Bosättningspolitiken lätt att försvara (insändare i ÖT)

Även lokaltidningen Österbottens Tidning har noterat resolution 2334 från FN:s säkerhetsråd och John Kerrys tal som i huvudsak behandlade de judiska bosättningarna. Rubrikerna har varit:  "Bosättningspolitiken går inte försvara" och "Bosättarprogrammet hotar Israels framtid".
En insändare av mig som behandlade ämnet publicerades idag.

Bosättningspolitiken lätt att försvara (ÖT ändrade rubrik till "Giltig bosättningspolitik")

ÖT har den 28.12. en rubrik med åtföljande citat från Dagens Nyheter som säger: "Bosättningspolitiken går inte försvara". Men faktum är att judarnas bosättning i Judéen, Samarien och det historiska Jerusalem (omvärlden kallar oftast områdena för västbanken och östra Jerusalem)  inte alls är svårt att försvara.

Redan för nästan hundra år sedan slog man vid San Remo konferensen och i stadgarna för Palestinamandatet fast att judarna inte bara har rätt att bosätta sig i området utan också rätt att upprätta en nationalstat i sitt "historiska hemland". Dessa beslut är juridiskt bindande internationella avtal i motsats till FN resolutioner som är politiska beslut och rådgivande för medlemsländerna.

I ett historiskt perspektiv är det också lätt att försvara judisk bosättning i området. Området står i centrum för judarnas över 3000 år långa historia i området och speciellt då Jerusalem.

Det som inte går att förvara är FN:s säkerhetsråds resolution 2334 som antogs 23.12. Resolutionen fördömer ensidigt Israel och påstår att bosättningarna är olagliga och ett hinder för fred.

Att judar väljer att bo i sitt historiska hemland är inte ett hinder för fred, om man inte som säkerhetsrådet gör, väljer att göra det till ett hinder.

Resolutionen strider mot artikel 80 i FN:s  grundstadga, mot resolution 242, mot vapenstilleståndsavtalet mellan Israel och Jordanien och mot sunt bondförnuft. Jordanien fördrev 1948 alla judar från västbanken och gamla stan i Jerusalem. Säkerhetsrådet anser det nu som olagligt att judar flyttar tillbaka till områdena och ger därmed i praktiken sitt stöd till fördrivningen av judarna.

Att säkerhetsrådet beskriver det historiska Jerusalem som "ockuperat palestinskt territorium" kan inte anses som något annat än en skymf mot alla judar och människor med någon slags heder i kroppen.

Den ideologi som nu driver FN:s relation till Israel skiljer sig inte märkbart från nazisternas. Nazisterna försökte förinta judarna i Europa, FN vill fördriva judarna från deras historiska hemland.

Säkerhetsrådet förstörde antagligen definitivt möjligheterna till en förhandlingslösning mellan Israel och palestinierna. Palestinierna vet nu att de aldrig behöver kompromissa, oberoende av vad de gör eller vilka krav de ställer kommer de att ha stöd från det internationella samfundet.

Israel är nu väl medveten om detta faktum och det skulle vara naturligt om intresset för att fortsättningsvis bjuda in palestinierna till förhandlingar svalnat betydligt. Utan hopp om kompromisser från palestiniernas sida är förhandlingar på förhand dömda att misslyckas.

Läs också:

Obama - FN:s säkerhetsråd - Israel