För 60 år sedan röstade FN:s generalförsamling med rösterna 33 för,13 emot och 10 nedlagda för att dela Palestinamandatet i en judisk och en arabisk stat.
Dagen firas med glädje av judarna, men sedan 1977 har den i FN firats som en dag av solidaritet med det palestinska folket. (judarna accepterade delningen araberna vägrade))
Det betyder bl.a. att generalförsamlingen årligen den 29.11. antar ett antal anti-israeliska resolutioner.
För två år sedan kunde man denna dag se foton av generalsekreterare Annan mot bakgrunden av en karta av Palestina, utan Israel. Annan har också hänvisat till dagen som en "sorgens dag".
Månne man i FN firar någon annan medlemsstats tillblivelse som en sorgens dag?
Läs mera i Jerusalm Post
Hamas kräver att FN återtar beslutet från 1947 att dela Palestinamandatet. "Palestina är arabsik och islamsk land,från floden (Jordan) till havet (Medelhavet) inlusive Jerusaelm... i det finns inget rum för judar."
torsdag 29 november 2007
onsdag 28 november 2007
Ett budskap för omvärlden, ett annat för det egna folket
Samtidigt som Israel och palestinierna förhandlar i USA sänder palestinsk TV, kontrollerad av Abbas Fatahorganisation, en video där hela Israel är målad i den palestinska flaggans färger.
Dubbelspel och dubblabudskap, det verkar aldrig ta slut.
Text på kartan: Palestina 2007
FNB notis med bara halva sanningen
En FNB notis i dagens Österbottningen är ett exempel på hur nyhetsbyråerna väljer vilken bild läsarna skall få av det som sker.
Rubriken lyder: "Israel och palestinierna överens om att förhandla" och notisen handlar om mötet i Annapolis.
Slutstycket som jag reagerade på lyder: "Bush uppmanade Israel att visa att det menar allvar med att upprätta en palestinsk stat genom att låta bli att utvidga bosättningarna och upphöra med ockupationen av områden som togs i kriget 1967."
I det stora hela är det sant, men FNB väljer att inte berätta att Bush också hade liknande uppmaningar till palestinierna och arabstaterna. Varför berättar man enbart om de krav som ställs på Israel?
När det gäller ockupationen skärper FNB tonen jämfört med vad Bush egentligen sade. Bush: "De (israelerna) måste visa världen att de är redo att börja avsluta (to begin to bring an end) ockupationen som började 1967 genom att förhandla fram en överenskommelse."
Bush tal kan läsas här
Ett utdrag nedan med uppmaningar till palestinier, israeler och arabstater:
For these negotiations to succeed, the Palestinians must do their part. They must show the world they understand that, while the borders of a Palestinian state are important, the nature of a Palestinian state is just as important. They must demonstrate that a Palestinian state will create opportunity for all its citizens and govern justly and dismantle the infrastructure of terror. They must show that a Palestinian state will accept its responsibility and have the capability to be a source of stability and peace for its own citizens, for the people of Israel and for the whole region.
The Israelis must do their part. They must show the world that they are ready to begin to bring an end to the occupation that began in 1967, through a negotiated settlement. This settlement will establish Palestine as the Palestinian homeland, just as Israel is the homeland for the Jewish people. Israel must demonstrate it's support for the creation of a prosperous and successful Palestinian state by removing unauthorized outposts, ending settlement expansion, and finding other ways for the Palestinian Authority to exercise it's responsibilities without compromising Israel's security.
Arab states also have a vital role to play. Re-launching the Arab League initiative and the Arab League's support for today's conference are positive steps. All Arab states should show their strong support for the government of President Abbas, and provide needed assistance to the Palestinian Authority. Arab states should also reach out to Israel, work toward the normalization of relations and demonstrate in both word and deed that they believe that Israel and its people have a permanent home in the Middle East. These are vital steps toward the comprehensive peace that we all seek.
Rubriken lyder: "Israel och palestinierna överens om att förhandla" och notisen handlar om mötet i Annapolis.
Slutstycket som jag reagerade på lyder: "Bush uppmanade Israel att visa att det menar allvar med att upprätta en palestinsk stat genom att låta bli att utvidga bosättningarna och upphöra med ockupationen av områden som togs i kriget 1967."
I det stora hela är det sant, men FNB väljer att inte berätta att Bush också hade liknande uppmaningar till palestinierna och arabstaterna. Varför berättar man enbart om de krav som ställs på Israel?
När det gäller ockupationen skärper FNB tonen jämfört med vad Bush egentligen sade. Bush: "De (israelerna) måste visa världen att de är redo att börja avsluta (to begin to bring an end) ockupationen som började 1967 genom att förhandla fram en överenskommelse."
Bush tal kan läsas här
Ett utdrag nedan med uppmaningar till palestinier, israeler och arabstater:
For these negotiations to succeed, the Palestinians must do their part. They must show the world they understand that, while the borders of a Palestinian state are important, the nature of a Palestinian state is just as important. They must demonstrate that a Palestinian state will create opportunity for all its citizens and govern justly and dismantle the infrastructure of terror. They must show that a Palestinian state will accept its responsibility and have the capability to be a source of stability and peace for its own citizens, for the people of Israel and for the whole region.
The Israelis must do their part. They must show the world that they are ready to begin to bring an end to the occupation that began in 1967, through a negotiated settlement. This settlement will establish Palestine as the Palestinian homeland, just as Israel is the homeland for the Jewish people. Israel must demonstrate it's support for the creation of a prosperous and successful Palestinian state by removing unauthorized outposts, ending settlement expansion, and finding other ways for the Palestinian Authority to exercise it's responsibilities without compromising Israel's security.
Arab states also have a vital role to play. Re-launching the Arab League initiative and the Arab League's support for today's conference are positive steps. All Arab states should show their strong support for the government of President Abbas, and provide needed assistance to the Palestinian Authority. Arab states should also reach out to Israel, work toward the normalization of relations and demonstrate in both word and deed that they believe that Israel and its people have a permanent home in the Middle East. These are vital steps toward the comprehensive peace that we all seek.
Kortnytt från Mellanöstern
Medan palestinier och israeler sitter och förhandlar i USA fortsätter raket- och granatbekjutningen från Gaza. Dagens saldo hittills: 5 granater och 2 Kassamraketer. Israelisk flyg besvarade attackerna och dödade 2 Hamasmän.
Iran motsätter sig fredssamtalen i USA och president Ahmadinejad säger idag att Israel kommer att kollapsa, "Det är omöjligt att sionistregimen kommer att överleva" säger han.
Igår dödades palestinier av palestinsk polis när han deltog i protester mot fredssamtalen i Annapolis. Idag skadades 26 personer i sammandrabbningar mellan palestinsk polis och deltagare i begravningsprocessionen i Hebron.
Israels säkerhetsminister betvivlar att ett fredsavtal kan ingås före utgången av 2008. Detta mål har ställts upp i Annapolis.
Inga överenskommelser kommer att förverkligas innan palestinierna avväpnat terrororganisationerna i enlighet med "Vägkartan". Redan detta krav är mycket osannolikt att palestiniena kan eller vill förverkliga. Hela Gaza regeras för närvarande av en terroristorganisation.
Iran motsätter sig fredssamtalen i USA och president Ahmadinejad säger idag att Israel kommer att kollapsa, "Det är omöjligt att sionistregimen kommer att överleva" säger han.
Igår dödades palestinier av palestinsk polis när han deltog i protester mot fredssamtalen i Annapolis. Idag skadades 26 personer i sammandrabbningar mellan palestinsk polis och deltagare i begravningsprocessionen i Hebron.
Israels säkerhetsminister betvivlar att ett fredsavtal kan ingås före utgången av 2008. Detta mål har ställts upp i Annapolis.
Inga överenskommelser kommer att förverkligas innan palestinierna avväpnat terrororganisationerna i enlighet med "Vägkartan". Redan detta krav är mycket osannolikt att palestiniena kan eller vill förverkliga. Hela Gaza regeras för närvarande av en terroristorganisation.
tisdag 27 november 2007
Öppningstal i Annapolis
Olmert och Abbas har hållit sina öppningstal i Annapolis.
Vackra ord och drömmar, vi får hoppas att resultatet inte blir en ny mardröm.Båda är överens om att Israel måste göra stora och svåra eftergifter för att det skall bli fred. Problemet är att palestinierna inte verkar inse att också de måste göra det.
Israels premiärminister Olmerts öppningstal i Annapolis.
PLO:s ordförande Abbas öppningstal.
Vackra ord och drömmar, vi får hoppas att resultatet inte blir en ny mardröm.Båda är överens om att Israel måste göra stora och svåra eftergifter för att det skall bli fred. Problemet är att palestinierna inte verkar inse att också de måste göra det.
Israels premiärminister Olmerts öppningstal i Annapolis.
PLO:s ordförande Abbas öppningstal.
måndag 26 november 2007
Bakgrund till förhandlingarna mellan Israel och araberna
För att bättre förstå vad förhandlingarna i Annapolis mellan Israel och araberna handlar om kan det vara bra med en tillbakablick.
Efter första världskriget och ottomanska rikets sönderfall drogs gränserna upp i Mellanöstern och Israels grannstater blev till (1932-46).Även judarna tilldelades ett område. Det som i dag är Israel, Västbanken och Gaza skulle enligt NF:s stadgar för det brittiska Palestinamandatet bli ett hemland för judarna. Resten av mandatområdet (ca 80%) hade redan getts åt araberna (nuvarande Jordanien).
Med Palestinamandatets stadgar som grund kan judarna hävda att de har rätt att bosätta sig även på Västbanken och i Gaza. Gaza lämnade judarna helt för två år sedan men på Västbanken bor närmare 300.000 judar i större städer och små byar.
FN beslöt 1947, för nästan på dagen 60 år sedan, att ytterligare dela Palestina mandatet i en judisk och en arabisk stat. Judarna godkände delningen men araberna sade nej och startade ett krig. Inte för att de var missnöjda med gränserna utan för att de överhuvudtaget inte accepterade att det skulle finnas en judisk stat i området. Detta är problemets kärna som många väljer att blunda för.
Palestiniernas chefsförhandlare, Saeb Erekat, visade med några uttalanden förra veckan att inget har förändrats på 60 år. "Vi kommer inte att gå med på att erkänna Israel som en judisk stat" sade han. "Palestinierna kommer aldrig att erkänna Israels judiska identitet." Detta uttalande pekar på att när palestinierna talar om en tvåstatslösning är det inte Palestina och det judiska Israel man talar om utan ett Israel som förvandlats till den 22 arabiska staten. Bland annat Palestinian Media Watch's bevakning av palestinsk media och skolböcker visar att det är denna vision man målar upp för folket: Israel är palestinskt land och skall återtas i sin helhet.
Kriget 1948 tog slut och vapenstilleståndsavtal ingicks 1949. I avtalen sägs det klart ut att vapenstilleståndslinjen inte skall utgöra en framtida politisk gräns. Trots detta ställs det ofta krav på Israel att de skall dra sig tillbaka till denna linje, Gröna linjen.
Judarna fick sin stat men Jordanien och Egypten ockuperade Västbanken, Östra Jerusaelm och Gaza i 19 år. Under denna tid gjordes inga försök att grunda en ny palestinsk stat på de arabiska områdena. Många araber levde kvar i Israel men inga judar kunde stanna på de av araberna ockuperade områdena. Till och med judarna i Gamla staden i Jerusalem tvingades fly och jordanierna förstörde de judiska kvarteren bl.a. 38 synagogor.
PLO bildades under denna period och i deras stadgar sägs det att de inte strävar till att upprätta någon stat på områdena som Jordanien och Egypten behärskade utan målet var att befria Palestina från judarna.
Sexdagarskriget 1967 ändrade igen på förhållandena.Egypten hade bland annat stängt av sjötrafiken till Israel, vilket Israel såg som en krigsförklaring, och president Nasser talade öppet om att kasta judarna i Medelhavet, men det blev annorlunda. Efter kriget var hela Jerusalem för första gången på 2.000 år igen i judarnas besittning. Dessutom hade Israel erövrat Västbanken, Golan, Gaza och Sinaihalvön.
Arabstaternas sista stora försök att utplåna Israel skedde i ett överraskningsanfall på Yom Kippur 1973, men även denna gång lyckades Israel vinna kriget.
Efter sexdagaraskriget började judarna på nytt bosätta sig öster om den Gröna linjen. Delvis byggde man upp de samhällen som man tvingades överge i kriget 1948 men också många nya bosättningsområden har uppstått.
Enligt FN resolution 242 skulle områden som ockuperats ges tillbaka och trygga och säkra gränser upprättas genom förhandlingar. Först vägrade arabstaterna att förhandla med Israel men Sinai återlämnades 1979 till Egypten efter förhandlingar och fredsavtal och det finns inte heller längre någon gränstvist med Jordanien. Israel annekterade Jerusalem, men Västbanken och Gaza har aldrig blivit en del av Israel. Gaza överlämnades till palestinierna för två år sedan så det är främst gränsdragningen på Västbanken som fortfarande är oklar.
Det är relativt enkelt att sluta fred mellan två stater men efter att Egypten och Jordanien avsagt sig alla anspråk på Västbanken och Gaza fanns det ingen att överlämna dessa områden till. Det har aldrig existerat någon palestinsk stat så något alldeles nytt måste skapas. De Palestinska Myndigheterna kom till genom Osloförhandlingarna i mitten av 90-talet.Tanken var att de skulle överta mer och mer av kontrollen på de palestinska områdena för att småningom bli redo att upprätta en egen stat. Den korrumperade envåldshärskaren,PLO ordföranden, Arafat får ta på sig en stor del av skulden till att det, trots enorm ekonomisk hjälp från väst, i stället för fred och samexistens blev en tid av kaos och terror. Arafats långvariga medarbetare och efterträdare, Abbas, har varit alldeles för svag för att få ordning på de grupperingar som fick härja fritt med sina vapen under intifadans år.
De palestinska områdena kontrolleras nu av två olika grupperingar. Fatah med Abbas i spetsen finns på Västbanken och Hamas kontrollerar Gaza.En del observatörer säger att ifall Israel skulle dra bort sina trupper från Västbanken skulle Hamas ta över makten även där.
Hamas har sagt att ingenting av det Abbas förhandlare kommer överens om binder dem. Hela området från Jordan till Medelhavet är palestiniernas land och de kommer att strida för att erövra det.
Så även om Abbas, trots chefsförhandlarens ord om motsatsen, uppriktigt skulle sträva till att upprätta en palestinsk stat som skall leva sida vid sida med den judiska staten Israel, får man fråga sig vad ett förhandlingsresultat är värt som han skriver under. Han har inte stöd av de väpnade grupperna och inte av folket.
I en artikel i NY Sun delger Rick Richman resultatet från några opinionsundersökningar bland palestinierna.
-Endast 60 % anser att man efter att alla frågor är lösta med Israel kan erkänna Israel som en stat för det judiska folket
-Endast 46% stödde en uppgörelse som skulle basera sig på 1967 år gränser (gröna linjen) med landbyte för att bibehålla de israeliska bosättningarna på 5% av Västbanken
- Nästan 70% ville att flyktingarna skulle återvända till Israel inte till ett nytt Palestina
-57% motsatte sig att de palestinska ledarna överhuvudtaget deltar i konferensen i Annapolis
- över 80% ansåg att de palestinska institutionerna är korrumperade
- 54 % ansåg demokratin inom de palestinska myndigheterna inte fungerade
- 41% ville att de palestinska myndigheterna skulle upplösas och ersättas med ett internationellt organ eller en återgång till full israelisk ockupation
Efter första världskriget och ottomanska rikets sönderfall drogs gränserna upp i Mellanöstern och Israels grannstater blev till (1932-46).Även judarna tilldelades ett område. Det som i dag är Israel, Västbanken och Gaza skulle enligt NF:s stadgar för det brittiska Palestinamandatet bli ett hemland för judarna. Resten av mandatområdet (ca 80%) hade redan getts åt araberna (nuvarande Jordanien).
Med Palestinamandatets stadgar som grund kan judarna hävda att de har rätt att bosätta sig även på Västbanken och i Gaza. Gaza lämnade judarna helt för två år sedan men på Västbanken bor närmare 300.000 judar i större städer och små byar.
FN beslöt 1947, för nästan på dagen 60 år sedan, att ytterligare dela Palestina mandatet i en judisk och en arabisk stat. Judarna godkände delningen men araberna sade nej och startade ett krig. Inte för att de var missnöjda med gränserna utan för att de överhuvudtaget inte accepterade att det skulle finnas en judisk stat i området. Detta är problemets kärna som många väljer att blunda för.
Palestiniernas chefsförhandlare, Saeb Erekat, visade med några uttalanden förra veckan att inget har förändrats på 60 år. "Vi kommer inte att gå med på att erkänna Israel som en judisk stat" sade han. "Palestinierna kommer aldrig att erkänna Israels judiska identitet." Detta uttalande pekar på att när palestinierna talar om en tvåstatslösning är det inte Palestina och det judiska Israel man talar om utan ett Israel som förvandlats till den 22 arabiska staten. Bland annat Palestinian Media Watch's bevakning av palestinsk media och skolböcker visar att det är denna vision man målar upp för folket: Israel är palestinskt land och skall återtas i sin helhet.
Kriget 1948 tog slut och vapenstilleståndsavtal ingicks 1949. I avtalen sägs det klart ut att vapenstilleståndslinjen inte skall utgöra en framtida politisk gräns. Trots detta ställs det ofta krav på Israel att de skall dra sig tillbaka till denna linje, Gröna linjen.
Judarna fick sin stat men Jordanien och Egypten ockuperade Västbanken, Östra Jerusaelm och Gaza i 19 år. Under denna tid gjordes inga försök att grunda en ny palestinsk stat på de arabiska områdena. Många araber levde kvar i Israel men inga judar kunde stanna på de av araberna ockuperade områdena. Till och med judarna i Gamla staden i Jerusalem tvingades fly och jordanierna förstörde de judiska kvarteren bl.a. 38 synagogor.
PLO bildades under denna period och i deras stadgar sägs det att de inte strävar till att upprätta någon stat på områdena som Jordanien och Egypten behärskade utan målet var att befria Palestina från judarna.
Sexdagarskriget 1967 ändrade igen på förhållandena.Egypten hade bland annat stängt av sjötrafiken till Israel, vilket Israel såg som en krigsförklaring, och president Nasser talade öppet om att kasta judarna i Medelhavet, men det blev annorlunda. Efter kriget var hela Jerusalem för första gången på 2.000 år igen i judarnas besittning. Dessutom hade Israel erövrat Västbanken, Golan, Gaza och Sinaihalvön.
Arabstaternas sista stora försök att utplåna Israel skedde i ett överraskningsanfall på Yom Kippur 1973, men även denna gång lyckades Israel vinna kriget.
Efter sexdagaraskriget började judarna på nytt bosätta sig öster om den Gröna linjen. Delvis byggde man upp de samhällen som man tvingades överge i kriget 1948 men också många nya bosättningsområden har uppstått.
Enligt FN resolution 242 skulle områden som ockuperats ges tillbaka och trygga och säkra gränser upprättas genom förhandlingar. Först vägrade arabstaterna att förhandla med Israel men Sinai återlämnades 1979 till Egypten efter förhandlingar och fredsavtal och det finns inte heller längre någon gränstvist med Jordanien. Israel annekterade Jerusalem, men Västbanken och Gaza har aldrig blivit en del av Israel. Gaza överlämnades till palestinierna för två år sedan så det är främst gränsdragningen på Västbanken som fortfarande är oklar.
Det är relativt enkelt att sluta fred mellan två stater men efter att Egypten och Jordanien avsagt sig alla anspråk på Västbanken och Gaza fanns det ingen att överlämna dessa områden till. Det har aldrig existerat någon palestinsk stat så något alldeles nytt måste skapas. De Palestinska Myndigheterna kom till genom Osloförhandlingarna i mitten av 90-talet.Tanken var att de skulle överta mer och mer av kontrollen på de palestinska områdena för att småningom bli redo att upprätta en egen stat. Den korrumperade envåldshärskaren,PLO ordföranden, Arafat får ta på sig en stor del av skulden till att det, trots enorm ekonomisk hjälp från väst, i stället för fred och samexistens blev en tid av kaos och terror. Arafats långvariga medarbetare och efterträdare, Abbas, har varit alldeles för svag för att få ordning på de grupperingar som fick härja fritt med sina vapen under intifadans år.
De palestinska områdena kontrolleras nu av två olika grupperingar. Fatah med Abbas i spetsen finns på Västbanken och Hamas kontrollerar Gaza.En del observatörer säger att ifall Israel skulle dra bort sina trupper från Västbanken skulle Hamas ta över makten även där.
Hamas har sagt att ingenting av det Abbas förhandlare kommer överens om binder dem. Hela området från Jordan till Medelhavet är palestiniernas land och de kommer att strida för att erövra det.
Så även om Abbas, trots chefsförhandlarens ord om motsatsen, uppriktigt skulle sträva till att upprätta en palestinsk stat som skall leva sida vid sida med den judiska staten Israel, får man fråga sig vad ett förhandlingsresultat är värt som han skriver under. Han har inte stöd av de väpnade grupperna och inte av folket.
I en artikel i NY Sun delger Rick Richman resultatet från några opinionsundersökningar bland palestinierna.
-Endast 60 % anser att man efter att alla frågor är lösta med Israel kan erkänna Israel som en stat för det judiska folket
-Endast 46% stödde en uppgörelse som skulle basera sig på 1967 år gränser (gröna linjen) med landbyte för att bibehålla de israeliska bosättningarna på 5% av Västbanken
- Nästan 70% ville att flyktingarna skulle återvända till Israel inte till ett nytt Palestina
-57% motsatte sig att de palestinska ledarna överhuvudtaget deltar i konferensen i Annapolis
- över 80% ansåg att de palestinska institutionerna är korrumperade
- 54 % ansåg demokratin inom de palestinska myndigheterna inte fungerade
- 41% ville att de palestinska myndigheterna skulle upplösas och ersättas med ett internationellt organ eller en återgång till full israelisk ockupation
söndag 25 november 2007
Några dagar i Israel
Jag har återvänt efter tio dagar i Israel. Tänkte dela med mig några upplevelser och minnen, inget som tidningarna skriver om eller politikerna pratar om.
Orsaken till vår resa var en inbjudan till ett judiskt bröllop. Bröllopet var en upplevelse som vi aldrig kommer att glömma, så annorlunda från det ofta så stela finländska sättet att fira bröllop. Många ögonblicksmöten med människor som vänligt förklarade vad som skedde eller som drog med oss i dansen för att glädja brud och brudgum. Ett av barnens uttalanden beskiver allt:" Alla bröllop kommer att verka tråkiga efter dethär".
Som alltid förundras jag över hur landet och befolkningen förändras beroende på var man befinner sig.
Netanya kunde vara vilket semestermål som helst. Klart vatten, lagom stora vågor att leka i för ungdomar och föräldrar, sol och fin sandstrand.Många pensionärer på stranden och ryska är minst lika vanligt som hebreiska. Man ser nästan inga poliser och soldater är sällsynta.Det finns inget som påminner en turist om att man befinner sig i ett krisområde men Libanon, Syrien och Gaza kan alla nås med bil på ett par timmar. Västbanken är bara ca 20 km österut.
Park hotel som syns från stranden påminner mig ändå om terrordådet som dödade och skadade flera tioatals judar som samlats för att fira påsk våren 2002.
En stor blond familj väcker en del uppmärksamhet i Israel. Busschauffören till Jerusalem räknade och räknade i tiotlals kilometer för att vara säker på att kunna erbjuda det absolut fördelaktigaste priset "because you are blond". Hur han samtidigt kunde styra bussen och ta på nya passagerare förblir ett mysterium
Grönsaksförsäljaren hade vistats en tid i Sverige och blev så glad när han hörde svenska att han genast försökte ordna en träff mellan sin son och en av våra flickor. Det blev emellertid inget av den träffen...
Sabbatskvällen väntade vi på en rejält försenad taxi utanför en moshav.En stor grupp av moshavens ungdomar kom fram till oss och undrade vem vi var och varifrån vi kom. Tyvärr kunde de inte mycket mera engelska än jag kan hebreiska. Jag borde verkligen lära mig hebreiska det skulle vara så roligt att kunna prata obehindrat med människor man möter. " Ani lo mevin ivrit" skapar inga djupa relationer.
Jerusalem, kaotisk trafik, smala gator,ibland obefintliga trottoarer, mycket människor. Här är också poliser, soldater och säkerhetsvakter ständigt närvarande. För att komma till Klagomuren måste man genomgå en likadan säkerhetskontroll som på flygplatser.
I Jerusalem möter man alla slags människor: svarta, vita, kineser, ortodoxa judar i svarta hattar, araber iklädda traditionell huvudbonad, präster och munkar från vem vet vilka olika kyrkor och samfund, snyggt klädda unga damer både judar och araber, tiggare,gatumusikanter,scoutflickor som säljer kakor för att samla in pengar...
Från David's Tower strax innanför Jaffaporten har man en fin utsikt över Jerusalem.
Turisterna har återvänt till Israel och Jerusalem, det kunde man se med egna ögon, men det bekräftades också av försäljaren i bokhandeln mitt emot David's Tower, försäljningen har ökat betydligt från föregående år.
I Jerusalem träffade vi en familj vi blivit bekant med för flera år sedan. Att Israel lever under ett ständigt hot från sina fiender påverkar också en helt vanlig familj. Äldsta sonen hade just avslutat en några veckor lång reservist tjänstgöring i armén på Golan.Hösten 2000 gjorde han sin militärtjänst i samma förband som de tre soldaterna som kidnappades och dödades av Hizzbollah.
Mellersta sonen utför nu sin treåriga militärtjänst och dottern som går andra året i gymnasiet förbereder sig för sin tvååriga arméperiod. Istället för att fundera över vilken studieinriktning hon skall välja efter avslutad gymnasieutbildning funderar hon vilket alternativ hon skall välja inom armén.
Sista dagen gjorde vi en tur ner till Dödahavet. Otroligt att 20 minuter utanför Jerusalems centrum får man se fåraherdar valla sina får och åsnor vandrar omkring och söker efter torra grässtrån. Man kör förbi beduinbyar som ser för bedrövliga ut, plåtskjul med satellitantenner på gården. Två tidsåldrar och levnadssätt som går in i varandra.
Vi tänkte att vi först skulle gå lite i bergen vid Qumran men eftersom regntiden hade börjat var det strängt förbjudet att gå upp i bergen. När vattnet kommer strömmande ner för bergen har man bara sekunder på sig att sätta sig i säkerhet och tydligen ville man inte ta några risker med dumma turister. Nästan varje år omkommer personer som fångats av vattenstömmarna när de är på vandring i bergen.
Vi fick istället längre tid på oss att flyta i Dödahavet.
När vi återvände till Jerusalem hade det börjat regna och sista natten i Jerusalem fick vi uppleva ett rejält åskväder. På morgonnatten på väg till flygfältet kunde vi konstatera att de första häftiga regnen har samma inverkan på trafiken i Israel som den första snön i Finland, flera tillbucklade bilar längs vägkanten.
Säkerhetskontrollen på flygplatsen kan ta timmar om man har otur, för andra kan det gå på 5 minuter. För en utomstående verkar allt oorganiserat och slarvigt.Vissa väskor kontrolleras, andra inte, ibland finns det ingen som ser på skärmarna när väskorna passerar genom röntgenmaskinerna, men antagligen finns det någon som vet vad säkerhetsmännen och kvinnorna håller på med.
Vi kom alla igenom säkerhetskontrollerna och återvände från sol och sommar till snö och slask.
Orsaken till vår resa var en inbjudan till ett judiskt bröllop. Bröllopet var en upplevelse som vi aldrig kommer att glömma, så annorlunda från det ofta så stela finländska sättet att fira bröllop. Många ögonblicksmöten med människor som vänligt förklarade vad som skedde eller som drog med oss i dansen för att glädja brud och brudgum. Ett av barnens uttalanden beskiver allt:" Alla bröllop kommer att verka tråkiga efter dethär".
Som alltid förundras jag över hur landet och befolkningen förändras beroende på var man befinner sig.
Netanya kunde vara vilket semestermål som helst. Klart vatten, lagom stora vågor att leka i för ungdomar och föräldrar, sol och fin sandstrand.Många pensionärer på stranden och ryska är minst lika vanligt som hebreiska. Man ser nästan inga poliser och soldater är sällsynta.Det finns inget som påminner en turist om att man befinner sig i ett krisområde men Libanon, Syrien och Gaza kan alla nås med bil på ett par timmar. Västbanken är bara ca 20 km österut.
Park hotel som syns från stranden påminner mig ändå om terrordådet som dödade och skadade flera tioatals judar som samlats för att fira påsk våren 2002.
En stor blond familj väcker en del uppmärksamhet i Israel. Busschauffören till Jerusalem räknade och räknade i tiotlals kilometer för att vara säker på att kunna erbjuda det absolut fördelaktigaste priset "because you are blond". Hur han samtidigt kunde styra bussen och ta på nya passagerare förblir ett mysterium
Grönsaksförsäljaren hade vistats en tid i Sverige och blev så glad när han hörde svenska att han genast försökte ordna en träff mellan sin son och en av våra flickor. Det blev emellertid inget av den träffen...
Sabbatskvällen väntade vi på en rejält försenad taxi utanför en moshav.En stor grupp av moshavens ungdomar kom fram till oss och undrade vem vi var och varifrån vi kom. Tyvärr kunde de inte mycket mera engelska än jag kan hebreiska. Jag borde verkligen lära mig hebreiska det skulle vara så roligt att kunna prata obehindrat med människor man möter. " Ani lo mevin ivrit" skapar inga djupa relationer.
Jerusalem, kaotisk trafik, smala gator,ibland obefintliga trottoarer, mycket människor. Här är också poliser, soldater och säkerhetsvakter ständigt närvarande. För att komma till Klagomuren måste man genomgå en likadan säkerhetskontroll som på flygplatser.
I Jerusalem möter man alla slags människor: svarta, vita, kineser, ortodoxa judar i svarta hattar, araber iklädda traditionell huvudbonad, präster och munkar från vem vet vilka olika kyrkor och samfund, snyggt klädda unga damer både judar och araber, tiggare,gatumusikanter,scoutflickor som säljer kakor för att samla in pengar...
Från David's Tower strax innanför Jaffaporten har man en fin utsikt över Jerusalem.
Turisterna har återvänt till Israel och Jerusalem, det kunde man se med egna ögon, men det bekräftades också av försäljaren i bokhandeln mitt emot David's Tower, försäljningen har ökat betydligt från föregående år.
I Jerusalem träffade vi en familj vi blivit bekant med för flera år sedan. Att Israel lever under ett ständigt hot från sina fiender påverkar också en helt vanlig familj. Äldsta sonen hade just avslutat en några veckor lång reservist tjänstgöring i armén på Golan.Hösten 2000 gjorde han sin militärtjänst i samma förband som de tre soldaterna som kidnappades och dödades av Hizzbollah.
Mellersta sonen utför nu sin treåriga militärtjänst och dottern som går andra året i gymnasiet förbereder sig för sin tvååriga arméperiod. Istället för att fundera över vilken studieinriktning hon skall välja efter avslutad gymnasieutbildning funderar hon vilket alternativ hon skall välja inom armén.
Sista dagen gjorde vi en tur ner till Dödahavet. Otroligt att 20 minuter utanför Jerusalems centrum får man se fåraherdar valla sina får och åsnor vandrar omkring och söker efter torra grässtrån. Man kör förbi beduinbyar som ser för bedrövliga ut, plåtskjul med satellitantenner på gården. Två tidsåldrar och levnadssätt som går in i varandra.
Vi tänkte att vi först skulle gå lite i bergen vid Qumran men eftersom regntiden hade börjat var det strängt förbjudet att gå upp i bergen. När vattnet kommer strömmande ner för bergen har man bara sekunder på sig att sätta sig i säkerhet och tydligen ville man inte ta några risker med dumma turister. Nästan varje år omkommer personer som fångats av vattenstömmarna när de är på vandring i bergen.
Vi fick istället längre tid på oss att flyta i Dödahavet.
När vi återvände till Jerusalem hade det börjat regna och sista natten i Jerusalem fick vi uppleva ett rejält åskväder. På morgonnatten på väg till flygfältet kunde vi konstatera att de första häftiga regnen har samma inverkan på trafiken i Israel som den första snön i Finland, flera tillbucklade bilar längs vägkanten.
Säkerhetskontrollen på flygplatsen kan ta timmar om man har otur, för andra kan det gå på 5 minuter. För en utomstående verkar allt oorganiserat och slarvigt.Vissa väskor kontrolleras, andra inte, ibland finns det ingen som ser på skärmarna när väskorna passerar genom röntgenmaskinerna, men antagligen finns det någon som vet vad säkerhetsmännen och kvinnorna håller på med.
Vi kom alla igenom säkerhetskontrollerna och återvände från sol och sommar till snö och slask.
torsdag 8 november 2007
Mörka moln
Tillbakadragandet från Gaza var ett misstag säger minister Binyamin Ben Eliezer i en radiointervju på torsdagen. "Jag erkänner och bekänner att jag var bland dem som kraftigt stödde Ariel Sharon och idag säger jag: Vi misstog oss, vi gjorde ett mycket stort misstag."
När Israel hösten 2005 drog sig ur Gaza tvingades ca 8.000 judiska bosättare lämna sina hem i Gaza. Föhoppningarna var att palestinierna skulle visa att de var beredda att bygga upp ett fredligt samhället, med ekonomisk hjälp utifrån Det var emellertid många som redan då varnade för att Gaza skulle förvandlas till ett territorium helt styrt av terroristorganisationer. I dag har de värsta farhågorna besannats, Hamas kontrollerar Gazaremsan och Israel beskjuts dagligen med raketer och granater.
Vad värre är, Hamas har med hjälp av Iran och Hizzb'allah utbildat och utrustat sina styrkor så att de idag kan jämföras med den israeliska arméns trupper vad utrustning beträffar.
Av intervjun förstår man att Ben Eliezer anser att en större israelisk militäroperation i Gaza är så gott som oundviklig. Man måste få ett slut på attackerna från Gaza.
Iran fortsätter trotsigt med sitt kärvapenprogram
Irans president sade i onsdags att landet nu har 3.000 anläggningar för anrikning av uran ibruk.
The Times rapporterar att USA nu är orolig för att Israel börjar anse att gränsen för ett militärt ingripande är nådd.
Det är flera stater som sagt att de inte kan acceptera att Iran skaffar sig kärnvapen men Israel är i en speciell situation eftersom Iran genom sin president gjort klart att man önskar utplåna Israel.
När Israel hösten 2005 drog sig ur Gaza tvingades ca 8.000 judiska bosättare lämna sina hem i Gaza. Föhoppningarna var att palestinierna skulle visa att de var beredda att bygga upp ett fredligt samhället, med ekonomisk hjälp utifrån Det var emellertid många som redan då varnade för att Gaza skulle förvandlas till ett territorium helt styrt av terroristorganisationer. I dag har de värsta farhågorna besannats, Hamas kontrollerar Gazaremsan och Israel beskjuts dagligen med raketer och granater.
Vad värre är, Hamas har med hjälp av Iran och Hizzb'allah utbildat och utrustat sina styrkor så att de idag kan jämföras med den israeliska arméns trupper vad utrustning beträffar.
Av intervjun förstår man att Ben Eliezer anser att en större israelisk militäroperation i Gaza är så gott som oundviklig. Man måste få ett slut på attackerna från Gaza.
Iran fortsätter trotsigt med sitt kärvapenprogram
Irans president sade i onsdags att landet nu har 3.000 anläggningar för anrikning av uran ibruk.
The Times rapporterar att USA nu är orolig för att Israel börjar anse att gränsen för ett militärt ingripande är nådd.
Det är flera stater som sagt att de inte kan acceptera att Iran skaffar sig kärnvapen men Israel är i en speciell situation eftersom Iran genom sin president gjort klart att man önskar utplåna Israel.
Fredskonferens i Annapolis (USA) troligen sista veckan i november.
De israeliska säkerhetstjänsterna säger i en gemensam rapport att Mahmoud Abbas är så svag att även om man skulle nå en överenskommelse i Annapolis så är chanserna att överenskommelsen skulle förverkligas i praktiken lika med noll.
"Det finns inte längre någon koppling mellan ledarskapet och det palestinska folket.De palestinska myndigheterna har ingen säkerhetsapparat som är kapabel att fullfölja en överenskommelse. De existerande säkerhetsstyrkorna är totalt korrumperade" sägs i rapporten.
onsdag 7 november 2007
Tal av Israels FN-ambassadör i FN
Här kan du läsa Israels FN ambassadör Dan Gillermans tal inför FN:s tredje kommitte, som behandlade en rapport om FN:s mänskorätts råd.
Talet finns här.
Några plock:
"De verkligt brännande - bokstavligt brännande - mänskorätts situationerna i vår plågade värld har man aldrig funderat på i rådet, och man undrar,tråkigt nog, om de någonsin kommer att göra det"
"Det enda som behövs för att det onda skall segra är att goda människor inte gör någonting."
"Like its predecessor, the Commission on Human Rights, the actual Human Rights Council has also adopted a separate standing agenda item on Israel, while the other human rights situations combined from all over the world, have been crammed into one, single agenda item. "
"As the noted English statesman and philosopher Edmund Burke said: “The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing.” If the good men and women of the international community stay silent, and allow for the Human Rights Council to fail in its mission, it will have been complicit in the downfall of human rights as a core value of this organization.
The international community cannot stand idly by. It must voice its conscience and flex its moral might. It cannot let the vision of the Universal Declaration of Human Rights fall prey to hypocrisy, politics, and prejudice. For that would disastrous for the human rights cause - not only for the United Nations, but for all mankind.
Talking of good men and women, allow me, Mr. Chairman, to voice a personal note. I have been here for nearly five years. I know many of you personality. I know you are indeed good men and women. I know that deep down you feel what I feel, and that if you could, you would voice the same sentiments. Today, more than ever, and on this issue more than any other, I urge you to do so. Even in this glass building there comes a moment to lay political considerations and expediency aside and do the right thing. If ever there was such a moment, it is now. Let us for once rise above the cynicism and the “what does it matter” and “who cares” of UN jargon.
It does matter, and we should care. The human rights victims matter and the world cares. There are names and faces behind this issue. Those faces and that world are watching us today. Those names and those faces are waiting for us to do the right thing.
Please, let us do it. "
Talet finns här.
Några plock:
"De verkligt brännande - bokstavligt brännande - mänskorätts situationerna i vår plågade värld har man aldrig funderat på i rådet, och man undrar,tråkigt nog, om de någonsin kommer att göra det"
"Det enda som behövs för att det onda skall segra är att goda människor inte gör någonting."
"Like its predecessor, the Commission on Human Rights, the actual Human Rights Council has also adopted a separate standing agenda item on Israel, while the other human rights situations combined from all over the world, have been crammed into one, single agenda item. "
"As the noted English statesman and philosopher Edmund Burke said: “The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing.” If the good men and women of the international community stay silent, and allow for the Human Rights Council to fail in its mission, it will have been complicit in the downfall of human rights as a core value of this organization.
The international community cannot stand idly by. It must voice its conscience and flex its moral might. It cannot let the vision of the Universal Declaration of Human Rights fall prey to hypocrisy, politics, and prejudice. For that would disastrous for the human rights cause - not only for the United Nations, but for all mankind.
Talking of good men and women, allow me, Mr. Chairman, to voice a personal note. I have been here for nearly five years. I know many of you personality. I know you are indeed good men and women. I know that deep down you feel what I feel, and that if you could, you would voice the same sentiments. Today, more than ever, and on this issue more than any other, I urge you to do so. Even in this glass building there comes a moment to lay political considerations and expediency aside and do the right thing. If ever there was such a moment, it is now. Let us for once rise above the cynicism and the “what does it matter” and “who cares” of UN jargon.
It does matter, and we should care. The human rights victims matter and the world cares. There are names and faces behind this issue. Those faces and that world are watching us today. Those names and those faces are waiting for us to do the right thing.
Please, let us do it. "
tisdag 6 november 2007
Människorna lämnar Sderot
Det finns många konflikter och mycket elände i världen. En stor del når aldrig över nyhetströskeln i Finland. Den fortsatta raketbekjutningen av den israeliska staden Sderot nära gränsen till Gaza är ett exempel. Bara om beskjutningen resulterar i många döda och skadade är det en nyhet.
För invånarna i staden är det annorlunda. Staden har 22.000 invånare, under sommarmånaderna flyttade 3.000 bort. Många för att barnen skulle få börja i en skola utanför raketernas räckvidd. Det är de som har det bäst ställt som har råd att flytta. Ett problem för dem som vill flytta är att det inte går att sälja sin bostad i Sderot för det finns ingen som är villig att köpa.
Med dem som flyttar försvinner också arbetsplatser eftersom det är företagarna, de som varit motorn i Sderots ekonomi som ger sig iväg, säger stadens borgmästare Eli Moyal i Jerusalem Post.
Ibland får man höra påståendet att Kassamraketerna är ineffektiva och "ofarliga" men det verkar som om den fortsatta bekjutningen håller på att ta död på en hel stad.
För invånarna i staden är det annorlunda. Staden har 22.000 invånare, under sommarmånaderna flyttade 3.000 bort. Många för att barnen skulle få börja i en skola utanför raketernas räckvidd. Det är de som har det bäst ställt som har råd att flytta. Ett problem för dem som vill flytta är att det inte går att sälja sin bostad i Sderot för det finns ingen som är villig att köpa.
Med dem som flyttar försvinner också arbetsplatser eftersom det är företagarna, de som varit motorn i Sderots ekonomi som ger sig iväg, säger stadens borgmästare Eli Moyal i Jerusalem Post.
Ibland får man höra påståendet att Kassamraketerna är ineffektiva och "ofarliga" men det verkar som om den fortsatta bekjutningen håller på att ta död på en hel stad.
torsdag 1 november 2007
Granater avfyrades från skola i Gaza
Måndag 29 oktober filmade ett israeliskt flygplan hur terrorister avfyrade granater från gårdsplanen till en pojkskola i Beit Hanoun i norra Gaza.Ännu ett exempel på hur hänsynslöst man utsätter den egna civilbefolkningen för fara. Dessutom är det naturligtvis ett krigsbrott.
Läs mera här se filmen här eller YouTube
Ärekbiskopen av Canterbury i Jerusalem
Ärkebiskopen av Canterbury, Dr.Rowan Williams, gjorde igår några märkliga uttalanden i en intervju för Jerusalem Post.
Kristna palestinier flyttar bort från de palestinska självstyrelseområdena. Som enda orsak till detta nämnde Williams den av Israel byggda "muren". Inte ett enda ord om muslimernas förföljelse av de kristna på de palestinska områdena.
Ärkebiskopen sa att han kände till att det fanns "påståenden" som gör gällande att säkerhetsstängslet minskat på antalet terroroffer men trots detta motsätter han sig projektet.
Ärkebiskopen sade också att han inte var säker, men " vi har hört att palestinierna använder material i skolorna som förtalar judarna och presenterar judendomen på ett falskt och missledande sätt"
Jag frågar mig: Hur dåligt informerad får en ärkebiskop som reser till Israel vara?
-kristna palestinier har förföljts av muslimerna ända sedan PLO och Arafat upprättade de Palestinska Myndigheternas självstyrelse. Detta finns väldokumenterat. Att lyfta fram säkerhetsstängslet som orsak och samtidigt tiga om betydligt allvarligare saker visar inte på någon äkta omsorg om de kristna bröderna
-säkerhetsstängslet har räddat flera hundra israeler från att dödas eller skadas i terrorattacker. Detta är fakta inte diffusa "påståenden".Men ärkebiskopen använde det "klassiska" uttrycket "detta är inte lösningen på problemet". Naturligtvis löser det inga problem men det räddar liv, det är därför det byggs. Säkerhetsstängslet försvårar livet för palestinierna men räddar livet på israeler (de flesta judar). Är det acceptabelt? Enligt Williams: nej.
-vad de palestinska skolböckerna innehåller finns mycket väl dokumenterat. Det är otroligt att ärkebiskopen inte känner till det.
Läs här hur ledare för Hamas och Islamsk Jihad förklarar att säkerhetsstängslet försvårar situationen för självmordsbombare.
När säkerhetsstängslet började byggas 2003 minskade terrorattackerna med 30% och dödsoffrens antal med 50% (2002 utfördes 5301 terrorattacker 451 dödades,2003 utfördes 3838 attacker och 213 dödades)
Jerusalem Post skriver idag om en arabisk pastor som tvingades fly från Ramallah och här kan du läsa och ladda ner en utförlig rapport om situationen för kristna på de palestinska självstyrelseområdena.
Analyser av de palestinska skolböckerna har gjorts av Palestinian Media Watch
Kristna palestinier flyttar bort från de palestinska självstyrelseområdena. Som enda orsak till detta nämnde Williams den av Israel byggda "muren". Inte ett enda ord om muslimernas förföljelse av de kristna på de palestinska områdena.
Ärkebiskopen sa att han kände till att det fanns "påståenden" som gör gällande att säkerhetsstängslet minskat på antalet terroroffer men trots detta motsätter han sig projektet.
Ärkebiskopen sade också att han inte var säker, men " vi har hört att palestinierna använder material i skolorna som förtalar judarna och presenterar judendomen på ett falskt och missledande sätt"
Jag frågar mig: Hur dåligt informerad får en ärkebiskop som reser till Israel vara?
-kristna palestinier har förföljts av muslimerna ända sedan PLO och Arafat upprättade de Palestinska Myndigheternas självstyrelse. Detta finns väldokumenterat. Att lyfta fram säkerhetsstängslet som orsak och samtidigt tiga om betydligt allvarligare saker visar inte på någon äkta omsorg om de kristna bröderna
-säkerhetsstängslet har räddat flera hundra israeler från att dödas eller skadas i terrorattacker. Detta är fakta inte diffusa "påståenden".Men ärkebiskopen använde det "klassiska" uttrycket "detta är inte lösningen på problemet". Naturligtvis löser det inga problem men det räddar liv, det är därför det byggs. Säkerhetsstängslet försvårar livet för palestinierna men räddar livet på israeler (de flesta judar). Är det acceptabelt? Enligt Williams: nej.
-vad de palestinska skolböckerna innehåller finns mycket väl dokumenterat. Det är otroligt att ärkebiskopen inte känner till det.
Läs här hur ledare för Hamas och Islamsk Jihad förklarar att säkerhetsstängslet försvårar situationen för självmordsbombare.
När säkerhetsstängslet började byggas 2003 minskade terrorattackerna med 30% och dödsoffrens antal med 50% (2002 utfördes 5301 terrorattacker 451 dödades,2003 utfördes 3838 attacker och 213 dödades)
Jerusalem Post skriver idag om en arabisk pastor som tvingades fly från Ramallah och här kan du läsa och ladda ner en utförlig rapport om situationen för kristna på de palestinska självstyrelseområdena.
Analyser av de palestinska skolböckerna har gjorts av Palestinian Media Watch
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)