Tomas Sandell säger att det här är en av de viktigaste artiklarna han skrivit på en lång tid. Bäst att läsa!
Det behövs Israelvänner som är beredd att påverka makthavarna, skriver Tomas. Knappast någon av oss klarar av att göra det på samma sätt som Tomas men kanske vi alla kan göra något.
Här behövs tålamod. Jag är nog inte lika optimistisk som Tomas om våra möjligheter att påverka. Själv har jag i snart 20 års tid skrivit till tidningar, journalister och politiker men kommer inte ihåg en enda gång när jag skulle ha kunnat påverka någon i positiv riktning när det gäller inställningen till Israel. Naturligtvis är det bättre om vi når resultat men fastän vi inte ser något resultat ger det oss inte rätt att vara tysta.
Israel behöver kristna vänner också i maktens korridorer
För några år sedan hade jag förmånen att få samtala med några ledande tjänstemän på svenska UD i Stockholm om situationen i Mellanöstern. Tjänstemännen tittade lite nyfiket på mig och konstaterade lite skamset: ”När vi tar emot kristna delegationer i Israel-Palestinafrågan brukar de nog ha en lite annan åsikt.”
Samma sak upprepade sig när jag träffade EU-kommissionens representant i Jerusalem. ”Vad roligt att du tog kontakt. Vi blir ofta uppvaktade av kristna grupper men de har nog en helt annan agenda,” förklarade han. Två viktiga städer med ett samstämmigt budskap. Kristna Israelvänner saknas där de kan påverka de politiska besluten och bidra till en mera rättvis Mellanöstern-politik.
Samtidigt läser jag om hur alltfler kristna runt om i världen ställer upp för det judiska folket och staten Israel. Det är säkert sant. Men dessa Israelvänner finns tyvärr inte där besluten fattas. För de flesta bibeltroende kristna är det fortfarande häftigare att vifta med palmblad i Jerusalem än att kontakta den lokala riksdagsmannen i Stockholm.
Det är ingenting fel med att åka till Israel och upptäcka det förlovade landet, samtidigt som man deltar i kristna konferenser där man blir personligen uppbyggd. Men om resan inte får några återverkningar i hemlandet är det någonting som är fel.
Det var på grund av denna tydliga diskrepans mellan Israel-romantik och Israel-aktivism som vi 2003 startade den kristna lobbyorganisationen Europeiska koalitionen för Israel. Om våra regeringar inte stöder Israel politiskt så är det inte politikernas fel utan vårt eget, resonerade vi, och började samtala med regeringstjänstemän och riksdagsledamöter runt om i Europa.
När vi ber, fördjupar oss i sakfrågorna och skapar dialog med beslutsfattarna, kommer vi med tiden även att se resultat. De som ogillar staten Israel och vill motarbeta dess intressen är inte nödvändigtvis fler än vi Israelvänner. Men de är oftast bättre organiserade och har ett större inflytande. Bibeltroende församlingar kunde lära sig från de anti-israeliska organisationerna hur man samverkar och arbetar såväl målmedvetet som långsiktigt för att nå konkreta resultat. ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar