Jag sände min text om Amnestyrapporten till Jonas Jungar som är innehållschef med ansvar för journalistik och etik på svenska YLE.
Jag lade till följande inledning: "Av von Kraemers långa artikel (Amnesty i ny rapport: "Israel bedriver apartheid – miljontals människor utsätts för konstant strukturellt förtryck") får man bilden av att Yle är Amnestys språkrör, men journalisternas uppgift är att granska Amnestys motiv och sanningshalten i rapporten.
Det kan nämnas att USA:s ambassadör i Israel har sagt att anklagelserna mot Israel är absurda och Christopher Burger, talesman för Tysklands utrikesministerium, säger att Tyskland tar avstånd från uttryck som apartheid och ensidig kritik av Israel. Trots detta presenterar svenska Yle Amnestys rapport som dagens sanning både på webben och i TV nyheterna."
Såhär svarar han:
"Hej och tack för responsen!
I ett tidigare mejl för något år sedan (där du också kritiserade vår Israel-bevakning) skrev du så här:
'Israel måste försvara sin rätt att existera och palestinierna, flera arabstater och Iran arbetar för att förinta staten. Det är konflikten i all enkelhet".
Är man så kategorisk och svartvit i sin karakterisering av konflikten i Mellanöstern - då finns det nog inte särdeles mycket att diskutera eller resonera kring, vare sig det gäller Amnesty-rapporten eller något annat.
Journalistiken har emellertid ett ansvar att vara mer nyanserad än så, och det har ingenting att göra med vare sig anti-semitism eller något annat.
Med vänlig hälsning
Jonas Jungar"
Jaha, säger jag. Tydligen är situationen på YLE värre än man skulle tro. Det finns ingen som helst vilja att ta ansvar för rapporteringens sanningshalt när det kommer till Israel. Inget nytt, men saken bekräftades ännu en gång.
Jag noterar att enligt Jungars "nyanserade" syn kan man stort slå upp i nyheterna att Israel är en apartheidstat, men man kan inte ens diskutera eller resonera med mig eftersom jag gett min syn på vad som är grundorsaken till konflikten mellan araber och judar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar