusen år: Judarna måste flytta på sig.
Det är tydligen inte tillräckligt att judarna under årens lopp har fördrivits från land till land i Europa utan även när de bor i sitt historiska hemland hotar historien att upprepa sig.
Det sägs inte alltid rent ut, men det är budskapet i nyhetsrapporteringen om de judiska bosättningarna på Västbanken. "Judarna måste bort." Det är skrämmande att se hur den långa tradition vi har i Europa av att fördriva judarna från sina hem inte bryts trots att de återvänt till sitt historiska hemland.
Här följer några exempel på hur judarna behandlats i Europa de senaste tusen åren:
(uppgifterna hämtade från Antisemitismin pitkä historia, Eero Kuparinen)
Redan 1096 i samband med det första korståget tvångsförflyttades många judar.
I Frankrike tvingades judarna i flera repriser lämna landet från 1100 talet och framåt. Bl.a. 1306 fördrevs alla judar från Frankrike.
1290 fördrevs judarna från en del av Italien.
England fördrev alla judar från landet samma år. England förblev stängt för judar i 300 år.
Spanien fördrev judarna 1492 .
Portugal fördrev judarna 1496-98.
Prags judar tvingades lämna staden 1745.
Förföljelsen av judarna nådde sin kulmen under 1930-40 talet, när nazisterna sökte efter judar över så gott som hela Europa, inte för att fördriva dem utan för att döda dem.
Judarna i arabländerna tvingades fly åren efter att Israel blev självständig1948.
De senaste dagarna har nyhetsmedia framhållit att judarna är orsak till att fredsprocessen inte går framåt. Speciellt de judar som "olagligt" bor på västbanken (Judéen och Samarien). Lösningen på problemet är den samma som fungerat i tusen år: Judarna måste flytta på sig.
Det är tydligen inte tillräckligt att judarna under årens lopp har fördrivits från land till land i Europa utan även när de bor i sitt historiska hemland hotar historien att upprepa sig.
Judar som bosättare 1/3
Nyhetsmedia har de senaste dagarna uppmärksammat de judiska bosättningarna utanför vapenstilleståndslinjen från 1949 och även utmålat dem som olagliga och ett hinder för fredsprocessen.(Bl.a. i Yles finska TV nyheter 8.1.)
Får judarna bosätta sig endast på de områden som hamnade på den israeliska sidan av vapenstilleståndslinjen 1949?
Några historiska fakta kanske kan ge svar.
Efter att britterna gett 80% av Palestina till araberna 1921 sägs det i stadgarna för Palestina Mandatet (nuvarande Israel,västbanken och Gaza) att på området skall det grundas ett nationalhem för judarna.
I inledningen till stadgarna sägs:" …Whereas the Principal Allied Powers have also agreed that the Mandatory should be responsible for putting into effect the declaration originally made on November 2nd, 1917, by the Government of His Britannic Majesty, and adopted by the said Powers, in favour of the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people…."
Dokumentet som det hänvisas till lyder:
"Foreign Office
2 November 1917
Dear Lord Rothschild,
I have much pleasure in conveying to you, on behalf of His Majesty’s Government, the following declaration of sympathy with the Jewish Zionist Aspirations which have been submitted to, and approved by, the Cabinet:
"His Majesty’s Government view with favour the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people, and will use their best endeavours to facilitate the achievement of this object, it being clearly understood that nothing shall be done which may prejudice the civil and religious rights of existing non-Jewish communities in Palestine, or the rights and political status enjoyed by Jews in any other country."
I should be grateful if you would bring this declaration to the knowledge of the Zionist Federation.
Yours Sincerely,
Arthur James Balfour"
Vidare kan man läsa i stadgarna:
"Whereas recognition has thereby been given to the historical connection of the
Jewish people with Palestine and to the grounds for reconstituting their national
home in that country;"
Stadgarna för Palestina Mandatet ställer inga hinder ivägen för judisk bosättning i hela området.
FN:s förslag (1947) att dela området i en judisk och en arabisk stat ändrade inte på detta. Det var inte meningen att alla judar skulle bo i den judiska staten och alla araber i den arabiska. Den judiska staten skulle ha en arabisk minoritet och den arabiska en judisk. Den judiska staten bildades och den har idag en arabisk minoritet på ca 20%. Den arabiska staten har ännu inte skapats men av någon anledning verkar både araberna och omvärlden anse att om den blir verklighet skall den vara etniskt rensad från judar.
Araberna accepterade inte delningsplanen 1947 och i kriget 1948 erövrade Jordanien och Egypten Västbanken och Gaza. I samband med erövringen tvingades alla judar lämna området.
Efter att Israel vunnit sexdagarskriget 1967 fick de kontroll över hela det område som tidigare utgjorde det brittiska Palestina Mandatet. Judarna började flytta tillbaka till områden de fördrivits från och återuppbyggde det som rivits ner av araberna, bl.a. i Gamla stan i Jerusalem. Under de senaste 40 åren har ca 300.000 judar valt att bosätta sig i områden som tillhörde Palestina Mandatet men som ligger utanför vapenstilleståndslinjen från 1949.
Vapenstilletåndslinjen från 1949, "Gröna linjen" eller 1967 års gräns som den ibland kallas, kan den anses vara en gräns som judarna inte har rätt att överskrida?
Palestina Mandatets stadgar känner naturligtvis inte till någon sådan gräns, hela området behandlas som en helhet.
Vapenstilleståndsavtalen mellan Israel och arabländerna 1949 betraktar inte stilleståndslinjen som någon gräns.Såhär sägs i avtalen:
"The Armistice Demarcation Line is not to be construed in any sense as a political or territorial boundary, and is delineated without prejudice to rights, claims and positions of either Party to the Armistice as regards ultimate settlement of the Palestine question."
Enligt detta är gränsdragningen helt öppen och gränserna måste fastställas i förhandlingar.
Efter sexdagarskriget antog FN den berömda resolution 242 (enligt FN stadgan kapitel VI, vilket betyder att den är icke-bindande). Liksom vapenstilleståndsavtalen fastställer resolutionen inga gränser utan kräver att för att fred skall kunna uppnås skall Israel dra sig tillbaka från ockuperade områden.Det talas om "ockuperade områden" i obestämd form. Dessutom krävs det att alla stater i området skall få leva i fred med säkra och erkända gränser.
Citat från delar av resolutin 242:
"1. Affirms that the fulfillment of Charter principles requires the establishment of a just and lasting peace in the Middle East which should include the application of both the following principles:
(i) Withdrawal of Israeli armed forces from territories occupied in the recent conflict;
(ii) Termination of all claims or states of belligerency and respect for and acknowledgment of the sovereignty, territorial integrity and political independence of every State in the area and their right to live in peace within secure and recognized boundaries free from threats or acts of force;"
Det sägs inget som skulle begränsa judarnas rätt att bosätta sig öster om Gröna linjen, inte heller var gränserna skall dras.
Oberoende av var eventuella framtida gränser dras kan man hävda att judarna har rätt att bosätta sig i de områden som de själva kallar Judéen och Samarien. Det naturliga skulle vara att gränserna dras så, att så många judar som möjligt kommer att tillhöra Israel och araberna Palestina (ifall man väljer att kalla en framtida stat så ).
Ifall det trots allt skulle finnas judiska bosättningar som blir på den arabiska sidan av gränsen kan man inte kräva att dessa skall flytta bort om de inte vill. Ingen kräver heller på allvar att araberna i den judiska staten vid en fredsuppgörelse skall lämna Israel. På samma sätt som araberna i Israel har fulla medborgerliga rättigheter skall judar som väljer att bo kvar i en arabisk stat ha det.
Att påstå att judisk bosättning på Västbanken är olaglig och ett hinder för fredsprocessen är mera ett politiskt ställningstagande än ett rättsligt.Med ett annat politiskt synsätt kan man vända på påståendet och säga att omvärldens vägran att erkänna judarnas rätt att bosätta sig i sitt gamla hemland är ett hinder för fredsprocessen och bryter mot ingångna avtal.
Får judarna bosätta sig endast på de områden som hamnade på den israeliska sidan av vapenstilleståndslinjen 1949?
Några historiska fakta kanske kan ge svar.
Efter att britterna gett 80% av Palestina till araberna 1921 sägs det i stadgarna för Palestina Mandatet (nuvarande Israel,västbanken och Gaza) att på området skall det grundas ett nationalhem för judarna.
I inledningen till stadgarna sägs:" …Whereas the Principal Allied Powers have also agreed that the Mandatory should be responsible for putting into effect the declaration originally made on November 2nd, 1917, by the Government of His Britannic Majesty, and adopted by the said Powers, in favour of the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people…."
Dokumentet som det hänvisas till lyder:
"Foreign Office
2 November 1917
Dear Lord Rothschild,
I have much pleasure in conveying to you, on behalf of His Majesty’s Government, the following declaration of sympathy with the Jewish Zionist Aspirations which have been submitted to, and approved by, the Cabinet:
"His Majesty’s Government view with favour the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people, and will use their best endeavours to facilitate the achievement of this object, it being clearly understood that nothing shall be done which may prejudice the civil and religious rights of existing non-Jewish communities in Palestine, or the rights and political status enjoyed by Jews in any other country."
I should be grateful if you would bring this declaration to the knowledge of the Zionist Federation.
Yours Sincerely,
Arthur James Balfour"
Vidare kan man läsa i stadgarna:
"Whereas recognition has thereby been given to the historical connection of the
Jewish people with Palestine and to the grounds for reconstituting their national
home in that country;"
Stadgarna för Palestina Mandatet ställer inga hinder ivägen för judisk bosättning i hela området.
FN:s förslag (1947) att dela området i en judisk och en arabisk stat ändrade inte på detta. Det var inte meningen att alla judar skulle bo i den judiska staten och alla araber i den arabiska. Den judiska staten skulle ha en arabisk minoritet och den arabiska en judisk. Den judiska staten bildades och den har idag en arabisk minoritet på ca 20%. Den arabiska staten har ännu inte skapats men av någon anledning verkar både araberna och omvärlden anse att om den blir verklighet skall den vara etniskt rensad från judar.
Araberna accepterade inte delningsplanen 1947 och i kriget 1948 erövrade Jordanien och Egypten Västbanken och Gaza. I samband med erövringen tvingades alla judar lämna området.
Efter att Israel vunnit sexdagarskriget 1967 fick de kontroll över hela det område som tidigare utgjorde det brittiska Palestina Mandatet. Judarna började flytta tillbaka till områden de fördrivits från och återuppbyggde det som rivits ner av araberna, bl.a. i Gamla stan i Jerusalem. Under de senaste 40 åren har ca 300.000 judar valt att bosätta sig i områden som tillhörde Palestina Mandatet men som ligger utanför vapenstilleståndslinjen från 1949.
Vapenstilletåndslinjen från 1949, "Gröna linjen" eller 1967 års gräns som den ibland kallas, kan den anses vara en gräns som judarna inte har rätt att överskrida?
Palestina Mandatets stadgar känner naturligtvis inte till någon sådan gräns, hela området behandlas som en helhet.
Vapenstilleståndsavtalen mellan Israel och arabländerna 1949 betraktar inte stilleståndslinjen som någon gräns.Såhär sägs i avtalen:
"The Armistice Demarcation Line is not to be construed in any sense as a political or territorial boundary, and is delineated without prejudice to rights, claims and positions of either Party to the Armistice as regards ultimate settlement of the Palestine question."
Enligt detta är gränsdragningen helt öppen och gränserna måste fastställas i förhandlingar.
Efter sexdagarskriget antog FN den berömda resolution 242 (enligt FN stadgan kapitel VI, vilket betyder att den är icke-bindande). Liksom vapenstilleståndsavtalen fastställer resolutionen inga gränser utan kräver att för att fred skall kunna uppnås skall Israel dra sig tillbaka från ockuperade områden.Det talas om "ockuperade områden" i obestämd form. Dessutom krävs det att alla stater i området skall få leva i fred med säkra och erkända gränser.
Citat från delar av resolutin 242:
"1. Affirms that the fulfillment of Charter principles requires the establishment of a just and lasting peace in the Middle East which should include the application of both the following principles:
(i) Withdrawal of Israeli armed forces from territories occupied in the recent conflict;
(ii) Termination of all claims or states of belligerency and respect for and acknowledgment of the sovereignty, territorial integrity and political independence of every State in the area and their right to live in peace within secure and recognized boundaries free from threats or acts of force;"
Det sägs inget som skulle begränsa judarnas rätt att bosätta sig öster om Gröna linjen, inte heller var gränserna skall dras.
Oberoende av var eventuella framtida gränser dras kan man hävda att judarna har rätt att bosätta sig i de områden som de själva kallar Judéen och Samarien. Det naturliga skulle vara att gränserna dras så, att så många judar som möjligt kommer att tillhöra Israel och araberna Palestina (ifall man väljer att kalla en framtida stat så ).
Ifall det trots allt skulle finnas judiska bosättningar som blir på den arabiska sidan av gränsen kan man inte kräva att dessa skall flytta bort om de inte vill. Ingen kräver heller på allvar att araberna i den judiska staten vid en fredsuppgörelse skall lämna Israel. På samma sätt som araberna i Israel har fulla medborgerliga rättigheter skall judar som väljer att bo kvar i en arabisk stat ha det.
Att påstå att judisk bosättning på Västbanken är olaglig och ett hinder för fredsprocessen är mera ett politiskt ställningstagande än ett rättsligt.Med ett annat politiskt synsätt kan man vända på påståendet och säga att omvärldens vägran att erkänna judarnas rätt att bosätta sig i sitt gamla hemland är ett hinder för fredsprocessen och bryter mot ingångna avtal.
måndag 7 januari 2008
Hand i hand mot döden
Hand i hand kommer en man och en kvinna gående mot gränsövergången Eretz, mellan Gaza och Israel. Plötsligt öppnar de eld mot de israeliska soldaterna, kvinnan har dessutom sprängladdningar på sin kropp. De israeliska soldaterna besvarade elden och paret dödades.
Händelsen utspelade sig idag och visar på hur besvärlig och farlig situationen är för soldaterna som bevakar gränsövergångar och vägspärrar. De kan inte lita på någon, alla som närmar sig måste mötas med misstänksamhet.
Islamska Jihad tog på sig ansvaret för händelsen och säger att kvinnan hann detonera sin sprängladdning.
Enligt IDF har 37 civila israeler dödats av kvinnliga terrorister under intifadans sju år.
Tio familjer från Sderot vars familjemedlemmar dödats eller skadats svårt, kommer att starta en rättegång mot Egypten. De anser att Egypten hjälper terroristerna att smuggla in vapen och sprängämnen till Gaza.
Händelsen utspelade sig idag och visar på hur besvärlig och farlig situationen är för soldaterna som bevakar gränsövergångar och vägspärrar. De kan inte lita på någon, alla som närmar sig måste mötas med misstänksamhet.
Islamska Jihad tog på sig ansvaret för händelsen och säger att kvinnan hann detonera sin sprängladdning.
Enligt IDF har 37 civila israeler dödats av kvinnliga terrorister under intifadans sju år.
Tio familjer från Sderot vars familjemedlemmar dödats eller skadats svårt, kommer att starta en rättegång mot Egypten. De anser att Egypten hjälper terroristerna att smuggla in vapen och sprängämnen till Gaza.
söndag 6 januari 2008
Oroligt vid gränsen till Gaza
Under veckoslutet besköts Israel med ett stort antal kassamraketer och granater från Gaza.Flera hus i Sderot skadades i beskjutningen och en 14-årig pojke skadades. I torsdags träffades norra Ashkelon i Israel av en Katyusha raket. Dehär raketerna har en större räckvidd och mera sprängkraft än Kassamraketerna och israelerna ser med oro på utvecklingen, som betyder att allt fler israeler lever i farozonen för raketbeskjutning.
Den israeliska armén har genom flera operationer i Gaza försökt stoppa raketbeskjutningen men utan att lyckas. Ett tiotal medlemmar i Hamas och andra terrororganisationer har dödats under de senaste dagarna och fem israeliska soldater har skadats.
Transport av medicin och medicinsk utrustning till Gaza pågår kontinuerligt säger general Nir Peres som sköter samarbetet med palestinierna vid Eretz gränsövergång.
Däremot har Israel skurit ner på bränsleleveranserna till Gaza och de palestinska myndigheterna uppger att eltillförseln därför kommer att ransoneras.
Israel och palestinierna skall förhandla om de svåra och viktiga frågorna i en special kommitte ledd av utrikesminister Livni och före detta premiärminister Ahmed Qureia. Frågorna gäller Jerusalem, flyktingarna och gränserna.
Mer än en tredjedel av Israels hela poliskår (10.500) skall garantera president Bushs säkerhet under hans besök i Jerusalem denna vecka. Om inte annat så kommer beöket att resultera i trafikkaos i Jerusalem.
Den israeliska armén har genom flera operationer i Gaza försökt stoppa raketbeskjutningen men utan att lyckas. Ett tiotal medlemmar i Hamas och andra terrororganisationer har dödats under de senaste dagarna och fem israeliska soldater har skadats.
Transport av medicin och medicinsk utrustning till Gaza pågår kontinuerligt säger general Nir Peres som sköter samarbetet med palestinierna vid Eretz gränsövergång.
Däremot har Israel skurit ner på bränsleleveranserna till Gaza och de palestinska myndigheterna uppger att eltillförseln därför kommer att ransoneras.
Israel och palestinierna skall förhandla om de svåra och viktiga frågorna i en special kommitte ledd av utrikesminister Livni och före detta premiärminister Ahmed Qureia. Frågorna gäller Jerusalem, flyktingarna och gränserna.
Mer än en tredjedel av Israels hela poliskår (10.500) skall garantera president Bushs säkerhet under hans besök i Jerusalem denna vecka. Om inte annat så kommer beöket att resultera i trafikkaos i Jerusalem.
onsdag 2 januari 2008
Egypten tillät 2000 pilgrimer återvända till Gaza via Hamaskontrollerad gränsövergång
Jerusalem Post rapporterar att de två terroristerna som dödade två israeler i fredags arbetar för de Palestinska Myndigheterna och en av dem är medlem av de palestinska säkerhetsstyrkorna. Av rädsla för att bli gripen av IDF gav sig de två männen redan på fredagen till de palestinska säkerhetsstyrkorna i Hebron.
Först efter att israeliska säkerhetstjänsten på andra vägar fått reda på att männen gripits meddelade de palestinska myndigheterna om gripandet, vilket väckt stark kritik i Israel.
De palestinska myndigheterna har påstått att de två israelerna förökt sälja vapen till palestinierna och attt morden inte hade något med terrorism att göra.Den israeliska sidan säger att detta strider mot vad de gripna erkänt och mot bevisen på brottsplatsen.
De palestinska myndigheterna är kända för att gripa terrorister och efter en tid låta dem "slinka ut bakvägen", Israels försvarsminister gjorde klart i en intervju idag att ifall palestinierna inte sätter mördarna i fängelse vet Israel nog hur de skall få tag på dem.
Israel var mycket irriterad över att Egypten tillät över 2.000 pilgrimer från Mecka återvända till Gaza via gränsövergången i Rafah på onsdagen. Gränsövergången i Rafah kontrolleras av Hamas och det strider mot det avtal som ingicks när Israel drog sig ur Gaza hösten 2005. Enligt avtalet skall gränsövergången skötas av de palestinska myndigheterna och EU observatörer skall finnas på plats.
Israel säger att ett tjugotal ledande Hamasmedlemmar fanns med i gruppen och de antas föra med sig tiotals miljoner dollar till Gaza, samlade i Saudi-Arabien.Dessutom misstänker man att flera av "pilgrimmerna" varit i Iran på militära tränigsläger.
Egypten hade först krävt att pilgrimmerna skulle resa via gränskontrollen Kerem Shalom, som kontrolleras av Israel, men Hamasmedlemmarna i gruppen vägrade eftersom de fruktade att fastna i den israeliska gränskontrollen. Istället ställdes det till med lite upplopp och Egypten gav med sig.
Israels utrikesminister klagade senaste vecka över att Egypten gör ett så dåligt jobb med att bevaka gränsen.Detta fick i sin tur den egyptiske utrikesministen att ilksna till och hota med diplomatiska repressalier.
Israels försvarsminister Barak säger att Israel försöker undvika ett stort militärt ingripande i Gaza men att det kanske inte finns någon annan lösning för att stoppa beskjutningen med Kassamraketer.
Barak uppgav att i IDF:s operationer har 200 palestinska mililsmän dödats under år 2007.
Två Kassam raketer avfyrades i dag från Gaza,en av dem landade i ett bostadsområde i Sderot.
Premiärminister Olmert tror inte på vad Abbas säger (och de palestinska myndigheterna säger) utan tror sig veta att han egentligen menar något annat än han säger!
Israels PM Olmert säger: that he was convinced, too, that Palestinian Authority President Mahmoud Abbas "has made the choice in his heart" between clinging to the "myth of the 'right of return'" and the opportunity to establish a Palestinian state where all Palestinians, refugees included, would live.
"My impression is that he wants peace with Israel, and accepts Israel as Israel defines itself," Olmert said. "If you ask him to say that he sees Israel as a Jewish state, he will not say that. But if you ask me whether in his soul he accepts Israel, as Israel defines itself, I think he does. That is not insignificant. It is perhaps not enough, but it is not insignificant."
Först efter att israeliska säkerhetstjänsten på andra vägar fått reda på att männen gripits meddelade de palestinska myndigheterna om gripandet, vilket väckt stark kritik i Israel.
De palestinska myndigheterna har påstått att de två israelerna förökt sälja vapen till palestinierna och attt morden inte hade något med terrorism att göra.Den israeliska sidan säger att detta strider mot vad de gripna erkänt och mot bevisen på brottsplatsen.
De palestinska myndigheterna är kända för att gripa terrorister och efter en tid låta dem "slinka ut bakvägen", Israels försvarsminister gjorde klart i en intervju idag att ifall palestinierna inte sätter mördarna i fängelse vet Israel nog hur de skall få tag på dem.
Israel var mycket irriterad över att Egypten tillät över 2.000 pilgrimer från Mecka återvända till Gaza via gränsövergången i Rafah på onsdagen. Gränsövergången i Rafah kontrolleras av Hamas och det strider mot det avtal som ingicks när Israel drog sig ur Gaza hösten 2005. Enligt avtalet skall gränsövergången skötas av de palestinska myndigheterna och EU observatörer skall finnas på plats.
Israel säger att ett tjugotal ledande Hamasmedlemmar fanns med i gruppen och de antas föra med sig tiotals miljoner dollar till Gaza, samlade i Saudi-Arabien.Dessutom misstänker man att flera av "pilgrimmerna" varit i Iran på militära tränigsläger.
Egypten hade först krävt att pilgrimmerna skulle resa via gränskontrollen Kerem Shalom, som kontrolleras av Israel, men Hamasmedlemmarna i gruppen vägrade eftersom de fruktade att fastna i den israeliska gränskontrollen. Istället ställdes det till med lite upplopp och Egypten gav med sig.
Israels utrikesminister klagade senaste vecka över att Egypten gör ett så dåligt jobb med att bevaka gränsen.Detta fick i sin tur den egyptiske utrikesministen att ilksna till och hota med diplomatiska repressalier.
Israels försvarsminister Barak säger att Israel försöker undvika ett stort militärt ingripande i Gaza men att det kanske inte finns någon annan lösning för att stoppa beskjutningen med Kassamraketer.
Barak uppgav att i IDF:s operationer har 200 palestinska mililsmän dödats under år 2007.
Två Kassam raketer avfyrades i dag från Gaza,en av dem landade i ett bostadsområde i Sderot.
Premiärminister Olmert tror inte på vad Abbas säger (och de palestinska myndigheterna säger) utan tror sig veta att han egentligen menar något annat än han säger!
Israels PM Olmert säger: that he was convinced, too, that Palestinian Authority President Mahmoud Abbas "has made the choice in his heart" between clinging to the "myth of the 'right of return'" and the opportunity to establish a Palestinian state where all Palestinians, refugees included, would live.
"My impression is that he wants peace with Israel, and accepts Israel as Israel defines itself," Olmert said. "If you ask him to say that he sees Israel as a Jewish state, he will not say that. But if you ask me whether in his soul he accepts Israel, as Israel defines itself, I think he does. That is not insignificant. It is perhaps not enough, but it is not insignificant."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)