Reaktioner på terror i Europa och Israel

Terrorattackerna i Paris är en tragedi som gör att chefredaktörerna för Österbottens Tidning och Vasabladet gemensamt publicerar en text över hela första sidan.
"Vi är sårbara, men terrorn ska aldrig få vinna" är rubriken och de fortsätter med bland annat följande:
"I längden går det inte att skydda sig mot den här typen av dåd. Inte när det handlar om individer som bär på ett sådant hat att man är beredd att ge sig in i en folkmassa och urskiljningslöst skjuta med automatvapen. När ens eget liv är värdelöst i sig, bara ett verktyg i kampen. När man angriper oskyldiga människor som lyssnar på sin favoritmusik, som ser sitt favoritlag spela eller som bara njuter av fredagskvällen ute på stan...
... I dag känner vi med Frankrike, med Parisborna och framför allt med de hundratals anhöriga som mist en förälder, en son, en dotter eller sin älskade. Frankrike, Europa och hela världen har än en gång ryckts upp med rötterna."

Det är inget fel på texten, det är väl ungefär så som de flesta känner det.
Men reaktionen väcker ändå vissa tankar.
Det är klart att vi reagerar starkare när terrorn kommer närmare oss och när det är fråga om många dödsoffer. Men...
Men reaktionen på terrorattacker mot oskyldiga civila borde väl i grunden vara samma oberoende av var attackerna inträffar.
I Israel har ungefär en lika stor procentuell andel av befolkningen dödats i terrorattacker de senaste veckorna som antalet dödsoffer i Paris utgör av Frankrikes befolkning.
Paris är "hemma" för oss och naturligtvis reagerar vi starkare än när attacker sker långt borta.
Men bakom terrorn i Israel ligger samma hat som urskiljningslöst ger sig på intet ont anande oskyldiga människor och reaktionerna från oss och vår media är så helt annorlunda.
Terrorn mot judar fördöms sällan utan att man sätter en del av skulden på offren. Inte kommer jag heller ihåg att jag skulle ha läst något som påminner om texten ovan, t.ex.: 
I dag känner vi med Israel, med Jerusalemborna och framför allt med de  anhöriga som mist en förälder, en son, en dotter eller sin älskade. Israel, Europa och hela världen har än en gång ryckts upp med rötterna."
Som jag skrev, det väcker en del tankar om politik, hyckleri, judehat...


Israels premiärminister tänker tydligen i lite samma banor:

Netanyahu: We aren't responsible for the terror against us, just like the French 

 Israelerna är snabba att visa solidaritet med Frankrike:

PHOTOS: Jerusalem of gold lights up in red, white and blue after Paris attacks 

Thousands of Israelis turn out to show solidarity with France